1949 – 2011

Av följande fyra män har endast en gått bort. Gör om och gör rätt. Snälla..?

Vila i frid, din magnifika suput.

En fransk skalle

Alltså, det här med att jag på Cristians fest fick reda att mitt ex numera dejtar en stilig fransos som vänder vax och reser jorden runt, och hon får följa med – Vafan?! Det vill man ju inte höra! Man vill höra att de dejtar Oliver Loftéen. Varken mer eller mindre.

Oliver Loftéen, snart i en trappuppgång nära dig!

Bästa frukosten

Till den det berör

Det finns så mycket jag skulle vilja säga. Saker jag ville, men inte kunde, förklara. Då. Saker du inte lät mig förklara. Sen. Världsligheter, säkert, men det var mina världsligheter. Världsligheterna som ligger till grund för de belsut jag tog. Den person jag var. Den person jag är.

Jag tycker inte synd om mig själv. Visst är jag ledsen för att det blev som det blev. Visst kan jag fortfarande känna ånger, men det är en ånger jag har mig själv att skylla. Mitt bräckliga, odugliga hjärta. Men jag är inte arg. Inte bitter. Vi försvarade oss bara med olika medel.

I dina ögon gjorde jag två fel. Jag lät dig gå, och jag försökte vinna dig tillbaka. I mina ögon gjorde jag bara ett.

Jag betvivlar att du fortfarande kommer på besök, men om du ser det här: Grattis på födelsedagen. Jag saknar dig ibland när det är mörkt.

I går hittade jag dessa i botten av en kasse med adresserad reklam. Det var en bra dag.

Tre krypterade tankar

Jag gillar nostalgi. Både bra och dålig. Föredrar såklart den godartade, men har en förmåga att fokusera på det som slutade i tårar. Det är tacksamma tankar att vandra bort sig i. Vägskälen är nästintill oändliga. I lyckan har man ju sett och vis redan hittat hem.

Det har gjort mig till en skicklig romantiker. En romantiserare av det förflutna. Jag vet hur man när sin ångest. Är det något jag är bäst så är det just det. Jag borde doktorera. Göra någonting utav det. Slå mynt av min talang.

Turnera. Föreläsa. Tjäna miljoner.

Men vad skulle jag med miljoner till? Köpa ett kråkslott på landet där jag kunde dra runt, jag och min ensamhet? Cykla under äppelträden. Sandpappra på en gammal, flagnad eka. Panga rutor. Skrika mig hes.

Nä.

Jag behåller oket på. För mig själv. I min två, strax utanför stan. Det är ändå när det känns som värst som det blir som bäst, och då syftar jag inte på det solsken som kommer efter regn, utan på den krutdunk som vemodet är på skaparglöden. Det blir liksom inte bättre, och bra saker är än en gång i görningen.

Till dess.

Avslutar med en drygt ett år gammal hyllning till dumheterna vi är medvetna om, men ändå inte riktigt kan rå för. Godkväll.

En Center för dina tankar

Det är idag ett år sedan jag hoppade av tunnelbanan på väg hem från jobbet och kastade ned två Center-rullar på hennes hallmatta. Det var slut, men inte över. På sätt och vis är det inte över än. Bara slagits i spillror och sopats undan i ett hörn.

Det är inte så mycket en besatthet som en tomhet. En brist på något. På någon. Eller på något. Vi säger något. Det låter mindre ensamt. Jag lever ju ett alldeles utmärkt liv utan henne. Jag bara saknar henne. Ibland.

Jag är ledsen att det blev som det blev. Det har ingenting med dagens datum att göra. Sorg känner jag oavsett. Över att det fick det slut det fick. Jag må ha varit dum, men aldrig elak. Ångerfull, men inte fanatisk. Jag önskar att jag hade fått förklara. Eller kunnat förklara. Att jag berövats talets gåva kan faktiskt inte skyllas på mig. Det är ju samhällets fel, om vi nu ska skylla på någon menar jag.

Nåväl, inte för att jag tror att du läser. Hon läser. Men jag menade verkligen de där Center-rullarna. Det gjorde jag. Av hela mitt hjärta.

Året i siffror och enstaka ord

Det må vara det nya årets afton, men det är det förgångnas för- och eftermiddag. Allt måste bokföras. Det roligaste och det sorgligaste. Det sötaste och det suraste. De snyggaste och de fulaste. Allt måste listas. Alla måste lista. Du med, och jag med.

Men hur kan jag, som knappt minns gårdagen, förväntas dra mig ett helt stycke år till minnes? Faktum är att jag varken kan, vill eller tänker. Jag tänker dock göra det lätt för mig och lista lite kalla, hårda fakta från min bloggstatistik, och alla älskar ju bloggstatistik. Eller hur? Mmm, bloggstatistik.

Så vad har då egentligen hänt under året som gått?

Dag med bäst drag: 5:e December, av någon jävla anledning.
Mest lästa inlägg:
9.000.000 koalabjörnar i fara!, ett stycke skamlöst röstfiske sedan jag nominerats till årets spelskribent 2009. Jag slutade på en åttondeplats av sexton möjliga och 8.999.000 koalabjörnar miste livet.
Populäraste ord att googla sig hit på: Koalabjörn, tydligen. Hela 714 koalakramare. Det är nästan två koalarelaterade besök om dagen. Måste börja blogga mer om koalabjörnar. Andra populära ord att googla sig hit på är Happypancake (270) och En om dan (147). Trisslotter och avgrundsdjup ensamhet säljer med andra ord också ganska bra.
Mest överraskande hitslussning: En fjortonårig pappersdrake listar saker han gillar och droppar min blogg som om den vore het. Hamnar mitt emellan drömmar och ordvitsar. Inte illa. Inte illa alls.
Mest effektiva hitslussning: Karin Widén twittrar att Ett juläventyr kan vara en av världens bästa bloggar. En man håller med.
Årets roligaste överraskning: Att besöksstatistiken började fungera och avslöjade att jag gått från två- till tresiffrigt. En lätt sak att missa när ingen jävel kommenterar.
Årets bloggprojekt: En om dan är onekligen det som tagit upp mest tid, men roligast var nog ändå jakten på den korthåriga ICA-kassörskan. Ångestladdad nostalgikampanj för att vinna tillbaka en gammal älskare på hedersvärd andraplats.
Årets bloggfiasko: Om man bortser från dejten med korthåriga ICA-kassörskan och sommarens argaste samtal så får jag väl säga En om dan. Jag orkade inte skrapa fler än 284 lotter, trots att 365 utlovats. Drog mig tillbaka vid den nätta förlusten av 4350 svenska riksdaler. Usel och feg är vad jag är. Usel och feg.
Årets nyhet: Att jag bakade ihop En om dan och La Fable du Monde till en enda megahärlig kille. Alla vann!

Och med det tackar denna megahärliga kille för sig. Vi ses nästa år. Sköt om er, skål och god fortsättning.

05:15-funderingar

Jag tycker fortfarande att Därför att var en ganska bedårande historia, trots att personen som skulle ta åt sig snarare tog illa vid sig.

Jag skyller på hösten

Jag saknar henne fortfarande. Tror jag. Jag saknar i alla fall, och det känns som henne. Men jag kan förstås ha fel. Det vore enklast så. Att bara vara lite ensam liksom. Jag skulle ge vad som helst för att bara känna mig lite ensam istället.

Tyst som i graven

Det är fortfarande tyst. Knäpptyst. Kanske försöker hon tiga mig till döds, för att sedan antasta min livlösa kropp.

Man kan bara hoppas.