Skälet är att det helt enkelt inte finns några stålar. Inga sedlarz. Inga döda botaniker och författare. Ja, ni hajar. Mitt nya jobb erbjuder dessutom bara fem dagars betald semester, och då måste man vända på slantarna om man vill käka entrecôte de resterande trettiosju. Och entrecôte tänker jag käka. Det är juh för fan semester.

Fickpengarna trillar dessutom ned bland alla möjliga hål och soffkuddar. I helgen rostade jag tre lök på krogen, och då fick jag inte ens spruta ned ett par lökar med Cristal. Illa. Har även bränt en himla massa pengar på Rifftrax. I det här fina vädret liksom. Då förstår man att det är bra skit. Jag kommer ha samma färg som en Atari 520ST i sommar.

Antalet besökare är även det mer palsternacka än morot. Fyrtio på en bra dag, vanliga dagar tolv eller färre. Efter tio år av skunkdagböcker och privata domäner är det statistik som inte skräder orden. Ingen bryr sig. Jag är en dinosaurie bland de modebloggande tonårsgamarna. Jag kan känna deras hungriga blickar bränna i min feta, svettiga nacke. Dö då, gubbe. Du är inte välkommen här. Runka framför Lunarstorm istället.

Tycksyndommig@buhu.nu

Fortsätter dock blogga gratis på La Fable du Monde. Är mitt uppe i en rafflande förföljelse-följetång där jag stalkar min lokala korthåriga ICA-kassörska. Fullkomligt meningslöst. Häng gärna med.

Tanken var att hon skulle få en bättre inblick i min värld som punk-konnässör, men jag har haft minst lika mycket glädje av den själv, om inte mer. Perfekt för skogstokiga promenader och mysiga fyllekvällar.

Det enda som tynger mig är att band som Mad Caddies och The Real McKenzies inte fick lika mycket plats på bandet som i mitt hjärta. Skälet är förstås att andra favoriserade band som NOFX och Millencolin fick sju låtar var. Det betyder inte att de är bättre, bara att de gör några få omedelbara klassiker på annars ganska svaga alster. Lätt att sålla liksom.

The real McKenzies däremot, de släpper bara greatest hits-plattor. Varje gång. Jävla svin. Mad Caddies gör också väldigt jämna verk, som Drinkin’ for 11, en av mina favoritskivor, ever. Ändå fick de bara med en enda låt, och det var från en helt annan platta. En cover var det dessutom.

Det här är det naturligtvis ingen som bryr sig om just nu, men jag vill ändå kunna hänvisa till den här bloggen i framtiden om Felicia skulle ligga med trummisen i The Real McKenzies och han i sin tur skulle söka upp mig och fråga vem fan jag tror att jag är.

Förlorat: 6375:- Vunnet: 2325:-

För sån är jag.

Eller sån var jag. Igår. Sen såg jag Humorgalan på Tv4 Play, och blev, som ni nog förstår, mycket illa berörd. Det var som att få hela själen kraftigt kantstött. Det gjorde ont. Man blev förbannad.

Här användes begreppet humor minst sagt vårdslöst. Jag skulle nog gå så långt som att kalla det för komiskt förtal. Ett övergrepp på finess. Man blir ledsen, och jag kan inte låta bli att känna med dessa barn som mot sin vilja blir associerade med detta spektakel. Sketcherna höll fikarums-kvalié, som bäst. En och en halv timme utfyllnad. En och en halv timme kallprat.

Det var därför jag grävde fram en tillräckligt smickrande skjorta ur garderoben istället, och skänkte pengarna till UNICEF. Hoppas de uppskattar den goda kvalié och komfort som egyptisk bomull skänker där nere.

Förlorat: 6350:- Vunnet: 2325:-

Ge mig det nu.

Förlorat: 6275:- Vunnet: 2275:-

”Jag älskar negrer” eller ”Jag hatar sydafrikaner”.

Jag gissar på nummer ett.

Förlorat: 6200:- Vunnet: 2250:-