Skymning i Oslo

Jag har lyssnat på Lars Winnerbäck, två dygn i sträck. Vet inte vad det tagit åt mig. Har inte lyssnat på gubben sedan han var ung och hårfager. Sedan jag var ung och hårdager. Och nu, plötsligt, från ingenstans, non stop.

Elden rullar för tillfället, och det är först nu, tio år senare, som jag förstår vad den verkligen handlar om.

Du har hittat nån att bli gammal med, jag har hittat nåt att göra tills dess. Vi måste akta oss för alla ”bättre förr” och för leda och tristess. Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn.

Lasse har alltså varit partysvensk.

Jag är inte sjuk, jag är partysvensk!

Skörbjugg 2000

Hej. Jag kan tyvärr inte komma in till jobbet idag eftersom jag är kvicksilverförgiftad. Hejdå!

Ett arbete värd min tid

Lovade tidigare att sammanfatta all den skepsis jag känner för ensidig jämställdhet i en enda stor vansinnesstöt i njuren på den främlingsfientliga feministrörelsen. Mitt könsetiska magnum opus om man så vill.

Det började bra. Det kändes bra. Det var ett solitt stycke text.

Men vid en närmare eftertanke kom jag fram till att det bara vore dumt att lägga ned så mycket tid och energi på någonting som inte betyder någonting. För mig alltså. Det är bättre att bara lämna broarna öppna för dem som vill passera än att slåss på mitten.

Så jag tänkte om.

De senaste dagarna har jag istället fokuserat på någonting helt annat. Någonting som började bättre. Någonting som känns bättre. Någonting som för mig är av vikt.

Mina damer och herrar, Silly Goofmonkeys är strax tillbaka.

Slutknullat

Man ska nu förbjuda tidelag. Igen. Tydligen. Anledningen sägs vara att man vill sända en tydlig signal om att icke ömsesidiga parrelationer inte är okej. Och det är väl ett fint budskap.

Men hur vanligt är det då egentligen att dagens ungdomar går hem efter hockeyträningen, ställer en stol under dörrknoppen, stoppar in en nästan sönderspelad kassett av Getpung IV i videon och använder familjens hamster likt en fleshlight?

Ja, svaret är väl egentligen ointressant, för med dubbla förbud kommer också allt hamsterhålligång automatiskt att försvinna, och jargongen i omklädningsrummen kommer att skifta från den öppet hamstersexuella attityd vi har idag till ett absolut avståndstagande.

Mord, fångenskap och hjärntvätt av djur kommer dock att fortgå precis som vanligt.

Grogga med Gudrun

Det har tydligen pågått en debatt om så kallade ”mysfyllon”, det vill säga gubbar som gör Tv av att vara lite berusade. Senast i Kvällsöppet var frågan uppe på tapeten, och bland annat Gudrun Schyman bjöds in för att kommentera situationen. Kanske som någon slags expertvetare, vad vet jag.

Här är ett litet utdrag av vad som sas:

Gudrun Schyman: Jag kan ju bara leka med tanken att man byter ut Plura mot Mat-Tina, fast lite tjockare och lite svettigare och inget på överkroppen och står där och dricker och blir lite full. Tänk er att sätta in en kvinna i en motsvarande situation. Det går ju inte va.

Vad som händer är ju någon slags återupprättande av en historisk, dinosaurisk mansbild. Och då är det så att män, och det pågår ju i samhället i stort, att man tar sig en sup och är som en karl. Man förstärker mansrollen på det sättet.

Ann Söderholm: Men statistiskt sett så, alkoholismen, den ökar främst bland kvinnor.

Gudrun Schyman: Ja, för att man ska manifestera jämställdhet.

För det första. Huh? Och för det andra. Skojar du? Jag skulle sitta som klistrad varje tisdagskväll om Gudrun Schyman tog sig några järn i bar överkropp och lagade mandeltork till killarna i numera nedlagda Hellacopters. Kanske klängde lite på basisten och drog någon fräckis samtidigt som hon sökte bifall med armbågen i sidan på Nicke Andersson.

Enda skälet till att det aldrig skulle gå att genomföra är just dock att Gudrun själv skulle döma ut hela programidén som sexistisk och genusvidrig förtryckar-Tv där kvinnan framställs som en slav vid spisen. Och så det där med att Gudrun inte dricker förstås, men det är förmodligen det minsta problemet.

Plura laddar för en kväll av mysfylla och bara överkroppar.

Svältrapport

För er som undrar hur det går med svälten kan jag rapportera att jag hetsåt fem snittar idag. Men det var inte mitt fel. Det var en fälla! De låg och vilade mot dörrkarmen till kontoret och praktiskt taget bara trillade ned munnen när jag klev in.

