Lika som bär

Vet ni hur många på Happy Pancake som kallar sig för tingeling? 39 stycken. En av dem man. Gjorde en sökning efter att jag besökt en tingeling som jag trodde var en helt annan tingeling, men som visade sig vara en helt ny tingeling. ”Hur vanligt kan det egentligen vara att man kallar sig tingeling?”, tänkte jag, och gjorde en sökning. Men det där har vi ju precis gått igenom.

Passade även på att söka på lite andra termer och hittade 70 namn som innehöll ordet smutron, 116 hallon, 125 banan, 73 grodan, 97 snygg, 88 sex och 49 gris, med GrisNils som klar favorit.

Populärast var dock namn som innehöll ordet söt. Hittade hela 287 stycken sötnosar, och åtskiliga av dem män, i blandade åldrar. Vad sägs till exempel om Sötapojken, morssötnos, sötacandy, sötkärlek, Roligochsöt eller söt_kille45, 43 år? Kan dock inte garantera att alla söker en kvinna.

”Alla gillar ju hallon!”

Gert Fylking-fräckisar i videoformat

”Om man går vingligt när man ska spela full ser det spelat ut – därför försöker jag spela att jag är en full person som försöker verka nykter.”

Nej, det är inte Robert Gustafsson som citeras utan Thérèse ”Terran” Andersson som i dag intervjuas i Metro angående Tv6 nya humorsatsning Karatefylla som har premiär i kväll, och om spindelkänslan inte pinglade starkt nog redan innan så känns fiaskot nu lika självklart som örtkyckling på fredagar.

Hela artikeln läser du HÄR. Slipper gör du HÄR.

Det ska bli spännande att se om ”humorserien helt utan gränser” väntar ett eller två avsnitt innan de låter en banjospelande svart man dingla från trädtopparna. För om inte så skulle jag säga att man sitter ganska tryggt bakom sitt stängsel.

Ingen vanlig dag

Har – bortsett från på tok för lite lakrits i godisskålen – haft värsta bästa födelsedagen. Men mer om det i morgon.

Nu, godnatt.

Den nakna sanningen

Du plöjer ingen åker utan ett tungt och skavande ok på dina axlar. Jag vet, jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Speciellt i tider som dessa. Vad jag menar är naturligtvis att det krävs lite ångest för att producera någonting av värde. Utan själslig avgrund, inget djup. Inget mörker, ingen skaparglöd. Och vice versa.

Och vilket är det bästa antidepressiva läkemedel som kan köpas för pengar? Prozac? Zoloft? Johannesört? Nej, sex, såklart. Och ännu bättre verkar det om du får det gratis.

Kanske är det därför inspirationen är som lägst just nu. Utan sexuell frustration, ingen morot. Jag menar, varför skulle jag bränna värdefull energi och tid på min omgivning när jag redan nyttjar det bästa som min omgivning har att erbjuda? Det vore pärlor för svin, bokstavligt talat. Om ni ursäktar.

Så vart vill jag då komma? Är detta bara mitt sätt att kasta mina sexuella framgångar i ditt ansikte? Nej, givetvis inte. Det är onekligen en stor del av det, men det är även mitt sätt att be om ursäkt. En bedjan om lite överseende. Vem som helst i min situation hade gjort detsamma.

Men. Jag är även beredd att visa lite god vilja. Därför tänkte jag vända mig till er, dig, och fråga, vad tycker du? Vad vill du se mer av? Är det någonting du saknar, eller någonting du fått nog av? Vad gör jag bäst respektive sämst? Borde jag dokumentera vardagliga rutiner som proffsen eller hålla låg men värdig profil? Stryk mig medhårs eller slit mig i stycken. Här, och nu, har du din chans.

Alla önskemål, förslag och smädelser tas tacksamt emot, allt för att jag, när jag väl kommer tillbaka, ska kunna ge er den absolut bästa, tänkbara läsning som en härlig kille har att erbjuda. Återkommer med synpunkter på era förslag inom kort. Till dess får ni hålla till godo med detta Futurama-klipp från avsnittet I dated a robot som ytterligare beskriver min delikata situation.

Adieu.

DON’T DATE ROBOTS!

PS. Ville bara tillägga att jag alltså dejtar en människa och inte en robot som sista stycket kan tyckas antyda.

