De missunsamma fånarnas dag

Är du – mot förmodan – en av dem som i dag har rasat över att man i almanackan har tillägnats mannen en av årets 365 dagar, men för två söndagar sedan inte drog dig för att begrava trynet i en kladdkaka (eller fyllde truten med kanelbullar den 4:e oktober, eller hetsåt semlor på Fettisdagen, eller mumsade i dig grynkorv på Grynkorvens dag) så är du en fånarnas fåne.

Slut på meddelande.

Fadern, sonen och en helig hög med skit

Jehovas Vittnen var på besök i helgen. Tydligen. Låg dock och sov när de ringde på, men måna om att dela med sig av sin visdom lämnade de en broschyr i brevlådan med frågeställningen: ”Kan de döda få liv igen?”.

Emo-Jehova.

Emo-Jehova.

Och kan de det då? Ja, faktum är att det inte bara troligt, utan det någonting som Gud dessutom längtar efter. Som ett litet barn på julafton. Skitsugen, liksom.

Hedningar och tivlare sätts på plats nästan omgående. Bara man vänder blad så hittar man Guds CV i en nätt liten spalt till höger. Där kan man bland annat läsa att Gud hela åtta gånger tidigare väckt människor till liv, vilket väl över ett tidsspann på hela mänsklighetens existens kan tyckas i lataste laget, och i vissa fall också etiskt tveksamt då den dödaste av de utvalda legat och ruttnat så länge som i fyra dygn. Den morgonandedräkten skulle nog i sin tur kunna väcka döda.

Så ja, jag blev väl inte skitkristen direkt. Längtar jag efter en låda grillmix så går jag ju och köper en låda grillmix. Jag väntar inte i tusen år.

Tycker faktiskt Gud framstår som ganska nonchalant, och något av en slacker. Han har ju uppenbarligen förmågan att väcka folk till liv, men bara åtta gånger tidare har det varit viktigt nog att få arslet ur vagnen. En av dessa gällde det dessutom hans egen son, så sju gånger om man stryker svågerpolitiken. Det är – om jag får gissa – i klass med en hyfsat duktig akutläkare i en större svensk stad.

Om Gud inte var så upptagen med att förfalska dinosaurieben och gästskådespela på rostat bröd så kanske fler kunnat få en andra chans. Han skulle ju inte ens behöva återuppliva dem, räcker gott att bara förhindra många dödsfall till att börja med. Kanske sätta lite käppar i hjulen på sina mest hängivna fans, eller chilla lite med Ebolaepidemierna. Men istället tycks det snarare serveras dubbla portioner med extra allt.

Och ändå påstås Gud i samma häfte hata döden.

Vilken smutsig jävla lögnare.

Lilla Berlin, än mindre kul

Har jag någon läsare med en master i feministisk diskursanalys som kan förklara den här serien för mig?

© Ellen Ekman

© Ellen Ekman

Är poängen att kvinnan i rött är en jävla praktfitta och att hennes påstående om att förlossningsskador skulle vara normaliserade är helt jävla befängt då den moderna läkekonsten räddat livet på miljontals kvinnor världen över? Och fortsätter rätta livet på miljontals kvinnor. Och barn. Årligen.

För i så fall är det ju inte jättefestligt.

Antar därför att kvinnan i rött är tänkt att illustrera feminismen och förnuftet när hon skuldbelägger alla andra – inte minst ”samhället” – och att den som på egen hand försöker göra det bästa möjliga av en dålig situation är den man i själva verket ska skratta åt.

Inte superskoj det heller, i och för sig.

Men så gillar jag ju heller inte Lilla Berlin.

Den är lite som serievärldens svar på Magnus Betnér. Det är liksom inte särskilt roligt, och tonen för raljant för att din predikan ska registreras hos dem du torde vilja nå, men för den lilla klunga som redan prenumererar på samma politiska ideologi så är det säkert jävligt mysigt.