Typ.

Låg på kontoret gjorde de i alla fall. Och osade fläkt och flärd. Alla vet ju att alla som är något äter snittar. Även Robinson Crusoe åt snittar ibland. Han gjorde plattbröd över lägerelden som Fredag sedan stansade med valnötshalvor och serverade med rökt gös och banan.

Det är min historia, och den står jag för.

Knuten näve för allmän beskådan

Jag har – som ni märker – bedrivit någon slags skepsiskampanj mot feminism de senaste dagarna. Vissa tycks gilla det, andra inte. Någon plan har det dock aldrig varit, men börjar man väl pilla i skarvarna så är det svårt att sluta, och blir hålet för stort är det lika bra att riva ned hela tapeten och visa lite stock.

Ger det med andra ord veckan ut, men sedan lovar jag att återgå till bloggens originalform, om den nu någonsin haft en sådan.

Ej bloggförfattarens hårga grekarm.

Män som älskar kvinnor

Kvällens Uppdrag Granskning har kartlagt Sveriges största kopplerihärva, och dagen till ära passar Som en Pascha-regissören Svante Tidholm på att plocka fram ämnet i SVT Debatt. Han säger att vi har en Astrid Lindgrenska dröm om den svenska, snälla mannen som hämtar på dagis, plockar ur diskmaskinen och vrålar ”Kvinnor och barn först!” så fort båten tar in vatten.

Och ja, jag gör nog det. Jag kanske är bortskämd med männen i min närhet. Jag har goda vänner, en intelligent bror och inte minst en farsa som alltid förespråkat sunda värderingar. När jag som barn frågade honom om han trodde på Gud så svarade han till exempel att han var humanist. Han trodde på människan.

Så himla fint ändå.

Vi delar inte nödvändigtvis alla värderingar, men jag vet att han alltid menar väl, och som gammal homofob som vågat göra en åsiktsmässig 180° (Varför säljer inte AppStore den typen av applikationer?) på äldre dar kan man sannerligen ha en sämre hjälte som förebild.

Ändå handlas det med människor, såklart. Min far är inte den typen av hjälte. När skymningen faller sover han redan gott. Jag vill också understryka att jag inte har en aning om var han står i frågan som nu kommer att tas upp, och när jag ändå håller i märkpennan bör jag kanske även förtydliga att jag givetvis tycker att koppleri och trafficing är ett vedervärdigt brott som borde bestraffas med tre år i the Sarlacc pit, minst. Men man måste också göra skillnad på människorov och egen fri vilja. Det finns redan en lag som förbjuder det första, även om straffskalan må vara i barmhärtigaste laget.

Men jag är inte mot prostitution. Jag propagerar inte aktivt för den, jag tycker bara att alla har rätt att värdera kropp och själ som de själva behagar. Prostitution av tankar pågår ju 24/7 i dagljus på öppen gata, men när någon sätter ett kilopris på sitt kött så skakas det genast fördömande på huvudet.

Mår kvinnor som säljer sin kropp dåligt? Säkert. Stigmatisering är inte smärtfritt. Jag skulle också känna mig rätt låg om nattportier användes med samma nedvärderande tonfall som hora. Jag säljer ju trots allt också min kropp till affärsmän på genomresa. Jag får behålla portierkostymen på, men det innebär inte att det inte har sina stunder av förnedring.

I folkmun kallas dock detta för service och anses vara något man ska erbjuda med stolthet. Har man inte denna känsla inte i sig så kanske man inte hör hemma på ett hotell. Detsamma skulle jag säga om prostitution. Det är inte för alla. Mår du dåligt av att halsa kuk för stålar så har jag full förståelse för det. Jag är inte heller speciellt sugen.

Men skulle jag kunna tänka mig att sälja sex? Ja. Absolut. Jag har i alla fall inga moraliska problem med det. Jag skulle inte göra det. Det är ingen karriär för mig, men känns heller inte mer främmande än att sälja mobilabonnemang.

Och det förekommer. Män är inte bara konsumenter om någon nu levde under den stenen. Men kvinnor köper tydligen inte sex, de köper kärlek. Män är inte offer, de har ”världens bästa jobb”. Vi gillar ju sex och tar det med våld om vi så behöver, så det är klart det är okej att tjäna en hacka. Tillgång och efterfrågan. Såna är vi.

Det är i alla fall så resonemanget känns, och det är väl en stor del av problemet. Inställningen till sex. Vi måste sluta se sex som det heliga sigillet som förseglar äktenskapet mellan man och kvinna, och att det bara är män som är gudfruktiga nog att ta sig ett dopp utan rädsla för konsekvenser. Sex är ju fett najs. Behovet finns i oss alla, det är skönt och jag tror världen skulle vara en lyckligare plats om vi alla hade mer av ”varan”.

