Ljuvlig årgångspunk

Har fullkomligt totalförälskat mig i Adolescents senaste platta, La Vendetta. Skivan utsågs av OC Weekly till förra årets bästa punkalbum – och spöade bland annat Dwarves toppenfenomenala The Dwarves Invented Rock and Roll – med motiveringen ”well structured, aggressive and poignant”. Och jag kan inte annat än instämma.

Låtarna A Dish Best Served Cold (tillägnad Kelly Thomas, en hemlös man som 2011 misshandlades till döds av Fullertons finest) och Let it go är förmodligen det bästa som skrivits i punkväg de senaste åren. Om inte årtiondet.

Titta. Lyssna. Köp.

Trettiofyra år och sju dagar

Det har i dag gått fem dagar sedan jag återvände från Prag. En vecka jämnt sedan min trettiofjärde födelsedag. Med väldigt få undantag var det ganska precis så här…

Vad har 1,5 meter tjocktarm och styr kosan mot Prag för tre dagar av kokt gris och skummande krus? #this #guy

Vad har 1,5 meter tjocktarm och styr kosan mot Prag för tre dagar av kokt gris och skummande krus? #this #guy

Första ölen i Prag, serverad på Stoleti, lokalbefolkningens påstådda favorit. Såg tydligen lokalt bekväm ut själv, för fick inom loppet av tvenne Krušovice och en gulasch agera turistinformation inte mindre än två gånger (och visste dessutom svaret på första förfrågan!). Väderleksrapporten spådde för övrigt mulet, men här skiner solen som vore den Christer Sjögrens nyborstade leende.

Första ölen i Prag, serverad på Stoleti, lokalbefolkningens påstådda favorit. Såg tydligen lokalt bekväm ut själv, för fick inom loppet av tvenne Krušovice och en gulasch agera turistinformation inte mindre än två gånger (och visste dessutom svaret på första förfrågan!). Väderleksrapporten spådde för övrigt mulet, men här skiner solen som vore den Christer Sjögrens nyborstade leende.

Bondbrännornas grande royale. Vittnar förvisso om mina många, långa sommarpromenader, men vad är det för vits att vara fit när man ser ut som en Imperial Guard i bar överkropp?!

Bondbrännornas grande royale. Vittnar förvisso om mina många, långa sommarpromenader, men vad är det för vits att vara fit när man ser ut som en Imperial Guard i bar överkropp?!

Har i kväll ätit middag till jazztoner på floden Moldau. En teoretisk fullträff som i praktiken träffar rakt i solar plexus. Musiken var okej. Kanske. Svårt att säga säkert då bandet spelade på nedre däck och de få högtalare som fungerade på övre låg i tryggt förvar bakom en massiv ljudvägg där kit och stenar bestod av skrattet och sorlet från konferensgänget som var i Prag för att dryfta de senaste rönen i nutritionslära för gris och kyckling. Och maten? Ptja. Så här illa har jag inte ätit sedan jag bodde i studentkorridor och stal Findus färdiga rätter ur den gemensamma frysen. Hade i förväg bockat för den vegetariska menyn eftersom man då fick chokladkaka till efterrätt istället för sorbet, och jag hade seriösa munchies vid bokningstillfället. Därför något snopet när kakan visade sig vara i torraste laget. Att kalla den skorpa vore att smickra. Varje tugga var som ett spadtag i öknen. Gav upp efter två, men var ändå inte särskilt hungrig eftersom den degiga lasagnen redan låg tung som en silverskatt i kistan. Och de vegetariska pergamentrullarna man kallade förrätt ska inte ens nämnas närmare. Men månen sken över Karlsbron. Alltid något.

Har i kväll ätit middag till jazztoner på floden Moldau. En teoretisk fullträff som i praktiken träffar rakt i solar plexus.
Musiken var okej. Kanske. Svårt att säga säkert då bandet spelade på nedre däck och de få högtalare som fungerade på övre låg i tryggt förvar bakom en massiv ljudvägg där kit och stenar bestod av skrattet och sorlet från konferensgänget som var i Prag för att dryfta de senaste rönen i nutritionslära för gris och kyckling.
Och maten? Ptja. Så här illa har jag inte ätit sedan jag bodde i studentkorridor och stal Findus färdiga rätter ur den gemensamma frysen.
Hade i förväg bockat för den vegetariska menyn eftersom man då fick chokladkaka till efterrätt istället för sorbet, och jag hade seriösa munchies vid bokningstillfället. Därför något snopet när kakan visade sig vara i torraste laget. Att kalla den skorpa vore att smickra. Varje tugga var som ett spadtag i öknen. Gav upp efter två, men var ändå inte särskilt hungrig eftersom den degiga lasagnen redan låg tung som en silverskatt i kistan. Och de vegetariska pergamentrullarna man kallade förrätt ska inte ens nämnas närmare.
Men månen sken över Karlsbron. Alltid något.

Födelsedags-Budvar på Coda, hotell Arias takterrass med utsikt över gamla stans takåsar. Livet har varit sämre. Bättre också, förvisso. Tusen gånger. Men inte lider jag i alla fall.

