Tio år i Sagovärlden

Ser man på, sagovarld.se firar i år tio år. För exakt en månad sedan för att vara exakt. Registrerade domänen den tjugoåttonde januari, 2005.

Att arkivet här inte sträcker sig längre tillbaka än 2008 beror på att det var först då jag skaffade WordPress. Kodade innan dess bloggen och alla separata inlägg för hand. Hade dock inte skillz nog att knacka ihop en gästbok, så den länkades från tredje part. En sån där gräsligt enkel en där det enda som gick att modifiera var typsnitt och bakgrundsfärg, och även där fanns endast ett tiotal alternativ att välja mellan. Tjänsten är sedan länge nedlagd, och kommentarerna därmed förlorade för gott.

Har däremot alla gamla inlägg arkiverade. Har till och med inlägg sparade från ett liv innan det. Osäker på var de kommer ifrån, men troligtvis min Helgon-, Skunk- eller Lunardagbok.

Inte helt smärtfri läsning, ska erkännas. Mycket engelska och svenska blandat huller om buller, någonting jag måste tyckt var tufft. Även mycket ju med H, alltså ”juh”, en ovana jag snappade upp från en gammal kärlek och därför klamrade mig fast vid som om det gällde livet. Ibland blir det också snudd på pretentiöst, och ibland tar jag i så jag spricker. Det händer visserligen fortfarande, men då desto oftare.

Kanske lägger jag ändå ut dem även här tids nog, som någon slags jubileumsbonus. Eventuellt ett projekt för kommande jobbvecka. Görs ju på ett par nätter. Handlar knappt trehundra poster.

Till dess bjuder jag er det första inlägget jag hittade, från tjugoåttonde oktober, 2004. Publicerar det precis som det var skrivit, med undantag för viss korrektur.

Det hade tydligen inte brunnit, och så hade jag beställt TV-spel. Rafflande läsning, så håll i hatten.


[då].
Det brann inte i natt heller. Måste erkänna att jag är lite lättad.

Mina Tv-spel har förresten inte dykt upp än. ”På fredag!, skrev pojkspolingen som skötte webbsupporten, och det var alltså i onsdags förra veckan. Jag tror jag ska skicka en till förfrågan med vanlig post, skrivet på en handgranat.

[nu].
Mitt kök var så smutsigt att till och med bakterierna hade svårt att hålla sig vid liv. Som tur var hittade jag en massa kemikalier i städskåpet som jag sprayade i varje skrymsle och vrå. Nu är det skinande rent och jag tänkte koppla av med ett parti Fia med knuff vid köksbordet med mina nya vänner Tingeling, två ninjor och Apollo Creed. De dök upp efter bara några minuters inandning i köksstöket.

Classic Sagovarld.se

Classic Sagovarld.se

Svält.S03E21

#throwbackthursday, 17/01/14

”De första sex dagarna av svält har gått över förväntan. Visst har jag suktat efter både det ena och det andra, men det är få sug som inte gått att stilla med ett stort glas vatten, eller en Virgin Mary.
Älskar verkligen Virgin Mary. Som att dricka en varmkorv, typ, vilket i sig låter ganska vidrigt, så det är tur att det finns Virgin Mary, så man slipper. Dessutom skulle det förmodligen räknas som fusk. Att dricka varmkorv alltså. Min mixer har för övrigt gått sönder. Förmodligen när jag försökte mixa is till min Virgin Mary.”

Svält.S03E20

Har läst lite om The Minnesota Starvation Experiment som genomfördes på 50-talet i hopp om ökad förståelse för människokroppens hantering av näringsbrist (både fysiskt och psykiskt) och hur man bäst motverkar eventuella svältepidemier efter till exempel krig och naturkatastrofer.

Experimentet gick till så att trettiotvå tappra män i tjugofyra veckor sattes på en minst sagt generös ”svältkost” bestående av rotfrukter, bröd och pasta till ett värde av 1 560 kalorier, kombinerat med daglig motion så som långa promenader. Det fanns även en för- och efter-period, och studien varade allt som allt i lite över ett år.

