Hjälp till dig i klapp-nöd

Befinner du i akut klapp-knipa? Är det kanske någon i släkten som är extra svår att handla till? Vad ger man till exempel till ett syskon nu när CD-skivan har gjort dronten sällskap? Kör mammas nya kille med skjortan öppen? Önskar sig farsan bara snälla barn? Lägg då dina bekymmer i en liten säck och hala fram portmonnän, ty lösningen är lika simpel som universal, och den stavas – PopDics™!

Vad är PopDics™?
PopDics™ är ungefär som hockeybilder, fast istället för ett par hundra tandlösa ryssar så har PopDics™ samlat sjuttio av modern tids mest dekadenta och sämsta snubbar, något som därför också gör dem till världens absolut bästa diktatorer.

PopDics™ är populärkultur, popkonst och riktigt fula fiskar i en enda fet paketlösning som du nu kan bära med dig vart du än går. 100% coolare, 200% mer allmänbildande och 5,000,000% garanterat hockeyfritt (med möjligt undantag för Lukasjenko som enligt rykten ska vara en fena på skrillor).

Vad kostar det?
Tidigare kunder tvingades punga upp hutlösa 200 SEK (inkl. frakt), men jag har – högtiden till ära – valt att CHOCKSÄNKA min egen lön och erbjuder nu det kompletta 70-packet till det facila priset av 100 SEK (inkl. frakt). Väljer du därefter att själv plussa på några kronor vid betalning så kommer jag att skänka överskottet till WaterAid som förser människor i utvecklingsländer med rent vatten. Faktisk fysisk julklapp OCH ett gott samvete alltså! Kan det bli mycket bättre?

För barn i U-länder? Oh ja. För dig? Tveksamt.

Hur lägger jag rabarber på X antal ex?
Antingen klickar du HÄR och fyller i formuläret, eller så mejlar du mig på hegerius@hotmail.com för vidare instruktioner.

Lägg en beställning senast nu på söndag (19/12/15) och njut av vetskapen att alla dina bekymmer kommer vara lösta* lagom till jul!
* gäller endast PopDics™-relaterade bekymmer.

PopDics

God fortsättning på förhand,
En härlig kille

PopDics – Slaktaren från Uganda

Idi Amin föddes någon gång i mitten av 1920-talet i det då, av Storbritannien, kolonialiserade Uganda. Exakt när vet man inte då Amin själv aldrig skrev någon biografi eller bekräftade några källor, men man vet att han härstammade från det kristna Kakwafolket och döptes efter sin far som bytt namn från Andreas Nyabire till Amin Dada då han konverterade från katolicism till islam. Amin Dada övergav dock tidigt både fru och barn, och Idi Amin växte upp med sin mor på dennes sida av familjen.

I brist på skrytig utbildning anslöt sig Amin 1946 till den brittiska armén och gjorde där, som en sann psykopat, blixtkarriär tack vare sin starka karisma och nådde snabbt ranken effendi – den högsta rank tillgänglig en svart afrikan – trots sin fäbless för hårdhänta förhörsmetoder.

Uganda självständighetsförklarades 1962 och hann åtnjuta hela fyra år av ljuv demokrati innan premiärminister Milton Obote utsåg Idi Amin till arméchef för att med dennes hjälp störta den folkvalde presidenten. Amins fiffel med arméns resurser retade dock snabbt upp Obote som planerade att avskeda sina gamle bundsförvant, men Amin – som fått nys om den stundande uppsägningen – gick händelserna i förväg och knep själv makten 1971 när presidenten var på Välfärds-konferens i Singapore.

Till en början togs Amin emot som en hjälte av såväl den egena befolkningen som världen utanför då han ansågs ha befriat landet från Obotes kommunistdiktatur. Amin bugade djupt inför hyllningskören och började sedan mata politiska motståndare till krokodilerna. 100,000 människor tros ha strukit med bara under smekmånaden, och allt som allt kan så många som 500,000 ugandabor satt livet till under Big Dadas sammanlagda åtta år vid makten (däribland Amin egen fru Kay Amin), och det sägs att vattenkraftverket Nalubaale Power Station vid Victoriasjön ibland korkades igen på grund av alla lik som flöt längs med Nilen.

