Dag hundranittioen, så nära
Den här helgen har varit väldigt Ulf Lundell. Ulf Lundells Evangeline från 88 för att vara exakt, eller diffus. Året då Uffe lades in på behandlingshem, hittade Gud och döptes i Ebeneserkyrkan. Plattan har sina religiösa missfärgningar, men musiken är vacker. En melankolisk skönhet.
Svarta ögon, läppar, tungor
Törst och aldrig stillad hunger
I fängelset står dörrarna på glänt
Fångarna vid fönstret vakar
Händerna runt gallret skakar
Naglar blöder mot väggar av cement
Du behöver inte slå dig ut, det är bara att gå därifrån
Lars Winnerbäck vem?
Faktum är att jag skulle kunna utnämna Evangline till den bästa svenska plattan genom tiderna, en utnämning som ej är att förväxla med den här helgen. Om det nu inte var uppenbart.
Förlorat: 4875:- Vunnet: 1900:-