Stor bit mat

Mötte i går upp Jonas Elfving på Moldau i Hornstull och dryftade framtida stordåd över schnitzlar stora som vikingasköldar.

Blev ganska full också. Fast inte på schnitzel, utan på Stiegl, en öl så tysk att man kan belägra Polen efter blott en halv back.

Egentligen bryggs Stiegl i Österrike, men den som bryr sig har uppenbarligen inte druckit tillräckligt många Stiegl.

SCHNITZEL!!!

Förnedrad Filip förnöjer

Det var länge sedan Filip & Fredrik verkligen roade mig, men senaste avsnittet av La Bamba – en serie som i övrigt börjat väldigt svagt – var bitvis bara så jävla roligt.

Avsnittet beskrivs på Kanal 5s hemsida så här:

”På högstadiet var det en kille som förnedrade Filip kraftigt inför hela klassen. Filip tror att han skulle må bra av att åter bli totalt förnedrad. Det leder till ett sunkigt motell med dominatrixen ”Mrs Vera” där det bjuds på piskor, elchocker mm.”

Har likt de flesta väldigt svårt för kränkningar och tycker att det brukar vara otroligt besvärligt att se någon förödmjukas, men när Filip kallas för ”little bitch” och ligger i en bagagelucka och gnäller om att Fredrik besitter psykopat-tendenser kan jag ändå inte låta bli att skratta högt.

Sevärt, och ser det gör du HÄR.

Förnedrad Filip förnöjer

Fredrik och little bitch.

Susanna säger ifrån

Susanna Pettersson har värpt sig en blogg. Så färsk ur röven att den knappt hunnit svalna, något som kanske inte låter som en komplimang i och med användandet av röv och så där, men det är det. Jag gillar ju dessutom röv, men låt oss inte gräva djupare i det hålet än så.

Inläggen är än så länge få, men för mig som inte var tidigare bekant med Susanna så är ju kärleken fullkomlig och omedelbar när det författas stycken som dessa:

”De driftiga byxmyrorna har gett upphov till en egen frågelåda: ”Vett och etikett för vänstern” kallas den och bakom spakarna sitter Margret Atladottir. Vad jag tycker om Atladottir som skribent behöver vi inte gå närmare in på men låt oss säga som så att jag när en stark övertygelse om att kön aldrig ska gå före kompetens.”

Underbart. Och vad jag själv tycker om Atladottir är ju knappast någon hemlighet.

Hela inlägget – Susannas alltså, inte mitt – handlar om Politism, Aftonbladets ”fräsiga avkomma för opinionsjournalistik riktad mot ungdomar”, och hittas HÄR.

Läs det. Sen kan ni läsa det om Genusfotografen också, en man som länge gjort och menat väl men här får sig en omgång med sin egen käpp, och välförtjänt så.


Använder unvis.it när hon länkar gör hon också, såg jag nu. Fullkomlig och omedelbar som sagt.

Céline Dion med extra dist och baskagge

Har köpt skivor för första gången på säkert två år. Dock inte den pressade varianten i akryl och hårdplast med jewel case och häfte, för vem har plats för sån skit nu för tiden?

Som saltstänkt pirat känns det bra att för en gångs skull få ge tillbaka lite, även om NOFX faktiskt är det band jag sett live absolut flest gånger (samt första livekonsert, någonsin, Mora Träsk, lokal- och gatufestband exkluderade) och vars diskografi jag har i mer eller mindre komplett fysisk upplaga.

Mest pepp är jag dock på Me First and the Gimme Gimmes – coverband bestående av Fat Wreck Chords finest som för varje ny platta tar sig ann ett nytt tema så som musikaler, country, folkmusik etc – som den här gången gett sig i kast med de stora divorna. Bland annat så tolkas Barbra Streisand, Dolly Parton och Céline Dion, och bara tanken på att höra Spike sjunga My heart will go on får mig ju att applicera nipple clamps och gunga knullgunga så kedjorna rasslar.

Are We Not Men? We Are Diva! och Mad Caddies Dirty Rice släpps dock inte förrän i mitten av maj, inte ens för oss som köpt dem för nedladdning. Men den som väntar på något riktigt trallvänligt väntar aldrig för länge, i alla fall inte så länge All out of love håller för ännu en omlyssning.