Idi Amin gillade heller inte indier då dessa bjudits in i landet av den tidigare presidenten och därmed ansågs vara denne lojal. Som straff för denna förmodade lojalitet lät Amin utvisa samtliga asiater (mellan 50,000 och 80,000) för att sedan beslagta och portionera ut deras egendomar bland sina egna anhängare, i många fall blott enkla soldater som knappt visste hur man låste upp en butik, än mindre drev den.

Resultatet var katastrofalt och Ugandas ekonomi gjorde ett ståtligt svandyk rakt ned i den finansiella klangbotten. Visst ekonomiskt stöd erhölls från en rad arabrepubliker när Amin senare också kastade ut alla judar och utropade Uganda till muslimsk republik, men misären var ett faktum och i en slags desperat wag the dog-manöver försökte Idi Amin flytta fokus från sina egna misslyckanden genom att 1978 invadera Tanzania, något som emellertid fick en minst sagt snopen vändning då Tanzania svarade med ett ”Oh no you didn’t!” och bekämpade anfallet hela vägen tillbaka till Amins bostadsrätt i Kampala.

På vägen slöts de tanzaniska trupperna upp av den ugandiska befrielserörelsen som även de ville se 200-kilostyrannen rullas ut på gatan och inför rättvisa, men innan sådan hunnit skipas hade Amin redan lagt benen på ryggen och flytt till Libyen. Där sov han sedan på sin polare Gaddafis soffa i tio år varpå han knallade över till Saudiarabien för att där leva gott under kungens beskydd och försörjning fram till sin död 16 augusti 2003.

Idi Amin - what a dic!

Idi Amin – what a dic!

Tilltugg: Idi Amin bar alltid spira och klädde sig i uniform som han prydde med ett femtiotal medaljer av vilka han hittat på delat ut samtliga till sig själv. Han bar officiellt även titeln ”Ers excellens, livstidspresident, fältmarskalk Al Hadji doktor Idi Amin Dada, VC (Victorious Cross), DSO (Distinguished Service Order), herre över världens alla bestar och havets alla fiskar och erövrare över det brittiska imperiet i Afrika i allmänhet och Uganda i synnerhet”. Han var mellan 1951 och 1960 också flerfaldig mästare i tungviktsboxning och sägs (om än enligt egna bekännelser) avlat femtiotre barn och provsmakat människokött, men avstod helst från det senare då han ansåg att det var alldeles för sött.

Diktatorer på väg

Postade nyss de första PopDics-beställningarna. Bör dimpa ned på hallmattor och i brevlådor och väggmonterade postboxmoduler någon gång i morgon.

Har du ännu inte säkrat ett ex? Gör då det HÄR innan det är för sent.

Dics on the go

A huge pile of dics.

PopDics – Miljardförtryckaren

Hu – son till en fattig tehandlare och lärarinna – föddes en vinterdag 1942. Han intresserade sig tidigt för rysk konst och litteratur, och anslöt sig tjugofyra år gammal till kommunistpartiet i samband med Maos kulturrevolution.

Under revolutionen fängslades Hus far anklagad för ”kapitalistiska överträdelser” och torterades i en så kallad ”struggle session” där offret inför en stor folksamling – ibland upp till 100,000 man – utsattes för både fysiska och verbala påhopp tills rättsväsendet fått de svar de ville ha. Under ”förhöret” ådrog sig Hu den äldre så svåra skador att han aldrig återhämtade sig och dog tio år senare, endast femtio år gammal.

Hu försökte rentvå sin faders namn postumt, men tycktes i övrigt inte ha några problem med kommunistregimens metoder och fortsatte engagera sig politiskt under tiden han studerade hydraulikteknik, och klättrade mellan 1965 och 1974 simultant på båda stegar och skapade många mäktiga kontakter på vägen.

1988 valdes Hu till partisekreterare i Tibet där han läxade upp alla tibetaner som hade mage att protestera mot kinesernas ockupation. Undantagstillstånd utfärdades för att förhindra demonstrationer, och de munkar som vägrade ”omfamna kommunismens värderingar och fördöma Dalai lama och den tibetanska självständigheten” fängslades eller tvingades fly landet.

