Den enes död är den andres sötebröd

Det är lustigt hur olika man kan se på saker och ting. Till exempel, om någon kidnappade min granne och skickade en kroppsdel om dagen till hans familj under en dryg veckas tid i väntan på lösensumma så skulle det förmodligen vara de värsta åtta dagarna i hans föräldrars liv. Men för mig skulle det vara hanukka.

Sexsymbolsreserven

Rätta mig gärna om jag har fel, men landslagets två stora sexsymboler är alltså någon slags rymdbjörn och Terry Silver från Karate Kid III?

Ja, då ser jag ju hellre ut som skit.

Grovt och härligt

Har i natt ätit två skivor utav Pågens grov-toast. Den ska – enligt förpackningen – vara både grov och härlig.

Lite som jag med andra ord.

20120617-030027.jpg

Grovtoastmaster

Saker som hänt

Det finns mycket jag skulle vilja berätta. Saker som hänt. Som anledningen till att jag den senaste månaden sett säkert trehundra filmer. Den feta damen på Kelly’s som var så upphetsad över hur söt jag och mitt sällskap var att hon spillde ned mina byxor med White Russian, minst tre gånger. Den asiatiske mannen som samma kväll sökte kontakt inne på toaletten för att berätta att han nyss åkt på ett duktigt kok stryk på grund av sitt asiatiska ursprung, och sedan genast ursäktade sitt asiatiska ursprung och förtydligade att han var född i Sverige, och sedan mer eller mindre insinuerade att en invandrad asiat hade förtjänat samma behandling han själv så orättvist fått utså.

Jag skulle kunna avhandla resan till Örebro, hamburgare kastade i vredesmod, diskussioner gällande värdet på Facebook-likes och olovlig whiskey-refill i Red Bull-tält. Hur jag dragit mig för att tvätta mina lakan på grund av doft av naken kvinna. Lite på grund av lättja och glömda tvättider, men mycket på grund av just naken kvinna. Jag har också haft besök av en Carola look-a-like som i sin nätdejtingprofil beskrivit sig som en filmnörd med passion för sprit och kött. Hon kom över med en flaska vin mitt i veckan. Men det är inte hon som luktat naken kvinna. Hon svepte två glas och försvann hem efter att ha listat Nyckeln till Frihet och Pearl Harbor som två av tre favoritfilmer, samt ställt frågan ”Vilka är de?” när jag i förbifarten nämnt Nile City och Killinggänget.

Det har även varit båtfest, och jag har ångkokts i min egen feber och skickat Happy Pancake-mejl av klassen ”Om du vore en snöskovel så skulle jag skotta ett helt kvarter”.

Men jag kommer inte utveckla något av det här. Jag ville bara bjuda på någon slags uppdatering. Ett litet ”Hej här är jag! Se på mig!”. Jag tänkte även avslutningsvis bjuda på en bild från Bishop’s Arms i Örebro. Den föreställer två härliga killar. Finns i kulörerna hudfärgad och äggskal.

Fotograf: En annan härlig kille

Härlig kille söker, havsalliansen

Jag har haft Happy Pancake-besök under natten. På Happy Pancake alltså, inte hemma. Besökaren var en lång blondin. Ingenting ovanligt, då jag själv besöker många långa blondiner som följer spåren tillbaka och förmodligen också undrar hur jag kan ha mage att tro mig ha chans på en sån som hon. Som sagt, ingenting ovanligt, förutom att det här var en blondin jag aldrig sett förut. Besöket var på eget bevåg, vilket antingen betyder att hon tycker jag ser bra ut i skala 20:1, eller att hon samlar material till en failblog om nätdejting. Skrift verkar dock, av hennes presentation att döma, inte vara något stort intresse, så scenario ett känns här ändå som det troligare alternativet.

