I en circle jerk är det lätt att ha koll

Så har den då så sakteliga – likt ett eksem eller en envis svampinfektion – börjat blomma ut på Facebook; statusuppdateringen som uppmanar dig som röstat ”fel” att lägga kamratlicensen på skrivbordet och lämna kontoret. För såna som dig vill vi minsann inte ha här. Du är ingenting mer än lorten värd.

Hur kan någon så starkt värna en sorts främlingar och med samma hjärta så djupt avsky en annan? Att anse sig stå för allas lika värde och samtidigt fördriva den som inte delar dessa värderingar är ju en paradox stor nog att rubba universums lagar.

Vi är alla olika, visst, och att fredligt samexistera är ett måste, men du som påstår dig älska denna olikhet gör det knappast av omtanke. Du är inte öppen och fräsch. Du är en lögnare. För ingen gillar olika. I själva verket anser vi oss alla vara lite bättre än de som inte är som vi.

Sverigedemokraten må i dina ögon vara all världens ignorans förpackad i en behändig idiot, men Sverigedemokraten anser sig å andra sidan vara upplyst nog att se en lösning som gått 87% av oss förbi, precis som hen som röstade rosa tycker sig ha koll på saker som 97% av befolkningen inte förstår sig på.

Moderaten vet att denne är lite bättre än socialdemokraten, miljöpartisten att denne är bättre än centerpartisten, och vänsterpartisten att denne är godare än kristdemokraten. Alla har de sett sanningen, och den som inte hänger med är ett identitetslöst får som bara bräker med skocken.

Juden ser sig själv som förmer de folk Gud inte valde, pingstvännen känner sig överordnad scientologen, och muslimen vet att han står högre i kurs än en simpel kafir. Jag som icke troende tycker såklart att jag har kapsylen något tajtare åtskruvad än det pysande jon som fått för sig att den bräckliga människan gjutits efter ett allsmäktigt väsen, och någon som läst Proust och Kafka känner förmodligen detsamma inför mig som föredrar Stephen King och Dean R. Koontz.

Sushi-konnässören trumfar dig som köper Big Mac att ta med, och statsvetaren som köpt samlarutgåvan av Kurosawa-boxen tycker sig troligen klättra några högre i hierarkin än bilmekanikern som tipsar om Paul Blart: Mall Cop när någon ber om hjälp inför fredagsmyset.

Piprökaren är överordnad Gula Blend. IPA:n tillhör ett högre kast än en stor stark. Absolutisten > brukaren, och kollektivtrafikanten är mer medveten än rövhålet som rattar en Hummer. Borgaren slår bonden och kungen tar alla.

Är du en av de som likt Maria omöjligen kan tänka dig att umgås med någon som inte röstat som du, var då också konsekvent och säg upp bekantskapen med varenda jävel som i söndags inte la en identisk sedel i alla tre kuvert. Avaktivera sedan dig själv från samtliga communityn så att alla andra som röstat annorlunda slipper vistas bland folk som inte röstat som de.

Denna självgodhet.

Så överdådig att den skymmer ens egna fel och brister.

Svindlande.

I min bekantskapskrets finns individer från alla möjliga ideologiska läger. Den sträcker sig från den ena extremen till den andra. Från kommunisten som stolt stödde Feministiskt Initiativ till nazisten som var något mer återhållsam med sin tro på Svenskarnas Parti som nationens enda hopp. Politiskt har jag ingenting som fäster mig vid dessa människor, men allt är heller inte politik.

Ett gemensamt intresse för film, mat, musik eller grafisk design är ett lim gott nog åt mig, och förmågan att umgås trots att det ibland skaver är väl om något det som förseglar en vänskap. En vän är någon som säger ifrån när du gör någonting galet. En vän är någon som frågar vad du menar när du säger något dumt. En vän som vänder dig ryggen och inte vill förstå är inte en vän. Det är en jävla idiot.

Men visst, kanske är jag för tolerant. Kanske har jag för många dörrar på gavel. Kanske gör sig tolerans bäst i lagom mängd. Kanske är riktigt tolerans när man främst tolererar folk som tycker exakt likadant.

Jag vet faktiskt inte längre. Kanske är jag heller inte rätt man att utreda saken. Man blir ju trots allt lätt lite förvirrad när man umgås med människor som inte ser ut eller pratar precis som en själv. I en circle jerk är det betydligt lättare att ha koll.