Barbariska sharialagar är bara ”hårda straff” och västerländska fördomar

På Hizb ut-Tahrirs nyöppnade svenska hemsida på nätet möts man av en videofilm där ”broder Taji Mustafa” från partiets sektion i London håller en föreläsning under titeln ”Är islamiska lagar barbariska?”
Den inleds med att Taji Mustafa viftar med en köttyxa.
Detta, förklarar han, är västerländska fördomar. Inte ska man hugga händer av tjuvar med köttyxa.
Sen ger sig brodern in på en invecklad förklaring till varför islamiska sharialagar är överlägsna på att göra folk laglydiga. Skulle någon trots det bryta mot lagen och stjäla, ja då blir straffet hårt.
– Då får tjuven handen avhuggen offentligt. Vi ska inte be om ursäkt för våra hårda straff, säger Taji Mustafa.

Saxat ur: Extremt parti drömmer om globalt kalifat

Vem ska trösta Lasse?

I måndags publicerade Expressen.se en krönika signerad Lars Lindström där Lasse gavs dryga 3000 tecken att göra bort sig kapitalt. Inte bara genom att rocka en byline där han kombinerar slips med skjortan utanför, utan även med sitt resonemang angående ”mansrörelsen”.

”Jag är inte rädd för feminismen, genusforskningen eller kvinnorörelsen, men jag är skräckslagen för mansrörelsen, den som begår grova sexövergrepp på förskolebarn, säljer, köper och utnyttjar tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.”

Coolt att du inte är rädd Lars. Jättecoolt. Verkligen. Men var hittar du denna fruktansvärda mansrörelse du pratar om? Bär de sidenjackor med logga på ryggen? Har de ett hemligt handslag? Eller ett klubbhus någonstans? Och varför bussar du i så fall inte polisen på dem?

En överrepresentation är på intet sätt en rörelse, det är blott statistik. Eller menar Lars att majoriteten av alla överfall- och gruppvåldtäkter är ett resultat av olika rörelser från Nordafrika och Mellanöstern? Eller att de spädbarn som får sätta livet till på grund av nyblivna och traumatiserade mödrar är offer för den blodtörstiga kvinnorörelsen? I så fall bör ju Lars även frukta feminismen, kan en tycka. Eller hatar Lars månne barn?

En sak som i alla fall är säker är att Lars måste vara lite rädd för sig själv, ty han inleder sin krönikan med att tala om män som ett ”vi”.

”Den där dagen i förra veckan när några bankrånare på moped härjade i centrala Stockholm tog jag en hastig lunchpromenad genom Humlegården, lyssnade på kvinnor och tänkte på män.
Vad är det för fel på oss? Varför rånar vi banker, misshandlar, mördar? Varför slåss vi för att vi älskar ett fotbollslag? Varför misshandlar vi kvinnorna vi säger vi älskar? Och varför sysslar inte kvinnor i samma utsträckning med denna dårskap?”

Det är möjligt att Lars identifierar sig med sexualbrottslingar och våldsverkare och ser sig som ett skönt sammansvetsat gäng som håller varandra om ryggen i vått och torrt, men det gör inte jag. Jag identifierar mig knappt med män som grupp över huvud taget.

Har – med undantag för att i förskoleåldern planterat en blåklocka i nyllet på min bästis Tobias – aldrig slagits, bryr mig föga om makt och portföljer med $$$, avskyr sport och snabba bilar, och är dessutom en ganska osjälvisk älskare. Snudd på så ömhänt att det som mest troligen skulle kritiseras vid en eventuell utvärdering är att jag inte brukar nog med våld. I stort sett raka motsatsen till vad som enligt normen skulle anses manligt alltså.

Och det gör mig heller inte särskilt mycket. Man var formen jag stöptes i. Det fanns två. Jag göts i den ena. Det är allt. Det gör oss inte till mer av en rörelse än tvillingar eller folk som fötts utan taktkänsla.

