Supervalår > Superskogsbrand

Heh. Ja, det var kul. Går jag ut på balkongen kan jag höra skrattet från Salaborna ända hit. Otroligt fyndigt.

Fast ska man nu tvunget göra politik av denna katastrof så borde väl inlägget snarare formulerats på följande vis: ”Vad gynnar egentligen invånaren i Norberg mest? Ett glas vatten och en Treo i Fagersta, eller hundra liter vatten på plats?”. För det är ju så läget ser ut. Varje spenderad krona i Sverige är en förskingrad Afrikansk förmögenhet.

Men bäst hade kanske varit att låta bli att ta billiga poänger på andras misär. Blir ofta fräschare så.

Men mindre likes, förstås.

Skillnad mellan vapenbrott och vapenvägran

Dalarnas Tidningar har avbrutit samarbetet med Peace & Love-festivalen. Skälet? Hiphop-gruppen Kartellen – vars frontman, det monumentala skåpet Sebbe Staxx, bland annat twittrat att han ska tortera Jimmie Åkesson med en avbitartång och sjunger om att ”slå sönder” sverigedemokrater – ska spela.

Peter Holmbom, privatmarknadsansvarig på Dalarnas Tidningar, förtydligar:

”Kartellen går inte ihop med vår sponsringspolicy. Den bygger på värderingar om demokrati, människors lika värde, jämställdhet och avståndstagande från alla former av diskriminering.”

Befängt, tycker Johan Apel Röstlund, reporter för den blodröda tidskriften Arbetaren.

20140613-013815.jpg

Johan jämför alltså Kartellen med Ebba Grön, och detta med hänvisning till en gammal Ebba-demo vid namn Skjut en snut (som för kuriosans skull aldrig släpptes på vare sig album eller singel utan endast spelades in som liveversion för en samlingsplatta till förmån för ungdomsgården Oasen).

Bristen på studioinspelningar försvarar förstås inte låtar om att skjuta snutar. Det är sannerligen ingen sympatisk låt, och textförfattarskapet är dessutom anmärkningsvärt uselt för att vara Thåström, som ju annars är en poet av rang. Men trots mediokra och våldsromantiserande texter och duster med länsman så haltar alltså jämförelsen mellan Ebba Grön och Kartellen på flera punkter, och det rejält.

För det första; Kartellen är ett tämligen färskt musikfenomen medan Ebba Grön tillhör anrik svensk musikhistoria, inhemskt i klass med noshörningar som ABBA, Lundell och Ace of Base. Bara nostalgin gör det omöjligt att bedöma dem på samma grund, men så också det faktum att Ebbas låtskatt avhandlar ett trettio år gammalt samhällsskikt. En återförening vore endast en resa nedför minnenas allé, Kartellens existens är obehag i realtid.

Hade Ebba Grön istället bildats i dag när svenska poliser faktiskt attackeras i förorterna och erbjudit ett soundtrack till dessa kravaller så hade Dalarnas Tidningar med största sannolikhet fattat ett liknande beslut, (om Ebba Grön nu över huvud taget hade bokats till Peace & Love från första början). Därav blir den dubbelmoral som Johan insinuerar ingenting annat än ett klumpigt slag i tomma luften.

Men detta är mer av ett tillägg. Den främsta orsaken till att likhetstecknet blir ogiltigt är att en människa inte enbart är summan utav sina ord utan även sina handlingar. När Tommy Zethraeus hasplar ur sig något i affekt bör det till exempel tas på allra största allvar, när Linda Bengtzing gör detsamma kan man ta det med en något större nypa salt. Leo ”Kinesen” Gonzalez är inte rakt av utbytbar mot Gurra Halvkass bara för att de båda sysslar med musik, lika lite som Nelson Mandela är av samma skrot och korn som Idi Amin bara för att de båda hade storslagna planer för det egna folket.

Såväl Ebba Grön som Kartellen har det visserligen gemensamt att de alla varit i klammer med rättvisan, men vad som skiljer dem åt är att Thåström satt häktad för vapenvägran medan flera av Kartellens medlemmar är tungt kriminellt superslödder som avtjänat tid för bland annat vapenbrott, medhjälp till mord och några av Sveriges mest uppmärksammade värdetransportrån. En betydande skillnad alltså.

