Tidig morgon på perrongen

Träffade korthåriga ICA-kassörskan på tunnelbanan i dag. Eller jag träffade henne utanför. själva tunnelbanan satt jag sju säten bakom och skickade obehagliga SMS av ”jag kan se dig”-karaktär. Hon halvsov dock och upptäckte dem inte förrän det roliga var över. Ångrar lite att jag inte tog en bild. Hade varit passande. Ur stalking-aspekt alltså. Ur alla andra aspekter oacceptabelt.

Har inte så mycket mer att berätta, annat än att korthåriga ICA-kassörskan fortfarande är korthårig. Och snygg. Kanske börjar förfölja henne igen om allting annat skulle rinna ut i sanden. Vi får se.

Året i siffror och enstaka ord

Det må vara det nya årets afton, men det är det förgångnas för- och eftermiddag. Allt måste bokföras. Det roligaste och det sorgligaste. Det sötaste och det suraste. De snyggaste och de fulaste. Allt måste listas. Alla måste lista. Du med, och jag med.

Men hur kan jag, som knappt minns gårdagen, förväntas dra mig ett helt stycke år till minnes? Faktum är att jag varken kan, vill eller tänker. Jag tänker dock göra det lätt för mig och lista lite kalla, hårda fakta från min bloggstatistik, och alla älskar ju bloggstatistik. Eller hur? Mmm, bloggstatistik.

Så vad har då egentligen hänt under året som gått?

Dag med bäst drag: 5:e December, av någon jävla anledning.
Mest lästa inlägg:
9.000.000 koalabjörnar i fara!, ett stycke skamlöst röstfiske sedan jag nominerats till årets spelskribent 2009. Jag slutade på en åttondeplats av sexton möjliga och 8.999.000 koalabjörnar miste livet.
Populäraste ord att googla sig hit på: Koalabjörn, tydligen. Hela 714 koalakramare. Det är nästan två koalarelaterade besök om dagen. Måste börja blogga mer om koalabjörnar. Andra populära ord att googla sig hit på är Happypancake (270) och En om dan (147). Trisslotter och avgrundsdjup ensamhet säljer med andra ord också ganska bra.
Mest överraskande hitslussning: En fjortonårig pappersdrake listar saker han gillar och droppar min blogg som om den vore het. Hamnar mitt emellan drömmar och ordvitsar. Inte illa. Inte illa alls.
Mest effektiva hitslussning: Karin Widén twittrar att Ett juläventyr kan vara en av världens bästa bloggar. En man håller med.
Årets roligaste överraskning: Att besöksstatistiken började fungera och avslöjade att jag gått från två- till tresiffrigt. En lätt sak att missa när ingen jävel kommenterar.
Årets bloggprojekt: En om dan är onekligen det som tagit upp mest tid, men roligast var nog ändå jakten på den korthåriga ICA-kassörskan. Ångestladdad nostalgikampanj för att vinna tillbaka en gammal älskare på hedersvärd andraplats.
Årets bloggfiasko: Om man bortser från dejten med korthåriga ICA-kassörskan och sommarens argaste samtal så får jag väl säga En om dan. Jag orkade inte skrapa fler än 284 lotter, trots att 365 utlovats. Drog mig tillbaka vid den nätta förlusten av 4350 svenska riksdaler. Usel och feg är vad jag är. Usel och feg.
Årets nyhet: Att jag bakade ihop En om dan och La Fable du Monde till en enda megahärlig kille. Alla vann!

Och med det tackar denna megahärliga kille för sig. Vi ses nästa år. Sköt om er, skål och god fortsättning.

Dag 268, köplust

Om man redan har förföljt en ICA-kassörska i år, hur länge måste man då vänta innan man börjar förfölja nästa?

Sex månader?


Förlorat: 6875:- Vunnet: 2450:-

Plötsligt så händer det, igen

Alla som hängde med till La Fable du Monde över sommarlovet vet att planeternas förhållande till solen och månen lovar tur i spel av jackpotkaraktär.

Snabbköpsromantiken härsknade över en febernatt och drömmen om den rostfria kärleken fläckades på mindre än en månad. Jag var på några dejter. Några lyckade, några misslyckade, men aldrig någon värd ett avtryck som inte gick att vaska bort dagen efter.

Därför är det än en gång dags att byta diss mot triss och hoppas på att hjärtats motgång lovar lycka och framgång. Imorgon är En om dan tillbaka. Häng gärna med.

Ett öppet kärleksbrev

Jag har slutat förfölja folk. Speciellt ICA-kassörskor. Det känns tomt, men ska sanningen fram var det en bättre historia än det var en romans. Dessutom lever jag kvar i det förflutna.

Det förflutna brukade vara ett ganska kvavt och instängt kyffe. En garderob full av skelett, eller delvis förmultnade kroppar. Men jag har röjt upp och gjort fint. Hackat, sågat, plastat in och grävt ned. Bränt bevismaterial. Gjort plats. Vräkt snyltgäster och vädrat ut lukten av body butter, strawberry lipgloss och aceton. Har bara sparat några skokartonger barndomsminnen, två-tre fjortisfyllor och hon, hon den där. Hon som aldrig riktigt gav sig av, trots att hon lämnade landet.

Det går inte en vecka utan att jag tänker på henne. Sällan en dag. Jag visste att jag inte skulle kunna släppa henne, till och med när jag släppte henne. Men jag visste också att jag aldrig skulle förstå vilket hål hon lämnade i mig förrän jag kikade ut genom det. Och det är stort. Ett skyddsräcke vore fint.

