Den som väntar på något hot

Snackar med en tjej på Mötesplatsen och föreslog en öl senare i veckan. Lite tidigt, tyckte hon…

"Vad gör du femte augusti 2018?"

”Vad gör du femte augusti 2018?”

Dags för ännu ett misslyckande

Jag var på odejt i går. En odejt är lite som en vanlig dejt, fast chanserna att få ligga är noll och inga istället för bara sedvanligt dåliga.

Jag och min odejt gick till Snaps och dryftade andra misslyckade dejter och Beverly Hills över en dagens och några stora stark. Maten var sådär, men komplementerade samtalsämnena ganska väl. Beverly Hills och misslyckade dejter är ju i stort sett det enda mitt liv består av för tillfället. Under de tre semesterveckor som förflutit fram till nu har jag sett 4,5 säsong Beverly Hills. 5,5 väntar. Med fyra veckor tillgodo borde det inte vara en omöjlighet.

Ska även på misslyckad dejt i kväll. Eller misslyckad dejt låter så spontant vilket detta knappast kan kategoriseras som. Vi hördes på Mötesplatsen i höstas och har sedan dess talats vid med mycket ojämna mellanrum, så vid det här laget handlar det nästan mer om att få det överstökat. Romantiskt så in i helvete.

Planen är att ses på Landet och ta några öl och förhoppningsvis få misslyckandet överstökat så tidigt som möjligt så jag hinner hem till Beverly Hills.

I dagens avsnitt är Dylan sur och svår medan Steve hamnar i trubbel

I dagens avsnitt är Dylan sur och svår medan Steve hamnar i trubbel

Högmod går före knull

Jag fick ett mejl på Mötesplatsen tidigare i veckan. Det i sig är inte sällsynt att det har nyhetsvärde, men just detta mejl var från en tjej jag själv kontaktade i mitten av maj.

Hon skrev att jag verkade vara speciell. Jag svarade att jag måste vara hyfsat speciell eftersom hon tagit sig lite mer än en månad att formulera sitt svar. Hon ”skrattade” och förklarade att hon aldrig bollade flera killar samtidigt, något jag tolkar som att hon hade en annan man i sitt liv just då och helt enkelt valde att fokusera på honom.

Bra, ändå. Det är ju så man önskar att fler människor resonerade, men också något som känns allt mer sällsynt, speciellt när utbudet – tack vare ett nästan oräkneligt antal nätdejtingsajter med skräddarsydda filialer för varje liten känd fetisch – är så pass enormt. Jag menar, vem har då tid och tålamod att ge någon ens en dag att bevisa sin förträfflighet? Och kan man ens klandra den som inte tar sig den tiden? För vissa går det ju en hel dag bara att gå igenom alla nya mejl. Vem vågar då ta en paus och att sätta sig ned och uppskatta det man har där och då? Tänk om man går miste om något?

Att hon nu tycks vara undantaget är med andra ord något jag verkligen kan respektera, och även till viss del själv relatera. All heder till henne för det. Heder är dock inte ett tillräckligt starkt incitament för att jag inte ska pissa henne rakt i denna utsträckta hand och med förnärmad stämma förklara att jag minsann inte är något jävla tröstpris man automatiskt tilldelas när pokalen man haft ögonen på glider en ur händerna.

Man vet ju aldrig när man får chansen att vara stolt och bitter nästa gång.

Block visade sig vara rökridå

Sitter på ny information angående kvinnan som blockat mig på Mötesplatsen. Grävde aldrig djupare i det själv även om jag inte riktigt förstod varför då jag aldrig vart i kontakt med kvinnan ifråga och alltså ännu inte hunnit göra bort mig så mycket att en block varit befogad.

En läsare (tack Ellie) var dock än mer nyfiken än jag och har nu gjort mig uppmärksam på att det rör sig om ett fall av förträfflighetsförfalskning. En slags nätdejtingsvängens falskmynteri om man så vill.

Denna kvinna påstods alltså ha kopierat delar av min presentation och blockat mig av rädsla för att jag skulle komma henne på spåren. Blev naturligtvis tvungen att skapa en ny oblockad användare vid namn laserulf för att kolla upp information, och mycket riktigt:

Skurkaktigheter

Skälet till blocken är med andra ord inte att jag inte är fantastisk nog, utan att jag är för fantastiskt. Så fantastisk att jag måste plagieras.

Ganska fantastiskt.

Bojkott av härlig kille

Det känns helt klart värt att betala 299:- i månaden för Mötesplatsens VIP-medlemskap när man efter en sökning på tjejer boendes i Stockholm med omnejd i åldern 24-34 hittar en enda dam vars profil känns värd att besöka, och möts av detta meddelande:

Inte önskvärd

Nu betalar jag i och för sig bara 99:- i månaden eftersom jag nappade på ett ”fördelaktigt erbjudande” med en halv livstids uppsägningstid när jag obligatoriskt bitter kom hem ensam från krogen en natt i december, och det medlemskapet har jag dessutom sagt upp. Det går ut någon gång i augusti.