1992 valdes Hu som yngsta medlem in i det mäktiga femmanna-utskottet, och blev 1998 partiets vice president för att efterträda dåvarande president, Jiang Zemin, som generalsekreterare 2002. 2004 och 2005 utökades Hus makt ytterligare då han även övertog posten som ordförande i både partiets och statens Centrala Militärkommissioner, vilket innebar att Hu hade samtliga toppämbeten i såväl parti som stat. Hu var i och med detta visserligen inte maktfullkomlig, men partiet var och är landets enda, och sitter tryggt på sin plats enligt grundlag.

Annat som grundlagen slår fast är kinesernas rätt till tryck- och yttrandefrihet, religionsfrihet, rättslig säkerhet, allmän röst- och äganderätt. Staten har dock i sin tur rätten att kränka alla dessa rättigheter, och inskränkning av yttrande-, mötes-, förenings-, religions- och pressfrihet sker dagligen tillsammans med tortyr och misshandel av fångar (många gånger frihetsberövade utan rättegång). Kinas enbarnspolitik har också varit föremål för flera framtvingade aborter och fall av tvångssterilisering.

För att tygla de trubbelmakare som ännu inte satts i husarrest och arbetsläger kontrollerar staten samtliga medier. Man har även anställt två miljoner cyberspejspoliser vars enda uppgift är att övervaka internet och godtyckligt radera både kommentarer och sidor som anses innehålla oönskad information. Hundratals människor har på grund av detta gripits för spridning av regimkritiska ”rykten” på nätet, och folket saknar helt åtkomst till sajter som Twitter, Facebook och YouTube.

På pluskontot kan Ho stoltsera med att Kina under hans styre blivit världens näst största ekonomiska stormakt och besitter världens största valutareserv och är världsbäst i export. En annan sak man är världsbäst i är dödsstraff, och med sina 4,000-6,000 årliga avrättningar (inte bara utdömt för våldsbrott utan även för ekonomisk brottslighet som stöld och mutbrott) står man för fler dödsdomar än resten av världens dödsdomar sammanlagt.

Att förtrycka en och en halv miljard kineser tär dock ordentligt på krafterna, och 70 år gammal drog sig Hu i mars tillbaka från politiken för att – eventuellt – ägna sig åt sina två stora nöjen, pingis och sällskapsdans.

Hu Jintao - what a dic!

Hu Jintao – what a dic!

Tilltugg: 2006 var Hu med och tog fram en moralguide vars tanke var att stävja många av de sociala problem som plågade landet. Guiden döpte man till Åtta sorters ära och åtta sorters skam, och punkterna lyder som följer:

1). Älska ditt land; gör det inget ont
2). Tjäna folket; svik dem aldrig
3). Lita på vetenskapen; vänd okunnigheten ryggen
4). Var flitig; inte loj
5). Förena er, hjälp varandra; gör inga vinster på andras bekostnad
6). Var ärlig och tillförlitlig; offra inte etik för ekonomisk vinning
7). Var disciplinerad och laglydig; inte kaotisk och laglös
8). Lev enkelt, jobba hårt; vältra dig inte i lyx och nöjen

Magnum snopus

Den uppmärksamme har redan lagt märke till att det inte blev något magnum opus i går.

Skälen till detta är flera. Ett utav dem att jag tyckte söndag var mer passande i och med att första advent spelar en central roll i historien. Ett annat att jag behövde mera tid.

Mertid är fortfarande en bristvara, och då jag heller inte vill dela rampljus med Paul Walker dödsbesked så skjuter jag därför upp publikationen till nästa helg.

Men, misströsta icke, ty härlig kille som jag ändå är ger jag er istället nästa helgs premiär, redan i dag.

Så jävla riktig.

PopDics idolkort, nu på så jävla riktigt.

PopDics – Samla alla!

Leopold

Vem är din favoritdiktator? Är det möjligen Ceaușescu med sina Kennedy good looks, eller Leopold II med sitt trendriktiga hipsterskägg, eller kanske de samtliga tre Paschorna?

Den som här blir lite tagen på sängen och inte visste att man var tvungen att komma påläst behöver inte känna sig dum, för med ALL CAPS CONVERSATIONS nya PopDics™ idolkort behöver du inte längre välja en diktator utan kan nu samla alla de 70 bästa i en och samma hand!

Byt med vänner, ge bort som present eller ”råka tappa” på krogen för att inleda en inövad snyftare om folkmord som får dig att framstå som en mycket god människa värd att avla på. Eller varför inte ge bort till nära och kära nu när det lackar mot jul?

