Tystnaden som uppstår när män som gått på genusdagis växer upp och blir lastbilschaufförer

Jag skrev i julas ett inlägg där jag jämförde jämställdhetstänket hos någon som gått på Tittmyrans jämställdhetsdagis med mitt eget, och det visade sig, föga förvånande, att skillnaden var minimal bortsett från att jag i min slutkläm inte önskade livet ur någon.

Och egentligen behöver väl ingenting mer tilläggas, men eftersom Dagens Nyheter nu publicerat ännu en artikel där genusdagbarnens unika världsbild (som härdats för att motstå det mest borgerliga av förtryck) ges utrymme så vill jag ändå bara lite snabbt kommentera ett stycke ur texten.

”Hon [Elin] arbetar själv på förskola i dag och säger sig vara noga med att behandla flickor och pojkar lika. [...] Per arbetar som lastbilschaufför. Att båda har skaffat sig yrken som är mans- respektive kvinnodominerade beror mest på slumpen, säger de.”

Heh. Hehe.

Och ja, det var väl allt.

  • Kling

    Det sprider sig som en känsla av välbehag genom kroppen. Wunderbar!

  • Jontä

    Snopet för feministerna. Men med piska och hot så kanske dom kan tvinga Per att bli frisörska eller dagisfröken istället.

  • En härlig kille

    Det skönaste för Tittmyran är ju att de kan skylla på både slumpen och att samhällsnormen är för stark för att de på egen hand ska kunna motarbeta den. Det är förmodligen ingenting som Per och Elin själva skulle skriva under på, eftersom det skulle antyda att de är lättpåverkade, och vem vill vara det? De gillar bara att antyda att alla andra är det.

  • Crescent Moon

    Jag kände mig ganska nere innan jag läste detta. Nu värker mina magmuskler och jag torkar bort tårarna från mina kinder. Grazie mille.