Bonde söker bostad

Philip behöver bostad. Jag tycker att du ska ge honom det. Om inte för kärleks skull så för att antyda att jag skulle ha någon form av inflytande över Stockholms bostadssituation. Men helst för kärleks skull. Det vore ändå bra fint.

Jag minns själv hur det kändes. Strandad i Enköping i tjugo år. Förlist. Var övertygad om att jag skulle dö där. Ensam och bitter, i ett loft på Bergsgatan. Men jag tog mig loss. Fick chansen. En etta på söder. Utan balkong, men med hiss och gasspis. Ett stenkast från den lägenhet där mamma och pappa delade sin första lägenhet.

För första gången på tjugo år kände jag mig hemma igen. Inte för att jag vantrivdes i Enköping. Har svårt att tänka mig en bättre plats att växa upp på. Har svårt att tänka mig bättre vänner. Bättre upplevelser. Men staden är för klaustrofobisk.

Nu, i dag, på avstånd kan jag uppskatta den. Det är en fin stad. Jag trivs där, men kanske framför allt därför att jag vet att jag vid dagens slut kan lämna den bakom mig. Jag behöver inte stanna kvar. Jag har någonstans att att ta vägen. Jag behöver inte dö där.

Om Karlstad smiter åt kring halsen på samma sätt kan jag inte uttala mig om, men Philip är gammal nog att själv bestämma. Har du något, mejla Philip på philipwildenstam@gmail.com. Hör du något, prova samma adress.

Ps I. Philip är sedan ett år tillbaka absolutist. Låter gay, men då jag har en bror som inte heller dricker kan jag gå i god för att så inte behöver vara fallet. Bilden nedan är tänkt att förtydliga detta.

Ps II. Även om man inte gillar spritfria bögar kan det vara skönt att veta var man har dem. Ytterligare skäl att ge grabben bostad.

Bilden är stulen utan hänsyn till upphovsman.

En sanningens bild

Jag har i dag pysslat om min Happy Pancake-presention och bland annat laddat upp den här jagkommerattknulladigitimmar-bilden:

Den är tagen ur perspektivet ”förförisk färgblind jätte” och kommer förhoppningsvis hjälpa mig att skörda enorma framgångar hos det täcka könet innan jag blir trettio och impotent.

Om du inte vill ligga med mig efter det här så är du antingen homosexuell, inte tillräckligt homosexuell, för mån om vår vänskap eller väldigt nära besläktad. Så är det bara.

Jesus och horan

Det är snart tre år sedan jag hörde något från Alexa Milano, den sjukpensionerade porraktrisen från Pittsburgh.

Vi tappade kontakten efter att jag, i all välmening, försökt förklara att hennes grannar, som var från Indien, förmodligen inte var några terrorister. Hon var skeptisk. Någon hade ju stulit hennes amerikanska flagga, och några andra invandrare bodde det inte i närheten.

Pitsburgh, nicht für alles.

Hon gillade heller inte när jag ifrågasatte hennes kritik angående förbudet att köra bil efter en drink. Vad var det värsta som kunde hända? Att man körde utför ett stup? Det var precis vad hon själv hade gjort, och hon överlevde ju. Förvisso med kroniska smärtor i samtliga lemmar, men vad är lite smärta mot en saltad taxinota.

Logik, nicht für alles.

Vi lärde känna varandra på Myspace 2006. Innan Facebook. Jag minns att hon bland sina favoritböcker hade listat en bok, och en bok allena. Bibeln. The Book. Hon hade i och för sig aldrig läst den, men hon resonerade som så, att om Gud har skrivit en bok, då måste den vara bra.

Själv tänker jag att om jag nu trodde på Gud, och trodde att han skrivit en bok, då skulle jag nog ändå bläddra igenom den. Kanske inte eller köpa den, men i alla fall låna på biblioteket. Och då läser jag inte ens speciellt mycket böcker.