Felfria feminister

Förra helgen delades ett blogginlägg med rubriken Hej alla som röstade på Fi men glömde läsa partiprogrammet flitigt i sociala medier. Det är en påstådd sammanfattning av Feministiskt Initiativs partiprogram, pedagogiskt uppdelat i 55 punkter med sidhänvisning till valmanifestet.

Flera av dem har jag hör nämnas förut, och alla punkter är inte bat shit crazy. FI må för mig vara en ekonomisk fars byggd på önskedrömmar. Ett parti vars politik – om realiserad – skulle förvandla Sverige till Mad Max Beyond Thunderdome inom ett halvår. Men även i öknen finns det spår av grönska, och jag har för ovanstående saks skull inga problem med vare sig månggifte eller veganalternativ i skolmatsalen.

Vad jag däremot har problem med är förslag likt dessa:

• Minderåriga ska få göra (fysiskt) könsbyte (s. 22, 30)
• Lagen om valfrihet ska avskaffas så att politiker får bestämma mer över människors vardag (s. 7)
• Informationsplikten för HIV ska avskaffas (s. 25, 31)
• Sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatoriskt i förskolan (s. 27)
• Inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria, men bara om man jobbar med kultur (s. 45)
• Alla som uppehåller sig i Sverige, oavsett medborgarskap, ska ha rösträtt (s. 57)
• Utvisning ska avskaffas, även för mycket allvarliga brott (s. 64)
• Alla vapen (inklusive bland annat pistoler) ska avskaffas globalt (s. 67)
• Försvaret ska avskaffas (s. 67)
• Konflikter ska istället lösas av bland annat HBTQ-organisationer (s. 68)
• Män ska omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster (s. 79)

Lagen om samtycke har ju varit en fråga som FI lyft vid ett flertal tillfällen, men att smussla med att du bär på en sexuellt överförbar sjukdom som kräver livstids medicinering är tydligen ingen stor grej. Heller inte att genomgå ett irreversibelt kirurgiskt ingrepp innan du anses mogen nog att dricka din första öl. Nemas problemas. Vi minns väl alla de många kloka beslut man tog i lågstadiet liksom. Jag visste precis vem jag var och tycker fortfarande att killarna i Mora Träsk är coolast i världen.

Fängelsestraff ska avskaffas, men ingen ska utvisas, inte ens för mycket allvarliga brott. Lite vård löser allt. Eller ja, inte allt. Krig och terrorism ska istället bekämpas med goda samtal av HBTQ-organisationer. Lär gå galant, något vi ju ser bevis på redan i dag i och med dialogpolisernas pli på den organiserade brottsligheten.

Men raljans åsido, stämmer då verkligen allt detta? Nja, ”journalisten” Tom Jerry Boman – som själv röstar rosa – klassar inlägget som pajkastning och har via Nyheter24 sjösatt en motattack där han hävdar att blogginlägget är fullt av lösryckta påståenden som tagits ur sin kontext. Han kallar det en ”förenkling av sanningen” och går i artikeln själv igenom varje punkt för att slå hål på de påstådda myterna.

Det går väl… sådär, kan jag tycka. Om något verkar Tom snarare hugga varje punk i sten, om än med 55 tillagda brasklappar där han förtydligar hur jävla bra han tycker att precis allting är.

Tydligen är ingenting galet i FI:s partiprogram. Ingenting alls. Vartenda ord är toppen.

Klart att just män ska omskolas för att ändra sina konsumtionsmönster. Vilka är det som köper flest stora bilar liksom? Apsis – män! Och klart att minderåriga ska få genomgå fysiskt könsbyte. Det drabbar ju bara dem, inte dig!! Och klart att alla ska ha rösträtt. Även turister. Du har rätt att bestämma över platsen du befinner dig på här och precis just nu!! GRÄNSER ÄR BARA STRECK PÅ ETT PAPPER!!!!!!11

FI:s partiprogram måste verkligen vara någon slags rekord i förträfflighet. Fråga valfri moderat eller socialdemokrat (eller annan röstberättigad individ) om de anser föredraget parti vara felfritt. Jag skulle tro att nästintill alla hittar minst en grej som de inte skriver under på, men att de helt enkelt ställt alla för- och nackdelar mot varandra och därefter valt det alternativ som i slutändan passar en bäst.

