Dagens Movie Post-it: Dirty Harry

Hårdare än ett ägg kokt i 58 minuter. Smutsigare än dans.

Originalet

Dagens Movie Post-it: Dirty Dancing

A little somethin’ somethin’ for the ladies.

Originalet

Dagens Movie Post-it: Sideways

Osäker på hur tydligt det syns, men använder mig i dag alltså av en grön post-it-lapp, eftersom Sideways är en ganska grön affisch. Otroligt fyndigt, naturligtvis. Filmen gav däremot, i mitt tycke, något av en dagenefterkänsla, för att knyta ann till filmens tema. Otroligt fyndigt det med, naturligtvis. En lätt känsla av ångest och liksom en önskan om att eländet bara skulle ta slut någon gång. Hade dock en rejält uttråkad dejt vid sidan om, något som kan ha färgat av sig på slutbetyget.

Originalet

Etiketter: ,

Klockspel och böneutrop är inte frihet från religion

Man skulle kunna säga att det började redan 1949 med 214 sidor sunt förnuft. En slags anti-Bibel, på sätt och vis. Med sin bok Tro och vetande ifrågasatte Ingemar Hedenius svenska kyrkans roll i samhället och dräpte på samma gång teologin som vetenskap med tre knivskarpa argument (det religionspsykologiska postulatet, det språkteoretiska postulatet samt det logiska postulatet). Samtalet som följde särskilde inte bara religionsvetenskapen från teologin i de svenska skolorna, utan ligger även till grund för 1951 års religionsfrihetslag och den andliga storstädning som ägt rum i samhället sedan dess. 1991 förlorade kyrkan även folkbokföringsuppdraget, och sedan 1996 föds du inte längre som kristen utan blir medlem först i och med dopet.

I dag är ungefär 70% av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska kyrkan, men drygt 60,000 människor utträder årligen, och sammanlagt 1,110,000 har lämnat samfundet sedan 1970. Detta jämfört med ungefär 6,000 nya medlemmar årligen och 223,000 (exklusive infödda) sammanlagda inträden på lika lång tid. Vid millenieskiftet degraderades dessutom Svenska kyrkan ytterligare och gick från att ha varit statskyrka till ännu ett trossamfund i mängden.

Pinsamt för Jesus, men en föga överraskande utveckling, såklart. I det upplysta samhället behöver ingen längre frukta mörkrets furste, och när en allmän skola och sjukvård tränger bort ett allt större orosmoment finns ett betydligt mindre behov av låtsaskompisar att skeda mentalt.

Vi är i dag också ett globalt föredöme när det kommer till kvinno- och HBTQ-frågor, något som beror på att vi tagit avstånd från antika sagoböcker där kvinnor och homosexuella utmålas som tjänare och syndare som ska tillrättavisas med stenen. Långt ifrån alla troende sympatiserar med dessa urtida värderingar, men intoleransen finns i alla Abrahamitiska religiösa skrifter, och att ge mer utrymme för något som associeras med detta hat vore att ta ett steg tillbaka i utvecklingen.

Att vi befinner oss där vi är i dag är på många sätt ett under. Ett till trots, och inte ett tack vare. Trots detta pågår det nu en debatt om huruvida en moské i Fittja ska tillåtas sjunga Guds lovsång på allmän plats. Miljö-, hälso- och samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka har redan gett klartecken och rivit upp den överenskommelse som tidigare fanns om att inga böneutrop skulle få ske, och nu väntar bara ett avgörande från kommunfullmäktige, samt ett eventuellt polistillstånd.

Jag har aldrig varit i Fittja. Faktum är att jag aldrig varit i de flesta svenska städer, små som stora, och jag har heller inga närliggande planer på att besöka dem, detta inklusive nämnda förort. En minaret som rockar feta muslimska böner på fredagseftermiddagarna är med andra ord ingenting som berör mig personligen, och opåverkade lär även Sveriges absoluta majoritet förbli.

Att någonting inte stör mig personligen betyder dock inte att det är önskvärt. Kvinnoförtryck och en good ol’ fashion fag drag påverkar mig inte heller märkbart, men samhället som helhet mår betydligt bättre utan, och därför är minsta möjliga kvinnoförtryck och fag drags att föredra. Hissnande jämförelser, naturligtvis, men ändå inte helt irrelevant då religion, som redan nämnt, varit cheerleader för båda dessa styggelser sedan dag sex, räknat utifrån den kreationistiska kalendern.

Man kan heller inte stirra sig blind på nuet utan bör istället blicka framåt och fråga sig vilket nästa steg i utvecklingen kan tänkas vara. Nima Dervish berättar i sin blogg historien om hur moskén i Fittja växt från att vara en källarlokal till den ”riktiga” moské den är i dag. Det har skett via nya önskemål om vartannat, och ett beviljat önskemål har aldrig varit nog, utan snarare fungerat som argument för att få igenom ytterligare önskemål, något som också är fullt förståeligt. Jag menar, varför skulle den som får allting hen pekar på frivilligt sänka handen?