Ge öset boys!

Och så lite ravedans till Benny Hill-musik…

Mysig knarkkokarhyllning

Snygg och spoilertung Breaking Bad Bonanza, hopklippt till tonerna av Ennio Morricones mästerligt stämningsfulla The Ecstasy of Gold.

Inte utan att man blir lite sugen på att dra i sig en lina affe och se om hela rasket igen, typ nu på en gång.

Cred går till YouTube-användaren narvinek. Vilket jäkla jobb.

David Wiberg är ett gubbslemmo

I kväll ska jag och Jonas Elfving gå på riktig teater och se David Wibergs Det gulliga pojkslemmot.

”Det gulliga pojkslemmot” handlar om Manne Törnblom: En hyllad, medelålders författare som blivit frånåkt av sin samtid. Han ramlar över ett seriealbum gjort av den unga studenten Linnéa. I ett försök att hänga med i tidsandan, och kanske framförallt få bli bekräftad av en ung kvinna, låter han Linnéa rita hans självbiografi.

Har rimliga förväntningar. Inte skyhöga då det jag hittills läst om pjäsen ger nästan mullrande vänstervibbar och regissören, Paula Stenström Öhman, refererar till människor som Maria Sveland som ”klokste”. Men eftersom jag verkligen gillade båda Wibergs soloprojekt – Svart tulpan och Dagboksanteckningar från ett källarhål – så är jag övertygad om att det i alla fall inte kan vara sämre än sevärt.

Att David också var en av de sju varanerna i Varanteatern är såklart också det en hyfsat prydlig fjäder i hatten.

Bok för barbar

Satt häromdagen och skrockade gott åt någon annans demonstration av monumental okunskap kring ämnet fornnordisk mytologi. Minns inte källan eller vem som var föremål för mitt förakt, men tror att diskussionen gällande Marvel-adaptionen av Midgård och ”superhjältefieringen” av Loke och Tor.

Det tog dock inte många minuter innan jag insåg att min egen asa-kännedom inte heller var mycket att showa med, så beställde mig därför ett stycke poetisk edda från Bokus för under tvåhundra spänn i hopp om att nu råda bot på problemet.

På baksidan kan man bland annat läsa:

”För länge sedan, när människorna skyddades av åskguden Tor och offrade åt den mäktiga gudinnan Freja, då var världens öde redan förutbestämt. Världsträdets rötter låg djupt rotade i jorden och i de nio världarna slogs och älskade jättar, människor, gudar och alver. Då, på vikingatiden, sjöng och diktade nordens folk om dessa varelsers mäktiga äventyr. De dikterna sammanställdes av en okänd författare i vad som kom att kallas för Den poetiska eddan.”

Inte så himla pjåkigt för ett folk vars kultur enbart hade barbari att erbjuda, ändå.

Bok för barbar.

Bok för barbar.

MST3K tillbaka i rutan!

Sjukt bra nyhet eller sjukt djävulskt aprilskämt? Det verkar onekligen för bra för att vara sant, men nästa tisdag påstår i alla fall National Geographics att de kommer börja sända Rifftrax på TV, fast i sin originalform! Alltså någon slags Mystery Science Theater 3000-variant där Bill Corbett kommer reprisera sin roll som Crow T. Robot, Kevin Murphy sin roll som Tom Servo och Michael J. Nelson sin roll som Michael Nelson.

Behöver jag förtydliga att jag håller på att skita på mig av upphetsning?

Tre genier.

Tre genier.

En fantastisk konsument

Alltid lika tacksamt att handla från Rifftrax.

Senaste köpet är deras riff av TV-spelsrullen Super Mario Bros. Kan bli hur kul som helst. Skulle bli förvånad om jag inte skrattar så våldsamt att jag rullar ur sängen, ut genom dörren, nedför trapporna, ut på gården, tre varv runt huset, uppför trapporna och tillbaka till sängen igen.

För nybörjaren rekommenderar jag dock Mike, Bill och Kevins fullständigt briljanta riffning av Star Wars: Episode IV, V och VI, men rekommenderar även att ni gör det enkelt för er och laddar hem filmerna färdigsynkade från typ den här källan och sedan skänker pengar via donationer.