Men inte Tom inte. Han ser inga dalar. Han ser istället knappt alla toppar för alla toppar. Han gillar allt. Gudrun är perfekt. Den felfria feministen.

Låter inte alls som hjärntvätt värdig en domedagssekt.

Inte det minsta.

"Svep! Svep! Svep!"

”Svep! Svep! Svep!”

Feministiskt åsiktsdirektiv

”På frågan om huruvida det är en bra idé att införa ”ett medieråd med makt att bötfälla publicister” svarar sju av åtta riksdagspartier nej. Sverige­demokraterna uppger att de inte har tagit ställning. Feministiskt initiativ däremot, tar ställning så det räcker och blir över.
För nej, partiet vill inte ha ett medieråd, man har högre ambitioner än så. Fi vill lära av ”den argentinska modellen” där ett ”observatorium” ska granska hur väl journalister efterlever exempelvis jämställdhetsmål. Vid grova överträdelser, som Fi kallar ”medialt våld”, ska kontrollorganet kunna tvinga publicister att betala skadestånd.
I  klarspråk: de som publicerar åsikter som Feministiskt initiativ inte gillar ska kunna straffas.”

Saxat ur: Medieråd: Feministiskt åsiktsdirektiv

Idiotens guide till riksdagsvalet 2014

Nu nalkas ljuva valtid, och då det finns gott om idioter som ämnar göra anspråk på makten, vad passar då bättre än just en idioternas lathund till det svenska riksdagsvalet?

Typ ingenting (med eventuellt flera undantag)!

Till skillnad från en traditionell valbarometer som matchar dina svar med vart partis eget partiprogram så har jag istället utgått från den simple mannens fördomar och oppositionens smutskastningskampanjer.

Passade ändå, tycker jag ju själv, särskilt i en tid då våra kandiderande riksdagsmän och kvinnor tycks gör större sak av att peka på andras fel än att framhäva sig själva. Lite som att säga ”okej, jag erkänner, jag har absolut ingenting att komma med, men den där jäveln är inte så mycket bättre hen heller!”. Den klart förtroendeingivande skvallerbyttabingbång-strategin alltså.

Så, här har ni dem, den kompletta serien av Idiotens guide till riksdagsvalet 2014:

"Stäng gränserna!"

”Stäng gränserna!” – Partiet för dig som vill resa stängsel kring gränserna, slå på strömmen och göra tvål av alla människor vars rötter inte kan spåras raka vägen till Bockstensmannen.

"Öppna gränserna!"

”Öppna gränserna!” – Partiet för dig som tycker att den svenska välfärden borde vara lite mer av en all you can eat-buffé, med gratis inträde, utan vakter i dörren.

"Stöld är inte stöld!"

”Stöld är inte stöld!” – Partiet för dig som inte vill betala.

"Privatisera allt!"

”Privatisera rubbet!” – Partiet för dig som kan betala.

"All makt åt staten, vår befriare!"

”All makt åt staten, vår befriare!” – Partiet för dig som tycker att någon annan ska betala.

"Sjunde gången gillt!"

”Sjunde gången gillt!” – Partiet för den obotlige optimisten…

"..."

”…” – Partiet för dig som vet vad Centerpartiet är för något.

"Jesus var fett king!"

”Det var bättre förr, jätteförr!” – Partiet för dig som värnar om gamla, goda, hederliga, kristna värderingar.

"Utbildning, who needz it?"

”Utbildning, who needz it?” – Partiet för dig som tycker att okunnighet är salighet.

"Gubbslem!"

”Kön är blott en social konstruktion, ditt gubbslem!” – Partiet för dig som har en alternativ frisyr och hatar män snäppet mer än du hatar livet självt.

Håll till godo!

Själv överväger jag att lägga min röst på Annie Lööf och hennes käcka centerpartister. Gillar ju ändå att leva i kittlande ovisshet.

En dag för kärlek (och klasshat)

Vad är det absolut första du tänker om jag nämner RFSL och Prideparaden? Japp, just precis – klasshat.

Klasshat är nämligen det nya ”bögiga”, det är i alla fall en möjlig tolkning av RFSL Malmös beslut att posta denna smakfulla bild på sin Facebook-sida:

Gör de rika till kattmat alltså. Bra idé.