I den 1 385 sidor långa rapporten, betitlad The Biology of Human Starvation, kom Dr Keys bland annat fram till att den som lever på makaroner och rovor under ett drygt kvartal riskerar att visa signifikanta ökningar i depression, hysteri, hypokondri och i sällsynta fall också en släng av självstympning (en man högg av sig tre fingrar med en yxa),

Försökskaninerna blev även introverta och tappade sexlusten, och försämrad förståelse/bedömningsförmåga upplevdes tillsammans med koncentrationssvårigheter (men testerna som följde visade aldrig några tecken på att så faktiskt var fallet).

Nu är ju min svält endast en bråkdel av tiden, och dessutom fri från rotsaker, så kanske är detta skälet till att jag själv ännu inte visar några utav dessa symptom. Har samtliga lemmar i behåll och är nästan inte alls hysterisk. Känner mig även full av energi och vaknar fullt utvilad långt innan klockan ringer.

Kraftigt reducerad sexlust kan jag däremot skriva under på, men som singel frigör det ju ändå bara typ tre timmar per dygn, så svårt att klaga.

Mer om The Minnesota Starvation Experiment kan du läsa HÄR.

Svält.S03E14

#throwbackthursday, 04/02/14

”Ni som hängt med ett tag är redan sedan tidigare bekanta med mitt intresse för svält. Sommaren 2010 drabbades jag av förmodad salmonella, något som resulterade i att jag under två veckors tid sket ur mig mer än jag fick i mig. Bara en sån sak som att dricka ett glas vatten var en kamp. Jag mest sov och gick på toaletten, och rasade i vikt.
Har sedan dess försökt slå rekordet åtskilliga gånger, men i friskt tillstånd aldrig klarat mer än nio dagar i sträck. Inte särskilt imponerande, även om det förmodligen finns de som skulle hävda att nio dagars svält är galet nog.
Själv tycker jag inte det är mer galet än att ge sig fan på någonting annat. Har ju aldrig riktigt haft några laster. Jag varken röker eller snusar, tycker det är svintrist med spel och dobbel, lever mer eller mindre i celibat, dricker på min höjd en gång i månaden och känner ingen överdriven lust att vare sig lyfta skrot eller jobba över. Mitt enda ”missbruk” är mat.
Martin Kellerman sa någon gång att han kunde ha Trisslotter hemma i dagar utan att skrapa dem, men om han gjorde lasagne för en vecka så åt han lasagne för en vecka redan samma dag. Det hade lika gärna kunnat vara mig han beskrev.”

Smakprov på briljans

Jag älskar Portlandia.

Det här är en av anledningarna.

Svält.S03E08

#throwbackthursday, 05/02/14

”Trodde ärligt talat att det här skulle bli ett prövningarnas dygn, men trots att jag jobbade nattpass och uppvaktades med hamburgertallrikar av restaurangpersonalen i halvtid så stod jag pall för alla ost- och baconlindade frestelser, och det utan några egentliga större problem.
Att jag än så länge bara är på dag tre är däremot lite småsegt, men ser fram emot dag sex/sju när kroppen panikartat börjar ratta på alla möjliga sinnen för att hitta en inställning bättre lämpad att råda bot på energiunderskottet.
Känns ungefär som en lätt berusning. Ljud blir lite skarpare och färger lite tydligare. Troligen en kvarleva från vår tid i skog och grotta så att vi lättare skulle kunna syns hallon och grävlingar i snår och skrevor; men jag som varken ska äta grävling eller hallon kan nu istället bara stå och punda på min näringsbrist.
Bra grejer.”

Unga lirare

Denna video må få mig att känna mig som om jag vore född i en tid då herrcykeln hade framdäck stora som pariserhjul, men den får mig också att må väldigt bra. Och jag hatar nästan ingen av de medverkande, vilket är extra mycket bra. Samt något av ett under, då den ju är pruttfull med ungdomar (lat. Homo Aneurysma).

Glad att YouTube för en gångs skull faktiskt föreslår något som inte väcker vrede. En dag kanske Facebook lyckas med något liknande.

Till dess: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH!!!!!!

Årets julkalender

Åh, som jag älskar det faktum att Regular Ordinary Swedish Meal Time är tillbaka (VARFÖR HAR INGEN SAGT ATT REGULAR ORDINARY SWEDISH MEAL TIME ÄR TILLBAKA?!?!!)!!

