2010 01 02

Idag är det samma datum framlänges som baklänges.

Oh, shit my god!

Sist almanackan visade ett palindrom var 2001, och innan dess någon gång på trettonhundratalet, men då hade folk fullt upp med att dö i böldpest, så det var ingen som riktigt kände för att fira. Och det var synd, för fira bör man, för det är en jävligt stor grej, tycker Felicia.

Snut

Idag har jag varit på Ikea och köpt nya gardiner. Eftersom jag köpte färre än femton och gillar när det går undan så tog jag snabbkassan, något som gick som en vals tills jag blev ”slumpmässigt utvald” för ett ”stickprov”. Det vill säga att Ikeas insatsstyrka utan mitt samtyckte gottade ned sig i både kasse och privatliv.

Eftersom jag inte är på långa vägar cool nog att snatta var dock allt i sin ordning, i alla fall tills stickprovokatören (missnöjd med att tillslaget inte gett utdelning får man förmoda) försökte sätta dit mig på en kasse som jag inte hade betalat. När jag förklarade att jag trodde att det var gratis att återanvända medhavda kassar fick jag en uppläxning i god påskutym. Alla kassar måste nämligen deklareras vid ankomst och godkännas för återbruk, men jag slapp undan med en varning denna gång.

Behöver jag förtydliga att vi blev mycket goda vänner?

Jag tog även en sväng förbi Myrorna i Skärholmen och plockade ihop en kasse skit-Fantomen. Att ha på muggen alltså. Jag vill nämligen att det ska vara en fest att släppa väder hemma hos mig.

Snipp

Vann sjuttiofem spänn på triss idag.

Inga ord kan beskriva vad jag känner just nu. Eller det skulle väl vara ”hurra” kanske.

Mediokrates

Man blir ruskigt trött av att vända på dygn. Idag kändes det extra tungt, som om det inte bara var de senaste åtta timmarnas sömn jag tog igen, utan de senaste fem åren av mitt liv. Egentligen borde det vara en dag för celebration och busvisslingar, men när ögonlocken faller som städ blir man väldigt fort väldigt vimmelkantig.

Och när man är så trött så känns det mesta som ett måste. Till och med saker som egentligen är härligheter. Till och med flickvänner som gjort sig gå-bort-snygga och vill behandla dig som om du varit en väldigt stygg pojke. Men inte ens om dina våtaste tonårsfantasier förverkligades skulle du välja det framför Robinson-reprisen, för det är det enda du orkar ta in. Du vill bara dra täcket över den bristande intimhygienen och femdagars-stubben och hålla tummarna för att John Blund är snabb nog att skotta igen ögonen innan någon knackar på och undrar varför du är så himla äcklig.

Då händer det att flickvänner känner sig ringaktade, vilket får dig att framstå som en väldigt dålig pojkvän, vilket är så himla orättvist eftersom det finns saker som du gör så mycket sämre, som att bära upp en jeans-jacka och fotografera med mackroinställningen. Och när jag säger dig så menar jag mig. Och när jag skriver allt det här så betyder det egentligen inte så mycket.

Mediokrates

Man blir ruskigt trött av att vända på dygn. Idag kändes det extra tungt, som om det inte bara var de senaste åtta timmarnas sömn jag tog igen, utan de senaste fem åren av mitt liv. Egentligen borde det vara en dag för celebration och busvisslingar, men när ögonlocken faller som städ blir man väldigt fort väldigt vimmelkantig.

Och när man är så trött så känns det mesta som ett måste. Till och med saker som egentligen är härligheter. Till och med flickvänner som gjort sig gå-bort-snygga och vill behandla dig som om du varit en väldigt stygg pojke. Men inte ens om dina våtaste tonårsfantasier förverkligades skulle du välja det framför Robinson-reprisen, för det är det enda du orkar ta in. Du vill bara dra täcket över den bristande intimhygienen och femdagars-stubben och hålla tummarna för att John Blund är snabb nog att skotta igen ögonen innan någon knackar på och undrar varför du är så himla äcklig.

Då händer det att flickvänner känner sig ringaktade, vilket får dig att framstå som en väldigt dålig pojkvän, vilket är så himla orättvist eftersom det finns saker som du gör så mycket sämre, som att bära upp en jeans-jacka och fotografera med mackroinställningen. Och när jag säger dig så menar jag mig. Och när jag skriver allt det här så betyder det egentligen inte så mycket.

Etiketter: ,

Sista natten

Sista natten på gamla jobbet. Klockan sju imorgon bitti är det över. Då går en era i graven. Jag är ganska säker på att fem år räcker för att bilda en era. En era av terror. Ett terrorvälde om man så vill. Okej, riktigt så illa har det kanske inte varit, men det är ändå skönt att veta att allt man gör ikväll gör man för absolut sista gången.

Det är sista gången jag knäpper den sedan länge urtvättade skjortan. En gång i tiden var den svart, nu är den mer smutsgrå. Eller så är den bara smutsig? Det är även sista gången jag slänger kalsongerna i maskinen och går kommando i receptionen. Sista gången jag stjäl läsk ur minibaren. Sista gången jag behöver plocka upp efter barpersonal som inte gör sitt jobb. Sista gången jag tvingas lyssna på två tjattrande tonårsblondiner som satt sig i lobbyn i väntan på att bartendern ska stämpla ut och ta dem i röven. Sista gången jag lägger fötterna på skrivbordet och zappar mig igenom åtta och en halv timmes betald arbetstid. Inatt blir det Super 8. Det är nästan som porr.