En gång i veckan lär bli sju dagar i veckan, och en gång om dagen bli till fem. Och så vidare. Att detta är den faktiska planen bekräftas dessutom mer eller mindre av Islamska föreningens ordförande, Ismail Okus, som i en intervju med Dagen säger att ”Vi måste börja någonstans. Det hade varit för mycket att börja med det” på frågan om varför man nöjt sig med fredagsbön. Han talar i samma intervju också om ”nya tider” och att det nu bor 100,000 muslimer i Sverige som vill ha sitt.

Att detta skulle stanna i Fittja är alltså föga troligt. Ett av argumenten är ju redan att ”får kyrkorna så får vi!”, så näst på listan torde Sveriges övriga moskéer ivrigt vänta på bön, för ”får en moské så ska alla”. Och vad händer när/om vi beslutar att kyrkorna inte längre får ringa till bön? Kommer då även minareterna tystna, eller kommer det utdelas särskilda undantag på grund av svenska politikers rädsla att stämplas som ”rasister” och ”islamofober”? Och till viss del med all rätt. SVT beskriver ju bland annat Lars Vilks besök på konferensen Sion (Stop Islamization of Nations) som att Lasse går på ”rasistkongress”, och mången skeptiker har tvingats inmundiga samma beska medicin.

Men vilka argument finns det då egentligen för böneutrop i Sverige? Ja, ett av de vanligaste är helt klart religionsfrihetslagen, den lag som jag tidigare nämnde men aldrig riktigt definierade.

Lagen om religionsfrihet är alltså en lag som grundar sig i alla svenska medborgares rätt till frihet från religion, det vill säga var man och kvinnas rätt att lämna Svenska kyrkan utan tvång om inträde i ett annat officiellt, godkänt samfund, vilket man i drygt 400 år (1593-1952) inte var tillåten att göra. Religionsfrihet är alltså inte detsamma som en ursäkt att vara flamboyant religiös, utan första paragrafen förtydligar snarare raka motsatsen:

”1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.”

Lagen om religionsfrihet är alltså inte ett adekvat argument för svenska moskéers rätt till böneutrop, om så blott en gång i veckan.

Ett annat argument för böneutrop är kyrkornas klockspel, det vill säga det tidigare vidrörda ”får ni så får vi”-resonemanget. Men om man bortser från att klockspelet är en tradition djupt rotad i den svenska folkskälen som förknippas lika mycket med sekulära högtider som skolavslutningar och bröllop som gudstjänst så finns det även en distinkt skillnad mellan kyrkklockor och böneutrop. Kyrkklockorna må sitta på kristna byggnader, men ljudet är informationsfritt och betyder för de flesta ingenting annat än att timmen är jämn. Det är ett neutralt läte som återfinns i många andra religiöst obundna golv- och väggur.

Detsamma kan däremot knappast säga om böneutropet, som av Facebook-gruppen Ja till böneutrop i Sverige översatts till: ”Gud är större. Jag vittnar om att det inte finns någon annan gud än Gud. Jag vittnar om att Muhammed är Guds profet. Kom till bön. Kom till frälsning. Kom till framgång. Att bedja är bättre än att sova. Gud är större. Det finns ingen gudom utom Gud”

Hyfsat allmänt förargad man skulle bli om man som jag jobbat natt och blev väckt av en röst som skanderade att bedjan är att föredra. Att utlova frälsning och framgång tordes dessutom klassas som rent bedrägeri. Det är även förbjudet enligt lag att marknadsföra en produkt som bättre än någon annan, skälet till att till exempel Carlsberg endast är probably the best beer in the world” istället för större än sömn. Av just Facebook att döma ”leder” dock gruppen Nej till böneutrop i Sverige med 42,176 likes över Ja till böneutrop i Sverige som blott har 3,728. Men det är givetvis blott kuriosa.


Ja eller nej till böneutrop? Du bestämmer. Inte.

Sen tycker jag även att man kan fråga sig om det är rimligt att en livsåskådning som i sig själv är full av motsägelser och främlingsfientlighet ska kunna förvänta sig millimeterrättvisa. I Uppdrag Granskning fick vi till exempel se flera svenska imamer blotta sig och klargöra att en muslimsk kvinna enligt Koranen är skyldig att ha sex, även mot sin vilja, samt avråda anmälan av hustrumisshandel. Att åberopa religionsfrihet när andra svenska seder inte passar blir då lite som att plocka russinen ut Svea rikes lagbok. Inte nödvändigtvis talande för muslimer i allmänhet, men onekligen för moskéerna där dessa kvinnor sökte råd.