Att Johan Apel Röstlund anser denna detalj försumbar säger i mitt tycke mer om honom själv och hans egna märkliga värderingar än de hos Dalarnas Tidningar. Det är dock inte första gången jag ser Kartellen jämställas med Ebba Grön i ett försök att putsa av de förstnämnda den värsta smutsen, men det är likväl – och än en gång – en jämförelse mellan äpplen och ett par riktiga jävla päron.

Expressen sprider snoppnonsens

Expressens Anna Bäsén skrev i fredags en krönika om män som drar sig i snoppen på gymmet. Anna – som gissningsvis själv saknar en redig pjäs som ständigt hamnar på villovägar – kallar företeelsen för ett ”respektlöst skitbeteende” som inte hör hemma vare sig på gymmet eller i andra offentliga rum.

”Jag kräks lite i munnen efter kvällens gympass. Varför detta jävla oskick bland män i olika åldrar att springa runt och ogenerat gräva runt i skrevet?”

Nu tränar jag själv inte på gym så kan därför inte dementera det smygrunkande hon påstår sig uppleva bland pressbänkar och hantelställ, men jag promenerar däremot väldigt mycket. Minst en timme om dagen, och är jag ledig och solen skiner så blir det ofta ett dubbel- eller trippelpass.

Under dessa promenader behöver jag rätta till snoppen ungefär var tionde minut. Det är förhudar som rullas upp, jeanstyg och knappar som skaver, pungar som hamnar i kläm och allt annat tänkbart gissel som gör det svårt för mig att fungera som människa till problemet är åtgärdat. Det gör ont helt enkelt, och som jag skrev i en konversation angående Annas krönika på Twitter:

”En kroppsdel i nöd måste tas om hand och är i det läget inte mer sexuell än ett ammande bröst.”

Men Anna kanske även tycker att ammande kvinnor bör veta hut och söka sig till ”omklädningsrum och toaletter” när nöden kräver det, så som hon önskar av männen i sin omgivning. I så fall får man ändå ge henne cred för att hon är konsekvent i sitt fördomsfulla och ganska obehagliga sexualiserande av rena oskyldigheter, samt vilja att göra världen lite mindre och intolerant.

Men troligare är kanske ändå att hon bara stressat ihop en jävla skitkrönika i hopp om att kunna ta en tidig helg och hinna ned till Pet Sounds innan uteserveringen korkade igen, och i så fall går det såklart bra med ett erkännande och en ursäkt.

Kaxig logga

- Någon som har ett förslag på en maskot till en låssmed?
- Tja, jag vet inte. Nyckel-Hitler kanske?

”Sieg hasp!”

Dumhet visade sig vara vansinne

Det här tyckte jag var roligt…

… tills jag besökte hennes Facebook-profil och såg att hon bara skojade. I själva verket hade hon röstat på FI.

Då begick jag seppuku för att bevara Sveriges heder.

Röda Korset nackar kvinna för lång och trogen tjänst

När man trodde att åsiktsförtrycket i detta land redan nått den absoluta klangbotten så går Röda Korset ut trumfar alla tidigare rekord genom att avskeda en sjuttioettårig änka som i nio år jobbat ideellt i såväl den egna butiken som på Falu lasarett.

Varför? Jo, därför att hon hade mage att diskutera ungdomsarbetslöshet och migrationspolitik med en ung man som förra veckan klev in på Kupan i Falun och sökte – samt fick – hjälp.

Vem som inledde samtalet är oklart, men kvinnan – som med sina nio års erfarenhet av biståndsfrågor naturligtvis är väl medveten om att en krona på plats är värd tio gånger mer än en krona i Sverige – bekänner sig till tron att hjälp främst bör ges i problemområden och att ungdomsarbetslösheten är stor nog i Sverige utan att vi fyller på med än fler frustrerade ungdomar som bränner bilar och stenar brandmän i brist på praktikplats och ungdomsgård.

