”Hjälp, min fackpamp tycker att jag är ett mähä!”

Vaknar upp till avslöjandet att HRFs (Hotell- och restaurangfacket) ordförande i Stockholm, Jenny Bengtsson, inte bara är en ärkekommunist med ohälsosamt stor fixering vid ras och ursprung, utan dessutom en manshatare av rang som flera gånger givit plats åt än obehagligare individer som @ladydahmer och @sinoes i sitt Twitter-flöde.

Kan nu alltså överväga ett medlemskap strax innan chefen börjar avrätta mina anhöriga som svar på löneanspråk.

Och inte för att jag förväntar mig att någon ska ta något som helst ansvar, men skrev ändå ned mina funderingar kring denne fackpamps tvivelaktiga beteende och skickade till förbundsstyrelsen. Det lät ganska precis så här:

Hej Pim och Therese,

Känner ni till att er förbundsstyrelseledamot, Jenny Bengtsson, på Twitter uttrycker sig så här gällande män?


Och om så, motivera gärna varför jag som man ska engagera mig i facket.

Har jag rätt till hjälp precis som övriga medlemmar, eller prioriteras mina bekymmer först när samtliga kvinnor fått assistans då jag på grund av mitt kön ändå automatiskt kvalificerar till ”privilegierad inom precis alla områden hela tiden jämt”? Kan jag ens bli felbehandlad på jobbet i HRFs ögon, eller ses mina dilemman mer som att patriarkatet äntligen får betalt för gammal ost? Hur som helst är det inte särskilt förtroendeingivande.

Att Jenny twittrar som privatperson är knappast en godtagbar ursäkt då hon koketterar med sin verksamhet inom HRF i presentationen av sig själv. Att det skulle handla om ett skämt (vilket det uppenbarligen är, men vars andemening är lika uppenbart förankrad i hennes aviga inställning till gruppen män) är även det en tveksam förklaring då hon tycks vara en flitig konsument av misandrins två ivrigt svingande fanbärare, @ladydahmer och @sinoes.

Exemplen som givits ovan kan tyckas harmlösa och i sig inte nog skäl att uppröras, men betydligt fler poster genomsyras av en liknande tveksam attityd. Har på senare åt lekt med tanken att själv inta rollen som fackansvarig på min arbetsplats, men är detta vad jag har att jobba med är det en fundering som nu grundligt får omvärderas. Jag menar, blir jag antastad av chefen sväljer jag ju hellre förnedringen i det tysta än hör HRF klampa in och fråga om det finns plats för en till.

Tack för ordet,
Mattias

Efter att ha studerat hur Jenny själv möter kritik på Twitter vore alla svar som erbjuder mer djup än ”trolololol – vit kränk man much?” just nu tacksamt, men över förväntan.

Jennys kaffekopp, om någon nu förväntat sig något annat.

Jennys kaffekopp, om någon nu förväntat sig något annat.

Tillagt 150415: Har nu fått svar från HRFs förbundsordförande, Therese Guovelin. Eller svaret fick jag redan i fredags, men har avvaktat en uppdatering i hopp om ytterligare korrespondens. Någon sådan verkar dock inte komma till skott, så bjuder er nu det lilla jag har, vilket i och för sig är nog så anmärkningsvärt.

Hej Mattias,

Jag hade tänkt att ringa dig så vi kunde prata om dina funderingar runt HRFs syn på alla medlemmars lika rätt, feminism och sociala medier.

Tyvärr finns du inte i vårt medlemsregister, men om du vill talas vid så maila mig ditt telefonnummer så ringer jag upp dig så snart jag kan.

Vänliga hälsningar,
Therese Guovelin

Förbundsordförande
Hotell- och restaurangfacket


Hej Therese,

Tack för ditt svar, även om svaret som sådant i och för sig var strikt tekniskt.

Det stämmer att jag ännu inte är medlem i HRF. Skälen till detta är flera, men ekonomin det främsta. Behöver dock inte berätta för dig om branschen dåliga villkor, eller hur de ter sig än sämre om man – som jag – jobbat natt.