Man är mer som en kategori. Som rock- eller jazz-facket i skivdisken på Åhléns. Vi som sorterats här har visserligen flera saker gemensamt, men att både Magnus Uggla och Michael Jackson spelar pop gör dem ju inte till en grupp, lika lite som jag och Alexandramannen är själsfränder bara för att vi båda har pung och saknar möjligheten att laktera.

Det existerar ingen mansrörelse. I alla fall inte den rörelse Lars fantiserar om.

Varken du eller jag är retroaktivt skyldiga till vad våra förfäder gjort, eller ansvariga för vad andra män gör här och nu, vare sig det är ont eller gott. Du och jag är inte ”vi”. Jag är jag, och du är du. Och Lars är en fjant som skulle må bra av att ta lite längre promenader.

Gammal livsfarlig kärlek bleknar aldrig

Inredde i kväll lägenheten med ännu en tavelvägg, och medan jag rensade de gamla ramarna på ”pausunderhållning” hittade jag denna bild fasttejpad bakom en av träfiberskivorna.

20141007-223854.jpg

Den föreställer en av många Marior jag under gymnasietiden hade en jag-skulle-ta-livet-av-mig-om-du-sa-nej-crush på. Detta är dock den Maria som gjorde det starkaste avtrycket av dem alla, den så kallade Döds-Maria.

Det var till henne jag förlorade oskulden, trots att hon hade pojkvän. Han hette Patrik, men kallades för Massmord. Han gillade mig inte, men fungerade ändå som någon slags HTML-support via ICQ när jag behövde det. En sen natt bekände han även för mig att hans stora dröm och mål här i livet var att ta någons liv. Bara vem som helst. Någon främling, på en ödslig gata.

Lite smågay för någon som ändå kallade sig för Massmord, kan jag tycka.

Jag var dock inte det enda hon fick på sidan om, och trots att hon hävdade att hon älskade mig (något som troligtvis mest yttrades för att få mig att hålla käften och slippa jobbiga snack om känslor) så lämnade hon till slut både mig och Massmord för någon svartmetallare i Västervik.

Var efter det lätt emotionellt handikappad och hade något av ett slit-och-släng-förhållande till kärlek fram till att jag åtta år senare hittade henne på Facebook. Frågade hur det var med henne och fick en utsträckt hand till svar. En bedjan om förlåtelse för vem hon hade varit. För vad hon hade gjort. Hur hon behandlat mig.

Ursäkter var inte vad jag sökte, men när jag väl fick den så var det som om någonting släppte. En börda jag undermedvetet burit på sedan tonåren.

Har inte tänkt på henne sedan dess, förrän i kväll. Har heller inte mer än så att såga om saken, men eftersom det var ett tag sedan jag skrev något så tänkte jag att lite Döds-Maria var bättre än ingenting alls. Det var hon trots allt 1999.


Maria är för övrigt en av de kvinnor som tillägnats flest sånger sedan jag lärde mig spela gitarr, och på första Varg-skivan tillägnas hon tre: Det stora blå, Ditt nakna vattenfall och Vindbarn & Vargar, varav den sistnämnda var den första jag skrev och den som genererade vår första kyss.

I en circle jerk är det lätt att ha koll

Så har den då så sakteliga – likt ett eksem eller en envis svampinfektion – börjat blomma ut på Facebook; statusuppdateringen som uppmanar dig som röstat ”fel” att lägga kamratlicensen på skrivbordet och lämna kontoret. För såna som dig vill vi minsann inte ha här. Du är ingenting mer än lorten värd.

Hur kan någon så starkt värna en sorts främlingar och med samma hjärta så djupt avsky en annan? Att anse sig stå för allas lika värde och samtidigt fördriva den som inte delar dessa värderingar är ju en paradox stor nog att rubba universums lagar.

Vi är alla olika, visst, och att fredligt samexistera är ett måste, men du som påstår dig älska denna olikhet gör det knappast av omtanke. Du är inte öppen och fräsch. Du är en lögnare. För ingen gillar olika. I själva verket anser vi oss alla vara lite bättre än de som inte är som vi.