Trots vissa meningsskiljaktigheter så räknade jag henne ändå som en god vän. Eller bekant. Eller kanske mer som en upplevelse. Någonting lite exotiskt och spännande. Hon verkade tycka detsamma. Av ett tusental vänner listades jag som topp tio, och under min vistelse i Los Angeles 2008 talades vi vid i säkert två timmar. Lika många månader senare var hon försvunnen. Myspace-kontot borttaget. Alla meddelanden raderade.

Kanske ledsnade hon på mitt ”predikande”. Kanske strök hon med i en fruktansvärd hinduterroristattack. Kanske var det inte så klokt att köra under påverkan trots allt. Kanske hittade hon Jesus. Eller. Hon hittade Jesus. Kort och gott.

”I try to get close to God because when I was younger my mother took me to church and instilled good Christian values in me. I have ALWAYS been a Christian and known that God must have been watching over me. I should be dead by now but I have to believe I’m here for a reason.
I really want to go back to the Baptist church where I was baptized but I am afraid they will judge me for my past.

That’s when I was flipping through the channels one day and saw the ”MTV True Life” episode with Shelley and Pink Cross Foundation on there and was so excited that there is a group that we, as ex porn stars can go to and find hope and prayer! Amen!!! The Pink Cross site is totally awesome and I am so darn proud of Shelley for making such a wonderful place for us to go to for encouragement and prayers. The site is big and I actually haven’t been able to check it all out, but I will!! From what I’ve seen and read, it is absolutely remarkable!!! I signed up for the newsletter and I also am going to get help in the forums.

I am so grateful for the help Pink Cross offers and already I feel there really is hope for me and as Shelley keeps telling me, “God has a special purpose for me.” I really want to believe that. I hope my story is part of that special purpose and helps many who are thinking of getting into the sex industry or who are addicted to pornography. I want them to know the truth so they don’t have to suffer like many of us have.”

I artikeln berättar hon också om vägen från strippstång till fattigstug. Lite som Jenna Jamesons bok Att älska som en porrstjärna, fast reducerad till ett A4, nästan oläsligt skriven och med ett betydligt mer deprimerande slut. Vissa delar av historien kände jag redan till. Andra inte fullt så detaljerat. Några saker inte alls. Såklart. Jag vet däremot att hon har tre papegojor, samlar på skedar och älskar Tv-programmet Intervention. Kuriosa värd miljoner om man driver ett fanzine om B-porrskådisar på dekis. Annars inte alls.

Och så mycket mer än så har jag inte att säga om Alexa. Man kan såklart debattera huruvida jag hade något att säga överhuvudtaget, men det var antingen det här eller en bildblogg där jag kastar bort mitt liv.

Alexa till höger. ”Well known porn star” i mitten.

Etiketter: ,

”Kött är mordgott!”

Jag älskar kött. Kött är den enda älskare som aldrig sviker. Mitt twitteralisas (@likdel) är en homage till denna kärleksaffär, och romansen har inte sprungit upp över natten. Redan i tonåren bestod min skunkpresentation av en köttröd bakgrund och en bild på Man-at-Arms som sa ”Kött är mordgott!”. Bland mina intressen hade jag listat olika saker man kunde göra med kött. Typ steka kött, se ut som kött, heta kött, ha kött på pakethållaren, slå in kött i paket etc.

Ja, jag har alltid gillat kött helt enkelt.

Jag tycker däremot inte att det är moraliskt försvarbart att äta kött. Inte för att jag tror att djuren far så illa som vegetarianerna vill påskina, utan för att handel av levande varelser, instinktivt känns fel. Detta förslavande. Jag har därför många gånger lekt med tanken att ge upp alla grillade kycklingar och baconlindade hamburgare, en gång för alla. Men det går inte.

Och i ärlighetens namn, varför skulle jag? Jag tycker ju inte att alla nöjen och varje uns av livskvalitet behöver ett vattentätt försvarstal. Visst vore det kanon om man kunde bära varje val här i livet med ryggen rak, men jag tror få av oss är beredda att ge upp den formens välfärd för ett skrupelfritt sinne. Och de flesta av oss sover nog gott ändå. Kanske just på grund av tillgångarna vi nyttjar.

