Brev till bararmad kvinna

Skickade i natt ett mejl till en tjej på Happy Pancake vars profilbild och fotoalbum dominerades av henne själv i allehanda ärmlösa blusar och jeansjackor.

Ang. Är det okej om jag tar dig med storm?

I bästa fall blir jag inte blockad.

Låt aldrig fakta förstöra ett bra självförakt

Fredrik Virtanen lät via sitt Twitterkonto i går än en gång bekräfta myten om den svenska kvällstidningsjournalistens monumentala okunskap (som om det nu skulle behövas):

Hade Fredrik bara varit en smula mer intresserad av historia än han är av retweets och favorit-markeringar så hade han – likt historikern Peter Englund – varit medveten om att hälften av rösterna som bar Hitlers namn i valet som ledde till Nazitysklands etablering lades på lådan av cirka 425 000 schnitzelbankande Fraus och Fräuleins:

”Emancipera kvinnorna från kvinnoemancipationen!” Så löd en av nazisternas paroller, och den sammanfattade mycket av deras attityder till det ej stålhjälmsbärande könet. Hitler själv, som privat gärna uppträdde som ett handkyssande salongslejon, var mycket klar i frågan: ”Ett fruntimmer som blandar sig i politiska saker är en styggelse”. Som vi alla vet förespråkade de tyska nazisterna en extrem renodling av könsrollerna, där samhället, slagfältet och världen gavs till mannen som hans exklusiva domän, medan kvinnan förväntades hålla sig stilla i köket, kyrkan och hemmet och föda blonda, renrasiga barn.
Som var fallet med rätt mycket i nazisternas politik var en del av detta allmängods i Weimartidens Tyskland – den ekonomiska krisen hade bland annat lockat rätt många att anklaga förvärvsarbetande kvinnor för att stjäla arbete och försörjning från arbetslösa män. Och som också var fallet med så mycket i nazisterna ideologi så byggde det på halvsmälta vetenskapligheter, i det här fallet på en förvriden bild av hur familjen fungerat i det förmoderna bonde-Tyskland, detta drömda idealrike.
Det intressanta är att detta uttalat anti-feministiska program faktiskt väckte ett betydande gensvar bland de tyska kvinnorna. Åtminstone av röstsiffrorna att döma. I de sista valen innan Hitlers maktövertagande röstade lika många kvinnor som män på NSDAP. Det parti som hade det mest uttalat feministiska programmet, kommunisterna, var däremot det som hade den klart lägsta andelen kvinnliga väljare.”

Så politiskt korrekt alltså, men så i realiteten fel det nästan bara kan bli.


Men vi

Fast kött gillar vi ju, där får jag ändå ge gamle Virtan rätt.

”Tycker såklart fortfarande att alla zigenare som utövar sin kultur borde utrotas, dvs cirka alla ziggisar. Kallar ej detta för rasism, bara rimlighet”

Jag besöker Flashback nästan dagligen. Näthatets mytomspunna högborg för vissa, för andra synonymt med den värsta sortens filmskurkaktigheter så som pedofili, antifeminism och ont brått dödsknark.

Men inte för mig. Visst förekommer det både näthat och pedofili samt antifeminism och ont brått dödsknark, men personligen brukar jag Flashback mer som en samlingsportal för olika nyheter. Inhemska som utländska, och dessutom serverade i kombination med allsköns analyser. Vissa bra, andra mindre bra, men de är många och oavsett kvalité ett frö för den egna tanken.

Jag förstår de som är skeptiska. Sajten är inte för alla, men med sina 46 000 000 inlägg utspridda över 135 kategorier så har den ändå något för just alla, om dessa alla någon gång skulle vilja prova lyckan.

Deltar dock sällan själv aktivt i åsiktsutbytet, och mitt dryga tioåriga konto har knappt hundra inlägg till sitt namn. Femtio av dessa är dessutom rena slentrianposter skrivna i begynnelsen, och enbart för att då ge mig tillgång till Flashbacks Shanri-La – porrdumparna (om de existerar än i dag vet jag däremot inte).