Med PopDics idolkort är det bara fantasin sätter gränserna!

Josef

Vad är PopDics?

PopDics™ är ungefär som hockeybilder, fast istället för ett par hundra tandlösa ryssar så har PopDics™ samlat sjuttio av modern tids mest dekadenta och sämsta snubbar, något som därför också gör dem till världens absolut bästa diktatorer.

PopDics™ är populärkultur, popkonst och riktigt fula fiskar i en enda fet paketlösning som du nu kan bära med dig vart du än går. 100% coolare, 200% mer allmänbildande och 5,000,000% garanterat hockeyfritt (med möjligt undantag för Lukasjenko som enligt rykten ska vara en fena på skrillor).

Adolf

Kan jag köpa PopDics? På riktigt?

Ja, det kan du! PÅ RIKTIGT! För 200 futtiga SEK (inkl. frakt) får du samtliga 70 bad boys i ett stiligt paket rakt hem i brevlådan. Men skynda och fynda, ty det finns endast 250 superexklusiva enheter, tryckt på skövlad regnskog av bästa kvalité!

PopDics

Var köper jag PopDics?

Du beställer dem genom att fylla i formuläret nedan och inväntar instruktioner för betalning. Lätt som en statskupp!

* obligatoriska fält

PopDics – Diktaturen som gick i arv

Hafez al-Assad var inte bara självutnämnd envåldshärskare och arabisk rekordhållare i nationalmassaker – han var pappa också.

Liksom många andra fäder drömde även Hafez om att en dag se familjeföretaget gå i arv, och för att hålla korruptionen intakt och inom familjen började maskineriet tidigt och omsorgsfullt smörjas för att göra det framtida maktskiftet så friktionsfritt som möjligt.

Steg ett var att stärka den blivande tronarvingens varumärke och därigenom göra honom till en must have för det syriska folket, något som dels åstadkoms med lömska subliminala medel som att Hafez inte längre tilltalades vid namn utan istället som sin sons far, och dels genom mer klassiska knep som att fylla betydelsefulla poster med en yngre generation i hopp om att dessa män sedan skulle vara unge herr al-Assad skuldpliktigt lojala.

Förhandsfavoriten Basil, Hafez förstfödda son, slarvade dock med bältet och slungades en dimmig dag i mitten av nittiotalet genom framrutan och in i efterlivet varpå den näst äldste sonen och ögonläkarstudenten, Bashar, raskt kallades hem från London och skolades om till militär.

Bashar var dock endast 34 år fyllda när pappa Hafez själv plockade ned skylten, och minimiåldern för syriska presidenter var enligt konstitutionen jämna 40. ”Snopet läge, Bashar!”, kanske du då tjoar i fåtöljen, men regeringen – som naturligtvis ville framstå som modern, flexibel och skitfräsch – gjorde bussigt nog ett undantag och sänkte åldersgränsen med sex år. Månaden senare knep Bashar presidenttiteln med 97% av folkets röster, ett valresultat som ändå kan tyckas märkligt lågt med tanke på att Bash var ensam kandidat.

Den sprillans nya al-Assad-regimen var på intet sätt något demokratiskt skolboksexemplar, men i förhållande till al-Assad 1.0 var buggarna i alla fall färre och systemet betydligt mer användarvänligt. Järngreppet om medierna lättades, ekonomiska, sociala och politiska problem tilläts diskuteras öppet och människor som fängslats eller flytt pappans styre återvände hem och släpptes ut.

Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Eller, ja, i alla fall till den dag då en medlem av parlamentet fick för sig att öppenheten även gällde på riksdagsnivå och att man kanske skulle omorganisera lite i partitoppen, något som formade Bashars tidigare så ömma hand till ett barskt karateslag med siktet inställt på oliktänkande, en reprimand som tog sig formen av förföljelser och trakasserier, och gamla reformförespråkare fängslades snart åter på nytt.

I och med den arabiska våren har tonen visserligen än en gång mjuknat, och demokratiska reformer – som möjligheten att bilda oppositionspartier och rösta i riksdagsval – har utlovats. Realiteten är dock mer klibbigt röd än rosaskimrande, och våldet man mött regimens motståndare med har utlöst ett inbördeskrig som till dags dato krävt tiotusentals människors liv och drivit mer än 1,7 miljoner människor på landsflykt. UNHCR beräknar även att cirka 4 miljoner syrier befinner sig på flykt inom det egna landets gränser.