Hon har i och för sig uttalat sig positivt om skidsemestrar och har bilder i sitt galleri där hon både rider och djuphavsdyker, vilket ju är något av en dealbreaker. Men, hon var ändå så där tillräckligt snygg för att jag skulle knåpa ihop ett mejl. Det löd som följer:

”Älskar också vatten, men håller mig helst ovanför ytan. Inser dock fördelarna med att ha en dykcertifierad partner som kan avvärja undervattensattacker från ubåt och svärdfisk medan jag håller koll på luft- och landrum. Kan bli en mäktig allians.”

Om hon nappar kan detta bli den bästa/säkraste sommaren någonsin.

”Det var bättre förr, när livet var precis som på locket till en sällskapsspels-kartong”

Philip Zimbardo, kanske mest känd för Stanford-experimentet, är aktuell med en ny bok (The demise of guys: Why boys are struggling and what we can do about it) som enligt en artikel i Aftonbladet försöker hitta ett samband mellan unga mäns sociala inkompetens och bruk av pornografi och Tv-spel.

Porr och Tv-spel ska enligt Zimbardo leda till ett ”upphetsningsberoende” som hela tiden triggar brukaren att söka nya, starkare kickar. För att styrka sin tes använder han bland annat fallet med sydkoreanen Seungseob Lee som spelade Starcraft till döds, och Anders Behring Breivik som efter att ha lirat några matcher Call of Duty: Modern Warfare 2 åkte på kollo och sköt ihjäl 69 personer.

Zimbardo vill dock inte låta som världens äldsta människa och understryker att det inte är ny teknologin som är problemet, utan missbruket av ny teknologi. Att det finns ett generellt överanvändande av porr och Tv-spel som inte balanseras upp av andra aktiviteter såsom ”träning, socialt interagerande ansikte mot ansikte, eller individuella möten med något slags manlig mentor”. Extra utsatta ska unga män som kombinerar detta tillsammans med receptbelagda mediciner och olagliga droger vara, då de inte längre hänger med ”socialt, sexuellt eller finansiellt”.

Vad artikeln (och alternativt även Zimbardo) glömmer att tillägga är att det också kan vara så att porr och Tv-spel blir ett ganska naturligt substitut för en värld där unga män som redan är socialt missanpassade inte känner att de passar in. Kanske finns det inget annat samband mellan socialt missanpassade unga män och porr än att socialt missanpassade unga män tycker att porr är mer tillfredsställande än att gå på krogen och vara socialt missanpassad?

För mig behöver det ena inte utesluta det andra. Det fanns stunder innan puberteten då jag tyckte att egentid gav mig mer än att hoja iväg med några polare och palla äpplen, men det fanns lika många stunder då jag bara ville vara för mig själv. Då man ville sluta sig likt en mussla kring den pärla som är ditt allra innersta och inte låta ett enda svin komma nära. Och jag känner exakt samma sak i dag, trots att jag sett det mest depriverade man kan tänka sig i porrväg, och skjutit ihjäl åtskilliga människor med min handkontroll/massmördarsimulator.

Porr och Tv-spel är fiktion, precis som vilken god bok som helst. Och precis som ”vilken god bok som helst” där du lever ut din äventyrlighet genom huvudkaraktärerna så har vi porr och Tv-spel för att fylla en annan fantasi som de flesta människor aldrig kommer att få (om ens vilja) uppleva i verkligheten. Och komplement till verkligheten är knappast någonting nytt och världsomvälvande. Därav liknelsen med litteratur, även om studien om bokmalen som inte vill vara med på gympan inte alls är lika snaskigt som att ”porrmissbrukare” drar sig undan.

Nej, skärpning, Zimbardo. Det här är verkligen riktig stofilforskning som hade kunnat sammanfattats i ett tweet av typen ”Det var bättre förr!”.

Du är ett objekt, sälj dig därefter

Jag kan vid det här laget titulera mig som något av en nätdejtingveteran. Absolut ingen expert, vilket väl också är underförstått då någon slags färdigheter på området hade varit en biljett därifrån snarare än det skavda åkband jag bär i dag. Men, med det sagt tror jag mig ändå veta vilken typ av presentationer som ger bäst utdelning. Och då syftar jag till kvalitet och inte kvantitet, då man som kvinna inte ens behöver ha en presentation för att uppnå det senare.