Då och då rider det dock in en dygdens man genom stadsportarna och travar fram bland pöbeln på sin höga häst från vilken han överlägset blickar ned på patrasket. På oss. Vi som inte har stake eller hjärta stort nog att göra det som dessa män har åstadkommit. Han säger att det är en självklarhet att man byter kebab mot falafel eftersom det är vår plikt som tänkare att värna om den dumme. Om djur. Om moder natur. Allt annat vore ocensurerad egoism.

Problemet med att sitta på så pass höga hästar är att det blir svårt att se i vilket klaver man trampar. Ger man upp köttet i egenskap av trädkramare så bör man också minnas att ”en påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött”, och att ”ett kilo chips leder till utsläpp av 2,2 kilo växthusgaser”. Man bör förmodligen också se över sina elvanor, och hur man tar sig från A till B. Den scouthonnör man ger moder jord genom att lägga hemodlad krasse på mackan istället för Lönnebergaskinka skiljer sig inte så mycket från ett långfinger om man kör trimmad moped fram och tillbaka till skolan och sedan tillbringar resten av kvällen framför dator och Tv.

Tror man sig vara kreaturens Oskar Schindler har man också en och annan etisk härva att trassla ut. Arbetare må försvinnande sällan avlivas med bultpistol, men allt lidande är relativt. Ett ökat medvetande ger också ökad känslighet. En spädgris vet inte om att han ska träs likt ett smultron på ett spett, men gruvarbetaren bär hela tiden med sig vetskapen om att varje vardagsmorgon kan vara den sista gången han ser sin familj. Vet du att den kastrull du ångkokar dina morötter i inte tillverkats från malm brutet i en gruva där dagskörden värderas högre än människoliv?

Blir du svimfärdig av tanken på att ett lammspett har fått halsen avskuren bör du också fundera på vilken barnarbetare som kan tänkas ha sytt dina sneakers. Hur många kongoleser har offrat livet för att sätta telefonen i din hand? Vem kommer att träffas av den kula som den där bananen efter träningen bekostat?

Min teori är att människor som gett upp kött förmodligen gjorde det därför att det var lätt. De var förmodligen inga konnässörer till att börja med, och åtrån efter en bländande gloria att bära för alla att se vägde helt enkelt tyngre än en fläskfilémedaljong som smälter på tungan. Ett slags intellektuellt bedrägeri, om man så vill. Är man däremot helt seriös med sin ovilja att sko sig på andras elände rekommenderar jag buddhismen (eller hemlöshet), för inte förrän den dag du är helt fri från egendom kan du försäkra dig om att ingen har blivit blåst på mertid, baktalad eller sextrakasserad under produktionens gång.

Sen kan man naturligtvis hävda att det är bättre att göra en liten skillnad än ingen skillnad alls, och även den lilla ansats att göra världen till en bättre plats bör applåderas. Det tycker jag med, men den vegetarian som tror sig stå fri nog från skuld att han kan kasta den första stenen lär bli mäkta förvånad när skärvorna från hans växthus rasar ned runt omkring honom.

Kött är mordgott!

Den som lämnar dörren öppen slipper få den insparkad

I går skrev Martin Svenson, i dag bortglömd flickidol, en artikel på Newsmill som jag tycker förtjänar ytterligare femton minuter. Läs den, men lägg först skölden och svärdet på hyllan. Okej?

Jag känner, i viss mån, igen mig. Jag har själv misshandlats av minst fem olika kvinnor, om än bara psykiskt. Jag har blivit sexuellt trakasserad. Jag har haft lägre lön för lika arbete och jag har sett tveksamt kompetenta kvinnor klättra på karriärsstegen tack vare hjälp från ”de sina”. Jag har även vänner som lever i relationsförtryck. Vänner av manligt kön.

Detta gör mig dock inte blind för andra människors lidande. Det får mig inte att vifta bort andra människors frustration som en bagatell. Jag är väl medveten om att detsamma sker i alla mänskliga relationer, oavsett kön, men det här är något som de feministiska fackelbärarna ofta tycks glömma bort att belysa.

