Lite förnedring och lite dejt

Är i skrivande stund nyligen hemkommen från kvällens dejt. En ganska spontan sådan, så hade inte direkt några högre förväntningar. Men det var trevligt. Väldigt trevligt till och med. Och hon var söt. Mycket sötare än förväntat. Fint leende och hakstjärt, sånt som jag ju gillar. Så, kort och gott; henne ser jag aldrig igen.

Starten lämnade dock en hel del att önska. Vi hade bestämt att vi skulle ses 20:00 på Retro på Sveavägen 120, men eftersom jag var osäker på hur jag enklast tog mig dit tog jag en tunnelbana med god marginal. Klev av tuben 19:40 och var framme 19:42. Tjugo minuter till godo alltså. Men det gjorde mig föga. Tänkte istället ”Utmärkt, då kan jag sitta lätt tillbakalutad och snygga mig med en tjeckisk lager när väl hon dyker upp”, så jag knallade in, glad i hågen, och ställde mig vid baren.

”Vad kan jag göra för dig då?”, frågade bartendern. ”Vad är det här för något?”, frågade jag och pekade på någonting exotiskt på tapp. ”En tjeckisk lager”, svarade han, och tryckte sedan ned mig i skorna genom att förklara att han inte hade för avsikt att servera mig eftersom jag redan var tillräckligt berusad. Jag, som inte druckit en droppe, undrade om han skojade med mig. Det gjorde han inte. När mitt sällskap dök upp och jag förklarade läget undrade hon om jag skojade med henne. Det gjorde jag inte.

Vi gick då till nästa Retro lite längre ned på Sveavägen och blev där serverade utan knussel, även om hon visserligen var tvungen att visa leg. Satt där sedan i två och en halv timme och dryftade musikaler, familj och halvt utvecklade ankfoster innan hon tackade för sig. Det var dock lagom till att uteserveringen stängde, och hon hade trots allt en timmes resväg hem till Upplands Väsby, samt skulle upp och jobba dagen efter. Med andra ord inte ett uppenbart ”skit ned dig”, vilket ju alltid är trevligt. Avskedskramen var också lagom lång och hård. Bra kram. Jag var nöjd.

Spelade sedan svår i fem minuter innan jag skickade det obligatoriska ”tack för en trevlig kväll”-SMS:et. Erbjöd även mina tjänster som livlina om hon behövde någon att prata med i telefon på väg hem från stationen. Hon tackade dock nej till erbjudandet, men underströk ändå att det varit en mycket trevlig kväll. Så, jag vet faktiskt inte. Det här kan nog gå precis hur som helst.

Men nog håller jag tummarna alltid, som en jävla tönt.

Retro, här får du en stor stark för 25:- fram till 20:00. Kränkningarna är dock gratis hela kvällen.

Retro Bar & Restaurang. Här får du en stor stark för 25:- fram till 20:00, men kränkningarna är gratis hela kvällen.

Tjeckien? Check!

Då var resan till Prag bokad. Återgick till ursprungsplanen och tar istället för otacksamma norrländskor med mig en otroligt tacksam småländska. Hon är nästan mer peppad än vad jag själv är, så kunde nog inte gjort ett mycket bättre val av resesällskap.

Åker i slutet av augusti. Främst för att fira födelsedag, men även som ett avsked till såväl sommar som semester. Och på tisdag bär det av till Argassi för att fira dess begynnelse. Eventuellt blir det även en tur till Köpenhamn eller Amsterdam där emellan. Inte nödvändigtvis för att fira någonting, men händer det så händer det.

Tveksamt om jag tar mig tid att författa några inlägg under veckan som kommer, men om hotellets kostnadsfria Wi-Fi fungerar som det ska så är det inte omöjligt att det dyker upp en och annan grekisk sallad på Instagram.

Till dess – so long, suckers!

Fet jävla sallad.

Fet jävla ostsallad.

Säng för två i Prag

Har jag berättat att jag vunnit en resa för två till Prag? Eller det är väl snarare uppehälle för två i Prag jag har vunnit, själva resan måste vinnaren bekosta själv.

Hade först tänkt resa redan i våras, men kunde då inte komma på någon värdig ett femstjärnigt hotell med fri tillgång till minibar och frukostbuffé. Funderade ett tag på att ta med Jasna, men så gick hon och blev temporärt lesbisk, och ska man åka till Prag så vill man ju ändå åka med någon som man kan ligga med. Inte för att knullkontrakt med avtal om sexuell tjänster måste signeras innan avresa, men man vill ju ändå att möjligheten ska finnas liksom. Prag är ju romantiskt så in i helvete.

Nu är Jasna visserligen inte lesbisk längre, men det är ju fler saker än sexuella läggningar som förändrats sedan i våras, och man behöver inte vara en mer trogen läsare än några veckor tillbaka i tiden för att förstå att jag nu istället funderar på att bjuda med det norrländska lugnet.

