Mikael har lämnat byggnaden

Det blir igen fortsättning på Mikaels Total E-Mail Mayhem. Mikael hade nämligen aldrig för avsikt att arbeta de pass han bett om att få behålla. Han bara sa så för att kunna sjukanmäla sig i sista minuten och ställa till det för alla som inte fått sparken, vilket ju också är precis vad man borde förväntat sig av en människa som snart ska fylla femtio. Fool me twice, liksom.

Ryktet säger att Mikael nu istället fått jobb på Clarion Hotel Sign, ett ”förstklassigt designhotell mitt i centrala Stockholm, strax intill kommunikationer, shopping, restauranger och nöjen”. Med lite tur slår han där nytt rekord och behåller sin anställning längre än sex veckor, men det förutsätter förstås att han inte rasar så att svetten lackar vid tilltal av smeknamn, något som ju är enklare sagt än gjort.

Hur det än går vill i alla fall vi här på En Härlig Kille passa på att önska Mikael sju år av olycka.

Fortsatt korrespondens

Har precis klivit av veckans sista nattpass och lämnat mitt svar till Mikael i hans privata e-postmapp döpt till, kort och gott, Mikael.


”Hej Mikael,

Tråkigt att du uppfattar en, i mitt tycke, vänskaplig ton som någonting fientligt. Tråkigt också att du inte kan ta ett råd från en kollega utan att känna dig påhoppad och tvingad att komma med svepande anklagelser om ”sten i glashus”. Var mer konkret nästa gång. Blir då mycket lättare att åtgärda problemen samt ta dem på allvar.

Lycka till på din nya arbetsplats, och hoppas att du slipper bemötas med den kamratliga jargong du tvingats genomilda här.

Vänliga hälsningar,
Mattias (killen kallar bara tjejer mig…)”


Det är väl kanske inget brev värdigt en insändarhonorar på 500 SEK, men det förmedlar i alla fall ungefär vad jag känner i någorlunda civiliserade ordalag. En ”tjotablängare mellan lysmaskarna” hade dock varit mer rakt på sak, men den kålsupen får jag helt enkelt bjuda på.

Svaret, om jag får något, postas såklart nästa nattpass.

Konsten att författa mejl likt en ärkeskurk

Mikael har tydligen hört av sig till chefen och krävt att få jobba uppsägningstiden ut. Det är att ha pung, helt klart, det måste man ändå ge honom. Själv skulle jag nog dra mig för att gå tillbaka till en arbetsplats där kollegorna har krävt ens avgång.

Men, detta ger mig en anledning att svara på hans mejl, vilket jag annars hade tänkt låta bli då det inte finns någon anledning att sparka på den som redan ligger. Att sparka på någon som envisas med att resa sig upp har jag däremot inga problem med.

Får dock inte ur mig någonting riktigt bra. Vill ju låta sådär lite tillbakalutat och coolt läderfåtöljsaktig-med-katt-i-famn-överlägsen, men författar bara meningar i stil med ”Men durå!”. Och i Mikaels värld kan det lika gärna vara en komplimang.

”Next time Mikael! Next time…”

Mikael II: Reloaded

Pratade i natt med en av våra väktare som då och då tittar till hotellet för att se så att inga barbarer plundrar och våldtar i lobbyn. Han berättade då att Mikael veckan innan beklagat sig över att det är så lite att göra i receptionen, något som är lustigt av den enkla anledningen att alla andra i receptionen har beklagat sig över att Mikael aldrig gör någonting.

Mannen, myten, möget.

Brev till kollega, inte vän

Som ni alla vet är ju kutymen att efter en längre tids inaktivitet inleda första inlägget med ursäkt till frånvaro följt av löften om bot och bättring. Steg två är att posta fem inlägg om dagen i två-tre veckor för att sedan försvinna helt och aldrig återses igen. Jag tänkte därför lägga etiketterna åt sidan och istället bjuda på ett litet bär-strå från det smultronställe som är min arbetsplats, sedan tio månader tillbaka ett hotell i gamla stan.

Där jobbar jag natt jämna veckor. Måndag kväll till måndag morgon. Ojämna veckor jobbar någon annan natt. En kvinna, ursprungligen, men sedan sommarens sista dagar en nyanställd man som enligt sitt CV är en erfaren portier, och till ren ålder nästan min dubbla. Oavsett tidigare bedrifter är det dock alltid knepigt att komma ny till en arbetsplats. Det tar en stund innan man lärt sig hantera höj- och sänk-funktionen på den gemensamma kontorsstolen och självsäkert pumpar in föredraget läge bland folk istället för att smussla i panik så fort man får en minut för sig själv. Inte heller är det lätt att veta vilken färg på koppen som tillhör vem i personalmatsalen, eller vems uppgift det är att torka bort den där Pollock-målningen av bechamelsås som du lämnade efter dig i micron då du värmde på gårdagens lasagne.

Man gör fel helt enkelt. Inga konstigheter. Sånt som händer.

Ett av de mest effektiva sätten att sluta göra fel på är att få dem belysta, och då jag själv var ny får mindre än ett år sedan ville jag ge min nya kollega en ärligt chans, så jag skickade honom ett mejl med några vänliga förslag på saker att tänka på.

Det skulle jag, tydligen, inte ha gjort.


Brevet:

”Tjenare Micke,

Välkommen tillbaka till ojämna veckan. Hoppas att saker och ting börjar rulla på. Alltid klurigt att vara ny, även som gammal natträv.
Några saker jag tänkt på som du kanske inte känner till:
- Varje söndag är det vi som städar pentryt. Gör rent micron, mackgrillen, dammar lite etc.
- Töm även gärna pappersinsamlingen varje söndag. Hur du gör mitt i din vecka är upp till dig, men jag lämnar alltid mitt pass ”rent” och hoppas att du tänker likadant.
Det var allt.

Ha en bra vecka,
Mattias”


Svaret:

”Hej killen.

Tråkigt att du sätter en ”fientlig” ton och tilltalar mig med en nedsättande ton. Du har aldrig tänk på att ”hur mycket du än städar finns det alltid någon som spottar på golvet bakom ryggen på dig…”
Jag menar blott, vad gäller städning kan inte lilla jag ansvara för vad som hänt under dagen.
Sen är det ”upp till dig” att tänka efter om du kastat sten i glashus eller inte.

Mikael. (Micke kallar bara mina vänner mig…)”

Exakt hur det gick till när Mikael författade sitt svar är det ingen som riktigt vet, men ett inte helt omöjligt scenario är att Mikael förmodligen kokade så våldsamt av ilska att samtliga fakturor som låg i utkorgen ångades upp igen och att pessvecken på Mikaels byxor slätades ut, samt att hela kostymen krympte två storlekar. Men det är förstås bara väldigt troliga spekulationer.

PS. Jag har valt att inte censurera Mikaels namn av respekt för Mikaels önskan om att aldrig bli kallad för någonting annat än Mikael.

En bild säger mer än 1000 *gnnnh!*

Robert Pattinson, mannen som gett ”försöker klämma ut en smygare som inte riktigt vill pysa igenom” ett ansikte. Han är även mannen som har två Tom Sellecks i sitt ansikte.

Hunk på hunk