Det är inte sällan jag ser kvinnor i hemstickade offerkoftor som på allvar tycks tro att deras situation är den objektivt värsta tänkbara. Kvinnor som aldrig räds att stämpla den statistik som inte passar dem som vinklad eller feltolkad, för att i nästa sekund bolla in lite personlig erfarenhet som om det vore någon slags universal sanning.

Ett sådant exempel stötte jag på så sent som i går då jag, i svallvågorna av debatten om Per Ströms bok om feministiska myter, fann mig själv lätt omtumlad i bränningarna av bloggen Another Cyborg Manifesto. Där hängs herr Ström ut som en historielös, rasistisk och människofientlig galning utan någon som helst koll på verkligheten, men i ett blogginlägg bara två dagar tidigare skrev bloggförfattaren själv så här:

Jag är så innerligt trött på introverta surkillar i 40-45-årsåldern som aldrig har blivit ifrågasatta och som bidrar med noll trevlighet till arbetsplatsen. De är asgrymma på det de gör men misslyckas ständigt med att förmedla nödvändig kunskap om detta till sina kollegor. Vill man veta något får man gå och fråga (och mötas av en sur blick), skicka ett mail (och förgäves vänta på relevant svar) eller gissa (vilket ofta är en ganska riskfylld aktivitet). [...] Den som kommunicerar, sprider kunskap och knyter sociala band för att säkerställa goda samarbeten får kanske höra att hon (för ja, det är oftast en hon) är en så glad och trevlig frisk fläkt, men det är inget som ger en direkt lönehöjning i slutet av månaden.

Nyanserat. Verkligen. Fast eftersom kvinnor inte förstår sig på ironi så kanske jag borde förtydliga att min egentliga ståndpunkt är den precis rakt motsatta.

See what I did there?

Jag, och många med mig, kan lämna åtskilliga liknande redogörelser för hur det går till på en arbetsplats, fast precis tvärtom då. Män gör sitt jobb, och många gånger andras, utan att knussla. Kvinnor ser ett mönster, utnyttjar detta, och blir sedan ursinniga när det påpekas. Men istället för att sansat diskutera saken fyrar de istället av en skur personangrepp och avslutar med att ”vi kommer nog inte längre än så här”. Om det är att knyta sociala band via glada, trevliga, friska, feminina fläktar så föredrar jag nog patriarkala förtrycket. Helt klart.

Men trots detta tror jag ändå inte att det är så här det går till. Inte överallt. Det gör jag bara inte.

Märkligt va?

Jag vet dock att det finns män som är precis lika snabba med garden och lätt hamnar i samma bittra försvarsställning, men så länge det ser ut på det här viset kommer ingen av sidorna att vinna någon mark, vilket är himla tråkigt, eftersom båda verkligen förtjänar det.

PS. Vill bara tillägga att jag inte har läst Pär Ströms bok om feministiska myter. Kanske är den skitbra. Kanske är den bara skit. Inlägget handlar om något helt annat, men det behöver förhoppningsvis inte förtydligas.

Såna är vi, hate it or love it!

Tintin, Peter och Steve

För några år sedan, när jag fortfarande strosade Enköpings grator, fick jag med mig en storbystad dam hem till mitt lilla loft på Bergsgatan. Jag minns inte vem hon var eller vart hon kom ifrån, men jag minns att när det roliga var över och det var dags att sova så slängde jag på Tintin – Enhörningens Hemlighet på kassett, och det imponerade inte kan jag lova.

Och varför berättar jag då detta? Jo, därför att Tintin i alla sina mediala former har varit ett återkommande inslag i min vardag så länge jag kan minnas, och idag släpptes den första trailern från Steven Spielberg och Peter Jacksons nytolkning som har premiär till hösten.

Det kan bli precis. Hur. Bra. Som. Helst.

Jag är extra glad att man valt just Enhörningens Hemlighet av alla historier, eftersom det är mitt favoritalbum. Eller mitt absoluta favoritalbum är Rackham den Rödes Skatt, men då de är del av samma följetång så får man förmoda att de buntats ihop till ett solitt paket av fantastikhet.