De mest aktiva avledningarna är förmodligen aktuella brott och kriminalfall och integration och invandring, och det var i den senare jag hamnade en dag för två eller tre år sedan.

Minns inte vilken tråd eller vilken händelse som diskuterades, men jag kommer väl ihåg den man som tycktes gå i polemik med allt och alla. En man som med råge levde upp till den stereotypa nidbilden av en typisk Flashbacknazist. Den där raljerande busen som generaliserade vilt och talade nedlåtande om ”negrer” som flockdjur med gripklor till fötter för att de skulle kunna klättra i träd och käka bananer utan att trilla ned.

En annan man som deltog i diskussionen beklagade sig över det hat som Flashbacknazisten uppenbarligen hyste, men bakom bekymret sken också omtanken igenom och han lovade Flashbacknazisten att dennes ilska bara var en fas av ungdomlig ignorans och själsliga konflikter, och att han inom tio år skulle ha vuxit ifrån allt det där och själv inse att allt som gått snett här i livet inte nödvändigtvis var invandrarnas fel.

Flashbacknazisten fnyste naturligtvis bara föraktfullt åt hippie-Nostradamus spådomar, och några inlägg senare nådde samtalet vägs ände och tråden seglade allt längre tillbaka i länkflödet för att snart försvinna helt.

I nio år låg sedan löftet i glömska men väckas det tionde åter till liv av en nyfiken läsare som av en slump hittat tråden och nu ville veta hur det egentligen hade gått. Flashbacknazisten hade visserligen inte varit aktiv på flera år, men andra användare som postat i tråden fick nu notiser om dess renässans och inom kort hade den efterlyste spårats, kontaktats och loggat in på nytt.

Det visade sig att Flashbacknazisten inte bara hade lagt forumdiskussionerna på hyllan, utan prydligt hopvikt i en hög på sidan om låg även idén om negern som skadedjur, precis som profetian hade förutspått.

I dag var han såväl vidareutbildad som familjefar, och det gamla livet som arg skinnskalle var nu ett pinsamt minne blott. Stämningen i tråden var god och den före detta nazisten kunde bara skratta åt sin posthistorik och förundras över hur ett skede i livet kan stå i så skarp konstrat till ett annat. Det var som om hans nutida och dåtida jag var två helt olika människor, bara det att de råkade dela samma kropp.

Jag hittar inte längre tråden, men jag minns den väl för jag tyckte att den var fin. En riktigt må-bra-tråd. Den där typen av läsning som skänker hopp; hopp om att andra unga och alldeles för arga människor en dag (eller 3650) ska växa upp och ur sin oklädsamma vrede.

Jag nämner inga namn, men skärmdumpar så det står härliga till:

kloka2

113

269

aliciadickner01

aliciadickner02

aliciadickner03

baraenfluga01

blindbank

cismän

ericolo

godzilla01

godzilla02

godzilla03

godzilla04

godzilla05

godzilla06

godzilla07

halshugga

hysteriskkvinna4

jaylazkar

kafari

killerbarbie3

killerbarbie4

kloka3

manshat

samsonmach

sinoes01

sinoes02

sinoes03

sinoes04

sinoes05

sinoes06

sinoes07

slutavaraman

theblowout

trilskarn

utrotallamän1

atladottir01

atladottir02

schunnesson01

schunnesson02

ladyda

Kom ihåg - så länge du inte fötrycker (vad nu den exakta definitionen av förtryck skulle vara) så är det okej att häva ur sig precis vilken sexistisk eller rasistisk smörja som helst.

Och kom ihåg – så länge du inte förtrycker (vad nu den exakta definitionen av ”förtryck” skulle vara) så är det okej att häva ur sig precis vilken sexistisk eller rasistisk smörja som helst.

För fler grova generaliseringar och ogenerat mansförakt – se Twitter och etiketten #mänförtrycker. Är du av en mindre känslig natur än undertecknad är det en vanföreställningarnas guldåder där de mest dråpliga klimpar av demagogi, grov misandri, falsk diktomi och logiska felslut ligger tjocka som gåsägg så långt blicken tar dig. Bara att ta sats och likt farbror Joakim plumsa rakt ned i galenskapen.

