Hon har mig i sin handflata. Eller hon har telefonen i sin handflata, jag sitter snarare hemma i soffan och försöker göra mig förstådd.
Det går inte så bra.
Jag vet inte riktigt vad det är jag försöker ringa på..? Sony Ericsson Z320i utger sig för att vara en telefon, men man kan inte riktigt ringa på den, och man kan inte riktiga skicka SMS, och man man inte riktigt ta kort med den inbyggda kameran. Eller kort kan man ta, det kluriga är att avgöra vad korten föreställer. Det är lite som att stirra in i en sån där 3D bild som prydde baksidan av Aftonbladets fredagsbilaga i slutet av nittiotalet, bortsett från att det nu inte bara är mormor som har svårt att tyda den då.
Dessutom låter det tydligen som om jag är ute och orienterar så fort någon ringer, även om jag sitter och chillar i ett perfekt vakuum. Och skulle jag verkligen vara ute och orientera så skulle jag själv inte höra ett knyst, för högtalaren överröstas bara en grävling nyser på andra sidan åsen.
Därför har jag de senaste veckan gått i telefontankar. Det lutar åt något enkelt, men inte för enkelt, får då står man väl här med ett ”eldstål” för tusen spänn som blixtrar och fräser så fort man försöker slå ett nummer.
Funderar på en LG KU990 Viewty. Den ska tydligen gå att ringa med, och verkar kapabel att hantera fler än trettio SMS utan att skalet börjar bukta. Dessutom är det lagom snygg, men inte för snygg. Man vill juh trots allt ha en telefon som man kan plocka upp i Solna efter nio på kvällen utan att behöva frukta för att man ska bli knivmördad.
Förlorat: 2300:- Vunnet: 800:-
