På måndag hoppar jag

Kuggarna stöttes redan för fem år sedan. Att jag skulle ta upp tecknandet igen var inte en fråga om, det var en fråga om när. Och hur. I vilken form.

Jag skulle vilja göra ett längre äventyr. Någonting detaljerat. Någonting djupt och gripande. Idéer finns det gott om, men hundrasidiga album ligger långt ned på listan över livets måsten. Långt under den musikaliska motsvarigheten, och generationsromanen. Och typ äta, sova, snooza och slipa köksbord. Ja, det kommer ta sin tid helt enkelt.

Det jag verkligen vill göra är en dagstidningsstripp. Delvis självbiografisk, men med utrymme för modifikation. En småstads-Rocky, om man så vill. Och behovet är skriande. Ett ångestladdat skriande. Det är bara att plocka upp vilken tidning som helst så känner man vibrationerna. Samma eländiga har ni hört den förut-humor. Träsket, Laban, Pondus, Affe & Egon, Elvis etc. Det är tidsfördriv. Inte underhållning.

Jag vet att jag kan göra det bättre. Det är inte ens självförtroendet som talar, det är ett bekymrat konstaterande. Visst finns det undantag. Kellerman bekräftar regeln. Kellerman är min överman. Jag känner mina begränsningar, men i övrigt? Det är Martin och jag mot byg.

Vad är det då som tar sådan tid? Fyra rutor borde ta fem timmar, på sin höjd, inte fem år. Det är väl bara att rita, för fan. Blir det fel så finns det sudd. Och ja, vissa saker måste man bara göra för att få det gjort. Som att äta upp broccolin, och micra Billysar. Men det här är ingen fryspizza. Det här är min skinkstek. Jag vill ägna mitt skrivbord samma engagemang och kärlek som Petter Hegevall ägnar sin spis. Det här är mer än en dröm. Det är någonting jag vill leva på. Ett livsmedel.

Super Silly Goofmonkeys är en biprodukt av detta livsmedel. Fondens bortsilade rotfrukter. En tumör som växte ut, kapades av och fick eget liv. Spann iväg. Det är ingenting man slår igenom med, men ändå tillräckligt intressant för blekas i femton minuter av rampljus. Man skulle kunna kalla det för en pilot. En pall från vilken jag vågar prova vingarna. Går det bra tar jag ytterligare ett kliv upp. Ett steg i taget liksom.

På måndag hoppar jag.

  • André

    Spännande!

  • La Fable du Monde

    Ja, jag tycker nog det :) Strategiskt schack matt att lansera något direkt efter valet förstås, men tänkte att förlorarna kanske kan behöva något att skratta åt.