Förädisk källa till evigt liv

Har i natt wikipediastuderat sällsamma dödsfall. Finns överraskande många fascinerande historier, och till favoriterna hör bland annat Kinas förste kejsare, Qin Shi Huang, som dog av kvicksilverförgiftning efter att ha mumsat i sig alldeles för mycket kvicksilver, och detta i tron om att det skulle ge honom evigt liv.

Andra människor som lämnat jordelivet på de mest spektakulära vis är den grekiske filosofen Chrysippus som sägs ha dött av skratt när att han såg en åsna äta fikon, och Braunaus gamle borgmästare, Hans Steininger, som bröt nacken efter att ha snubblat över sitt eget skägg.

Nämnas bör även matematikern Kurt Gödel som – förstås – svalt ihjäl när hans fru lades in på sjukhus och inte längre var kapabel att laga och ställa Kurts mat på bordet.

Fler sällsamma dödsfall finner den intresserade HÄR, och den som specifikt vill studera folk som – likt Chrysippus – haft dödligt roligt hittar en liknande lista HÄR.

Tveksamt nöje!

Skäggsnubblare.

Känd skäggsnubblare.

Beskriv dig med en förnedring

En av de bästa presentationstexterna på Happy Pancake just nu:

Det här är ju en tjej man vill veta mer om, typ direkt. Kanske bjuda ut på en fika, varpå fikan blir till lunch, och lunchen blir till en lång promenad längsmed Stockholms kajer, och promenaden leder till middag, och middagen till drinkar, och när man på morgonkvisten klätt på sig och lämnat en lapp på hennes sängbord så går man hem och loggar in på Happy Pancake hej vilt.

High Chaparall. Stick åt helvete.

Stilig ondskeflagga

Man kan skoja hur mycket man vill om att Hilter var en medioker konstnär som fick varje landskapsakvarell returnerad från konsthögskolan i Wien med en stor fet NEIN-stämpel över duken, men att Nazitysklands fana är den snyggaste av alla flaggor som typ någonsin hissats är likväl ett jävla faktum.

Det bevisar att Addeman hela tiden hade en mycket skicklig grafiker inom sig och bara behövde rätt motivation för att locka honom till ritbordet.

Tråkigt bara att ”rätt motivation” skulle råka vara folkmord, för nu går den ju inte att återanvända på minst tvåhundra år.

Ondskeflagga.

Ondskeflagga.

För den som själv behöver ett par inspirationens ord så finns skapelseprocessen också återgiven i Mein Kampf:

”Efter otaliga försök har jag äntligen kommit fram till den rätta designen: En flagga med röd bakgrund, en vit cirkel och en svart svastika i mitten. I den röda färgen ser vi sociala idén inom rörelsen, i den vita den nationalistiska idén, i svastikan kampens mission för seger för den ariska rasen.”

Det är i alldeles för få flaggor som man ser ”kampens mission för seger för den ariska rasen” nu för tiden.

Det goda samtalet

En väninna postade i dag denna bild på Facebook:

Eftersom serien varken var särskilt underhållande eller tankeväckande (eller ens en serie då en serie kräver flera rutor i följd) tog jag för givet att fortsättningen helt enkelt bara fallit bort och tog därför också på mig uppgiften att lösa problemet, god vän som jag trots allt är.

ruta2

Rangordnade Hegeriusar

Googlade mitt efternamn, och, ja, in yo faces systrar, bröder och fäder!

Vem är din favorit-Hegerius?

Vem är din favorit-Hegerius?

Slalomälskande ölhatare på fri fot

Vad är det här för psykopat?

Gillar varken öl, film eller riktigt varma sommardagar, men älskar slalom?!

Skrämmande att människor med denna typ av nöjesprioriteringar får gå fria.

Ge öset boys!

Och så lite ravedans till Benny Hill-musik…