Ovanpå lagen om religionsfrihet och kyrkklockors klang staplas även argument som ”men glassbilen rå?!” och ”brandbilar för också liv!” och ”biltutor väsnas värre!” och ”Socialdemokraternas valkampanj kränker mina politiska åsikter!” och ”JAG STÖR MIG PÅ TJO OCH TJIM FRÅN GRÖNA LUND, DÅ BORDE INTE DE HELLER FÅ FÖRA LIV!!”. Och på dessa påståenden svarar jag:

1). Glassbilen i sig signalerar ingenting annat än ”Här vare glass!”, vilket är ett ganska okontroversiellt ämne för alla utom Dennis Lyxén.
2). Brandbilar räddar liv, och tutan du nämner sitter på ett fordon som revolutionerat globaliseringsprocessen och som i sig är ett av skälen till att vi överhuvudtaget för den här diskussionen.
3). Snyggt försök, men då religionen är konservativ och bakåtsträvande och ett politiskt parti erbjuder information som ger dig som medborgare i en demokrati chansen att förändra samhället så haltar även denna jämförelse.
4). Tråkigt att du stör dig på andras glädje på Gröna Lund. Kanske känns det bättre om du föreställer dig hur de brinner i den eviga elden som straff för sin lättja och okyska leverne?

Många av dessa halmstrån det grips efter kommer inte helt oväntat från islams egna anhängare, men de icke-argument jag stör mig mest på är de som kommer från andra ”etniska svenskar”. Den vite mannens motsvarighet till den svarte mannens Onkel Tom. Onkel Thomas. Svenskar som tvunget ska vara superdupertoleranta, bara för att.


Skönt att se en så bildad ung kvinna våga tala öppet om lite drygt 800,000 svenskars problem med att ”punda sönder” och vara allmänt kriminella. Synd att vi inte är mer som ”afrikaner” som smyckar landet likt juveler, varenda en.


Nu är förvisso Islam och Kristendomen utgreningar av Judendomen och inte tvärtom, men man måste ändå beundra människor som vågar stoltsera med sin okunskap.


För fan låt dom? Jag har aldrig tänkt på det på det viset förut. Klart att vi ska låta dom, för fan!


Det finns gott om länder som ”vågar prova något annat”. Ett av de vanligaste skälen att så många väljer att fly(tta) hit faktiskt. Men tack för tipset.

Det finns givetvis gott om ogenomtänkta kommentarer även från motståndarsidan, och en god portion av dem byggda på en olustig och blind ovilja att vara andra till lags, men jag skulle tro att de är ungefär lika många som de på andra sidan skalan med en olustigt blind öppenhet. Att stödja någonting man inte tänkt igenom är lika förkastligt som att säga nej av samma anledning, och ingen av dessa grupper tillför debatten någonting av värde.

Men en härlig kille, du som är en härlig kille borde ju vara öppen och fräsch, varför är du då så rädd för mångkultur? Är du islamofob, eller rasist?”, kanske du då tänker.

Okej, för det första: Jag tror jag talar för en majoritet av det svenska folket när jag hävdar att vi är en nation som värdesätter kunskap framför rena önskedrömmar (ett aldrig sinande krav på ”källor” så fort någonting ska diskuteras torde vara ett bevis på detta). Det har länge funnits ett allmänt förakt för tro som affärsidé, och att kritisera religion har av många nästan setts som att sparka in en vidöppen dörr. Ändå anses det nu plötsligt hatiskt att ifrågasätta ännu en religion, bara för att dess utövare är av en något mörkare kulör.

Befängt, naturligtvis.

Min ”fobi” för islam är ingenting exklusivt, den är snarare i väldigt gott sällskap av min ”fobi” för hinduismen, asatron, grekisk mytologi och alla andra trossatser som var och en av dem har det gemensamt att en majoritet av världens befolkning inte tror på dem. Att man mer sällan hör det talas negativt om judar, hinduer, hedningar etc. beror på att de mer sällan ber om någonting. Det är inte svårt att respektera en tro som inte envisas med att vara in your face och ständigt kräva att bli respekterad utan att ge någonting tillbaka. För nej, att vilja basunera ut sina konservativa ideal och vanföreställningar men bita ifrån så fort någon annan nyttjar yttrandefriheten är inte att visa respekt, det är att säga ”skit ned dig”.

Så, för att besvara frågan: Är mångkultur inte bara pizza, bananer och Aladdin på DVD utan även en inbjudan till världens alla trossamfund att fritt fläka ut sig i det publika rummet, en obscenitet som vi i femtio år jobbat för att bli av med så – nej tack, då är mångkultur ingenting för mig. Och är rasism en färgblindhet inför hudton men att betacka sig åsikten att sexuella minoriteter är andraklassens medborgare och att burkan är ett stycke mjukmedelsdoftande kvinnoförtryck så – ja, då är jag rasist.