Inte helt oproblematiskt, dock. Det är ju på tok för tidigt att planera semester ihop. Det är på tok för tidigt att ens planera om vi ska ses nästa helg, men bokar jag ingen resa nu så är ju risken att det varken finns flygstolar eller vakanta rum när det väl är dags. Folk som inte jobbar natt på hotell brukar dessutom kräva något bättre framförhållning än några dagar när destinationen ligger cirka 140 mil söder om tullarna.

Tänkte även förlägga resan mitt i en vecka, förmodligen runt min födelsedag i augusti. Åka strax innan och komma hem precis efter. Då borde vädret fortfarande vara fint nog att turista i, men allt turistande pack ha åkt tillbaka hem till sitt. Ja, förutom det tjeckiska packet då, för de bor ju där året om.

Väntar hur som helst ännu någon vecka med att ställa frågan. Dumt att skrämma henne rakt i armarna på något gammalt gymnasieligg nu när hon tar semester och åker hem till Skellefteå på tisdag, och lika dumt att boka resa i hennes namn om hon frivilligt kastar sig i armarna på ett.

Ventana Hotel Prague, för vinnare.

Inspirerande citat

Har formgivit fyra tavlor för sovrummet på temat ”inspirerande citat (och möjliga faktoider)”. Kommer vakna upp så sjukt jävla precis hela tiden.

-- Lord Kelvin, matematiker, fysiker, ingenjör och uppfinnare.

— Lord Kelvin, matematiker, fysiker, ingenjör och uppfinnare.

-- Charles Holland Duell, delegat för det nordamerikanska patentverket.

— Charles Holland Duell, delegat för det nordamerikanska patentverket.

-- Dr. Lee DeForest, radions fader och televisionens farfar.

— Dr. Lee DeForest, radions fader och televisionens farfar.

-- Alla, om dig, hela tiden.

— Alla, om dig, hela tiden.

Och så här ser det ut när de sitter på väggen:

It’s a hoax!

Beskriv mig med ett bär

Här är beskrivningen av mig i gästguiden från lördagens bröllop:

Talangfull asätare.

Talangfull asätare.

Precis så.

Är extra glad att de preciserade min förkärlek till ”allt som smakar banan” och inte fortsatte odla myten att jag älskar bananer. För det gör jag inte. Jag gillar, som påpekat, saker som smakar banan. Banansmak. När människan går in och mästrar bananen och säger ”så här ska du smaka”. Det tycker jag om.

Kött och banan bör mycket riktigt heller aldrig kombineras, för då riskerar livet som vi känner det att upphöra och varje molekyl i kroppen explodera med ljusets hastighet.

En vecka i Argassi

Spontanbokade i går en semesterresa till den grekiska ön Zakynthos. Åker med lillasyster i början av juli för en veckas utav sol, fårost och pocketböcker.

Känns riktigt kul. Har inte varit i Grekland sedan vi öluffade med familjen sommaren -99 och min bror fotograferade mig i någon slags slottsruin vid en brant, ett foto som sedan skulle komma att användas som profilbild på Lunarstorm och Skunk.nu i åratal framöver. Så länge att jag så småningom var tvungen att photoshoppa in en piercing i ögonbrynet för att den inte skulle tappa i autenticitet. Men den tjänade mig väl. Bättre än verkligheten någonsin gjorde.

Tar syrran en lika bra bild blir jag eventuellt tvungen att registrera mig på Lunarstorm på nytt, eller vad dagens motsvarighet nu kan vara. Body Contact?

Utflykter som redan är bokade är Smugglers Wreck, Molly Malone’s Irish Pub & Fantasy Mini Golf och Marathonisi, sköldpaddsön.

Andra kända grekiska sevärdheter: Akropolis ruiner, Kolossos-statyn på Rhodos och Gyllene Gryning.

En av sevärdheterna ska vara Smugglers Wreck, ett gammalt cigarettsmugglarskepp som förliste 1983 i Navagiobukten.

En av sevärdheterna på Zakynthos ska vara Smugglers Wreck, en gammal skorv som fraktade smuggelcigaretter och förliste i Navagiobukten 1983.

Lördag för älskare

I går var det bröllop. Petras bröllop. Och Peters, förstås.

Vigseln ägde rum i S:ta Maria Magdalena kyrka på Söder varpå det bjöds på middag med dans i Spegelsalen på Grand Hotel. Stiliga människor, schysst käk och fri sprit. Bra dag, helt enkelt.

Kände dock ingen, bortsett från bruden, vilket lade viss sordin på allt det braiga. Gjorde utanför kyrkan några tafatta försök att infiltrera diverse löst sammansatta klungor människor, men de spred sig likt en flock måsar för vinden så fort jag kom för nära. Det var först när maten serverades och folk inte hade någonstans att fly som jag lyckades växla några ord med någon annan än brudparet.