Jag har försökt att förklara det här för henne, men jag vet inte om hon tror mig, eller bryr sig. Fast jag skiter i om hon bryr sig, jag tänker visa det ändå. Officiellt förstås. Mitt liv är en dokusåpa. Alla måste titta.

Först hade jag tänkt svälta mig själv tills hon gav upp, men efter tolv timmar gav upp. Sjukt värdelöst att vara hungrig ju. Så nu tänker jag istället publicera en fotoserie på saker i min lägenhet som håller minnet vid liv. En om dan. Rekommenderat dagligt intag av nostalgi liksom.

I bästa fall förstår hon. Hon kanske till och med uppskattar gesten. I värsta fall så tror hon att jag utnyttjar vårt vrak till relation för att hora trafik. Men jag tänker inte ge mig. Om jag inte stöter på motgång förstås. Då ger jag upp direkt.

Bara kund och kassörska

Har tillbringat kvällen med korthåriga ICA-kassörskan. Vi gick hem till henne den här gången, för att skapa balans.

Jag drack två glas vin. Mest för att det skulle svida lite i hennes plånbok, om det inte blev någonting.

Det blev det inte heller.

En helt ny karriär

Jag funderar på att byta bana. Stalka någonting annat än korthåriga ICA-kassörskor ett tag. Något mer spännande, som en ex-fru, eller en småbarnsförälder, eller en biljettkontrollant med ett hjärta av guld. Är även öppen för förslag. Gärna något svultet och desperat.

Känner du någon som du tycker behöver förföljas? Hör gärna av dig. Vill du själv bli förföljd måste du vara femton år fyllda, eller jävligt tajt och veta när det är dags att hålla käften.

Nära men ändå så långt borta

Jag har semester för tillfället, därav de sparsamma uppdateringarna. Spenderar den i Enköping, Sveriges närmaste stad. Handlar därför på ICA Supermarket i Enköping istället, eftersom det är närmare. Det finns förstås korthåriga ICA-kassörskor där med, men de är hundra år gamla och suger fett.

Men det gör inget. Jag gillar semester. Har solat, badat och grillat flintastek, i ugn, eftersom engångsgrillen slocknade efter tre kycklingspett. Har varit ganska full också, och vägt mig. Sjuttiofem kilo. Så jävla diarréslank. Funderar på att lansera två-stegs-metoden.

1. Ät på IKEA
2. Skit bort 5-10 kilo

Svår för mig att tjäna pengar på i och för sig.

Korthåriga ICA-kassörskan har också semester förresten. Det vore därför bra om ni fortsätter att inte ligga med henne, eftersom hon förmodligen är fullare och mer lättillgänglig än vanligt. Man brukar vara det på semestern. Jag är det, men jag tänker också passa på att ligga så mycket som möjligt innan jag blir tjock igen.

En dag i taget

Jag hittade en Metro idag. Hemma alltså, inte vid spärrarna. Den har några veckor på nacken. Ett par för att vara exakt. Datumstämplad åttonde juni. En tisdag. Faktiskt samma tisdag som jag för första gången umgicks med korthåriga ICA-kassörskan som man och kvinna istället för kund och kassörska. Eller kanske mer som patient och sjukvårdsrådgivare, om man nu ska envisas med att vara exakt.

Det är en sån där sak som man skulle kunna lägga i en låda och gömma långt in i garderoben, för att femtio år senare plocka fram och rama in för tre papp och ge bort till korthåriga ICA-kassörskan när vi firar guldbröllop på någon sylta på Mallis. På så sätt skulle vi alltid kunna påminnas om den där första träffen, då jag blev så magsjuk att jag hann plöja en hel kasse Illustrerad Vetenskap på två dagar. Eller hur tusentals svenskar kan ha avlyssnats av SÄPO under tio års tid. Eller hur den sextionioåriga morfadern våldtog sitt tolvåriga barnbarn uppemot hundra gånger, bland annat på flickans egen födelsedag.

Jajamensan, det är helt klart vad jag borde göra, om jag varit Ben Affleck, och mitt liv varit en Disneyfilm. Men eftersom mitt liv är en Youtube-sketch där testiklarna tycks krypa allt längre tillbaka upp i kroppen så är det kanske bäst att bara kastar skiten. Ja, jo, definitivt alternativ två.

ICA Supersmooth

Korthåriga ICA-kassörskan jobbade idag. Dag. Av någon anledning hade jag fått för mig att hon skulle jobba kväll, så när hon plötsligt dyker upp med en fällstege över axeln då jag genar förbi te-hyllan halv tre på eftermiddagen kastar sig svensken inom mig över den sociala handbromsen. Vilka regler är det som gäller egentligen? Är det okej att kurtisera med personalen? Är det okej att uppta betald arbetstid? Vad säger man liksom?

Jag sa att hennes patetiska fysik var en evolutionistisk bön om att bli krossad under hälen till min praktfulla uppenbarelse. Att hon blott var en trolldegsbakelse i skuggan av en antik, grekisk marmorstaty. En Hobbex-gitarr med sned hals bredvid en firebird-röd Gretsch Electromatic.

Typ.

Så om någon på ICA Supermarket läser det här vore det bra om jag kunde få ett ex av schemat faxat till mig varje måndag, så att jag har tid att förbereda och anpassa mitt material efter var/hur vida korthåriga ICA-kassörskan jobbar eller inte. Det går också bra med en PDF-fil på mejlen.