Så vad bör man då tänka på? Dejting överhuvudtaget handlar ju i stort sett om att sälja sig själv på en rejält överetablerad marknad. Det går inte ens en man på varje kvinna, så även den som får hundra brev om dagen riskerar i slutändan att bli utan. För att då sticka ut bland de halvfabrikat med vilka du delar hylla behöver du därför marknadsföring, och det är här alla år av objektifiering bör komma dig väl till hands, för på singelmarknaden är du inget annat än ännu en banan i klasen.

Tänk dig din profil lite som en annons. Ditt användarnamn är givetvis namnet på produkten. För de flesta är detta ingen dealbreaker, men någonting catchy skadar aldrig. Det är ett enkelt sätt att med väldigt få bokstäver säga väldigt mycket om sig själv. Undviker själv alla former av poesi så som Draktårar och Natthallon eftersom det bara är feta gothare som tror att det ska spegla någon slags inre skönhet, vilket det ju såklart aldrig gör. Undviker även namn som innehåller adjektiv som glad, söt, snygg, sexig etc. Alla vet ju att glad är något man är när man inte är någonting annat, och att försöka framstå som självsäker och kaxig ger lätt intrycket av att vara precis raka motsatsen. Att försöka övertyga någon om hur snygg man är inger snarare ett intryck av lätt desperation.

Personligen föredrar jag namn i form av husgeråd, torrvaror och andra prylar. Typ Extramadrass eller Bakmaskin. Varför vet jag inte, men förmodligen för att jag är man och ser alla kvinnor som ägodelar.

Viktigare än användarnamn är profilbild. Ingen vill köpa grisen i säcken då en gris i en säck är precis vad man får. Det finns ingen som är så snygg att det ligger dem i fatet, och påstår sig någon ha orsaker att dölja sin identitet så finns det förmodligen också en god orsak till att hålla sig borta. God variation är också att föredra, och då menar jag inte att du ska fylla ut sitt galleri med bilder där du är glad på en alptopp och skjuter kronhjort, utan mer att inte ha tio bilder där du fotar dig själv ur fågelperspektiv rakt ned i urringningen med kontrastinställningen på max. Att känna sig blåst är en dålig start på romansen, och även den som går i fällan kommer nöja sig med ”något lätt” när ni väl ses, och det kommer garanterat att ”vara en dag i morgon också”.

Och så har vi då det där med presentationstext. Nätdejtingprofilens rossliga Bengt Magnusson-voiceover som ska övertyga skeptikern. Han/hon som inte köper vilket skräp som helst bara för att förpackningen är väldesignad.

Presentationens syfte är i första hand att ge en bild av vad det är för människa man har att göra med. Är det en sköning? En glad lax? En skojare? En liten professor? Ja, lite som en ingrediensförteckning, så att folk som är allergiska vissa egenskaper, låt i det här fallet säga sprallighet, kan avstå och satsa på en soffpotatis. Bra för alla då du ändå inte vill slösa tid på någon som inte uppskattar dina extra kalorier.

Ta dock inte ingrediensförteckningen alltför bokstavligt. Listor är effektivt, men trist. Presentationer i stil med ”Jag är: Bla bla bla” och ”Jag söker: Bla bla bla” ger ett, i mina ögon, ganska fantasilöst intryck. Att skriva att man har humor är inte samma sak som att demonstrera det. Jag säger inte att man måste vara jävligt rolig, men att bara våga bjuda på sig själv i text är betydligt mer övertygande än ett ”Hej, jag är opretentiös!”, även om en presentation som enbart bestod av ”Hej, jag är opretentiös!” skulle vara ganska bjussigt.

