”Hjälp, min fackpamp tycker att jag är ett mähä!”

Vaknar upp till avslöjandet att HRFs (Hotell- och restaurangfacket) ordförande i Stockholm, Jenny Bengtsson, inte bara är en ärkekommunist med ohälsosamt stor fixering vid ras och ursprung, utan dessutom en manshatare av rang som flera gånger givit plats åt än obehagligare individer som @ladydahmer och @sinoes i sitt Twitter-flöde.

Kan nu alltså överväga ett medlemskap strax innan chefen börjar avrätta mina anhöriga som svar på löneanspråk.

Och inte för att jag förväntar mig att någon ska ta något som helst ansvar, men skrev ändå ned mina funderingar kring denne fackpamps tvivelaktiga beteende och skickade till förbundsstyrelsen. Det lät ganska precis så här:

Hej Pim och Therese,

Känner ni till att er förbundsstyrelseledamot, Jenny Bengtsson, på Twitter uttrycker sig så här gällande män?


Och om så, motivera gärna varför jag som man ska engagera mig i facket.

Har jag rätt till hjälp precis som övriga medlemmar, eller prioriteras mina bekymmer först när samtliga kvinnor fått assistans då jag på grund av mitt kön ändå automatiskt kvalificerar till ”privilegierad inom precis alla områden hela tiden jämt”? Kan jag ens bli felbehandlad på jobbet i HRFs ögon, eller ses mina dilemman mer som att patriarkatet äntligen får betalt för gammal ost? Hur som helst är det inte särskilt förtroendeingivande.

Att Jenny twittrar som privatperson är knappast en godtagbar ursäkt då hon koketterar med sin verksamhet inom HRF i presentationen av sig själv. Att det skulle handla om ett skämt (vilket det uppenbarligen är, men vars andemening är lika uppenbart förankrad i hennes aviga inställning till gruppen män) är även det en tveksam förklaring då hon tycks vara en flitig konsument av misandrins två ivrigt svingande fanbärare, @ladydahmer och @sinoes.

Exemplen som givits ovan kan tyckas harmlösa och i sig inte nog skäl att uppröras, men betydligt fler poster genomsyras av en liknande tveksam attityd. Har på senare åt lekt med tanken att själv inta rollen som fackansvarig på min arbetsplats, men är detta vad jag har att jobba med är det en fundering som nu grundligt får omvärderas. Jag menar, blir jag antastad av chefen sväljer jag ju hellre förnedringen i det tysta än hör HRF klampa in och fråga om det finns plats för en till.

Tack för ordet,
Mattias

Efter att ha studerat hur Jenny själv möter kritik på Twitter vore alla svar som erbjuder mer djup än ”trolololol – vit kränk man much?” just nu tacksamt, men över förväntan.

Jennys kaffekopp, om någon nu förväntat sig något annat.

Jennys kaffekopp, om någon nu förväntat sig något annat.

Tillagt 150415: Har nu fått svar från HRFs förbundsordförande, Therese Guovelin. Eller svaret fick jag redan i fredags, men har avvaktat en uppdatering i hopp om ytterligare korrespondens. Någon sådan verkar dock inte komma till skott, så bjuder er nu det lilla jag har, vilket i och för sig är nog så anmärkningsvärt.

Hej Mattias,

Jag hade tänkt att ringa dig så vi kunde prata om dina funderingar runt HRFs syn på alla medlemmars lika rätt, feminism och sociala medier.

Tyvärr finns du inte i vårt medlemsregister, men om du vill talas vid så maila mig ditt telefonnummer så ringer jag upp dig så snart jag kan.

Vänliga hälsningar,
Therese Guovelin

Förbundsordförande
Hotell- och restaurangfacket


Hej Therese,

Tack för ditt svar, även om svaret som sådant i och för sig var strikt tekniskt.

Det stämmer att jag ännu inte är medlem i HRF. Skälen till detta är flera, men ekonomin det främsta. Behöver dock inte berätta för dig om branschen dåliga villkor, eller hur de ter sig än sämre om man – som jag – jobbat natt.