Jag uppskattar ditt erbjudande om att besvara mina frågor över telefon, men föredrar ändå att ta dem via mejl. På så sätt jag kan ta mig tid att noggrant tänka över de svar jag får såväl som de svar jag själv ger. Utöver tidigare kritik måste jag dock tillägga att jag finner din kommentar rörande ”mina funderingar kring feminism” högst anmärkningsvärd, för ordet feminism nämndes inte över huvud taget i mitt ursprungsmejl.

Är det som Jenny Bengtsson sysslar med feminism enligt HRFs definition? För att HRF stödjer feminismen i dess mest basala form (det vill säga samma skyldig- och rättigheter för alla oberoende av kön, etnicitet och sexuell läggning) tar jag för givet, men står HRF istället närmare den nya aggressiva radikalfeminism som Jenny Bengtsson tycks företräda, det vill säga den där misandri ursäktas med samma vaga argument som populariserats av fascister, då har vi ett problem som vida överskrider min skepticism rörande fröken Bengtssons tvivelaktiga twitterkutym.

Med önskningar om en fortsatt trevlig kväll,
Mattias

Men något klargörande eller önskningar om en egen fortsatt trevlig kväll fick jag alltså inte.

Lite trist. Inte jätteknepigt att bara säga ”inom HRF tar vi bestämt avstånd från alla typer av negativa generaliseringar”, kan jag ju tycka. Om man faktiskt inte tycker att män är en jävla skitgrupp då, förstås. Då blir det svårare.

Därmed fasta

Jag har tjuvfastat lite de senaste dagarna. Cirka tre, sådär.

Trettio dagar var i överkant, det måste ändå erkännas. Efter en månad höll det på att utvecklas till en seriös ätstörning där tanken på att åter fylla magen med annat än kalorisnål vätska började kännas mycket främmande. ”Inta föda? Va? Nä, då blir man ju tjock ju?!

Men ett par dagar är lagom. Det är nog för att man ska bli tacksamt hungrig och sugen på allt, och vad man än stoppar i munnen känns som det bästa som någonsin hänt (#nohomo).

Gick av tjuvfastan i går. Lite därför att jag redan innan bestämt att tre dagar får vara nog, men även på grund av att jag fick en hel säck pizza av restaurangen, och mat som kommer i säckvis förtjänar ändå någon slags erkännande.

En kasse = femton maffiga slices av storlek Billys Original.

Svält.S03E25

I går var första gången sedan startskottet på fastan som jag fick frågan om jag hade gått ned i vikt. Det var en kollega som undrade, och det tog alltså bara trettio dygn.

På tiden, tycker jag nog, även om skälet till viktnedgången var ett motvilligt erkännande. Det är ju tillräckligt hög kufvarning som det är bara att vara nattportier, en nattportier som dessutom aldrig är med på möten, personalfester eller obligatoriska utbildningar.

Sådde väl i och med detta ett frö som ytterligare lär odla myten om mig som någon sorts makaber enstöring/Dracula-figur, sittandes naken och ensam på huk någonstans i ett nedsläckt rivningsobjekt, som med ett väsande endast rör sig i ett försök att smita undan de passerande bilarnas ljuskäglor som jagar mig efter väggar och golv.

I och för sig inte så himla långt från sanningen, även om jag nästan alltid bär pyjamasbyxor. Gillar att bada också, om än i ett körsbärsblomsterdoftande berg av skum snarare än jungfrublod.

Svält.S03E17

Ni vet när man är en dag från att slå personligt rekord i svält och ens kollegor lämnar en tallrik köttberg i köket med en doft så ljuvlig att den liksom bildar en hand som nyper en i näsan och man bara sluter ögonen och låter sig sväva iväg…

Bröstkorg.

En sån natt hade jag i natt.

Men jag var stark.

Och nu är frysen full.