Sen finns det (inte helt ovanliga) skräckexempel, som det här:

Bilden som den här människan vill måla upp av sig själv är att hon har höga anspråk, men framstår istället som en jävla idiot. Och inte så mycket för att hon är helt ”USAtokig” eller inte orkar skriva ut hela ord, utan mest på grund av presentationens två sista stycken (exkluderat ”Tack hej!”)

För är man en skön, snygg snubbe (med potentiell tofs) så kan man förmodligen också välja och vraka i den fyndkorg som är Happy Pancake, och det innebär att om man låter som en jävla fitta i sin presentation så hamnar man betydligt längre ned på listan över folk man vill dela sitt liv med än någon som inte låter som en jävla fitta. Och de som passar in på det beteende man betackar sig för kommer förmodligen att höra av sig i alla fall, för de skiter ju i vad du skriver.

Bara något att tänka på, om man inte vill framstå som en jävla fitta. Ett annat varningsexempel:

Det enda skälet till att någon skulle vilja träffa den här människan är förmodligen för att spotta henne i ansiktet. Även det är ett sätt att få Hepatit B, men jag vet roligare. Cynism kan vara underhållande, men ren negativitet är bara avtändande. Oavsett hur snygg du är.

Ja, det var väl allt för den här gången.

Go get some!

Härlig kille söker, ”Mvh Happy Pancake”

Första Juni. Sommaren är nu officiellt här, om än med en någon fuktig entré. Försökte i andan av denna blomstertid och pånyttfödelse uppdatera min Happy Pancake-presentation. Blev själv ganska nöjd, vilket är mer än man kan säga om admin som var väldigt snabb på att negga via mejl och förklara att min presentationstext blivit underkänd på grund av en av följande anledningar:

A). Kontaktuppgifter
Ja, Gud förbjude att jag postade kontaktuppgifter i min presentation liksom. För en gratistjänst som Happy Pancake vore detta utan tvekan nådastöten. Föredrar ju själv att bli kontaktad via hemtelefon eller på jobbet istället för att en total främling skickar ett mejl jag kan läsa när det passar på den sajt vi båda är registrerade på. Men sådana är spelets regler. Tyvärr.

B). Olämpligt språk
Vad som klassas som ”olämpligt språk” kan ju tyckas en smula godtyckligt, och det var ju inte heller som om jag uppmanat till brott eller specificerat att jag söker ”en lång blond dam av härskarras”. I övrigt ett bra tips till alla som vill framstå som icke olämpliga, men som regelverk det alldeles för diffust. Tycker ju jag. Men hur många nätdejtingsajter driver jag å andra sidan?

C). Texten säger inget konkret om dig och den du söker
Mer konkret än kontaktuppgifter blir det ju inte, så punkt C står här i direkt kontrast till punkt A. Och hur kan någon som inte känner mig personligen avgöra vad som är konkret personlig information? Även en text som inte säger något konkret om en människa kan också säga något väldigt konkret om en människa, och den kan definitivt sålla bort en massa idioter som inte förstår att en text som inte säger något konkret om en människa också kan säga något väldigt konkret om en människa. Och det är ju lite därför jag hänger på Happy Pancake. För att hitta en annan människa som fungerar lite så som jag. Att Happy Pancake då går in och tallar på mina sökkriterier med sina flottiga pannkaksfingrar finner jag högst olustigt.

Och visst, jag kan naturligtvis ”pausa” mitt medlemskap om det inte passar, jag vet det. Men jag kan också ha kvar mitt medlemskap och rasa i smyg, vilket är lite som att både äta kakan och ha den kvar. Det enda jag inte kan göra är att presentera mig efter behag.

Så, hur löd då den förbjudna presentationen undrar du? Ja, inte du som redan följer med på Twitter kanske, för du har säkert redan läst den. Men för er andra, här har ni ett stycke okonkret och olämpligt stycke text, späckat med oförsvarliga kontaktuppgifter.

Bekämpar brott om natten och begår dem om dagen. Bli min vän och lev i lyx och överflöd, men vänd mig ryggen och jag hugger utan att blinka. Kan älska i timmar.