På ett ungefär.

Mannen – som tidigare är dömd för bland annat olaga hot, ofredande, misshandel, grov stöld samt hot- och våld mot tjänsteman – blir så kränkt av kvinnans svar att han plockar fram sin mobiltelefon och filmar samtalet. Filmen postar han sedan på Röda Korsets Facebooksida med kravet ”AVGÅ!!!” i versaler och beskrivningen av kvinnan som ”ond”, ”skamlös” och ”hjärtlöst äcklig”.

Dawan Khalil = Daban Ibrahim

På Röda Korsets vanliga websajt kan man samtidigt läsa att en månads matranson för en person i Syrien kostar 77 SEK. Att ta hand om en syrier hemma i Sverige kostar 1 900 SEK, per dygn. På en månad blir det 57 000 SEK, pengar som alltså hade kunnat mätta 740 syrier på plats.

Men ”skit i det du så lever du längre” menar Röda Korsets pressekreterare Karin Tengby och får medhåll av Eva von Oelreich (ordförande) och Ulrika Årehed Kågström (generalsekreterare) som sparkar den volontärarbetande pensionären så hårt att kängan flyger av och nästan träffar en vägghängd plakett i putsad Skultuna-mässing och gravyren ”Sveriges tre fetaste svin”. Som förklaring till avskedet ges sedan ett sammelsurium av floskler som att kvinnan inte förstått Röda Korsets grundprinciper och att den som inte står för alla människors lika värde inte hör hemma i organisationen.

Då ingenting av det kvinnan sagt strider mot Röda Korsets grundprinciper eller förkastar idén om alla människors lika värde får man förmoda att Röda Korset jobbar efter principen ”men det hade kunnat vara så”. Bra princip, i och för sig, speciellt om man är i ett skriande behov av göra sig av med gratis arbetskraft.

Kvinnans filmdebut recenseras även i Dalarnas Tidning, Metro och Aftonbladet och beskrivs där som skakande, kränkande och direkt rasistisk. Röda Korset är dessutom så jävla stolta med sitt tilltag att de till följd av det inträffade – och för att hålla den redan förnedrade kvinnans fjättrad ytterligare några minuter i skampålens grepp – i dag går ut och manifesterar mot främlingsfientlighet.

Wow. Alltså, bara… wow.

Så, kort summering: Kriminell man söker hjälp av engagerad eldsjäl- kriminell man får hjälp av engagerad eldsjäl – kriminell man som fått hjälp inleder politisk diskussion med engagerad eldsjäl men håller inte med och försöker som tack för hjälpen få eldsjälen avskedad – Röda Korsets ledning viker sig direkt och kastar eldsjäl åt den politiska korrekturens vargar så fort de börjar flåsa dem i nacken, avsätter sedan en heldag för att stoltsera med beslutet.

Sensmoralen torde vara solklar.

Till Röda Korset ledning sänder jag i dag därför ett förakt motsvarande tio tigrars styrka, och till den drabbade kvinnan skickar jag (inspirerad av flera användare i Flashbacktråden om händelsen) ett blomsterarrangemang med choklad för en summa som hade kunnat föda en större familj i ett krigsdrabbat land till mitten av maj.

Vetskapen om att inte en enda ynka krona av detta bidrag faller i fickan på tre ärke-pultroner som Karin Tengby, Eva von Oelreich (ordförande) eller Ulrika Årehed Kågström (generalsekreterare) gör dock oket av sex människors liv på mitt samvete nästan busenkelt att bära.

Vill även du skicka en uppmuntran till kvinnan så hör av dig till mig för kontaktuppgifter. Och byt hjälporganisation, såklart. Förslagsvis till SOS Barnbyar.

När Röda Korset ger dig citroner, skölj ned med choklad.

”När Röda Korset ger dig citroner, skölj ned med choklad”

Böter för broöppning

Minns ni fallet från förra året där två män tjuvtankade för 288 SEK och sedan körde ihjäl sig när de försökte smita från polisen? Den konstapel som beordrade öppningen av den bro från vilken de störtade har nu dömts för tjänstefel.