Höginkomsttagare – eller ”rika” – öser visserligen ned mer pengar i välfärdsfickan än de själva plockar ut, det vill säga; vi har cirka 40% av landets alla knösar att tacka för det gemensamma konto som bekostar bland annat skola, sjukvård och allehanda bidrag (där vi övriga 60% gör ett större uttag än antal kronor vi sätter in). Men, å andra sidan; kattmat.

Att katter sedan är notoriska soffliggare och gratisätare som aldrig bidragit till någonting av nationalekonomiskt värde är en petitess i sammanhanget. De miljarder som spills i samband med de feta kapitalistsvinens skurna halsar är dessutom en kostnad som enkelt kan ersättas med intäkterna från till exempel regnbågsflaggor och annonser i QX Magazine. Får man förmoda. Helt jävla efterblivet vore ju plakatet annars.

Sen kan man ju – om man bortser från de ekonomiska aspekterna – fråga sig varför RFSL Malmö över huvud taget känner sig nödgade att exkludera världens alla stekare. Upphör man att vara HBTQ när en viss skattesats har uppnåtts, eller? Och var går i så fall gränsen mellan förmögen och queer? När man drar in 15 000 SEK före skatt? Eller 25 000 SEK? Eller 55 000 SEK?

Elton John till exempel, gör han sig bättre på skiva eller i konserv? Och Jonas Gardell, är han tillräckligt pank eller bör han benas, tärnas och läggas i gelé? Eva och Efva, okej eller pastej? Och vad gör vi med Anja Pärson, Kajsa Bergqvist och Babsan? Fattig- eller slakthuset nästa?

Så många frågor, så få förväntade rimliga svar.

Supervalår > Superskogsbrand

Heh. Ja, det var kul. Går jag ut på balkongen kan jag höra skrattet från Salaborna ända hit. Otroligt fyndigt.

Fast ska man nu tvunget göra politik av denna katastrof så borde väl inlägget snarare formulerats på följande vis: ”Vad gynnar egentligen invånaren i Norberg mest? Ett glas vatten och en Treo i Fagersta, eller hundra liter vatten på plats?”. För det är ju så läget ser ut. Varje spenderad krona i Sverige är en förskingrad Afrikansk förmögenhet.

Men bäst hade kanske varit att låta bli att ta billiga poänger på andras misär. Blir ofta fräschare så.

Men mindre likes, förstås.

Skillnad mellan vapenbrott och vapenvägran

Dalarnas Tidningar har avbrutit samarbetet med Peace & Love-festivalen. Skälet? Hiphop-gruppen Kartellen – vars frontman, det monumentala skåpet Sebbe Staxx, bland annat twittrat att han ska tortera Jimmie Åkesson med en avbitartång och sjunger om att ”slå sönder” sverigedemokrater – ska spela.

Peter Holmbom, privatmarknadsansvarig på Dalarnas Tidningar, förtydligar:

”Kartellen går inte ihop med vår sponsringspolicy. Den bygger på värderingar om demokrati, människors lika värde, jämställdhet och avståndstagande från alla former av diskriminering.”

Befängt, tycker Johan Apel Röstlund, reporter för den blodröda tidskriften Arbetaren.

20140613-013815.jpg

Johan jämför alltså Kartellen med Ebba Grön, och detta med hänvisning till en gammal Ebba-demo vid namn Skjut en snut (som för kuriosans skull aldrig släpptes på vare sig album eller singel utan endast spelades in som liveversion för en samlingsplatta till förmån för ungdomsgården Oasen).

Bristen på studioinspelningar försvarar förstås inte låtar om att skjuta snutar. Det är sannerligen ingen sympatisk låt, och textförfattarskapet är dessutom anmärkningsvärt uselt för att vara Thåström, som ju annars är en poet av rang. Men trots mediokra och våldsromantiserande texter och duster med länsman så haltar alltså jämförelsen mellan Ebba Grön och Kartellen på flera punkter, och det rejält.

För det första; Kartellen är ett tämligen färskt musikfenomen medan Ebba Grön tillhör anrik svensk musikhistoria, inhemskt i klass med noshörningar som ABBA, Lundell och Ace of Base. Bara nostalgin gör det omöjligt att bedöma dem på samma grund, men så också det faktum att Ebbas låtskatt avhandlar ett trettio år gammalt samhällsskikt. En återförening vore endast en resa nedför minnenas allé, Kartellens existens är obehag i realtid.