Jag uppskattar ditt erbjudande om att besvara mina frågor över telefon, men föredrar ändå att ta dem via mejl. På så sätt jag kan ta mig tid att noggrant tänka över de svar jag får såväl som de svar jag själv ger. Utöver tidigare kritik måste jag dock tillägga att jag finner din kommentar rörande ”mina funderingar kring feminism” högst anmärkningsvärd, för ordet feminism nämndes inte över huvud taget i mitt ursprungsmejl.

Är det som Jenny Bengtsson sysslar med feminism enligt HRFs definition? För att HRF stödjer feminismen i dess mest basala form (det vill säga samma skyldig- och rättigheter för alla oberoende av kön, etnicitet och sexuell läggning) tar jag för givet, men står HRF istället närmare den nya aggressiva radikalfeminism som Jenny Bengtsson tycks företräda, det vill säga den där misandri ursäktas med samma vaga argument som populariserats av fascister, då har vi ett problem som vida överskrider min skepticism rörande fröken Bengtssons tvivelaktiga twitterkutym.

Med önskningar om en fortsatt trevlig kväll,
Mattias

Men något klargörande eller önskningar om en egen fortsatt trevlig kväll fick jag alltså inte.

Lite trist. Inte jätteknepigt att bara säga ”inom HRF tar vi bestämt avstånd från alla typer av negativa generaliseringar”, kan jag ju tycka. Om man faktiskt inte tycker att män är en jävla skitgrupp då, förstås. Då blir det svårare.

  • Martin Larsson

    Det här var ju bara bisarrt. Det känns ju som att kommentarer som dessa borde få människan avsatt ögonaböj. Istället får du som påpekar det hela en inbjudan till att prata om feminism. HRF kanske borde ta och byta namn till något som kan förkortas till KAFKA istället.

  • disqus_oQ56cjciiu

    Och så försvann det långa och mödosamt (tillika pedagogiskt) formulerade debattinlägg jag hade författat… Förbaskat typiskt, för nu orkar jag inte försöka göra om bravaden längre.
    Men jag kan ju ändå lite kortfattat förhöra mig om det verkligen är nödvändigt att anstränga sig för att nå ner till Jennys nivå, om man nu tycker att den är så förbålt låg?
    Jag undrar också om det är absolut nödvändigt att bli så defensiv och, ja kränkt, av dessa raljanta överdrifter – vore det inte lättare att betrakta det så kallade ”manshatet” som en slags (över-) kompensatorisk och raljant ”humor”? Eller i vart fall nöja sig med att ta åt sig efter förtjänst?! Om man nu råkar vara en härlig kille som tycker att det bör vara lika för alla ska man väl inte behöva bli så upprörd – kan man inte då låta alla de som gladeligen utnyttjar de fördelar patriarkatet medför, och därmed mer än gärna upprätthåller det, låtsas bli kränkta istället…?! (Och dessutom låta ”radikalfeministerna” lägga allt krut på dem, istället för att slösa tid och engagemang på sårade debatter med de som man egentligen redan delar de viktigaste och mest grundläggande värderingarna med?)
    För det är väl inte så att någon här på allvar tror att vare sig Jenny eller någon annan inom HRF kommer att diskriminera dem på grund av att de är män?!

  • En härlig kille

    Förtydliga gärna var jag i detta inlägg sjunker till Jennys låga nivå. Genom att jag som man i en bransch med idel kvinnliga chefer på såväl högsta som lägsta och mellannivå gör den fackförening som förväntas försvara mig mot desamma medveten om att dess representanter uttrycker sig nedlåtande om män som grupp? För i så fall kan du bespara mig dina framtida ”mödosamt (tillika pedagogiskt) formulerade debattinlägg”.

    Att Jenny – som själv sitter på en maktposition med tillgång till en plattform med vilken hon når ut till tusen gånger fler människor än majoriteten av alla män i världen – raljerar kring patriarkatet är inte humor. Pajaskonster, absolut, men jag betvivlar att det är någon som skrattar. Jenny åstakommer här endast en enda sak, och är att demonstrera en total ignorans för sina egna privilegier, något som brukar stavas hyckleri när man ivrigt predikar vikten av detsamma hos andra.

    Det är heller knappast orimligt att anta att någon som känner sig diskriminerad av ett förtryckande patriarkat, trots att hon som kvinna själv givits chansen till en karriär, inte tänker riktigt klart alla gånger. Har därför inget som helst förtroende för Jenny som förbundsstyrelseledamot, och efter denna knappa konversation med Therese, heller inget större förtroende för HRF som fackförbund. Kan dock inte påstå att de imponerade stort på mig tidigare heller, ett intryck jag tycks dela med i stort sett alla kollegor jag mött under mina +10 år i olika hotellreceptioner.