Sverigedemokraten må i dina ögon vara all världens ignorans förpackad i en behändig idiot, men Sverigedemokraten anser sig å andra sidan vara upplyst nog att se en lösning som gått 87% av oss förbi, precis som hen som röstade rosa tycker sig ha koll på saker som 97% av befolkningen inte förstår sig på.

Moderaten vet att denne är lite bättre än socialdemokraten, miljöpartisten att denne är bättre än centerpartisten, och vänsterpartisten att denne är godare än kristdemokraten. Alla har de sett sanningen, och den som inte hänger med är ett identitetslöst får som bara bräker med skocken.

Juden ser sig själv som förmer de folk Gud inte valde, pingstvännen känner sig överordnad scientologen, och muslimen vet att han står högre i kurs än en simpel kafir. Jag som icke troende tycker såklart att jag har kapsylen något tajtare åtskruvad än det pysande jon som fått för sig att den bräckliga människan gjutits efter ett allsmäktigt väsen, och någon som läst Proust och Kafka känner förmodligen detsamma inför mig som föredrar Stephen King och Dean R. Koontz.

Sushi-konnässören trumfar dig som köper Big Mac att ta med, och statsvetaren som köpt samlarutgåvan av Kurosawa-boxen tycker sig troligen klättra några högre i hierarkin än bilmekanikern som tipsar om Paul Blart: Mall Cop när någon ber om hjälp inför fredagsmyset.

Piprökaren är överordnad Gula Blend. IPA:n tillhör ett högre kast än en stor stark. Absolutisten > brukaren, vegetarianen har ett större hjärta än asätaren, och kollektivtrafikanten är mer medveten än rövhålet som rattar en Hummer. Borgaren slår bonden och kungen tar alla.

Är du en av de som likt Maria omöjligen kan tänka dig att umgås med någon som inte röstat som du, var då också konsekvent och säg upp bekantskapen med varenda jävel som i söndags inte la en identisk sedel i alla tre kuvert. Avaktivera sedan dig själv från samtliga communityn så att alla andra som röstat annorlunda slipper vistas bland folk som inte röstat som de.

Denna självgodhet.

Så överdådig att den skymmer ens egna fel och brister.

Svindlande.

I min bekantskapskrets finns individer från alla möjliga ideologiska läger. Den sträcker sig från den ena extremen till den andra. Från kommunisten som stolt stödde Feministiskt Initiativ till nazisten som var något mer återhållsam med sin tro på Svenskarnas Parti som nationens enda hopp. Politiskt har jag ingenting som fäster mig vid dessa människor, men allt är heller inte politik.

Ett gemensamt intresse för film, mat, musik eller grafisk design är ett lim gott nog åt mig, och förmågan att umgås trots att det ibland skaver är väl om något det som förseglar en vänskap. En vän är någon som säger ifrån när du gör någonting galet. En vän är någon som frågar vad du menar när du säger något dumt. En vän som vänder dig ryggen och inte vill förstå är inte en vän. Det är en jävla idiot.

Men visst, kanske är jag för tolerant. Kanske har jag för många dörrar på gavel. Kanske gör sig tolerans bäst i lagom mängd. Kanske är riktigt tolerans när man främst tolererar folk som tycker exakt likadant.

Jag vet faktiskt inte längre. Kanske är jag heller inte rätt man att utreda saken. Man blir ju trots allt lätt lite förvirrad när man umgås med människor som inte ser ut eller pratar precis som en själv. I en circle jerk är det betydligt lättare att ha koll.

Felfria feminister

Förra helgen delades ett blogginlägg med rubriken Hej alla som röstade på Fi men glömde läsa partiprogrammet flitigt i sociala medier. Det är en påstådd sammanfattning av Feministiskt Initiativs partiprogram, pedagogiskt uppdelat i 55 punkter med sidhänvisning till valmanifestet.