Verklighet för nybörjare

Jag har tittat på Bibeln för nybörjare på SVT Play. Mest eftersom Tv4 Play inte vill ladda Robinsonfinalen. Lite för att jag sitter på jobbet och inte orkar jobba.

Det står tydligen en hel del i Bibeln. Som nybörjare får man bland annat lära sig att den som inte skjutsar Jesus på sin pakethållare cyklar rakt ned i fördärvet. Man får också lära sig att abort är överlagt mord och att kvinnor har noll erotisk dragningskraft. Det sista låter i och för sig lite väl PK för att komma från en busgrabb som Gud, men vad vet jag? Jag är ju bara Bibelnovis.

I en intelligent designad värld är kvinnan helt enkelt mannens slav och inget jävla sexobjekt. Och det är ju en vacker tanke. Om så ändå hade varit. Men nu är det inte så. Den fruktansvärda verkligheten är att vi istället har evolverat fram genom att knulla hinkvis med fruntimmer över hundratusentals år. Faktum är att om kvinnan inte varit ett sexobjekt så hade vi delat massgrav med neandertalarna vid det här laget. Men vi lever. Och vi knullar. Och vi mår bra.

Eller, ganska bra. I alla fall de som får knulla.

Sen behöver man naturligtvis inte definieras av ett enda attribut. Men, faktum kvarstår, ingen vill ha sex med ett osexigt objekt. Punkt.

Att våga prata om det

Läser #prataomdet på Twitter, en diskussion om sexuella övergrepp. Det är delade känslor, som så ofta när så många ska vara med och tycka. Det blandas kloka ord med ren och skär dumhet, från alla läger, och de är fler än två.

Jag kan med gott samvete säga att jag själv aldrig har gått över gränsen. Det är för mig fysiskt omöjligt. Jag behöver kärlek för att prestera. Jag behöver känna mig trygg och behövd. Omtyckt. Annars vill jag inte. Annars vill den inte. Känner jag att något är fel så går det inte. Jag kan inte. Då onanerar jag hellre.

Sen finns det naturligtvis kvinnor som under årens lopp behagat mig enbart för min egen själviska njutnings skull. Men det ser jag som någon vackert. Att kunna ge utan att kräva något tillbaka. Jag njuter själv i den motsatta rollen, men det är knappast det som #prataomdet handlar om.

En man länkade till en blogg där han skrev att han skämdes för att han blivit besviken över att han nekats sex. Det tycker jag är tråkigt. Dels för att han nekades, men mest för att han kände skam. I min värld har han lika stor rätt att bli besviken som hon har att säga nej. Varför skulle hans vilja vara mindre värd än hennes?

Man måste dock respektera ett nej, såklart, och jag tycker att manlig vs kvinnlig sexualitet behöver debatteras, av många skäl. Hur kommer det sig till exempel att så många män inte verkar kunna ta ett nej? Är det för att vi är så rakt igenom ruttna in i benmärgen eller för att vår syn på sex är lite mer ”avslappnad”, i brist på ett bättre ord?

De finns nog många män som också haft sex mot sin vilja. Jag tror dock att de flesta av dessa män bara borstar det av sig. Att det är sånt som händer. Sex är trots allt helt normalt. Vi är alla sexuella varelser av naturen. Lusten sitter i generna. Men varför är då sex är så heligt för en kvinna? Och är lite sex mot sin vilja verkligen det värsta tänkbara som kan hända? Är själen sen för evigt skändad? Jag tror inte det, och jag hoppas inte det, men så länge ”ni” känner så så är det naturligtvis någonting vi måste respektera.

Och jag respekterar det. Jag tycker inte ens att det är speciellt konstigt. Förmodligen för att det är någonting som jag fostrats till att respektera. Kvinnans skörhet. Men är vi då så olika, eller är det kanske så att vår syn på sex är lika mycket en social konstruktion som prinsessklänningar och cowboyhattar?

Ja, jag vet inte, men tills vi fullt ut förstår varandra och varandras behov så är det helt klart viktigt att vi fortsätter att just #prataomdet.

Ps. Nu talar jag givetvis om ”övergrepp” i förhållanden och inte om överfallsvåldtäkter då det senare inte handlar om sex utan om viljan att skada.