I september kommer jag – som traditionen bjuder – få besök av tre-fyra Halens-modeller som skickar varsitt meddelande som jag inte kan läsa eftersom jag inte längre är VIP, och när jag sedan än en gång kommer hem obligatoriskt bitter och ensam från krogen och halar upp VISA-kortet för att slå till på fördelaktiga erbjudanden kommer det visa sig att dessa misstänksamt snygga pinglor blott skrivit en enda intetsägande rad i stil med ”hej och hå” varpå jag lägger ned hela min själ i tre-fyra svar som de inte ens öppnar. Sedan ser man dem aldrig mer.

Kan bli en bra höst. Längtar redan.

Semesterns första öl

Jag var på dejt i går. Dock med en tjej från Mötesplatsen denna gång, och inte Happy Pancake. Vi sågs i gamla stan och tog en öl på Kornsmanstorg. Semesterns första öl. Den smakade ljuvligt. Eller, ja, väl kanske mer som öl gör mest.

Hon var väldigt söt. På bild. I verkligheten såg hon ut som om hon trillat och slagit i ansiktet varje dag i hela sitt liv. Fast hon var trevlig, vilket väl i och för sig inte är så jävla spännande. Lite mer än trevlig får man nog vara om man ska gå runt och vara ful.

REA på Facebookmejl

I går hittade jag ett oläst meddelande på Facebook. Det var daterat 23:e maj, men eftersom jag inte är vän med avsändaren fick jag aldrig någon notis om detta och meddelandet sorterades istället i mappen ”Övrigt” som fungerar lite som en slags matta under vilken Facebook sopar in oönskad kommunikation.

Irriterande, såklart, och inte heller första gången jag gör fossila fynd i denna alternativa inkorg. Faktum är att det händer lite titt som tätt, varav det meddelande som legat längst i väntan på svar hade samlat cyberdamm i hela sex månader. Inte så jättesociala medier.

Men neither rain nor snow tycks Zuckerberg nu resonera som tagit såväl problemet som det gamla brevbärarmottot på fullaste allvar. Lösningen stavas ultramodern Deluxe-tjänst och innebär att den som inte längre vill tala för döva öron – för ynka 6,79 SEK – kan skicka så mycket post till totala främlingar som plånboken bara tillåter. 6,79 SEK, per meddelande alltså. För att flytta det från en mapp till en annan. En tjänst som för några år sedan var default. Bussigt Macke!

Det var så jättebilligt att jag skickade tolv.

Facebooks meddelandetjänst - nu inte bara gratis, utan jättebilligt

Facebooks meddelandetjänst – nu inte bara gratis, utan jättebillig

Snacka om nätdejting

Min gode vän och före detta kollega, Jonas Elfving, har tillsamman med en egen gode vän (och numera kollega), Johan Norberg, börjat podda. Startat podcast alltså, post Y2K-substitutet till att ”jag funderar på att skriva en bok”.

Podden heter Avklarat och tar sig – som namnet antyder – varje vecka ann ett nytt ämne som vid programmets slut är tänkt att ha plockats isär och analyserats så grundligt att det aldrig behöver tas upp igen. Avklarat, helt enkelt.

Ämnet för denna vecka är nätdejting, vilket ju – med Happy Pancake i spetsen – är en av de absolut vanligaste googlingarna som leder folk hit. Mycket av min trafik skulle med andra ord försvinna om podden konsumerades, så gör helst inte det.

Undviker programmet gör du HÄR eller på iTunes.

Avklarare

Härlig kille undviker

För varje Happy Pancake-besök märker jag hur kravlistan på en framtida partner blir allt mer obskyr. Senaste tillägget sorterat oförträffligheter är Indien och det mesta som hör därtill. Indiska rötter och resor i tjänsten får väl gå ann, men åker du till New Delhi för nöjes skull och tror att detta i sig är någon slags conversation piece så är du och dina diabilder döda för mig. Död är även den som romantiserar långfrukost och att läsa på balkongen.

Resor överhuvudtaget är något av en dealbreaker. Vem fan orkar dejta någon som far och flänger hela tiden? Ständig jetlag och kryllar av smittor. Värre ändå är dock användandet av resan som något slags exotiskt personlighetsdrag. Det är ju nu mer eller mindre standard att folk på Happy Pancake står rakt upp och ned på någon gata i Pakistan med kommentaren ”Här är jag i Pakistan :)”, som om Pakistan i sig vore någon jävla identitetshandling.

Hela grejen känns som något man läst i en artikel om hur man nätdejtar som ett proffs; ”Med en semesterbild i galleriet framstår du med enkla medel som en aktiv och härlig sökare som älskar främmande kulturer och möten mellan människor”. Man ska liksom känna att här händer det grejer. Ska man ha en chans måste man bjuda på Bachelor-dejt med elefantjakt och femrättersmiddag med levande ljus i Tutankhamuns grav. Allt ska vara ett jävla äventyr helt enkelt. Blir utmattad av bara tanken.