Av trailer och plansch att döma tycks man även ha plockat element från Krabban med Guldklorna, det vill säga berättelsen om hur Tintin och Kapten Haddock träffades, något som vid blotta tanken känns märkligt, men inte omöjligt. Spielberg har aldrig gett mig skäl att tvivla, och jag är definitivt inte främmande för lite personlig prägel.

Den enda smolken i denna rombägare skulle väl vara att Åke Lindström, vars röst är mer eller mindre synonym med uttrycket ”bomber och granater”, dog 2002 och med andra ord inte kommer kunna gestalta Kapten Haddock tillsammans med Thomas Bolme i en möjlig svensk dubbning.

Men det är väl, som sagt, också det enda.

Hösten, jag välkomnar dig med öppen famn.

Vodka/Ramlösa

Det här inlägget hade handlat om gårdagen, om jag bara mindes den.

Till döden skiljer oss åt…

Till döden skiljer oss åt – En bok om livet

Med andra ord

Att feminist är det finaste man kan vara i ”det gamla jämställda svea” har väl knappast sluppit någon själ förbi. Feminismen bärs ju numer med stolthet i var man och kvinnas beskrivning av sig själva, likt en swastiska i rockslaget på en fabrikör i 30-talets tyska finrum.

För att förtydliga den allegorin har jag här nedan listat några sköna citat i ämnet, levererade från såväl politiker, journalister, professorer och redaktörer som före detta vice stats- och jämställdhetsminister. Jag har även tagit mig friheten att byta ut specifika ord i yttrandet för att ge den som inte är man en lite tydligare bild av hur dessa uttalanden kan komma att uppfattas för mig som är det.

”Våra landsmän har inga problem. Våra landsmän är underbara precis som de är. Turkar och juggar har väldigt mycket att lära och förändra hos sig själva.”

Originalcitat: ”Våra flickor har inga problem. Våra flickor är underbara precis som de är. Män och pojkar har väldigt mycket att lära och förändra hos sig själva.”Linda Skugge, Expressen, 10 Februari 2007

”Muslimer har en kollektiv skuld. Det vill säga, alla muslimer lever ett liv där man, bara genom att man är muslim, deltar i ett kvinnoförtryck. Oberoende av om man vill och tycker sig vara en del i ett könsförtryck.”

Originalcitat: ”Män har en kollektiv skuld. Det vill säga, alla män lever ett liv där man, bara genom att man är man, deltar i ett kvinnoförtryck. Oberoende av om man vill och tycker sig vara en del i ett könsförtryck.”Johan Ehrenberg, P1, 25 April 2004

”Att kalla svartskallen ett djur är att smickra honom; han är en maskin, en vandrande dildo.”

Originalcitat: ”Att kalla mannen ett djur är att smickra honom; han är en maskin, en vandrande dildo.”Valerie Solanas, SCUM Manifestet, 1968

”Whopper Pepper definierar veganerna, smular sönder deras grandiosa självsyn och marginaliserar dem till försumbarhet.”

Originalcitat: ”SCUM:s chockverkan definierar männen, smular sönder deras grandiosa självsyn och marginaliserar dem till försumbarhet.”Maria-Pia Boëthius, 3 April 2004

”Själv får jag lust att läsa högt ur den för alla [...] Mein Kampf borde ligga intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen.”

Originalcitat: ”Själv får jag lust att läsa högt ur det för alla [...] SCUM Manifest borde ligga intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen.”Jenny Högström, Sydsvenskan, 26 September 2003

”Negern är ett djur!”

Originalcitat: ”Män är djur!”Ireen von Wachenfeldt, SVT, 22 Maj 2005

”Kanske allra bästa som har sagts i den här frågan är den dekal som Jimmie Åkessons flickvän har i bakrutan på sin bil och där det står ‘den som vill vara som en flata har inte några ambitioner’.”

Originalcitat: ”Kanske allra bästa som har sagts i den här frågan är den dekal som den sydafrikanske biskopen Desmond Tutus hustru har i bakrutan på sin bil och där det står ‘den som vill vara som en man har inte några ambitioner’.”Claes Borgström, Norrbottenskuriren, 19 November 2003

”Man får överväga utegångsförbud för alla somalier efter klockan 22″

Originalcitat: ”Man får överväga utegångsförbud för alla män efter klockan 22″Stina Jeffner, Aftonbladet, 31 Augusti 1998

”Jag tänker aldrig föda en bög, så det så. Man vill ju inte utsätta andra män för samma obehag i framtiden eller begränsa deras sexliv.”