Svält.S03E08

#throwbackthursday, 05/02/14

”Trodde ärligt talat att det här skulle bli ett prövningarnas dygn, men trots att jag jobbade nattpass och uppvaktades med hamburgertallrikar av restaurangpersonalen i halvtid så stod jag pall för alla ost- och baconlindade frestelser, och det utan några egentliga större problem.
Att jag än så länge bara är på dag tre är däremot lite småsegt, men ser fram emot dag sex/sju när kroppen panikartat börjar ratta på alla möjliga sinnen för att hitta en inställning bättre lämpad att råda bot på energiunderskottet.
Känns ungefär som en lätt berusning. Ljud blir lite skarpare och färger lite tydligare. Troligen en kvarleva från vår tid i skog och grotta så att vi lättare skulle kunna syns hallon och grävlingar i snår och skrevor; men jag som varken ska äta grävling eller hallon kan nu istället bara stå och punda på min näringsbrist.
Bra grejer.”

Gött fläsk på Svinet

Gästade i går Svinet tillsammans med herr Jonas Elfving. Hungrig som ett än större svin glömde jag fotografera maten (och sällskapet), men här kommer två bilder på utsikt och bärs.

fgh

Grillad gris avnjutes bäst till innergårdskonst som saknar all hyfs och bordsskick.

gfh

Två så kallade ”tjejöl”. Lagom blaskigt för en fjolla som mig.

Ljuvliga pärlor för två härliga svin

Vad sägs om en enkel AW för en billig peng, frågade Philip. Okej, sa jag, och bokade bord för två på Pubologi.

Hejpådig-champagne.

Ankhjärta på krispig grönsak.

Sotad marulk med grillad potatis, skummig nässel -och potatiskräm, smörstekta nässlor och citrongelé.

Ljummade hjärtmusslor med grovt skuren kalvrygg, blåmusselemulsion, mjöksyrad gurka, picklad lök och Shiso.

Råstekt havskräfta från Smögen med havskräftssmörad hasselnötskräm, stekta toppmurklor och sötsyrlig majrova.

Hällstekt röding. med ramslöksemulsion, krispigt kycklingskinn, cruditéer av majrova och smörad kycklingbuljong.

Rökt hönsägg med forellrom.

Träkolsgrillad ryggbiff av Willys guldkött, hängmörad i 57 dagar. Serverad med rå grön Gotlandssparris och rivet mandel och- oxmärgssmör.

Träkolsgrillad lammsadel med grillad vit sparris, kyndel, dagens vilda örter och en rökt lamm-beurre blanc.

Glass på rostad bovete med karamelliserad mörk och vit choklad, syltad Ume och ingefära, chokladkaka och varmt bovetesmör.

Något schmurrigt.

Blev behagligt mätt. Och full, såklart.

Heltäckande skydd

I apotekarlådan på jobbet har vi Treo, Ipren, Alvedon och McAfee Total Protection.

20140504-072013.jpg

Själv har jag ju helt slutat med smärtstillande, antibiotika, penicillin, Revaxör, linsrengöringsvätska, äta allsidigt etc. och kör nu bara Total Protection.

Tveksam trovärdighet angående tveksam behandling

I brist på annat att skriva om tänkte jag i dag kort kommentera den senaste stora ärekränkningen – frukostskandalen på hotell Sheraton i Stockholm.

Detta har – enligt Aftonbladet – hänt:

En av de inbjudna talarna vid presentationen av regeringens vitbok, Diana Nyman från Romska rådet i Göteborg, blev avvisad när hon skulle äta frukost på hotell Sheraton i Stockholm tidigare morse, rapporterar dn.se. Enligt Nyman sade personal till henne att frukosten bara var för hotellets gäster. Trots att hon kunde bevisa att hon bodde på hotellet blev hon ombedd att gå ut i lobbyn.
– Jag kände mig jättekränkt. Det var så genant, det var massor av gäster inne i frukostrummet som inte förstod att jag diskriminerades, utan det verkade mer som att jag försökt snylta mig in, säger Diana Nyman till tidningen.

Vill ogärna vara den som kränker Diana ytterligare genom att insinuera att hon ljuger så att byxorna fattar eld, men för mig – som ändå har dryga tio års erfarenhet av branschen – låter hennes historia bara inte särskilt trovärdig.