    Men, med detta inlägg är jag egentligen bara intresserad av en enda sak, och det är att spegla det fula tryne som HRF blottat för mig. Sen får var och en tolka det som presenteras hur de vill. Den rätten ger jag även dig, så som en härlig kille bör. Att låta idioter vara idioter är däremot inte en del av min härliga plikt.

  • disqus_oQ56cjciiu

    Äsch! Jag menar väl mest att det känns onödigt att ta i så… Jag tycker att man SKA ifrågasätta, och att man absolut bör lyfta potentiella problem, men jag tycker samtidigt att det verkar vettigare att försöka göra det på en nivå som möjliggör en någorlunda sansad kommunikation. Jag kan också känna att det blivit allt vanligare (vilket i och för sig inte du och Martin ensamma kan klä skott för) att försöka fälla än fria, vilket jag tycker är hemskt synd. Dessutom kan jag känna att det, logiskt sett, borde vara kontraproduktivt att överdriva och raljera om man vill kritisera någon om överdriver och raljerar…
    Jag menar, en kommentar såsom ”Att Jenny – som själv sitter på en maktposition med tillgång till en plattform med vilken hon når ut till tusen gånger fler människor än majoriteten av alla män i världen…” blir ju svår att ta på allvar… ”Alla män i världen”, verkligen? En liten förbundsordförande för ett av det lilla landet Sveriges minsta (eller svagaste?) fackförbund…? Nja, jag köper liksom inte det… Lika lite som jag (efter femton år) kan köpa idén om att det skulle vara synd om alla stackars diskriminerade män i branschen bara för att det finns många kvinnliga mellanchefer eller för att en förbundsordförande uttrycker sig klumpigt på twitter… Och det finns hursomhelst (mååånga) betydligt värre saker som skulle behöva ifrågasättas, och problem som behöver åtgärdas, i branschen.
    Sen kan jag för all del också tycka att det emellanåt låter väldigt fånigt när en sammansvetsad grupp ungfeminister får det att låta som att ”alla män” bör betraktas med skepsis och som en slags ”fiender” – eller när de twittrar fram att de ”hatar alla män”. Men jag hoppas och tror att majoriteten av dem kommer att växa in i en mer sund och välbalanserad syn på omvärlden, som möjliggör en mer konstruktiv ansats, så småningom… lite likt exemplet på den lilla nazisten från ett av dina andra inlägg. ;)

  • En härlig kille

    Har jag någonstans påstått att det är synd om ”alla stackars diskriminerade män”? Har inget som helst intresse av att bemöta halmgubbar. Att branschen dras med större problem gör heller inte Jenny immun mot kritik, precis som att den organiserade brottslighetens knakväxt inte gör personrån till en axelryckning. Flera problem kan samexistera. Ett stort sådant är – i min och många andras mening – att någon vars arbetsuppgift är att beskydda arbetaren från arbetsgivaren har en problematisk inställning till hälften av de hon förväntas representera.

    Kommentaren ”Att Jenny – som själv sitter på en maktposition med tillgång till en plattform med vilken hon når ut till tusen gånger fler människor än majoriteten av alla män i världen” var inte tänkt att vara varken överdriven eller raljant. Jag hade dock inte behövt specificera gruppen män utan hade lika gärna kunnat skriva ”majoriteten av alla människor”, men i och med ämnet för diskussionen blev det tydligare med en specifikation. Eller tror du att det är många där ute som har +7000 människor som är intresserade av vad du har att säga? För det tror inte jag. De flesta har bara sin omedelbara bekantskapskrets, och den är betydligt smalare än kompislistan på Facebook.

    Kan dock tillägga att även jag tycker att det är tråkigare att fälla än att fria, det var därför jag bläddrade mig flera månader tillbaka i Jennys twitterflöde innan jag faktiskt cementerade min uppfattning om att hon är en människa som förtjänar att sättas på plats. Synd bara att hennes arbetsgivare visar samma slapphet som är så symtomatisk för toppskiktet av branschen.

    Nåväl. Tack för din kommentar, trots allt.