Nästa år hålls det första riksdagsvalet på över fem årtionden där folket har fler boxar än ”fortsatt diktatur” att bocka för, men även om löftet infrias – vilket de lärde betvivlar – får pappas lilla tyrann skrubba duktigt för att bli kvitt stämpeln som ett av modern tids allra värsta as.

Bashar al-Assad - what a dic!

Bashar al-Assad – what a dic!

Tilltugg: Som chef för det Syriska Datorsällskapet – grundat av brorsan Basil – var det Bashar som 2001 anslöt Syrien till teh internetz alla möjligheter och magiska under. Facebook, YouTube och Wikipedia var förvisso förbjudet mellan 2008 och 2011 och alla chatkonversationer måste loggas enligt lag, men så länge man inte – likt satirtecknare Ali Farzat – tar sig fräckheten att kritisera al-Assad & Co. behöver ingen oroa sig för att hospitaliseras med brutna ben och skallfraktur.

PopDics – Lejonet från Syrien

Med brittiska löften om en självständig stat tog Emiren av Mekka och hans söner kommando över den arabiska revolten som i samband med första världskrigets slut också ledde till det Osmanska Rikets fall. Glädjensången och hejarropen tystnade dock tvärt när araberna dök upp på segerfesten och upptäckte att de inte stod på listan, och än bittrare blev den söta segerns eftersmak då man genom fönstret kunde se hur britterna frossade i landvinningarna och dessutom hade bjudit Frankrike och Sovjetunionen på kalaset.

En av tårtbitarna som lagts upp på fransosernas tallrik var det land vi i dag känner som Syrien. Där styrde sedan fransmännen med järnhand i tjugofem år under vilka man kontrollerade medier och förvägrade syrierna allehanda medborgerliga rättigheter så som politiskt engagemang.

Mitt i detta terrorvälde – närmare bestämt 6 oktober 1930 – föddes i provinsen Latakia en liten alawit vid namn Hafez. Hafez var näst yngst av elva syskon men den förste i familjen att fullfölja en grundskoleutbildning. Lusten att lära var stor och än större drömmen om en läkarexamen, men då familjen tillhörde landets ekonomiska bottenskikt tvingades barnsliga drömmar att bytas in mot en mer realistisk karriär som yrkesmilitär. Det var också med komplex för sina sociala status som Hafez började intressera sig för politik, och sexton år gammal blev han medlem i Baathpartiet, ett nationalsocialistiskt parti vars mål var att återupprätta en självständig arabstat av det Osmanska rikets magnitud.

Ytterligare ett världskrig skulle krävas innan fransmännen släppte greppet om landet, och när självständigheten väl erkändes var det en instabil och orolig nation man lämnade efter sig. Olika regeringar och statskupper avlöste sedan varandra i tjugo år innan Baathpartiet med en militärkupp tog makten 1963.

Detta var dock på intet sätt spiken i kistan för landets långa tradition av kuppande. 1966 kuppades den dåvarande presidenten Amin al-Hafez bort av partikollegan Salah Jadid, som i sin tur kuppades bort av al-Assad 1970. Al-Assad – som inte hade några planer på att bara sitta på sitt kontor och rulla tummarna i väntan på kupp – centrerade snabbt makten kring sig själv och säkrade den genom att sätta vänner och andra alawiter på maktpositioner. Hafez var visserligen inte maktfullkomlig i sin roll som president, men alla som inte röstade som presidenten stod timmen senare på gatan med sina personliga tillhörigheter i famnen.

Trots diktatorfasonerna var emellertid viljan till en början god. Hafez reste land och rike runt för att lystra till folkets klagomål och önskan, och även om någon regelrätt demokrati aldrig upprättades så lättades det tidigare förtrycket av oliktänkande (så länge du visste din plats) och staten sekulariserades.

Det nya landet föll däremot inte alla i smaken, och när det Muslimska Brödraskapet – som ville ha mindre ”sekulärt förtryck” och mer sharialagar – revolterade (bland annat med attacker på civila alawiter och ett attentat mot presidenten själv) svarade Hafez med att bombade staden Hamah, något som sägs vara den blodigaste handlingen en arabregering någonsin utfört mot sin egen befolkning. Massakern i Hamah kostade – beroende på källa – mellan 7,000 och 25,000 människor livet, och Syrian Human Rights Committee hävdar att till och med att så många som 40,000 syriska medborgare sopades under regeringens bombmattor.

