Igår firade jag och Felicia lilla julafton. Hon fick i och för sig sina klappar innan jul så gårdagen var väl kanske mer fest för mig än det var för henne. Hon hade dessutom lagt ned lite mer omtanke och kärlek än jag i min klappar. Hon fick mest smycken, något som i slutändan gynnar mig allra mest eftersom hon går runt och är snygg. Fast jag fick i och för sig badskum med jordgubbsdoft av henne, och det är väl knappast fy skam att ha en pojkvän som luktar bär kan jag tänka.

Ikväll ska vi välkomna det nya året tillsammans. Vi har köpt hängmörad entrecôte, bland mycket annat, och jag har gjort chokladmoussé med rom och mintkrokant. Inte för att jag har en jävla aning om vad mintkrokant är för något, men det lät bra, så jag hittade på det.

Om det gamla året finns inte så mycket att säga. Hade det gått att ta på så hade jag ollat det. Visst fick året en liten uppsving så här mot slutet, men i övrigt så har jag i stort sett bara blivit böghögad av all världens jämmer och elände. Men man får väl vara glad för det lilla, som att man inte skivade upp armen som en frukostlimpa. Det hade varit snöpligt.

Nåväl, nog om det som varit. God fortsättning go’ vänner, och på återseende 2010!

Förlorat: 3225:- Vunnet: 1250:-

Idag har jag varit på Ikea och köpt nya gardiner. Eftersom jag köpte färre än femton och gillar när det går undan så tog jag snabbkassan, något som gick som en vals tills jag blev ”slumpmässigt utvald” för ett ”stickprov”. Det vill säga att Ikeas insatsstyrka utan mitt samtyckte gottade ned sig i både kasse och privatliv.

Eftersom jag inte är på långa vägar cool nog att snatta var dock allt i sin ordning, i alla fall tills stickprovokatören (missnöjd med att tillslaget inte gett utdelning får man förmoda) försökte sätta dit mig på en kasse som jag inte hade betalat. När jag förklarade att jag trodde att det var gratis att återanvända medhavda kassar fick jag en uppläxning i god påskutym. Alla kassar måste nämligen deklareras vid ankomst och godkännas för återbruk, men jag slapp undan med en varning denna gång.

Behöver jag förtydliga att vi blev mycket goda vänner?

Jag tog även en sväng förbi Myrorna i Skärholmen och plockade ihop en kasse skit-Fantomen. Att ha på muggen alltså. Jag vill nämligen att det ska vara en fest att släppa väder hemma hos mig.

Förlorat: 3025:- Vunnet: 1200:-

Jag missade hela Spotify-vågen när den kom. Mest för att det var ett jävla liv. Alla älskade Spotify och var sällan sena med att deklarera sin kärlek. Så jävla in your face. Get a room liksom.

Men jag vet inte, kanske borde jag ge den en chans. Jag gillar juh ändå musik, även om den bilden jag har fått av Spotify är att man i stort sett bara kan lyssna på Beyonce. Inte för att det är något fel på Beyonce, men lyssnar alla andra på Beyonce så vill inte jag lyssna på Beyonce, för jag är lite independent och svår.

Problemet med att vara independent och svår och bara lyssna på sånt som ingen annan lyssnar på är att de flesta bra band förr eller senare slår igenom, så man måste hela tiden byta ned sig, och till slut kan man bara lyssna på byggdegårdstrubadurer. Så, som sagt, kanske borde jag ge det en chans.

Något jag däremot har förhoppningar på är Voddler. Förhandsskvallret har väl kanske lovat guld och gröna skogar, och jag tvivlar på att streamad film någonsin kommer att ersätta en piratad DVD-rip rent kvalitetsmässigt. Men jag gillar att det finns lagliga alternativt, och att hosta upp en femma för att se någon Björn Skifs-rulle en slaskvåt söndagsmorgon i Januari har ändå en viss dekadent charm. Björn kan säkert behöva stålarna också.

Så är det någon som har en inbjudan, bjud till, ögona bums. Om du har ett äpple yo!

Förlorat: 3000:- Vunnet: 1150:-

Sjuttiofem spänn baby!

Inga ord kan beskriva vad jag känner just nu. Eller det skulle väl vara ”hurra” kanske.

Förlorat: 2975:- Vunnet: 1150:-

Man blir ruskigt trött av att vända på dygn. Idag kändes det extra tungt, som om det inte bara var de senaste åtta timmarnas sömn jag tog igen, utan de senaste fem åren av mitt liv. Egentligen borde det vara en dag för celebration och busvisslingar, men när ögonlocken faller som städ blir man väldigt fort väldigt vimmelkantig.

Och när man är så trött så känns det mesta som ett måste. Till och med saker som egentligen är härligheter. Till och med flickvänner som gjort sig gå-bort-snygga och vill behandla dig som om du varit en väldigt stygg pojke. Men inte ens om dina våtaste tonårsfantasier förverkligades skulle du välja det framför Robinson-reprisen, för det är det enda du orkar ta in. Du vill bara dra täcket över den bristande intimhygienen och femdagars-stubben och hålla tummarna för att John Blund är snabb nog att skotta igen ögonen innan någon knackar på och undrar varför du är så himla äcklig.