Att intyga hur mycket man älskar träning är ett annat klassiskt förvillarknep. Skriver man att man inte kan leva utan träning ger man nämligen intryck av att vara en människa som behandlar både kropp och knopp som ett tempel, oavsett hur verkligheten ser ut. Har själv gått på bluffen och bara ”Oj, den här tjejen va fit, det ser ju jag det! Både skriver om träning och har bockat för kroppstyp ‘atletisk’ i faktarutan”, trots att personen ser ut att bära magväska under kläderna på samtliga bilder. Sen finns det givetvis människor som faktiskt uppskattar träning utan att ha för avsikt att bluffa någon, men inte fan blir man mer intressant för det.

Kanske finns även möjligheten att alla talar sanning, och att jag är den enda i hela världen som inte är Jules Verne med ett sexpack. Det skulle trots allt förklara en del, som att det inte är så himla märkligt att välfärden krackelerar när varenda människa i arbetsför ålder är upptagen med att lyfta skrot och luffa runt. Tro fan att varannan svensk går på antidepressiva dessutom när de måste träna fem dar i veckan och resa jorden runt för att må bra.

Fast nu är jag kanske väl hård. Att beskriva sig själv är svårt. Hur etablerar man liksom bilden av sig själv som både ansvarsfull och äventyrlig, seriös men inte pretentiös, feminist och alfahane, självsäker men inte påträngande, god lyssnare med också vältalig och socialt geni, kropp som en sportfåne och en nörds intellekt, och allt detta samtidigt som man förväntas hålla det hela kort och fyndigt? En tuff nöt att knäcka, även för någon som uppskattar utmaningen.

Jag har själv en och annan tavla i bagaget och anser mig varken vara någon expert eller veta vad som fungerar för alla, men personligen föredrar jag ju en tjej som på halvkass svenska skildrar något med sådan glöd och engagemang att passionen tränger igenom både särskrivningar och brist på interpunktion framför någon som målar upp en anonym men genomarbetad schablon bestående av sol- och skidresor, discogympa och evigt långa kvällar på dansgolvet.

Man måste våga bjuda på lite lidande, eller i alla fall lite lidelse, annars riskerar du att spilla själva essensen av vad som gör just dig till den du är. Man vill ju ha limited edition, ingen jävla massproducerad dussinkavaljer. Jag menar, varför skulle någon lägga just dig på minnet när man vet att det inom några musklick strax dyker upp en ny likadan? Inte konstigt att det dejtas med en sådan slit-och-släng-attityd när ledet utav till synes identiska kloner sträcker sig längre än vad ögat når. Vid minsta lilla defekt är det ju bara att kasta skiten och plocka ned nästa modell från rullbandet tills man får tag i en som inte strular.

Men även om den perfekta presentationen kan te sig vara den mest komplexa utav gåtor är det egentligen inget märkligare fenomen än vilken konstform som helst. Den konstnär som lagt ned lite tid och omsorg i en skapelse vill naturligtvis ha så god avkastning som möjligt, men ju bredare publik man försöker tilltala desto mer urvattnat och karaktärslöst blir innehållet. En riktigt jävla smal rulle som The man from Earth gör ju till ett exempel betydligt starkare intryck, gott som dåligt, än någon fet popcornaction i 3D som prånglats ut med profit som högsta prioritet.

Jag kan tänka mig att många börjar skriva på något ganska ärlig och utlämnande men sedan hejdar sig och tänker; ”Kan jag verkligen skriva ett helt stycke om flaskskepp? Då kanske någon som flyger stridshelikopter inte vill ha mig. Äsch, jag skriver att jag har skinn på näsan och fötterna på jorden istället, det är mer universalt!”. Brett som sjutton, men helt jävla värdelöst. Då är det ju bättre att göra sin egen indiegrej och tilltala ett fåtal potentiella själsfränder istället för att att sikta på kvantitet och resultatet att ingen blir riktigt nöjd.

Det ska vara ärligt och naket, inte lager på lager med täckstift och krimskrams.

Bara några saker att tänka på, tänkte jag, så att jag själv slipper tänka på dem i fortsättningen. Var gärna så snygg som möjligt också, för att vara ful är även det något av en dealbreaker.

Nejtack Mahal

Ung kvinna söker ”söta snygga unga kristna mogna intelligenta roliga lugna latinos eller män från mellanöstern eller européer”

Neger, eskimå och kines göre sig alltså icke besvär. Ej heller ovän av fräschör. I övrigt en ganska öppen tjej som gillar gentlemän med gott rykte och klass.

Ekonomiskt oberoende är meriterande, men inget krav.

Vad kan man förvänta sig av en sån här kvinna? ”KRAV”, är svaret.