Innan jag går hem så ska jag kasta alla mina gamla arbetskläder. Kanske behåller jag någon kavaj. Lite svinn får man räkna med. Ja, inte jag alltså, utan företaget. Igår rensade jag även ur mitt fack. Öste alla gamla lappar från chefer och kollegor i pappersinsamlingen. Det kändes befriande.

Igår fick jag dessutom trehundra spänn i dricks. Jag föredrar att kalla det för dricks, det blir så dålig stämning när man säger utpressning. Vi kan kalla det muta, det låter mer frivilligt. som att han mutade mig för att jag skulle se mellan fingrarna när han tog med sig sitt krogragg upp på enkelrummet, inte för att jag medvetet skinnade honom.

Andras lycka liksom. Det gynnar juh inte mig.

Dagen efter

Då var Kristi bemärkelsedag till ända. Granen har plundrats på dess forna attraktionskraft och all snaskig julmat som hägrat i kylen är nu numera gårdagens rester. Och ikväll är det Demolition Man på femman. Det om något borde väl vara ett säkert tecken på att det roliga verkligen är över.

Egentligen passar det mig ganska bra. Julen är egentligen som vilken familjemiddag som helst, fast med sämre käk. Jag vet att jag sa att jag tyckte att julmaten var snaskig, men jag ljög. Jag har dessutom en blåsa på tungan, så allt med grövre tuggmotstånd än en skumtomte är som att frossa i knogmackor.

Och lottouppdateringen ligger, precis som mitt näringsintag, fortfarande på is.

Goda grannar

Någon som vill tjäna 10,000 snabba? Eller snabbt och snabbt. Det beror förstås på hur mycket tid man själv vill investera i företaget, och med företag menar jag givetvis ”styckmörda mina grannar”. Jag ser verkligen inget annat alternativ. Det är antingen det eller att gå upp själv och säga till på skarpen, och tio lakan känns ändå som ett ganska bekvämt sätt att fly det där med personligt ansvar och civilkurage.

Så vad är då problemet? Jo, månaden efter att jag flyttade in så flyttade grannarna en trappa upp ut, och för att verkligen toppa två härliga veckor av flyttstäd och möbelkånk med ett snaskigt körsbär så lämnade de nycklarna till en familj bestående av hundra procent svenskt bus.

Inatt har de festat från 21:00 till 15:00. Och vi snackar alltså inget coolt knytpartaj med must och Alfapet som vi rockade på våningen under. Mer ungdomsgård med mycket pull i soffan och tuff knullsemestermusik med en jäkla massa knullsemesterbas som får kristallkronorna att dingla som knullgungor i taket.

Och så här har det hållt på hela hösten, och eftersom det inte verkar hjälpa att rasa i tysthet så ser jag helt enkelt ingen annan lösning än att leja en ”städare” som kan komma hit och ”rensa upp” lite i kvarteret. Och nappar ingen på annonsen så får jag väl ta tag i problemet på egen hand, det vill säga ringa störningsjouren non stop tills de vräks.

Gärna över balkongen.

Årets roligaste bloggare

Kolla på mig! Eller kolla vad jag har vunnit menar jag. Jätteskoj, såklart, även om jag har bloggat försvinnande sällan på just Gamereactor de senaste (tolv?) månaderna.

Mycket mer lär det heller inte bli, så de som röstat på mig i något försök att locka tillbaka the playah formally known as likdel till sina forna jaktmarker kan känna sig blåsta på konfekten.

Men tjusig buckla, Ridley!

Likt en dröm strax innan jul

Jag gillar film. Verkligen. Supermassor. Det gör inte Felicia. Eller hon gillar film, men inte filmer om levande jävla lik som mumsar på storbystade blondiner och annat bus. Tur att jag redan visste att hon var lika snygg i verkligheten som hon är på kort när hon osäkrade den granaten. Men jag har inte gett upp hoppet. Jag ska nog omvända henne. George A. Romero är liksom en del av det här paketet, precis som rost i kalsongerna och ett kok stryk till lördagsgroggen.

Inte gillar hon musikaler heller, även om hon gillar A Nightmare Before Christmas, och Corpse Bride, hur nu det går ihop. Det kanske bara är bisarrt när människor brister ut i sång. Inte leksaker.

Nåja, ikväll ska vi i alla fall se just A Nightmare Before Christmas, tillsammans. Det är en riktig the more the merrier, but not to many-rulle, och jag har verkligen längtat efter att få se den med sällskap.

Sist var tillsammans med Emma, och det var sju år sedan. Emma var en ganska söt men kort historia. Hon ville veta om vi var tillsammans efter en enda filmkväll. Då tyckte jag att hon kunde dra åt helvete. Sen ångrade jag mig när jag insåg att jag var ensam och ful, men då var det för sent. Några månader senare fick jag höra att hon hade förlovat sig och flyttat ihop med någon annan snubbe som hade video.

Jävla snubbe med video.

Fast jag bryr mig inte längre. Jag ska juh se A Nightmare Before Christmas.

Med sällskap. Superdupersällskap.