Straffet blev femtio dagsböter och motiverades av tingsrätten på följande vis:

”Med beaktande av de relativt lindriga brott personerna i bilen var misstänkta för, den aktuella trafiksituationen och med hänsyn till riskerna med användandet av ett fast hinder, särskilt i en situation då föraren kunde misstänkas vara påverkad och hans omdömesförmåga nedsatt, anser tingsrätten att det inte varit synnerligen angeläget att omedelbart låta stoppa fordonet.”

Det ansågs alltså inte angeläget att stoppa ett fordon som rattades av en förare som misstänktes vara påverkad och lida av nedsatt omdömesförmåga, och som med facit i hand drog fram på vägarna med fara för såväl sitt eget som andras liv?

Låter rimligt.

Låt aldrig fakta förstöra ett bra självförakt

Fredrik Virtanen lät via sitt Twitterkonto i går än en gång bekräfta myten om den svenska kvällstidningsjournalistens monumentala okunskap (som om det nu skulle behövas):

Hade Fredrik bara varit en smula mer intresserad av historia än han är av retweets och favorit-markeringar så hade han – likt historikern Peter Englund – varit medveten om att hälften av rösterna som bar Hitlers namn i valet som ledde till Nazitysklands etablering lades på lådan av cirka 425 000 schnitzelbankande Fraus och Fräuleins:

”Emancipera kvinnorna från kvinnoemancipationen!” Så löd en av nazisternas paroller, och den sammanfattade mycket av deras attityder till det ej stålhjälmsbärande könet. Hitler själv, som privat gärna uppträdde som ett handkyssande salongslejon, var mycket klar i frågan: ”Ett fruntimmer som blandar sig i politiska saker är en styggelse”. Som vi alla vet förespråkade de tyska nazisterna en extrem renodling av könsrollerna, där samhället, slagfältet och världen gavs till mannen som hans exklusiva domän, medan kvinnan förväntades hålla sig stilla i köket, kyrkan och hemmet och föda blonda, renrasiga barn.
Som var fallet med rätt mycket i nazisternas politik var en del av detta allmängods i Weimartidens Tyskland – den ekonomiska krisen hade bland annat lockat rätt många att anklaga förvärvsarbetande kvinnor för att stjäla arbete och försörjning från arbetslösa män. Och som också var fallet med så mycket i nazisterna ideologi så byggde det på halvsmälta vetenskapligheter, i det här fallet på en förvriden bild av hur familjen fungerat i det förmoderna bonde-Tyskland, detta drömda idealrike.
Det intressanta är att detta uttalat anti-feministiska program faktiskt väckte ett betydande gensvar bland de tyska kvinnorna. Åtminstone av röstsiffrorna att döma. I de sista valen innan Hitlers maktövertagande röstade lika många kvinnor som män på NSDAP. Det parti som hade det mest uttalat feministiska programmet, kommunisterna, var däremot det som hade den klart lägsta andelen kvinnliga väljare.”

Så politiskt korrekt alltså, men så i realiteten fel det nästan bara kan bli.


Men vi

Fast kött gillar vi ju, där får jag ändå ge gamle Virtan rätt.

”Tycker såklart fortfarande att alla zigenare som utövar sin kultur borde utrotas, dvs cirka alla ziggisar. Kallar ej detta för rasism, bara rimlighet”

Jag besöker Flashback nästan dagligen. Näthatets mytomspunna högborg för vissa, för andra synonymt med den värsta sortens filmskurkaktigheter så som pedofili, antifeminism och ont brått dödsknark.

Men inte för mig. Visst förekommer det både näthat och pedofili samt antifeminism och ont brått dödsknark, men personligen brukar jag Flashback mer som en samlingsportal för olika nyheter. Inhemska som utländska, och dessutom serverade i kombination med allsköns analyser. Vissa bra, andra mindre bra, men de är många och oavsett kvalité ett frö för den egna tanken.

Jag förstår de som är skeptiska. Sajten är inte för alla, men med sina 46 000 000 inlägg utspridda över 135 kategorier så har den ändå något för just alla, om dessa alla någon gång skulle vilja prova lyckan.

