”Vi var onekligen ett skadeskjutet gäng, vi som samlades under den radikalfeministiska fanan. Gemensamt för alla jag mötte, inklusive mig själv, var någon form av inre trasighet. Alla var deprimerade, alla hade ångest, många självskadade. Och alla hade vi funnit vår lisa i radikalfeminismen som lyfte ansvarets ok från våra axlar och gav oss en gemensam yttre fiende – patriarkatets strukturella förtryck. Offerkoftan är så mjuk och len mot ömmande hud att det inte är det minsta märkligt att den så ofta blir det plagg den sårade allra helst iklär sig. I den radikalfeministiskt stickade koftan presenterades vi enkla förklaringar till våra tillstånd som lät oss slippa vara ansvariga för vare sig de faktiska förhållandena i våra liv eller för våra sätt att hantera dem. Det var de patriarkala maktstrukturerna som skapat smärtan inuti och utanför oss. Det var manssamhället som gjorde att vi inte kunde sova om nätterna – och det var endast upplösandet av denna manlighetens hegemoni som kunde göra oss fria och lyckliga.”

Saxat ur: Från radikal till liberal – en feministisk resa

Fläsk i mig

Då var det ”pullade” fläsket såväl färdigt som förtärt, och – helskotta – vad gott det blev. Saftigt, mört och riktigt bra styrka. Inget helvetiskt inferno som fick njurarna att svettas, men nog med hetta för att man i alla fall skulle få känna sig som en man.

Skulle däremot inte rekommendera denna rätt till vem som helst. Det är väldigt ”köttigt”, så det krävs att du uppskattar dina likdelar för att det ska vara värt fyra timmars väntan.

Är du vad jag skulle kalla för en Max-människa kan du alltså med fördel stå över det långkokta fläsket och i vanlig ordning satsa på en rätt där tillbehören står i fokus istället för huvudråvaran.

20140228-205502.jpg

Gick för övrigt alldeles utmärkt att använda barbecuesås istället för ketchup, och hällde dessutom på Fireball istället för ”riktig” whiskey. En rätt som är svår att misslyckas med med andra ord, och därmed också barnsligt lätt att få fenomenal. Nästa gång tänkte jag därför slå på stort och unna mig en deciliter utav Sweet Baby Ray’s honungssås. Tur att jag svält ordentligt med plats!

Diktatorer på väg

Postade nyss de första PopDics-beställningarna. Bör dimpa ned på hallmattor och i brevlådor och väggmonterade postboxmoduler någon gång i morgon.

Har du ännu inte säkrat ett ex? Gör då det HÄR innan det är för sent.

Dics on the go

A huge pile of dics.

Kommer i november

Bjuder i dag – i brist på faktiskt underhållning – på en liten tease av underhållning som komma skall. Eller det är väl egentligen inte så mycket en tease som ett så kallat ”kladdpapper”, men eftersom skräp är det enda jag i nuläget har att kittla er nyfikenhet med så får det duga som sätesfyllare.

Går just nu inte närmare inpå exakt vad det är, men kan avslöja så mycket som att det är någonting jag väldigt länge velat göra och ett projekt som kanske just därför dragit ut på tiden och ändrat form väldigt många gånger under årens lopp. Bearbetats. Begrundats. Omarbetats. Plundrats på allt av värde. Kastats. Pånyttfötts. Bearbetats. Omarbetats. Och så vidare. På sätt och vis är det en process som pågått ända sedan hösten 2003, om än inte aktivt.

Rena rama Chinese Democracy-fasonerna med andra ord, vilket är en ganska passande liknelse då det kommer bli ett av mina mest pretentiösa alster någonsin, med tidig Varg som enda egentliga konkurrent.

Publikation beräknas här på sagovarld.se den 30:e november.

Var god börja peppa.