Originalcitat: ”Jag tänker aldrig föda en vit man, så det så. Man vill ju inte utsätta andra tjejer för samma obehag i framtiden eller begränsa deras sexliv.”Joanna Rytel, Aftonbladet Debatt, 11 April 2004

”Varje svartskalle är en våldtäktsman om han inte visar sin oskuld.”

Originalcitat: ”Varje man är en våldtäktsman om han inte visar sin oskuld”Ida Söderquist, Nour Alkamil & Hanna Ljungqvist, Aftonbladet, 23 Juli 2004

”Judar delar inte med sig. Judar håller krampaktiskt i det som har varit tryggheten, att vara förmer, att ha kontroll, att äga makt, att vara märkvärdigare.”

Originalcitat: ”Män delar inte med sig. Män håller krampaktigt i det som har varit tryggheten, att vara förmer, att ha kontroll, att äga makt, att vara märkvärdigare.”Margareta Winberg, Riksdagen, 13 April 1999

”Ett beslut som fattas av enbart kvinnor är ett icke-beslut. Sådana beslut borde ogiltigförklaras i lag.”

Originalcitat: ”Ett beslut som fattas av enbart män är ett icke-beslut. Sådana beslut borde ogiltigförklaras i lag.”Socialdemokraternas kvinnorförbund, 2010

Och det känns väl fräscht, eller? Detta är dessutom bara toppen på ett känslokallt isberg, och fler märkliga citat i ”jämställdhetens namn” hittar ni HÄR.

Och för dig som ännu inte har förstått: Män är alltså lika lite en solid enhet som ”invandrare”, ”judar”, ”muslimer” etc. Får du inte in det i din tjocka skalle så ter sig förmodligen även begreppet ”människors lika värde” som rena rama Kapten Haddock-svordomen, din krabbsaltade tångräka.

Svenska Akademins Ordlistas definition av att vara dum i huvudet.

En Torbjörntjänst

Torbjörn Rosdahl har i dag gått ut och bett om ursäkt. Ja, inte för prishöjningen alltså, utan för liknelsen med chipspåsar. Prishöjningen är han fortfarande rätt nöjd med. Han har till och med fått massor av positiv respons. Officiellt är det förstås mest stickor och sten, men bakom lykta dörrar är det tummen upp. Telefonen ringer, någon viskar ”Bra jobbat!” och lägger på. Lysen som släcks följt av en hand på axeln. Någon som runkar av en i ångorna på bastuklubben. Får man förmoda.

Torbjörn har även kommenterat den klockrena prishöjningen i sin egen blogg:

”idag har Alliansen lagt sin budget 2012. Vi har fått en enormt positiv respons. Visst är det lite trist att behöva justera månadskortet till 790 kr/månad men med tanke på prisutvecklingen och att alla som arbetar har fått en 13:e månadslön så bör det inte vara något problem. Vi kan nu utveckla kollektivtrafiken och möta invånarnas behov. Vi i Aliansen gör vardagen enklare för alla!”

Och vad är det invånarna helst av allt vill ha? Växlar som inte fryser så fort solen går i moln? Nattrafik på vardagar? Fler avgångar? Nej, spärrar för miljarder, naturligtvis. Det är precis som jag och mina vänner alltid brukar säga:

- Om du fick önska dig en enda sak här i livet, vad skulle det då vara?
- Ja, det skulle väl vara spärrar för miljarder, om jag måste välja.

För betalar man 690.- för ett månadskort så vill man inte gå igenom vilken jävla U-landsspärr som helst, man vill ha lite fläkt och flärd. Det ska kännas lyxigt att ta tuben. Lite framtid. Lite glamour. Lite ”Woou!”.

Så tack Torbjörn. Du har precis gjort min vardag enklare, fast för alla.

Ka-ching!