När Hafez året efter blev allvarligt sjuk var det återigen dags för kupp och Hafez egen lillebror, Rifaat – som redan var tilltänkt som efterträdare men nu var rädd att bli utan – gjorde ett panikartat försök att ta makten. Hafez hann dock återhämta sig och stoppa kuppen varpå han landsförvisade brodern som straff. Irriterad på det faktum att inte ens släkten förstod vilken härlig kille han var lade Hafez därefter grunden till en personkult där han på daglig basis såg till att lovordas i de hårt styrda medierna och där skoldagen inleddes med en sång om ledarens förträfflighet. Även tavlor på Hafez i hjältelika situationer sattes upp på offentliga platser, och både nya och gamla byggnader döptes om efter medlemmar ur familjen.

Hafez al-Assad valdes sedan med jämna mellanrum om med 97% av rösterna till den junidag år 2000 då han avled i en hjärtattack när han satt och skvallrade med Libanons premiärminister, Hoss, över telefon. Landet testamenterade han till sin son, Bashar.

Hafez al-Assad - what a dic!

Hafez al-Assad – what a dic!

Tilltugg: Namnet al-Assad betyder ”lejon” och var vad hans far, Ali Sulayman, kallades av grannarna i byn. Pappa Ali var även känd som ”den vilda besten” (Wahhish), ett namn han förtjänat på grund av sin styrka och goda hand med skjutjärn.

PopDics – Backup-diktaturen

Chiang, som tidigare varit Kinas president (1928-1931), valdes efter andra världskriget åter till statsöverhuvud av en nationalförsamling i Nanjing 1948. Chiangs fäbless för korruption och brutal behandling av oliktänkande irriterade dock hans tidigare sympatisörer, och efter endast ett år vid makten avgick Chiang självmant för att vid Maos revolution lämna Kinas fastland en gång för alla och dra sig tillbaka till Taiwan (som då var Asiens lilla bycykel och precis hade överlämnats till Kina efter 50 år i japansk regi).

”Här bestämmer jag nu”, sa Chiang, som tagit med sig sitt gamla nationalistparti och dess dryga två miljoner medlemmar. Med hjälp av gamla undantagslagar satte han sedan sina polare på samtliga beslutsfattande poster och förtryckte/förföljde i 38 år alla som inte gillade läget, en period som kommit att kallas ”vita terrorn” och som vid sin tid var ett slags världsrekord i militärt undantagstillstånd (på actionfilm mer känt som martial law). Under dessa år fängslades 140,000 taiwaneser för faktisk eller inbillad kritik av Kai-shek med parti, varav flera tusen avrättades.

Chiang var även mycket mån om att ”tronföljden” vid hans frånfälle skulle tillfalla hans son, Ching-kuo, och satte därför den gamle kollegan och generalen Sun Li-jen i 33 års husarrest när denne blev för populär. Själv satt han kvar vid makten fram till sin död 1975, och hade då – till sin cred – fått Taiwans svajiga ekonomi på fötter igen tack vare en jordreform och satsning på lätt industri och importsubstitution, något som resulterat i en tiodubbling av landets BNP jämfört med 1952. Tilläggas bör dock att Taiwan var en relativt välmående provins fram till att Chiang klev iland, och att det var Kai-shek själv som kört ekonomin i botten.

Chiang Kai-shek - what a dic!

Chiang Kai-shek – what a dic!

Tilltugg: Kai-shek var under hela sin livstid en mycket flitig dagboksskribent och författade hela 66 volymer där bland annat skrev om filosofi, politik och brudar. Dagböckerna finns att tjuvläsa på Stanforduniversitetet i Kalifornien.

PopDics – Sydmerikansk vänsterslakt

”Vill du bossa över hela jävla Chiles armé?”, frågade president Allende den dåvarande stabschefen 23:e augusti 1973. ”Nämen inte ska väl jag…”, svarade Augusto, och störtade arton dagar senare den folkvalde presidenten som tack.

