Jag var på dejt i tisdags. Eller jag antar att det var en dejt. Det var i alla fall ett möte mellan två vuxna människor med förutsättningen att lära känna varandra lite bättre och eventuellt ligga lite om tillfälle gav. Också bjöds det på öl. Först bjöd jag, sen bjöd hon. Sen försökte jag bjuda igen, men då var det ”en dag i morgon också”. Och det är ju inget bra tecken. Tilläggas bör dock att klockan vid det här laget var 23:30, och att hon skulle hämta nationella prov väldigt tidigt på morgonen. Eller något. Jag lyssnade ärligt talat inte så noga eftersom jag var fullt upptagen med att känna mig avvisad. Men ändå.

Avskedskramen var lång och hård, och hennes sista ord var ”Det här var trevligt, på riktigt!”, vilket ju osockrat betyder ”Jag understryker här och nu hur trevligt det var eftersom vi aldrig kommer ses igen!”. Sedan dess har det varit tyst i två och ett halvt dygn, något som naturligtvis inte hindrat mig från att föreslå en ny träff. Är det tyst i ytterligare två och ett halvt dygn kommer jag börja ringa mitt i natten och lägga på. Är det tyst i ytterligare två och ett halvt dygn blir det trenchcoat och Peter Gabriel på en boom box utanför balkongen i X-position. Och så vidare, tills hon ger upp. Sen lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Kan bli en bra sommar.