När jag skrev att Felicia fick kuk i julklapp så skojade jag bara. Egentligen fick hon ett blandband. Bland annat. Eller ett bland-USB rättare sagt, med de hundra bästa punkdängorna, enligt mig. Lite som Jerry Williams väljer sina Elvis-favoriter, eller Lasse Kronér väljer hundra goda mackor.

Tanken var att hon skulle få en bättre inblick i min värld som punk-konnässör, men jag har haft minst lika mycket glädje av den själv, om inte mer. Perfekt för skogstokiga promenader och mysiga fyllekvällar.

Det enda som tynger mig är att band som Mad Caddies och The Real McKenzies inte fick lika mycket plats på bandet som i mitt hjärta. Skälet är förstås att andra favoriserade band som NOFX och Millencolin fick sju låtar var. Det betyder inte att de är bättre, bara att de gör några få omedelbara klassiker på annars ganska svaga alster. Lätt att sålla liksom.

The real McKenzies däremot, de släpper bara greatest hits-plattor. Varje gång. Jävla svin. Mad Caddies gör också väldigt jämna verk, som Drinkin’ for 11, en av mina favoritskivor, ever. Ändå fick de bara med en enda låt, och det var från en helt annan platta. En cover var det dessutom.

Det här är det naturligtvis ingen som bryr sig om just nu, men jag vill ändå kunna hänvisa till den här bloggen i framtiden om Felicia skulle ligga med trummisen i The Real McKenzies och han i sin tur skulle söka upp mig och fråga vem fan jag tror att jag är.

Förlorat: 6375:- Vunnet: 2325:-

När jag nu lyxat till det med en ny kostym för tre papp var planen naturligtvis att matcha sviden med en liklyxig skjorta för avrundat sjuhundra spänn. Skräddarsytt. Helst i en lite crazy färg, så folk förstår att jag är en lite crazy kille.

För sån är jag.

Eller sån var jag. Igår. Sen såg jag Humorgalan på Tv4 Play, och blev, som ni nog förstår, mycket illa berörd. Det var som att få hela själen kraftigt kantstött. Det gjorde ont. Man blev förbannad.

Här användes begreppet humor minst sagt vårdslöst. Jag skulle nog gå så långt som att kalla det för komiskt förtal. Ett övergrepp på finess. Man blir ledsen, och jag kan inte låta bli att känna med dessa barn som mot sin vilja blir associerade med detta spektakel. Sketcherna höll fikarums-kvalié, som bäst. En och en halv timme utfyllnad. En och en halv timme kallprat.

Det var därför jag grävde fram en tillräckligt smickrande skjorta ur garderoben istället, och skänkte pengarna till UNICEF. Hoppas de uppskattar den goda kvalié och komfort som egyptisk bomull skänker där nere.

Förlorat: 6350:- Vunnet: 2325:-

En bra grej med snagg och lite för stora kläder är att folk tror att man håller på och återhämtar sig efter en jävligt tung och svår kemoterapi, och då får man barmhärtighetsigga nästan hela tiden. Alltså, jag får inte det, men i teorin får man det. Även jag.

Förlorat: 6325:- Vunnet: 2325:-

Jag har inte har fått tillräckligt mycket beröm för min idé om att göra isbitar av avslagen Coca Cola.

Ge mig det nu.

Förlorat: 6275:- Vunnet: 2275:-

Ibland när jag fotograferar lotter så visar kameran en liten bild på ett par glasögon längst ned i vänstra hörnet. Jag trodde man skulle slippa sån skit när man skaffat linser.

Förlorat: 6250:- Vunnet: 2275:-

Vilket uttalande är mest kontroversiellt?

”Jag älskar negrer” eller ”Jag hatar sydafrikaner”.

Jag gissar på nummer ett.

Förlorat: 6200:- Vunnet: 2250:-

Jag har köpt en ny kostym. Egentligen gick jag bara in för att bläddra bland kavajerna, men de jävlarna haffade mig i båset, blottad och sårbar utan möjlighet att slinka undan. Sen var det kört.

Situationen underlättades heller inte av att jag var förbannat jävla snygg i grårutigt. Det tyckte butiksbiträdet också, och jag kan aldrig tänka mig att han skulle sjunka så lågt som till en lögn bara för att tjäna lite fet provision.

Kostymen behövde dock skräddas om en aning för maximal fittmagnetism, och döm om min förvåning när skräddaren visade sig bara samma man som jag bara timmar tidigare hade nekat ett rum på hotellet.