Leffe

Cigg = coolt

Morgonstund har guld i mund

Unnar mig själv en liten AW så här på morgonkvisten. Dricker dock inte ölen utan pussar bara på flaskan.

Då räcker den längre.

Ölkyss

“All I ask is one thing, and I’m asking this particularly of young people: please don’t be cynical. I hate cynicism. For the record, it’s my least favorite quality, and it doesn’t lead anywhere. Nobody in life gets exactly what they thought they were going to get, but if you work really hard and you’re kind, amazing things will happen.”

Conan O’Brien

Slut på det tråkiga

Om ni undrar varför allting varit helt jävla värdelöst den senaste tiden så beror det på att jag inte varit hemma. Men nu är jag det, så nu blir det kul igen!

20130717-194247.jpg

I afton chili

Har i kväll haft chiliafton vilket är ganska precis vad det låter som, det vill säga chili serverad en afton. Det i sig är i och för sig inget ovanligt då jag bra i år ätit tillräckligt med chili för att föda en hel kull med julsvin i 2,5 år och alltid lite senare än vad dietisten rekommenderat, men den här gången gästade även Stockholms gamla Gamereactor-filial bestående av Jonas och Daniel vilket gör det hela till ett något mer bloggvänligt evenemang än då jag ligger ensam i soffan och spiller ned mig och svär.

Inte för att det finns så mycket att säga om denna kväll heller. Vi slog oss ned vid sjusnåret och åt sedan chili och drack öl och dryftade livets väsentligheter tills ölen var slut och det var dags att gå hem.

Har dock haft mycket trevligt och ger kvällen fyra härliga killar av fem möjliga, vilket är både glädjande och överraskande trots att jag ändå betygsätter mig själv.

20130711-012710.jpg

Chili i aftonsol

20130711-012729.jpg

Fem timmar senare

Inget hederligt arbete för Greg Graffin

Inser att jag är fyra månader sen på bollen, men Bad Religion har tydligen släppt nytt album, och ännu ett mästerligt sådant dessutom. Hade detta varit deras sista skiva (vilket Greg insinuerade 2011 efter The Dissent of Man med kommentaren ”after this year you probably won’t be seeing much more of us. We’re going to try one more album and then all join the navy, do honest work”) så hade det varit en värdig entré, speciellt för ett band med sexton album på CV:t.

Nu har den gamle biologiprofessorn dock tagit tillbaka sitt löfte om att skaffa ett hederligt jobb, så förhoppningsvis har gubbarna ännu några år av rockackord och stämsång kvar i sig, vilket ju är glädjande. Sedan återföreningen med Brett Gurewitz och Epitaph har skivorna varit riktigt bra som sämst, och The Empire Strikes First, New Maps of Hell och The Dissent of Man skulle jag personligen lista som några av deras bästa album, någonsin.

True North når dock inte riktigt dit för egen del, men gick däremot in på 18:e plats på Billbordlistan, vilket är bandets första placering ovanför 20-stecket. Kul!

Albumet köper du HÄR.

Spielberg om Spielberg

Om man gillar Steven Spielberg – vilket man ju gör om man inte hatar film (eller bara tror sig gilla film lite mer än alla andra) – så finns det en ganska intressant kuriosa-karusell på The Telegraph där Steve med en eller två korta meningar beskriver sina 28 långfilmer utifrån sitt eget perspektiv som regissör.

Han kallar bland annat Hajen för sitt ”Vietnam”, samt erkänner att Jurassic Park bara var ett skamlöst försök att göra en uppföljare till tidigare nämna film, fast på land. Han är däremot inte på långa vägar ångerfull nog för War Horse som man skulle kunna anse skäligt, men kanske ligger filmen ännu för smärtsamt nära i tiden. Gissar att vi får vänta i alla fall ytterligare sju-åtta år innan det blir aktuellt med en ursäkt.

Hela artikeln kan du läsa HÄR.

"It's a popcorn movie - but a gourmet popcorn movie"