Man blir ruskigt trött av att vända på dygn. Idag kändes det extra tungt, som om det inte bara var de senaste åtta timmarnas sömn jag tog igen, utan de senaste fem åren av mitt liv. Egentligen borde det vara en dag för celebration och busvisslingar, men när ögonlocken faller som städ blir man väldigt fort väldigt vimmelkantig.

Och när man är så trött så känns det mesta som ett måste. Till och med saker som egentligen är härligheter. Till och med flickvänner som gjort sig gå-bort-snygga och vill behandla dig som om du varit en väldigt stygg pojke. Men inte ens om dina våtaste tonårsfantasier förverkligades skulle du välja det framför Robinson-reprisen, för det är det enda du orkar ta in. Du vill bara dra täcket över den bristande intimhygienen och femdagars-stubben och hålla tummarna för att John Blund är snabb nog att skotta igen ögonen innan någon knackar på och undrar varför du är så himla äcklig.

Då händer det att flickvänner känner sig ringaktade, vilket får dig att framstå som en väldigt dålig pojkvän, vilket är så himla orättvist eftersom det finns saker som du gör så mycket sämre, som att bära upp en jeans-jacka och fotografera med mackroinställningen. Och när jag säger dig så menar jag mig. Och när jag skriver allt det här så betyder det egentligen inte så mycket.

Sista natten på gamla jobbet. Klockan sju imorgon bitti är det över. Då går en era i graven. Jag är ganska säker på att fem år räcker för att bilda en era. En era av terror. Ett terrorvälde om man så vill. Okej, riktigt så illa har det kanske inte varit, men det är ändå skönt att veta att allt man gör ikväll gör man för absolut sista gången.

Det är sista gången jag knäpper den sedan länge urtvättade skjortan. En gång i tiden var den svart, nu är den mer smutsgrå. Eller så är den bara smutsig? Det är även sista gången jag slänger kalsongerna i maskinen och går kommando i receptionen. Sista gången jag stjäl läsk ur minibaren. Sista gången jag behöver plocka upp efter barpersonal som inte gör sitt jobb. Sista gången jag tvingas lyssna på två tjattrande tonårsblondiner som satt sig i lobbyn i väntan på att bartendern ska stämpla ut och ta dem i röven. Sista gången jag lägger fötterna på skrivbordet och zappar mig igenom åtta och en halv timmes betald arbetstid. Inatt blir det Super 8. Det är nästan som porr.

Innan jag går hem så ska jag kasta alla mina gamla arbetskläder. Kanske behåller jag någon kavaj. Lite svinn får man räkna med. Ja, inte jag alltså, utan företaget. Igår rensade jag även ur mitt fack. Öste alla gamla lappar från chefer och kollegor i pappersinsamlingen. Det kändes befriande.

Igår fick jag dessutom trehundra spänn i dricks. Jag föredrar att kalla det för dricks, det blir så dålig stämning när man säger utpressning. Vi kan kalla det muta, det låter mer frivilligt. som att han mutade mig för att jag skulle se mellan fingrarna när han tog med sig sitt krogragg upp på enkelrummet, inte för att jag medvetet skinnade honom.

Andras lycka liksom. Det gynnar juh inte mig.

Imorgon är lotterna tillbaka.

Då var Kristi bemärkelsedag till ända. Granen har plundrats på dess forna attraktionskraft och all snaskig julmat som hägrat i kylen är nu numera gårdagens rester. Och ikväll är det Demolition Man på femman. Det om något borde väl vara ett säkert tecken på att det roliga verkligen är över.

Egentligen passar det mig ganska bra. Julen är egentligen som vilken familjemiddag som helst, fast med sämre käk. Jag vet att jag sa att jag tyckte att julmaten var snaskig, men jag ljög. Jag har dessutom en blåsa på tungan, så allt med grövre tuggmotstånd än en skumtomte är som att frossa i knogmackor.

Och lottouppdateringen ligger, precis som mitt näringsintag, fortfarande på is.

God jul go’ vänner och bekanta! Se nu till att ta hand om varandra, och dig själv, och din kropp. Tänk på vad du stoppar i dig, och håll tassarna borta från knäcken. Och ischokladen. Och musten. Vatten är trots allt den bästa törstsläckaren, och är det gott nog åt grisarna så är det gott nog åt dig.

Idag var det tänkt att jag skulle skrapa en stor jävla jullott för tvåhundra spänn så att det blev riktigt julmysigt och julmystiskt, men det verkar som att jag har förlagt den. Lyckligtvis köpte jag igår sexton vanliga tomtelotter (som tidigare utlovat) att skrapa i mellandagarna, men när jag skrapat mitt substitut och kameran riggats upp så dog batteriet, och nu hittar jag inte laddaren!

God jul önskar kaosteorin liksom.

Det ser med andra ord ut som om jag tar ett litet jullov tills jag waterboardat fram ett erkännande från någon av hustomtarna, men förhoppningsvis ska ni åka så mycket stjärtlapp och dippa limpmackor i varm vatten-O’boy på termos att det ändå inte finns någon tid att sitta inne framför datorn.

På återseende i mellandagarna med andra ord, och till dess önskar jag er alla en riktigt, god, jul.