Är det något som hotellpersonal är bra på så är det nämligen att smöra för allsköns idioter, och mer ofta än sällan för människor som inte ens förtjänat det.

Många gnäller av en enda anledning, nämligen att de känner till denna serviceklausul och vill ha ut så mycket som möjligt av sin vistelse rent materiellt. Hotellen spelar snällt med eftersom det är billigare att be om ursäkt som ett jävla mähä och slänga till gästen en flaska vin eller uppgradera dem en rumskategori utan extra kostnad än ta risken att förlora ett avtal eller att gästen talar illa om verksamheten eller skriver dåliga recensioner.

Hade historien varit att Diana inte fick boka rum direkt vid disken så hade jag kunnat köpa att diskriminering skett på grund av kulturell tillhörighet, men att Sheratons personal skulle behandla någon som redan bor på hotellet på detta sätt ser jag som mycket osannolikt, rom eller inte.

Att Sheratons VD bett om ursäkt betyder heller inte det särskilt mycket. All press är inte bra sådan, och när drevet väl går finns det ingen anledning att ta en strid du vet att du inte kan vinna.

Merit Wager skriver för övrigt mer och intressant om händelsen HÄR.

20 dagar senare

Då var det över. En vecka tidigare än beräknat, vilket inte bara gör att jag berövar mig själv titeln ”svältens konung” utan också rubriken 28 dagar senare, även om cred för den skulle gått till Jonas Elfving.

Förföriska skaldjur.

Snavade gjorde jag över denna tallrik med lax- och räksallad. Sallad går ju inte att frysa in, och att behöva kasta något så läckert var ett hinder jag helt enkelt inte orkade ta mig över.

Orkade heller inte särskilt mycket sallad. Fick väl i mig cirka en fjärdedel.

Fast berget av räkor var inte det enda skälet till avbruten svält. Påbörjar nästa vecka en medicinering och vill leva så hälsosam som möjligt när den inleds, och doktorn var tydligen inte så värst imponerad över proverna jag lämnade förra veckan. De var inte livshotande dåliga, men de lämnade en hel del utrymme för förbättring.

Men tjugo dagars svält får ändå anses vara en mindre succé. ”Succé” därför att det är mad skillz att inte äta på tjugo dagar, och ”mindre” därför att jag har ett par bekännelser att redovisa.

Mina egna kriterier för svält var att ingenting annat än dryck – te, vatten, buljong och light-läsk – skulle få förtäras. Vecka två drack jag varje dag en kopp soppa bestående av passerade tomater, en buljongtärning, chiliflakes och vatten, och vecka två bytte jag tomatsoppan mot en slätmixad lök- och potatissoppa.

Fortfarande Robinson-svält, förvisso, men ska hela sanningen synas har det även slunkit ned en och annan Twister emellanåt. Utmärkt svältglass eftersom den endast innehåller 70 kcal per pinne, men kan man verkligen klassa sig själv som svältande när man ligger och lapar karamellfärgad kondens från en ljuvlig slickepinne?

Nej, och det känns faktiskt som ett misslyckande.

Jag förstår om ni är besvikna. Förstår och accepterar också om det blir svårt att se mig som något annat än en svullande lögnare hädanefter. Den påstådda svälten har ju uppenbarligen inte varit mycket mer än en månadslång bantningskur. Tantbantning, dessutom, med soppa och isglass.

Är dock fortfarande rätt nöjd med min nya läckra tantkropp.

* * *

Tror inte att det blir några fler försök till svält nu, i alla fall inte på väldigt, väldigt länge. Överväger däremot att börja med periodisk fasta av hälsoskäl. Antingen den så kallade 5:2-dieten eller varannandagsfasta.

Har länge varit nyfiken på just varannandagsfastan men varit osäker på om jag varit kapabel att späka mig tre-fyra-dagar i veckan under en längre period. Efter denna prövning känns dock en ynklig varannandagssvält som rena rama tabberaset, och den svält som varit borde även gett mig hyfsade verktyg att utveckla en skön ätstörning som skulle kunna vara behjälplig under de tjugofyra timmar där fasta råder.