Sjunde Januari

Kuken kan inte läsa

Kvinnokroppen är återigen på tapeten, eller Isabelle Ståhl gör i alla fall ett nytt försök att rycka ned den ifrån den. Nästan så hårt att tapeten följer med. Jag har egentligen redan sagt mitt om saken, men tänkte ändå kommentera några snabba rader ur artikeln:

”När jag läser meningar som ”Killar tycker att det osexigaste som finns är tjejer med dåligt självförtroende” i otaliga tjejtidningar blir jag gråtfärdig.”

Bli inte det, det osexigaste som finns är nämligen fetknoppar som tror att man blir hundra kilo härlighet bara man lägger sig till med dålig attityd. Fast det finns naturligtvis de som går igång på pattar och tandagnisslan också. Vecko Revyn har lika lite makt över mäns turn ons och turn offs som de borde ha på det kvinnliga psyket.

”Jag förstår inte varför killar har tolkningsföreträde på verkligheten och varför Vecko-Revyn gladeligen uppmuntrar tjejer till att låta dem fortsätta ha det.”

Det fina med verkligheten är att varesig Vecko Revyn eller kön har ensamrätt på den. Verkligheten har ensamrätt på sig själv. Vissa gillar kraftigare kvinnor, andra den svultnare modellen. Vissa gillar fötter, andra rumpor, andra bröst. Kuken kan inte läsa. Min egen fetisch har till exempel ingenting med skönhetsideal att göra. Faktum är att jag aldrig läst om den någonstans förut. Den är ganska blygsam och snäll. Inget kinky eller förnedrande. Men likväl, varesig Hefner eller von Sydow kan hållas ansvarig för den. Eller ta cred. Jag rår inte ens för den själv. Den bara är.

”Men varför uppmanas endast kvinnor att koppla sina kroppar så starkt till sin identitet och ständigt vara beredda på att lämna en fullständig rapport om hur de ser ut?”

Som jag redan konsteterat en gång tidigare, fast då i Karin Widéns blogg:

Varför skulle den mediala pressen vara större på kvinnor? När hamnade Fredrik Lindström eller Robert Aschberg senast på listan över årets tokhunkar? Budskapet är rätt tydligt – är man inte Martin Stenmark, Zlatan eller Pontus Gårdinger så är man ingenting värd.

Och det känns helt okej. Det är orealistiskt att sukta efter perfekta kurvor om man inte själv är villig att hugga ved á la Rocky 4 tills man har en överkropp som en kullerstensgränd, och detsamma gäller för de som vill dansa över kullerstenarna. Ögat gillar attraktiva ting, oavsett om vi inreder en vindsvåning eller väljer frukt och grönt i affären. Till och med den afrikanska taxöron-stammen smyckar kroppen på ett eller annat sätt. Ytlighet är universalt.

Men det viktigaste här i världen är inte nödvändigtvis att vara älskad och åtrådd. Man får ju prioritera. Huvudsaken är att man mår bra och är nöjd med sitt liv och sina val. Just därför är det underligt att man får klanka ned på folk som snarkar, luktar svett, smakar askkopp eller är av en annan politisk åsikt, men så fort det är synen som sinne som stöts så är det plötsligt var människas egen ensak. Allt eller inget, kan jag tycka, än en gång.