Bordet bestod dock mest utav par. Var bara jag och min bordsdam som var singlar, och hon bootycallades till Haninge direkt efter bröllopstårtan. Sökte mig då till brudens far för ett samtal om åländsk historia, främmande kulturer, högre makters varande eller icke varande, den annalkande döden och den naturliga ängslan far kan känna för att lämna sin dotter i en annan mans våld. Han tog dock chansen att lägga benen på ryggen så fort jag vände ryggen till och uppsökte baren för ännu en gratisöl.

Musiken hade då ändå blivit på tok för hög för att hålla ett civiliserat samtal, så avvek även jag och tog tunnelbanan till Medis där jag mötte upp det norrländska lugnet. Vi skiljdes åt tolv timmar senare. Vad det innebär lämnar jag i händerna till var och ens egen fantasi.

Hade gärna visat bilder från kvällen, men tog som vanligt inga bilder eftersom jag alltid tar för givet att alla andra tar mycket bättre bilder än jag. Tog däremot en bild på mig själv, eftersom ingen annan gjorde det.

Social prestationsförstärkare.

Adam Carolla och Dinesh D’Souza dryftar driftiga kapitalistsvin

Rekommenderad lyssning för dig som tror att kapitalism enbart handlar om vita medelålders män som flyttar vinster till skatteparadis.

Poddens första arton minuter räcker för dig som inte har en hel timme att avvara.

En veckas stiltje

Det händer inte särskilt mycket just nu, vare sig privat eller i världen. I alla fall inte den värld som intresserar mig.

Ser att det titt som tätt pratas om kulturmannen på Twitter. Vet dock inte vad det betyder, och vill heller inte veta. Allt jag vet är att det låter som något jag inte vill beröra.

Inte heller på det romantiska planet finns något hålligång värt att rapportera.

Försökte i söndags bjuda över det norrländska lugnet på så kallad ”filmkväll”, en inbjudan hon parerade med ursäkter om dålig sömn och jobbslitage. Glädjande nog kontrade hon med att höra av sig dagen efter i ett försök att bruka gårdagens tillgodokvitto, men då var det jag som var för trött. På livet (läs: skulle jobba).

Har dock tagit ledigt i helgen på grund av Peter och Petras bröllop, så smockade till den döda hästen en sista gång med en undran om hon kanske ville hitta på någonting nu på fredag istället, men inte heller det var aktuellt för då ska hon på tung knarkfestival.

Så, ja, inte back to back action direkt.

Någonting som däremot går back to back är Me First and the Gimmie Gimmies version av Karma Chameleon, och när jag lyssnar på den så blir jag nästan på bra humör igen.

”You come and go. You come and gooo-oooh!”

Behaglig besvikelse

Har nu spelat lite mer än halva första akten av Broken Age, och…

… det är inte så jävla bra.

Ogillar främst bristen på valmöjligheter. Ogillade det redan i min ungdom när man gick från Day of the Tentacles nio kommandon till fyra i Full Throttle. Kan tyckas konservativt, men tycker ändå att upptäckarglädjen och tillfredsställelsen av att lösa ett problem förtas lite av att man gör det enda som spelet tillåter. Att ha femton kommandon som i Maniac Mansion var såklart i tjockaste laget, men att som i Day of the Tentacle tvingas klura ut att du var tvungen att knuffa omkull en högtalare för att vibrera loss Buttericks-spyan som satt fast i taket en våning under gav dig en känsla av att du var ett jävla geni. Den känslan hade jag inte fått om jag bara klickade på högtalaren, och jag fick den heller inte en enda gång när jag spelade Broken Age.

Däremot är det otroligt välgjort i övrigt. En spelbar tavla. Var ju tidigare skeptisk till Bagels roll som lead designer. Inte för att jag inte uppskattar Bagels stil, tvärtom, men den kändes bara inte som någonting jag ville klicka runt i. Säkert även det en nostalgisk ryggmärgsreaktion när peka & klicka är så synonymt med pixelgrafik, men oron var likväl äkta.

Och det fick jag ju äta upp, men det utan minsta grimasch. Atmosfären är fantastisk, inte minst ombord på rymdskeppet. Bagels konst gör såklart sitt, men utan Peter McConnell musik och Elijah Woods röstskådespel hade mycket av magin företagits. Låtsasvargen Marek är även det en karaktär jag känner att jag vill ha mer av. Det jag såg var visserligen inte briljant, men han hade definitivt en enorm potential.

Och även om jag må låta skeptisk så ångrar jag inte att jag var med och finansierade projektet. Bara vetskapen om att Tim Schafer skulle producera ett nytt äventyrsspel och hoppet det ingav var profit i min bok, och dokumentären som följt Double Fine under spelets utveckling är något av det mest underhållande och fascinerande jag sett i dokumentärväg.

Sammanfattningsvis: Ett mysigt spel som omöjligen kunde leva upp till förväntningarna, men som tack vare 2 Player Productions och Tim Schafers blotta varande har gett all önskvärd valuta för kronorna.