Jag är i och för sig snål och vill ha den gratis, gärna strösslad med kärlek, men det ger mig inte rätt att fördöma hur andra vill bli serverade. Alla tänker inte som jag, och alla tänker inte som du, så sluta upp med att applicera dina värderingar på en hel mänsklighet. Det är sånt otyg som stenat bögar till döds i över två tusen år.

Koppleri är dock fortfarande oförsvarbart, och att 420 svenska män utnyttjat kvinnor i nöd grusar onekligen det bonade golvet i vårt kollektiv. På det har jag fortfarande ingen lösning, men jag är ganska säker på att lösningen inte ligger i att tvinga in handeln på ännu en bakgata. Det var bara det jag ville ha sagt, för jag känner mig på mig att debatten som följer kommer att hävda annorlunda.

The Sarlacc pit

Djävulens advokat

Jag gillar titlar. Älskar namn och rubriker. ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” är en nufunnen briljant. Inte den värdefullaste i samlingen, men värd sin piedestal. Jag har dock inte läst boken, och betvivlar att jag kommer att ge den en chans. Har liksom inte samma passion till brödtext som till poetiska sammanfattningar.

Alla delar dock inte Schulmans känsla för poesi. Nöjesguidens Isabelle Ståhl tycker till exempel att boken stinker av en Ulf Lundellsk kvinnosyn där fruntimmer beskrivs som eteriska väsen som måste övertalas till att ligga. Hon avslutar recensionen med att ytterligare förtydliga detta i en pastisch på bokens titel.

”Jag vill att när man är med mig så ska det vara som att gå med skoskav i motvind uppför en lerig uppförsbacke i snålblåst i november med en petflaska fylld med castillo de gredos på väg till ett disco.”

Och jag känner väl spontant att ska det vara en sån jävla kamp vill man ju ligga mer än på storhelger. Och vad är egentligen skillnaden? Någon som dricker Castillo de Gredos på petflaska skulle ju mycket väl kunna vara ett eteriskt väsen i en låt av Ulf Lundell. Slutklämmen blir med andra ord ett ganska lamt tjuvnyp som inte lämnar mycket av blåmärke.

Men är då ett eteriskt väsen det absolut värsta man kan framställas som? Jag menar, vad är vitsen med kärlek om den inte får vara lite mystiskt? Lite sådär alldeles fantastisk? Måste det vara en lerig uppförsbacke med nollgradigt regn smattrandes mot kinder och panna? Och är kvinnan av i dag verkligen en öppen pocketbok man skummar igenom likt en Metro på väg hem från jobbet?

Ja, i så fall är kanske sprickan mellan man och kvinna mer avgrundsdjup än jag faktiskt trodde, och i så fall har ju kvinnan Ulf att tacka för att mannen fortfarande bemödar sig med att överraska med en kasse thai-take-away och blombukett mitt i veckan. Om något borde ju Ulf be oss män om ursäkt för att han fört oss bakom ljuset. Vafan, Uffe? För helvete!

Eller ligger problemet i dålig självkänsla? Har kvinnan så dåligt självförtroende att hon får prestationsångest då mannen väl bryter sig ur den hårda machofasaden och drömmer lite? Blir rader som ”Vi badade i havet och var lyckliga en dag. Du var det vackraste jag sett och jag trodde på oss” ett ok på era axlar? För det var då aldrig vår mening, jag lovar. Det var bara ett försök att sätta ord på känslorna. Döpa fjärilar, om man så vill.

Duger inte den ursäkten kan man kanske trösta sig med att när Ulf Lundell skriver en låt så skriver han poesi, inte en doktorsavhandling. Ingen lagbok. Du är fortfarande en individ med alldeles egna känslor. De kommer han inte åt. Du fyller själv din kropp med precis så mycket själ du behagar. Det finns ingen minimigräns. Kalla karriärskvinnor behövs de med.

Själv värderar jag mänskliga relationer något högre. Jag är en tönt på det sättet. Jag vill ha Hollywoodromantiken. Ett eteriskt väsen. Någon att kämpa för. Någon att uppvakta. Skönhet och värme. Inget djur utan drömmar. Ingen kall maskin. Inget substitut för en vänsterhand.

Men det kanske bara är jag. Och Uffe, såklart.

Thåström i all ära, men när Ulf Lundell är som bäst, då är han också bäst.

Boom boom boom

Eftersom det blev så dålig stämning bland kommentarerna till Fittor i betong så lättar jag upp stämningen med dryga tre minuter av en stark kvinna som rullar riktigt tungt.