Kuppen hade till en början stöd av oppositionspartierna som menade att Allendes kommunistfasoner stred mot konstitutionen, något som med facit i hand lär känts snopet då Pinochet på bästa Judge Dredd-manér själv blev lagen och bland annat förbjöd alla organisationer som han inte tilläts fingra i. USA, som på förhand känt till den planerade kuppen men vänt ryggen till, gjorde yeah-tecknet i smyg under bordet. Dels eftersom man hade egna ekonomiska intressen i de chilienska koppargruvorna som Allende ville förstatliga, och dels för att man helt enkelt bara tyckte socialism var allmänt smågay.

Allende erbjöds fri lejd av kuppmakarna och ett privatplan ut ur landet, ett löfte man förvisso ämnade att hålla men som också kom med den finstilta detaljen att planet var smockfullt med dynamit och att tanken var att spränga Allende ytterligare en bit upp i luften. Allende, som troligtvis anade ugglor i mossen, avböjde dock erbjudandet och adresserade folket en sista gång via radio från det bombade presidentpalatset innan han i tog sitt liv lite diskret med den AK-47 han fått i gåva av sin vän Fidel Castro.

Dagen efter kickstartade Augusto diktaturen med en redig nollning av landets vänsterpatrask där tusentals av ex-presidentens förtrogna fångades in och förvarades på Chiles fotbollsarena, Estadio Chile. En dryg vecka senare hade nästan hela den gamla regeringen avrättats och många av anhängarna torterats och misshandlats. En av dessa var poeten och vissångaren, Victor Jara, som bland annat fick revben och händer krossade varpå han av sina banemän hånfullt uppmanades att spela gitarr. Här hade det varit sinnessjukt episkt om Victor sparkat omkull en 200W Mesa Boogie-förstärkare på vilken han sedan tagit ett halvt kliv upp och rivit av introt till Sweet Child of Mine, men istället sköts han med 41 skott och kastades i ett dike utanför Santiago.

Ett hyfsat dagsverke för vilken simpel massmördare som helst, men Augusto – som inte gjorde någonting halvhjärtat – drog månaden efter ut på fet dödsturné (mer känd som Dödens Karavan) där diktatorns män flög från stad till stad och kallblodigt mördade många av de vänstersympatisörer som frivilligt överlämnat sig i militärjuntans händer. Hundratusentals människor flydde därefter landet, tiotusentals förföljdes och misshandlades, tusentals människor rövades bort och minst 1,500 av dem sågs aldrig igen. Våldtäkt och annan form av sexuell tortyr var heller inte ovanligt, oavsett om offret var kvinna eller man.

Ljuset i Pinochettunneln skymtades först 1988 då diktatorn – som fått för sig att sjutton års militärdiktatur gjort honom till feta coola snubben med segern i ask – på eget bevåg tillät landets första demokratiska val sedan Allende tagit makten. Vann gjorde dock Patricio Aylwin, och 1990 klev Augusto Pinochet ut ur presidentpalatset, men lämnade aldrig det politiska rummet helt då han med gammal van hjärnhand klamrade sig fast vid inredningen som arméchef och senare livstidssenator.

Några konsekvenser för sina brott mot mänskligheten behövde han dock aldrig skåda trots flera försök och önskemål. Att den gamle stöten ständigt slank undan berodde dels på sin egna goda framförhållning då han redan 1978 stiftat amnestilagar för framtiden och senare inledde pakter med åtalsimmunitet, men också genom att flera gånger åla sig ur rättvisans grepp med hälsan som lubrikant. Liemannens beniga fingrar slapp Augusto dock inte undan och drabbades den 3:e december 2006 av en hjärtinfarkt och dog en vecka senare, 91 år gammal.

Trots Margret Thatchers ”djupaste kondoleanser” firades dödsbeskedet av tusentals människor landet över till ett fyrverkeri av konfetti och champagnekork.

Augusto Pinochet - what a dic!

Augusto Pinochet – what a dic!

Tilltugg: Pinochet anses bland vissa vara den som – genom sina Chicago Boys som pluggat ekonomi under den nobelprisade ekonomen, Milton Friedman, på universitetet i Chicago – fick Chiles vacklande ekonomi på fötter igen. Milton själv har refererat till detta som ”det det chilenska undret”. Ett annat mer privat under var de 200 miljoner kronor som Pinochet försnillade under sin tid vid makten och förvarade på utländska banker för en regnig dag.