Flera av dem har jag hör nämnas förut, och alla punkter är inte bat shit crazy. FI må för mig vara en ekonomisk fars byggd på önskedrömmar. Ett parti vars politik – om realiserad – skulle förvandla Sverige till Mad Max Beyond Thunderdome inom ett halvår. Men även i öknen finns det spår av grönska, och jag har för ovanstående saks skull inga problem med vare sig månggifte eller veganalternativ i skolmatsalen.

Vad jag däremot har problem med är förslag likt dessa:

• Minderåriga ska få göra (fysiskt) könsbyte (s. 22, 30)
• Lagen om valfrihet ska avskaffas så att politiker får bestämma mer över människors vardag (s. 7)
• Informationsplikten för HIV ska avskaffas (s. 25, 31)
• Sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatoriskt i förskolan (s. 27)
• Inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria, men bara om man jobbar med kultur (s. 45)
• Alla som uppehåller sig i Sverige, oavsett medborgarskap, ska ha rösträtt (s. 57)
• Utvisning ska avskaffas, även för mycket allvarliga brott (s. 64)
• Alla vapen (inklusive bland annat pistoler) ska avskaffas globalt (s. 67)
• Försvaret ska avskaffas (s. 67)
• Konflikter ska istället lösas av bland annat HBTQ-organisationer (s. 68)
• Män ska omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster (s. 79)

Lagen om samtycke har ju varit en fråga som FI lyft vid ett flertal tillfällen, men att smussla med att du bär på en sexuellt överförbar sjukdom som kräver livstids medicinering är tydligen ingen stor grej. Heller inte att genomgå ett irreversibelt kirurgiskt ingrepp innan du anses mogen nog att dricka din första öl. Nemas problemas. Vi minns väl alla de många kloka beslut man tog i lågstadiet liksom. Jag visste precis vem jag var och tycker fortfarande att killarna i Mora Träsk är coolast i världen.

Fängelsestraff ska avskaffas, men ingen ska utvisas, inte ens för mycket allvarliga brott. Lite vård löser allt. Eller ja, inte allt. Krig och terrorism ska istället bekämpas med goda samtal av HBTQ-organisationer. Lär gå galant, något vi ju ser bevis på redan i dag i och med dialogpolisernas pli på den organiserade brottsligheten.

Men raljans åsido, stämmer då verkligen allt detta? Nja, ”journalisten” Tom Jerry Boman – som själv röstar rosa – klassar inlägget som pajkastning och har via Nyheter24 sjösatt en motattack där han hävdar att blogginlägget är fullt av lösryckta påståenden som tagits ur sin kontext. Han kallar det en ”förenkling av sanningen” och går i artikeln själv igenom varje punkt för att slå hål på de påstådda myterna.

Det går väl… sådär, kan jag tycka. Om något verkar Tom snarare hugga varje punk i sten, om än med 55 tillagda brasklappar där han förtydligar hur jävla bra han tycker att precis allting är.

Tydligen är ingenting galet i FI:s partiprogram. Ingenting alls. Vartenda ord är toppen.

Klart att just män ska omskolas för att ändra sina konsumtionsmönster. Vilka är det som köper flest stora bilar liksom? Apsis – män! Och klart att minderåriga ska få genomgå fysiskt könsbyte. Det drabbar ju bara dem, inte dig!! Och klart att alla ska ha rösträtt. Även turister. Du har rätt att bestämma över platsen du befinner dig på här och precis just nu!! GRÄNSER ÄR BARA STRECK PÅ ETT PAPPER!!!!!!11

FI:s partiprogram måste verkligen vara någon slags rekord i förträfflighet. Fråga valfri moderat eller socialdemokrat (eller annan röstberättigad individ) om de anser föredraget parti vara felfritt. Jag skulle tro att nästintill alla hittar minst en grej som de inte skriver under på, men att de helt enkelt ställt alla för- och nackdelar mot varandra och därefter valt det alternativ som i slutändan passar en bäst.