Hade Ebba Grön istället bildats i dag när svenska poliser faktiskt attackeras i förorterna och erbjudit ett soundtrack till dessa kravaller så hade Dalarnas Tidningar med största sannolikhet fattat ett liknande beslut, (om Ebba Grön nu över huvud taget hade bokats till Peace & Love från första början). Därav blir den dubbelmoral som Johan insinuerar ingenting annat än ett klumpigt slag i tomma luften.

Men detta är mer av ett tillägg. Den främsta orsaken till att likhetstecknet blir ogiltigt är att en människa inte enbart är summan utav sina ord utan även sina handlingar. När Tommy Zethraeus hasplar ur sig något i affekt bör det till exempel tas på allra största allvar, när Linda Bengtzing gör detsamma kan man ta det med en något större nypa salt. Leo ”Kinesen” Gonzalez är inte rakt av utbytbar mot Gurra Halvkass bara för att de båda sysslar med musik, lika lite som Nelson Mandela är av samma skrot och korn som Idi Amin bara för att de båda hade storslagna planer för det egna folket.

Såväl Ebba Grön som Kartellen har det visserligen gemensamt att de alla varit i klammer med rättvisan, men vad som skiljer dem åt är att Thåström satt häktad för vapenvägran medan flera av Kartellens medlemmar är tungt kriminellt superslödder som avtjänat tid för bland annat vapenbrott, medhjälp till mord och några av Sveriges mest uppmärksammade värdetransportrån. En betydande skillnad alltså.

Att Johan Apel Röstlund anser denna detalj försumbar säger i mitt tycke mer om honom själv och hans egna märkliga värderingar än de hos Dalarnas Tidningar. Det är dock inte första gången jag ser Kartellen jämställas med Ebba Grön i ett försök att putsa av de förstnämnda den värsta smutsen, men det är likväl – och än en gång – en jämförelse mellan äpplen och ett par riktiga jävla päron.

Expressen sprider snoppnonsens

Expressens Anna Bäsén skrev i fredags en krönika om män som drar sig i snoppen på gymmet. Anna – som gissningsvis själv saknar en redig pjäs som ständigt hamnar på villovägar – kallar företeelsen för ett ”respektlöst skitbeteende” som inte hör hemma vare sig på gymmet eller i andra offentliga rum.

”Jag kräks lite i munnen efter kvällens gympass. Varför detta jävla oskick bland män i olika åldrar att springa runt och ogenerat gräva runt i skrevet?”

Nu tränar jag själv inte på gym så kan därför inte dementera det smygrunkande hon påstår sig uppleva bland pressbänkar och hantelställ, men jag promenerar däremot väldigt mycket. Minst en timme om dagen, och är jag ledig och solen skiner så blir det ofta ett dubbel- eller trippelpass.

Under dessa promenader behöver jag rätta till snoppen ungefär var tionde minut. Det är förhudar som rullas upp, jeanstyg och knappar som skaver, pungar som hamnar i kläm och allt annat tänkbart gissel som gör det svårt för mig att fungera som människa till problemet är åtgärdat. Det gör ont helt enkelt, och som jag skrev i en konversation angående Annas krönika på Twitter:

”En kroppsdel i nöd måste tas om hand och är i det läget inte mer sexuell än ett ammande bröst.”

Men Anna kanske även tycker att ammande kvinnor bör veta hut och söka sig till ”omklädningsrum och toaletter” när nöden kräver det, så som hon önskar av männen i sin omgivning. I så fall får man ändå ge henne cred för att hon är konsekvent i sitt fördomsfulla och ganska obehagliga sexualiserande av rena oskyldigheter, samt vilja att göra världen lite mindre och intolerant.

Men troligare är kanske ändå att hon bara stressat ihop en jävla skitkrönika i hopp om att kunna ta en tidig helg och hinna ned till Pet Sounds innan uteserveringen korkade igen, och i så fall går det såklart bra med ett erkännande och en ursäkt.

Kaxig logga

- Någon som har ett förslag på en maskot till en låssmed?
- Tja, jag vet inte. Nyckel-Hitler kanske?

”Sieg hasp!”

Dumhet visade sig vara vansinne

Det här tyckte jag var roligt…

… tills jag besökte hennes Facebook-profil och såg att hon bara skojade. I själva verket hade hon röstat på FI.

Då begick jag seppuku för att bevara Sveriges heder.