Jag vaknade ganska sent idag. Långt efter lunch. Då vill man helst av allt bara ligga kvar i sängen. Dagen är juh ändå förstörd liksom.

Men ändå klär man på sig. Ett par mjukisbyxor och en stentvättat band-T-shirt. Tillräckligt presentabel för att öppna dörren om någon skulle ringa på, men tillräckligt sunkigt för att personen som ringde på skulle förstå varför man höll sig hemma.

Men jag hade bestämt mig, jag skulle till Ikea. Jag behövde väggfasta hyllor och ett vinställ, på en gång. Så jag klädde på mig, knöt skorna och halkade ned till tunnelbanan.

Folk överallt. Och det här ska vara årstiden då alla sitter hemma och tar livet av sig. Det märka inte kan jag säga. Så jävla värdelöst!

Trängsel, oskottade trottoarer och feta människor i armkrok som gled fram i samma takt som inlandsisar. Men då, plötsligt, mellan textiler och husgeråd, Kjell Bergqvist! Orakad, men ändå proper, på ett ovårdat vis. Så jävla mäktigt. Dagen räddad. Livet gött att leva. Jag log. Inombords. Utombords. Hela vägen hem.

Vägghyllorna sitter förövrigt som berget. Jag har borrat så hårt att jag fick skägg över hela kroppen.

Förlorat: 4100:- Vunnet: 1650:-