Men inte Tom inte. Han ser inga dalar. Han ser istället knappt alla toppar för alla toppar. Han gillar allt. Gudrun är perfekt. Den felfria feministen.

Låter inte alls som hjärntvätt värdig en domedagssekt.

Inte det minsta.

"Svep! Svep! Svep!"

”Svep! Svep! Svep!”

Feministiskt åsiktsdirektiv

”På frågan om huruvida det är en bra idé att införa ”ett medieråd med makt att bötfälla publicister” svarar sju av åtta riksdagspartier nej. Sverige­demokraterna uppger att de inte har tagit ställning. Feministiskt initiativ däremot, tar ställning så det räcker och blir över.
För nej, partiet vill inte ha ett medieråd, man har högre ambitioner än så. Fi vill lära av ”den argentinska modellen” där ett ”observatorium” ska granska hur väl journalister efterlever exempelvis jämställdhetsmål. Vid grova överträdelser, som Fi kallar ”medialt våld”, ska kontrollorganet kunna tvinga publicister att betala skadestånd.
I  klarspråk: de som publicerar åsikter som Feministiskt initiativ inte gillar ska kunna straffas.”

Saxat ur: Medieråd: Feministiskt åsiktsdirektiv

Idiotens guide till riksdagsvalet 2014

Nu nalkas ljuva valtid, och då det finns gott om idioter som ämnar göra anspråk på makten, vad passar då bättre än just en idioternas lathund till det svenska riksdagsvalet?

Typ ingenting (med eventuellt flera undantag)!

Till skillnad från en traditionell valbarometer som matchar dina svar med vart partis eget partiprogram så har jag istället utgått från den simple mannens fördomar och oppositionens smutskastningskampanjer.

Passade ändå, tycker jag ju själv, särskilt i en tid då våra kandiderande riksdagsmän och kvinnor tycks gör större sak av att peka på andras fel än att framhäva sig själva. Lite som att säga ”okej, jag erkänner, jag har absolut ingenting att komma med, men den där jäveln är inte så mycket bättre hen heller!”. Den klart förtroendeingivande skvallerbyttabingbång-strategin alltså.

Så, här har ni dem, den kompletta serien av Idiotens guide till riksdagsvalet 2014:

"Stäng gränserna!"

”Stäng gränserna!” – Partiet för dig som vill resa stängsel kring gränserna, slå på strömmen och göra tvål av alla människor vars rötter inte kan spåras raka vägen till Bockstensmannen.

"Öppna gränserna!"

”Öppna gränserna!” – Partiet för dig som tycker att den svenska välfärden borde vara lite mer av en all you can eat-buffé, med gratis inträde, utan vakter i dörren.

"Stöld är inte stöld!"

”Stöld är inte stöld!” – Partiet för dig som inte vill betala.

"Privatisera allt!"

”Privatisera rubbet!” – Partiet för dig som kan betala.

"All makt åt staten, vår befriare!"

”All makt åt staten, vår befriare!” – Partiet för dig som tycker att någon annan ska betala.

"Sjunde gången gillt!"

”Sjunde gången gillt!” – Partiet för den obotlige optimisten…

"..."

”…” – Partiet för dig som vet vad Centerpartiet är för något.

"Jesus var fett king!"

”Det var bättre förr, jätteförr!” – Partiet för dig som värnar om gamla, goda, hederliga, kristna värderingar.

"Utbildning, who needz it?"

”Utbildning, who needz it?” – Partiet för dig som tycker att okunnighet är salighet.

"Gubbslem!"

”Kön är blott en social konstruktion, ditt gubbslem!” – Partiet för dig som har en alternativ frisyr och hatar män snäppet mer än du hatar livet självt.

Håll till godo!

Själv överväger jag att lägga min röst på Annie Lööf och hennes käcka centerpartister. Gillar ju ändå att leva i kittlande ovisshet.