Födelsedags-Budvar på Coda, hotell Arias takterrass med utsikt över gamla stans takåsar. Livet har varit sämre. Bättre också, förvisso. Tusen gånger. Men inte lider jag i alla fall.

Och så födelsedagsbarnet själv, sekunden innan han blev påkommen av servitrisen med att ta födelsedagsselfies. Hon sa dock att det var okej, och att jag fick göra "whatever you like", så jag gick utan att betala.

Och så födelsedagsbarnet själv, sekunden innan han blev påkommen av servitrisen med att ta födelsedagsselfies. Hon sa dock att det var okej, och att jag fick göra ”whatever you like”. Så jag gick utan att betala.

Det ser förstås inte mycket ut för världen på bild, men när man efter femton minuters promenad i - vad som åtminstone känns som - fyrtiofem graders uppförsbacke och kommer till en glänta där du ser nästan hela jävla Prag i ett fönster av grönska, och detta på sekunden tajmat med crescendot i Ulf Lundells Connemara; då mår man.

Det ser förstås inte mycket ut för världen på bild, men när man efter femton minuters promenad i – vad som åtminstone känns som – fyrtiofem graders uppförsbacke och kommer till en glänta där du ser nästan hela jävla Prag i ett fönster av grönska, och detta på sekunden tajmat med crescendot i Ulf Lundells Connemara; då mår man.

Gin & Tonic på Prags topp, inte långt ifrån "grönskans fönster", och - skulle det visa sig - precis intill Sveriges ambassad. Sveriges ambassadör kom dock inte ut och gratulerade. Jävla stropp.

Gin & Tonic på Prags topp, inte långt ifrån ”grönskans fönster”, och – skulle det visa sig – precis intill Sveriges ambassad. Sveriges ambassadör kom dock inte ut och gratulerade. Jävla stropp.

Klädd för enorma biffar och tjeckisk Tinder-dejt.

Klädd för enorma biffar och tjeckisk Tinder-dejt.

Eftersom jag inte är @philipwildenstam bär jag heller inte med mig tre olika kameraobjektiv och paraplystrålkastare när jag går på restaurang, men Prag-resans födelsedagsmiddag på George Prime Steak är ändå värd ett om omnämnande. 400 g ljuvligt bråd död. Borde dock hoppat över förrätten, en Nova Scotia Lobster Bisque. God i sin enskildhet, men bortglömd så fort köttet gjort entré. Priset - 400 CZK - var dessutom i saltaste laget (för att vara Prag) med tanke på att soppan innehöll hummer motsvarande en normalstor kräftstjärt.

Eftersom jag inte är @philipwildenstam bär jag heller inte med mig tre olika kameraobjektiv och paraplystrålkastare när jag går på restaurang, men Prag-resans födelsedagsmiddag på George Prime Steak är ändå värd ett omnämnande. 400 g ljuvligt bråd död. Borde dock hoppat över förrätten, en Nova Scotia Lobster Bisque. God i sin enskildhet, men bortglömd så fort köttet gjort entré. Priset – 400 CZK – var dessutom i saltaste laget (för att vara Prag) med tanke på att soppan innehöll hummer motsvarande en normalstor kräftstjärt.

Och som sig bör på ett stekhus väljer du själv vilka tillbehör du önskar till köttet. Musen i mig var nära att spela säkert med någon-slags-potatis och sås, men med ena handen på kuken kapade jag i sista sekund alla livlinor och tog in en potta mac & cheese med svart tryffel. Jackpot, bingo och finns i sjön.

Och som sig bör på ett stekhus väljer du själv vilka tillbehör du önskar till köttet. Musen i mig var nära att spela säkert med någon-slags-potatis och sås, men med ena handen på kuken kapade jag i sista sekund alla livlinor och tog in en potta mac & cheese med svart tryffel. Jackpot, bingo och finns i sjön.

Hade i förväg ställt in mig på en trerätters brakmåltid med något slags fördärv i choklad till dessert, men tycks fortfarande ha magsäck som en fågelunge efter vårens fastemånad (fick med hängande huvud skicka tillbaka en fjärdedels entrecote och petade mest i makaronerna). En Mai Tai slank dock ned, och gjordes snart sällskap av ytterligare sex-sju drinkar på Black Angel's Bar, ett litet, muggigt hak med förbudstidstema och jazzpianist (där fotoförbud dessvärre råder).

Hade i förväg ställt in mig på en trerätters brakmåltid med något slags fördärv i choklad till dessert, men tycks fortfarande ha magsäck som en fågelunge efter vårens fastemånad (fick med hängande huvud skicka tillbaka en fjärdedels entrecote och petade mest i makaronerna). En Mai Tai slank dock ned, och gjordes snart sällskap av ytterligare sex-sju drinkar på Black Angel’s Bar, ett litet, muggigt hak med förbudstidstema och jazzpianist (där fotoförbud dessvärre råder).

Mötte efter middagen upp Olga, en – enligt egen Tinder-utsago – smart, najs och easygoing mjukvaruutvecklare på trettiotre bast. Hon drack två Gin & Tonic. Jag drack sex. Det sista jag minns är att jag inte fick hångla.