Då händer det att flickvänner känner sig ringaktade, vilket får dig att framstå som en väldigt dålig pojkvän, vilket är så himla orättvist eftersom det finns saker som du gör så mycket sämre, som att bära upp en jeans-jacka och fotografera med mackroinställningen. Och när jag säger dig så menar jag mig. Och när jag skriver allt det här så betyder det egentligen inte så mycket.

Sista natten på gamla jobbet. Klockan sju imorgon bitti är det över. Då går en era i graven. Jag är ganska säker på att fem år räcker för att bilda en era. En era av terror. Ett terrorvälde om man så vill. Okej, riktigt så illa har det kanske inte varit, men det är ändå skönt att veta att allt man gör ikväll gör man för absolut sista gången.

Det är sista gången jag knäpper den sedan länge urtvättade skjortan. En gång i tiden var den svart, nu är den mer smutsgrå. Eller så är den bara smutsig? Det är även sista gången jag slänger kalsongerna i maskinen och går kommando i receptionen. Sista gången jag stjäl läsk ur minibaren. Sista gången jag behöver plocka upp efter barpersonal som inte gör sitt jobb. Sista gången jag tvingas lyssna på två tjattrande tonårsblondiner som satt sig i lobbyn i väntan på att bartendern ska stämpla ut och ta dem i röven. Sista gången jag lägger fötterna på skrivbordet och zappar mig igenom åtta och en halv timmes betald arbetstid. Inatt blir det Super 8. Det är nästan som porr.

Innan jag går hem så ska jag kasta alla mina gamla arbetskläder. Kanske behåller jag någon kavaj. Lite svinn får man räkna med. Ja, inte jag alltså, utan företaget. Igår rensade jag även ur mitt fack. Öste alla gamla lappar från chefer och kollegor i pappersinsamlingen. Det kändes befriande.

Igår fick jag dessutom trehundra spänn i dricks. Jag föredrar att kalla det för dricks, det blir så dålig stämning när man säger utpressning. Vi kan kalla det muta, det låter mer frivilligt. som att han mutade mig för att jag skulle se mellan fingrarna när han tog med sig sitt krogragg upp på enkelrummet, inte för att jag medvetet skinnade honom.

Andras lycka liksom. Det gynnar juh inte mig.

Imorgon är lotterna tillbaka.

Då var Kristi bemärkelsedag till ända. Granen har plundrats på dess forna attraktionskraft och all snaskig julmat som hägrat i kylen är nu numera gårdagens rester. Och ikväll är det Demolition Man på femman. Det om något borde väl vara ett säkert tecken på att det roliga verkligen är över.

Egentligen passar det mig ganska bra. Julen är egentligen som vilken familjemiddag som helst, fast med sämre käk. Jag vet att jag sa att jag tyckte att julmaten var snaskig, men jag ljög. Jag har dessutom en blåsa på tungan, så allt med grövre tuggmotstånd än en skumtomte är som att frossa i knogmackor.

Och lottouppdateringen ligger, precis som mitt näringsintag, fortfarande på is.

God jul go’ vänner och bekanta! Se nu till att ta hand om varandra, och dig själv, och din kropp. Tänk på vad du stoppar i dig, och håll tassarna borta från knäcken. Och ischokladen. Och musten. Vatten är trots allt den bästa törstsläckaren, och är det gott nog åt grisarna så är det gott nog åt dig.

Idag var det tänkt att jag skulle skrapa en stor jävla jullott för tvåhundra spänn så att det blev riktigt julmysigt och julmystiskt, men det verkar som att jag har förlagt den. Lyckligtvis köpte jag igår sexton vanliga tomtelotter (som tidigare utlovat) att skrapa i mellandagarna, men när jag skrapat mitt substitut och kameran riggats upp så dog batteriet, och nu hittar jag inte laddaren!

God jul önskar kaosteorin liksom.

Det ser med andra ord ut som om jag tar ett litet jullov tills jag waterboardat fram ett erkännande från någon av hustomtarna, men förhoppningsvis ska ni åka så mycket stjärtlapp och dippa limpmackor i varm vatten-O’boy på termos att det ändå inte finns någon tid att sitta inne framför datorn.

På återseende i mellandagarna med andra ord, och till dess önskar jag er alla en riktigt, god, jul.

Snart är det jul, igen. Nedräkningen har gått fort. Jag har knappt märkt av den, alls. Lite trist, men så är det väl när man handlar sina klappar på internet. Det krävs nog att man är med och slåss bland julskyltningen för att man ska komma i julstämning.

Jag är dock ganska nöjd med mina klappar. Det är verkligen inget märkvärdigt, men det är i alla fall något, och alla i familjen får, även lillgrisen, trots att hon är för ung för att uppskatta prislappen på farbrors present. Felicia drog nog dock det längsta strået. Eller den längsta klappen i alla fall. My dick in a box.

Hohoo! Nej, jag bara skojade, hon fick en Center-rulle.

Förlorat: 2950:- Vunnet: 1075:-

Jag upptäckte precis att av julens tjugoåtta tomelotter så har sex av de åtta vinstlotterna inkluderat tomte + face palm. Vilken jävla miss! Jag hoppas att direktörerna på Svenska Spel har pensionssparat klokt, för imorgon är det jag som lägger månadslönen på förtvivlade Krille Kringlor kan jag säga.

Show me the money!

Förlorat: 2925:- Vunnet: 1075:-