Missa heller inte årets julkalender.

Fri sprit

Inspirerad av Jonas Elfvings Oktoberfest, en årlig tillställning där såväl den fria som hembryggda ölen flödar, lockade jag förra lördagen själv till gemenskap med löften om fri sprit.

Det är något härligt med fri sprit. Gratis är ju ofta gott vad det än gäller, men få saker hägrar så som en öppen bar. Och det är inte bara min egen berusning jag prisar. Hur ogärna jag än romantiserar flaskan så är sanningen den att jag älskar att se människor jag tycker om lite lagom luriga. Fyllan är maraschino-körsbäret på sällskapets topp. Den gör sköna människor lite, lite skönare.

Att däremot se människor jag inte tycker om bli fulla, det är bland det värsta jag vet. Spelar ingen roll hur glada de är, jag vill ändå bara strypa dem med slipsen och dumpa kropparna i ett dike någonstans efter E4:an. Bedrövligt beteende. Ovärdigt vuxna människor jag inte känner.

Nåväl.

Allt som allt var vi arton personer, och det efter att de elva som tackat ja i sin tur bjöd med sig någon de höll kär. Må låta som en klen bekantskapskrets, men arton personer visade sig vara en alldeles lagom mängd för mina femtiotvå kvadrat (eller hur många det nu återstod efter att sovrum och dusch dragits av). Det blev till och med fri sprit över. Av tre lådor öl och fyra liter rom, gin och vodka lämnades nästan hälften. Fast det slinker nog ned det med, tids nog. Förmodligen fortare.

Tilläggas ska dock att en av gästerna hade med sig en egen kasse färdig grogg på burk. Samme man lurade runt ettsnåret dessutom med sig de sista partyoptimisterna till Patricia där han bjöd på både inträde och skumpa för tusenlappar. Den exakta summan är oklar, men jag är hur som helst glad att jag personligen slapp bära det finansiella oket dagen efter.

Nog för att kalaset kostade även mig, men det var en kontrollerad börda. Lasset dagen efter var lätt. Bar inte på någonting annat än en känsla av välbehag. Ingen betongkeps. Inte ens en dråpligt liten tegelfez. Kände mig nästan oförskämt fräsch så fort jag slog upp ögonen. Herr Styvichampagnekorken hade dessutom städat hela lägenheten på grund av sömnlöshet, och skvaller om en viss blondin gav ytterligare dans i redan lätta steg.

Det enda gisslet, om jag nu tvunget ska nämna något, är väl att en lägenhet till bredden fylld med folk man tycker om gör det omöjligt att vara överallt på en och samma gång. När du befinner dig i köket och battlar en av gästerna i kategorin ”mest misslyckade dejt” så går du samtidigt miste om ett rafflande parti ”lista kända hundar” utanför toaletten, eller djupa samtal om penisens överlägsna förmåga att hålla en nödighet.

Det fanns definitivt gäster i vilkas sällskap jag gärna hade tillbringat betydligt mer tid, men någon riktig ångest är ändå svår att erkänna då alternativen var de bästa tänkbara.

Flera gäster kom med gåvor till värden. Vissa bättre än andra.

Flera gäster kom med gåvor till värden. Vissa bättre än andra.

Detta markerar den tredje julfesten i ordningen, och så länge det finns folk som orkar tacka ja (eller mer troligt kanske) så kommer jag ta mig tid att ordna gran, tända spis och duka upp alldeles för mycket fri sprit.

Tonårs-punk och hipster-pizza

Precis hemkommen från Fryshuset där jag och Jonas-Bonas (och Maja) lyssnat på Pennywise och Rise against. Det var trevligt, men finns det bara öl och goda vänner så är ju jag nöjd. Då spelar det egentligen inte så himla stor roll vilka som spelar. Så länge det inte är reggae. Är det reggae börjar jag strypa folk, och då är det ingen som är nöjd. Så spela inte reggae är väl vad jag egentligen försöker säga.

Innan konserten åt vi pizza på Enzos, tre trappor upp i Hornhuset vid Hornstull. Bättre mat än service, men å andra sidan väldigt bra mat.

Å andra sidan väldigt svårt att misslyckas med pizza.