Tack för ordet.


JAG HAR INTE SKAPAT EN ENDA JÄVLA HATT!! Men visst, ett nej till böneutrop är naturligtvis ett skäl gott som något för självmordsattacker, speciellt för en stolt muslim som anser att alla är lika mycket värda. Fullt rimligt, liksom.

* * *

Tillagt: Har, med viss rätt, fått kritik för att jag i mitt inlägg om böneutrop källhänvisar till Realisten, en tidsskrift på nätet med koppling till Svenskarnas Parti, eller som kritikern uttryckte det – så kallad ”fascistpress”. Jag hade då inte hört talas om Realisten utan noterade bara att citatet jag hänvisade till kom från en intervju i Dagen, och att citatet även fanns där, ord för ord. Har därför nu återgett korrekt källa. Med andra ord: Criticism – busted!

Har även fått kritik för att jag i samma inlägg inte hänvisar till regeringsformens andra kapitel om våra grundläggande fri och rättigheter. Såg dock inget skäl till detta då första paragrafens ”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion” inte på något sätt häver andra paragrafen, alltså ” Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen”. Alltså: Criticism – busted!

Kan dock inte nog understryka att ett utövande av religion i det offentliga rummet inte är frihet från religion, en rättighet precis lika viktig som rätten till sin tro. Kärleken till Gud bör likt kärleken till din nästa klassas som någonting intimt och behandlas som övrigt ”vuxet” privatliv. Att skydda någonting som är så fritt för tolkning som religion enligt grundlag är dessutom en mycket vansklig företeelse. För var drar man gränsen för vad som är fri utövning? Kan anhängare av Det Missionerande Kopimistsamfundet använda regeringsformen som ursäkt till immaterialrättsliga brott? Naturligtvis inte, precis som att du som kristen inte har rätt att stena din otrogna hustru, även om det bara vore att följa god kristen sed (5 Mosebok 22:22). Kanske dags att definiera paragrafen ytterligare, från att ”utöva” till att kort och gott ”ha” sin tro.

Signaturen Robert menar också att svenska traditioner med flera hundra år gamla anor knappast kan jämställas med en i jämförelse rykande färskt importvara, men om det kan man väl tycka vad man vill, även om jag håller med.

Dagens Movie Post-it: The Evil Dead

Avskydde denna film som ung. Sen blev jag gammal och vis. Självklar movie post-it, men långt ifrån personlig favorit.

Originalet

Dagens Movie Post-it: The King’s Speech

Kan personligen inte säga mycket om filmen eftersom jag mobilsurfade första halvan och sov andra halvan, men med tanke på att den vann fyra av tolv Oscarsnomineringar så får man förmoda att den var jävligt bra. Skälet till att det blev en movie post-it beror heller inte på att original-affischen är så märkvärdigt snygg, men den är märkvärdigt gul, och ibland räcker bara en sån sak ganska långt. Tydligen.

Originalet

Chockerande avslöjande!

För några månader sedan kunde vi läs hur Saudiarabien valt att retuscherat bort alla kvinnor ur den lokala upplagan av IKEA-katalogen, men det svenska möbelvaruhuset visade sig bara vara toppen på ett saudiarabiskt isberg. Här är den senaste läckan från de självlärda photoshopanvändarnas Mekka. I Mekka.

Abbadullah

Inte heller skivindustrin slipper undan.

Abbadullah-Teens

Dagens Movie Post-it: Lincoln

Det vore synnerligen svenskt att bara stoppa huvudet i sanden och förneka sig själv strålkastarens sken, men i mångkulturens mysfåtölj får man ta seden dit man kommer och då kan jag inte göra annat än att vara nöjd in your face. För jag är nöjd. Jättenöjd. Lincoln är min Mona-Lisa, utan tvekan. Eller min Abraham, rättare sagt. Fast mer öppet emo än lite mystiskt småpilsk.

Filmen har ännu inte haft premiär, men är den endast hälften så bra som min movie post-it så vinner den samtliga statyetter och ett fredspris.

Jag svär.

Originalet

Etiketter: ,

Dagens Movie Post-it: Jurassic Park

Grym film i går. Grym film i dag. Grym film i morgon. Given movie post-it och den första att bli klar.

Originalet

Dagens Movie Post-it: The Artist

Inte mycket att säga om denna movie post-it förutom att den var rolig att rita trots att titeln var en absolut mardröm. Har ännu inte sett filmen, vilket kanske kan förklara varför ”the artist” mer ser ut som ”the Alexander Skarsgård”.

Originalet