Deltar dock sällan själv aktivt i åsiktsutbytet, och mitt dryga tioåriga konto har knappt hundra inlägg till sitt namn. Femtio av dessa är dessutom rena slentrianposter skrivna i begynnelsen, och enbart för att då ge mig tillgång till Flashbacks Shanri-La – porrdumparna (om de existerar än i dag vet jag däremot inte).

De mest aktiva avledningarna är förmodligen aktuella brott och kriminalfall och integration och invandring, och det var i den senare jag hamnade en dag för två eller tre år sedan.

Minns inte vilken tråd eller vilken händelse som diskuterades, men jag kommer väl ihåg den man som tycktes gå i polemik med allt och alla. En man som med råge levde upp till den stereotypa nidbilden av en typisk Flashbacknazist. Den där raljerande busen som generaliserade vilt och talade nedlåtande om ”negrer” som flockdjur med gripklor till fötter för att de skulle kunna klättra i träd och käka bananer utan att trilla ned.

En annan man som deltog i diskussionen beklagade sig över det hat som Flashbacknazisten uppenbarligen hyste, men bakom bekymret sken också omtanken igenom och han lovade Flashbacknazisten att dennes ilska bara var en fas av ungdomlig ignorans och själsliga konflikter, och att han inom tio år skulle ha vuxit ifrån allt det där och själv inse att allt som gått snett här i livet inte nödvändigtvis var invandrarnas fel.

Flashbacknazisten fnyste naturligtvis bara föraktfullt åt hippie-Nostradamus spådomar, och några inlägg senare nådde samtalet vägs ände och tråden seglade allt längre tillbaka i länkflödet för att snart försvinna helt.

I nio år låg sedan löftet i glömska men väckas det tionde åter till liv av en nyfiken läsare som av en slump hittat tråden och nu ville veta hur det egentligen hade gått. Flashbacknazisten hade visserligen inte varit aktiv på flera år, men andra användare som postat i tråden fick nu notiser om dess renässans och inom kort hade den efterlyste spårats, kontaktats och loggat in på nytt.

Det visade sig att Flashbacknazisten inte bara hade lagt forumdiskussionerna på hyllan, utan prydligt hopvikt i en hög på sidan om låg även idén om negern som skadedjur, precis som profetian hade förutspått.

I dag var han såväl vidareutbildad som familjefar, och det gamla livet som arg skinnskalle var nu ett pinsamt minne blott. Stämningen i tråden var god och den före detta nazisten kunde bara skratta åt sin posthistorik och förundras över hur ett skede i livet kan stå i så skarp konstrat till ett annat. Det var som om hans nutida och dåtida jag var två helt olika människor, bara det att de råkade dela samma kropp.

Jag hittar inte längre tråden, men jag minns den väl för jag tyckte att den var fin. En riktigt må-bra-tråd. Den där typen av läsning som skänker hopp; hopp om att andra unga och alldeles för arga människor en dag (eller 3650) ska växa upp och ur sin oklädsamma vrede.

Jag nämner inga namn, men skärmdumpar så det står härliga till:

kloka2

113

269

aliciadickner01

aliciadickner02

aliciadickner03

baraenfluga01

blindbank

cismän

ericolo

godzilla01

godzilla02

godzilla03

godzilla04

godzilla05

godzilla06

godzilla07

halshugga

hysteriskkvinna4

jaylazkar

kafari

killerbarbie3

killerbarbie4

kloka3

manshat

samsonmach

sinoes01

sinoes02

sinoes03

sinoes04

sinoes05

sinoes06

sinoes07

slutavaraman

theblowout

trilskarn

utrotallamän1

atladottir01

atladottir02

schunnesson01

schunnesson02

ladyda

Kom ihåg - så länge du inte fötrycker (vad nu den exakta definitionen av förtryck skulle vara) så är det okej att häva ur sig precis vilken sexistisk eller rasistisk smörja som helst.

Och kom ihåg – så länge du inte förtrycker (vad nu den exakta definitionen av ”förtryck” skulle vara) så är det okej att häva ur sig precis vilken sexistisk eller rasistisk smörja som helst.