Räknar nu kallt med att få samtliga innefickor ollade.

Förlorat: 6175:- Vunnet: 2250:-

Gå ur Svenska kyrkan-dagen fick inte riktigt den snöbollseffekt som jag hoppats på. Jag kände mig snarare mulad. Blott 24 personer tackade ja till det even som jag startade på Facebook medan nej-sägar-sidan tickade på upp till 70.

190 så kallade vänner brydde sig inte ens.

Jag vill gärna tro att detta beror på att jag bara har väldigt kloka vänner som redan valt att hoppa av. Att 190 personer inte bryr sig om vad som händer på Facebook är trots allt ett tecken på någon form av intelligens. Jag förlorade även en vän i processen, något som jag till en början trodde berodde på en het troskollision, men idag var personen tillbaka, så jag antar att det bara handlade om ett pausat medlemskap. Något av en besvikelse om jag ska vara ärlig.

Nåväl, om ett år så är det Gå ur Svenska Kyrkan-dagen igen, och då får jag helt enkelt jobba än hårdare på att på att sprida lite hednisk medvetenhet. Kanske med en bilbomb.

Förlorat: 6150:- Vunnet: 2250:-

Klart att vulkanen Eyjafjallajökull plötligt skulle explodera och smolka den taxfree-fyllda glädjebägaren hos alla tjocka, glada affärs- och charterresenärer som packat väskan full med minibarschoklad och gjort sig redo för att checka ut. Pompeji all over again, liksom. Så jävla orättvist.

Och det är klart att flygbolagen ska ställas till svars när Moder Natur släpper väder. Pengarna tillbaka! Liksom. Och gärna lite mer därtill. Typ ersättning för mat och logi. Ett smort krås är helt klart kompensationsberättigat. Semesterlyx tillbka på skatten.nu.

Jag menar, klart att det ska vara en riskfri svensk rättighet att åka till Mallis och dricka Bacardi Lemon ur en halv kokosnöt på ett Apollo-badlakan för tvåhundra spänn. En sån sak får bara inte få gå fel. Och går det fel så är det klart att vi får ta ett kollektivt ansvar. Extra lång semester liksom? Nej tack, inte utan en slant för sveda och värk.

Så nu när flygbolagscheferna lagt profiten från ljusare tider på höga hattar och käppar med djurhuvudsknoppar är det klart att medelsvensson får bjuda till och fodra deras skräddarsydda kavajer med skattemedel när det blåser kallt. Vi som ändå inte har råd att åka på semester. Vad ska våra barn med geografilektioner till? Lägg hellre de pengarna på en fet fallskärm åt någon SAS-direktör som redan fått smak på det goda livet. Det är väl klart? Hallå liksom.

God bless America.

Förlorat: 6075:- Vunnet: 2150:-

Vaknade av att grannarna ovanför försöker slå ut en vägg, med musik. Någon slags tonsatt undergång. Det låter lite som om någon spelar dubbelkagge direkt på parketten. Alltså bara dubbelkagge. Entakt, så snabb som benen bär.

Morsekoden skulle översättas till någonting i stil med:

Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!

Försöker de säga något?

Klädde på mig, tvingade fram ett leende och ringde på. Hela trapphuset ekade som en discoentré och den stackars katten som brukar ligga på dörrmattan utanför jamade förtvivlat. Jag ringer på. En ung dam kvittrar ”Ett ögonblick”. Hon är på bra humör. Vad tråkigt. Jag som hoppades att pojkvännen skruvat upp volymen för att maskera en eventuell dödsmisshandel. Då hade jag kunnat gråta ut i Metro imorgon och samtidigt passat på att plugga en länk till En om dan.

Jag ber henne att sänka basen, bara en aning. Kort men vänligt. Hon svarar att hon ändå inte gillar bas, hon vill bara höra låten. Jag besparar henne den gamla musiklärarläxan om att musik utan bas är som kärlek utan kyssar, tackar för mig och går ned igen. Katten stirrar oförstående på mig, som för att säga, ”There’s only one pussy in this hallway, and it ain’t me”. Han måste komma från det där amerikatt.

Väl hemma klär jag av mig och lägger mig i sängen igen. Nu låter det mer som om någon dribblar där uppe. Inte det mest behagliga ljudet att somna om till, men man vill juh vara hunken en trappa ned, inte gubben med kvasten.

Förlorat: 6050:- Vunnet: 2150:-