Dag fyrtiofem, änglarnas stad

Posted by En om dan | Nit | söndag 11 oktober 2009 19:00

Dropparna som tidigare föll slumpvis omkring mig har nu förvandlats till ett duggregn. SL-remsan i min hand har jag bekostat själv. Jag stoppar den i fickan, knäpper jackan och stegar ut från stationen. Jag har inte långt hem, men när målet är en tyst lägenhet med ett tomt kylskåp hade det lika gärna kunnat vara en mil.

Det är idag lite mer än ett år sedan som Rockstar bjöd på fin mutresa till Hollywoodland. Vi bodde på Wilshire Avenue, all inclusive. Jag längtar inte alls tillbaka. Inte det minsta. Borta bra men hemma bäst, speciellt när oktoberregnet smattrar mot pannan.

Samma kväll vi landade dinerade vi på Saddle Ranch, en krogkedja mest känd för att servera oskalade jordnötter och uppmana gästerna att kasta skalen på golvet. Som tur var hade de miniburgare också. Sagolikt goda baby burgers som serverades i ett halvt dussin på stora belgiska stridssköldar med tio tusen pommes frites. Man blev lika mätt som tjock, och när vi ätit klart kom två gatumusikanter fram till vårt bord och körde I Wanna be Sedated på beställning.

Inte Idolkval och dillchips direkt.

Saddle Ranch ligger belägen på Sunset Boulevard, och på andra sidan gatan tornar en skylt med texten Body Shop up bland palmer och neon likt ett slott av smaragder. Jag nämner att jag aldrig varit på en strippklubb förut och resten av kvällen är plötslgt inte längre öppen för debatt. Vi får hundra dollar och en uppmaning att spendera dem klokt.

Det ser ut precis som man kan tänka sig. Det är mörkt och muggigt, men mer sterilt än mysigt. Vi är i stort sett ensamma, bortsett från tre-fyra andra besökare, sex strippor och några ordningsvakter. Min ”sugar daddy” försöker beställa in två öl men får istället fyra Coca Cola med tuggummirosa sugrör och förklaringen att nyktra män dricksar sämre men ställer till mindre besvär. vi vill inte ha besvär så vi dricker snällt upp.

Ingen ser ut att ha speciellt roligt, men vi är där för att objektifiera det täcka könet så vi slår oss ned så nära scenkanten att vi nästan försvinner bland dekadensen. De sex tjejerna dansar till samma sex låtar, om och om igen. Har man en dollar i näven kommer de dessutom fram och slänger benen runt halsen på dig. Det gör ganska ont.

Under några minuter försvinner min välbärgade vän och när han kommer tillbaka är det plötsligt dags för lapdance. Rockstars treat. Jag får följa med en ung, blond tös backstage. Hon pratar knagglig engelska men slingrar sig kring mig lika elegant och förföriskt som ett bibliskt kräldjur.

Jag önskar att jag kunde säga att det var den svettigaste, mest ohämmade erotiska peaken i mitt sexliv, men sanningen ligger långt därifrån. En lapdance visade sig nämligen vara ungefär fem minuter tease för ungefär trehundra spänn, och det är allt annat än sexigt att ha en främmande kvinnas bröst i ansiktet när du vet att Benknäckar-Lasse kommer att göra talkpuder av dig om du försöker något fuffens.

När dansen väl är över är jag därför mer lättad än frustrerad, och eftersom de sista slantarna vilar i klyftan på en blond baltimigrant beslutar vi oss för att gnola på refrängen. Halvvägs genom första versen stoppas vi dock av en tjej som ordagrant ber om att få förvara sina tuttar i min väns generade ansikte. Han ursäktar sig snabbt med vigselringen varpå erbjudandet går över till mig. Det här måste vara skälet till att jag sattes på denna jord, tänker jag, men utan pengar blir jag snabbt den minst intressanta snubben på klubben. Och jag är nu ensam där.

Vi börjar promenera hem. Klockan är strax efter tolv och vi bestämmer oss för att ta en taxi med motiveringen att det trots allt är bättre att bli rånad under ordnade former än att styckas och säljas i delar av någon Cripsmedlem som misstagit oss för polska lånehajar. Väl tillbaka i min svit noterar jag ett missat samtal på telefonsvararen. Det är min MySpace-vän, den sjukpensionerade porraktrisen, Alexa Milano. Hon tycker att jag ska komma till Pittsburgh istället.

Jag sover ganska gott den natten, men någon madrass på ett golv i ett regnblött Hägersten är det sannerligen inte. Inte ens i närheten.


Förlorat: 1125:- Vunnet: 475:-

8 kommentarer »

  1. Gravatar

    Fan, jag vill bli bjuden på mut-resor… Om jag får resa är det bara för att nån ska skälla på mig ”in person” liksom.

  2. Kling | oktober 11th, 2009 at 19:36
  3. Gravatar

    Verkar som Rockstar verkligen ville ge dig en äkta GTA-upplevelse!

  4. Unihoc | oktober 11th, 2009 at 20:59
  5. Gravatar

    Har på känn att det kommer en fet jävla vinst snart.

  6. poindaxter | oktober 11th, 2009 at 22:57
  7. Gravatar

    Kling: Tro fan att man gör ett dåligt jobb om man får resa land och rike runt.

    Unihoc: Först och främst var väl resan tänkt att kretsa kring sightseeing och pimpade vrålåk, men med rätt kontakter fick vissa av oss ha lite roligt också ;)

    poindaxter: Skoja inte, det goda rullar helt klart min väg, jag kan känna vibrationerna!

  8. En om dan | oktober 11th, 2009 at 23:29
  9. Gravatar

    du e fan min idol haha, så jävla roligt att läsa de du skriver. killing!

  10. Maria | oktober 11th, 2009 at 23:49
  11. Gravatar

    Maria: Ah, prestationsångest på silverfat :)

  12. En om dan | oktober 12th, 2009 at 06:18
  13. Gravatar

    Om jag minns rätt så fick du juh med dig en läskig kalsongbild från Rockstar som gav mig mardrömmar ;D

  14. Johan | oktober 13th, 2009 at 19:22
  15. Gravatar

    Hahaha, varför bloggade du inte om det här tidigare? Härlig läsning!

  16. Månskäran | oktober 15th, 2009 at 11:28

Att tiga är att hålla med...