För fler grova generaliseringar och ogenerat mansförakt – se Twitter och etiketten #mänförtrycker. Är du av en mindre känslig natur än undertecknad är det en vanföreställningarnas guldåder där de mest dråpliga klimpar av demagogi, grov misandri, falsk diktomi och logiska felslut ligger tjocka som gåsägg så långt blicken tar dig. Bara att ta sats och likt farbror Joakim plumsa rakt ned i galenskapen.

Som man hatar får man ligga

Har i natt sett Robert Aschberg jaga troll i TV3, och resultatet var väl ungefär som förväntat. Ett program som duger gott i brist på allting annat, men ingenting jag lär planera mina dagar efter. Som vilken TV3-produktion som helst med andra ord.

Svårt är det dock att ta Aschberg på allvar när han använder uttryck som ”hatsajter”. Det klär honom inte. Förväntar mig mer saklighet från en man vars jobb är att sätta dit folk. Dramaturgin är i många fall också skrattretande, inte minst scenerna med Kawa Zolfagary som med plågad blick sitter och högläser elaka mejl rakt in i kameran.

Ledsen Zolfagary. Tycker visserligen inte att du är vare sig ”äcklig kurd” eller vill se din ryggrad knäckt i tusen bitar, men jag kan heller inte ta din sorgsna hundögon på allvar, inte efter din egen behandling av Pär Ström och hur han fick agera poster child för dina kränkta vita män. Näthat är inte okej bara för att det inte kommer i formen av direkta mordhot.

Med den brasklappen lagd måste jag ändå säga att de troll som skrämdes fram fick vad de förtjänade. Inte minst Hult Hatar, tjugoåringen som tyckte att det skulle vara skottpengar på ”små slynor” som bildbloggar ”negerbollar” dagen efter att de påstår sig ha blivit våldtagna. Vilken pellejöns. En grabb som helt tycks sakna ordets gåva men ändå tror sig ha begåvning nog att freestyla ihop en videoblogg trots att han låter som en komplett idiot.

Än mer underhållande är det att se honom förvandlas till en osäker liten pojkvasker i skuggan av herr Aschberg. Det lilla ”cool” han en gång må ha utstrålat på sin Facebooksida rann omedelbart ur honom likt en uppochnedvänd spann vatten, och att hataren Hult nu sitter i offerkofta och bloggar om att han tvångsmatas med sin egen medicin gör det hela knappast mindre underhållande:

”Allt hat som skapades emot mig nu Robert Aschberg, är det något du ska ta hand om eller ska jag behöva sitta under mordhot från flertal personer. Du gör ingenting angående det, för det räcker väl med att pengarna sitter den 25:e så spelar det väl ingen roll hur många liv som förstörs.”

Aaaw, stackars Hult Hatar.

Kan nog bli en hyfsat underhållande säsong ändå. Det som möjligen riskerar att smolka nöjesbägaren är att granskningen blir något enkelriktad. Skulle faktiskt inte förvåna mig det minsta om det lite finare och ”goda hatet” beviljas frisedel, och att Robert i en intervju med Dagens Media säger att man valt att ”fokuserat på att gräva djupt istället för att försöka täcka in alla aspekter av problematiken” skvallrar om att så mycket väl kan bli fallet.

Lite överraskad blev jag också när jag såg att Fanny Åström ska medverka i nästa veckas avsnitt, och alltså inte i rollen som troll på flykt.

Jag som trodde att Fanny levde på en stadig diet av just näthat och riskerade svåra bristsjukdomar om den dagliga portionen uteblev. Inte för att jag sett henne ge sig på någon personligen (vilket i och för sig inte är så märkligt då hon är blockad sedan länge), men hon har ju via både Twitterkonto och blogg deklarerat hur mycket hon hatar ”god ton”. Med facit i hand ingen jättebra idé, tydligen.

Fanny är för övrigt en kvinna med fler strängar än god ton på sin vredes lyra…

Och det här är alltså bara från i mars i år. Hoppas verkligen att Aschberg kan ge henne den hjälp som hon så innerligt behöver.