Plötsligt så händer det, igen

Alla som hängde med till La Fable du Monde över sommarlovet vet att planeternas förhållande till solen och månen lovar tur i spel av jackpotkaraktär.

Snabbköpsromantiken härsknade över en febernatt och drömmen om den rostfria kärleken fläckades på mindre än en månad. Jag var på några dejter. Några lyckade, några misslyckade, men aldrig någon värd ett avtryck som inte gick att vaska bort dagen efter.

Därför är det än en gång dags att byta diss mot triss och hoppas på att hjärtats motgång lovar lycka och framgång. Imorgon är En om dan tillbaka. Häng gärna med.

Greg Giraldo blev 44½ år gammal

Skummade igenom mina Twitter-prenumerationeroch såg att Bill Corbett retweetat följande rader:

Greg Giraldo was a nice guy & brilliantly funny. Get help if you need it for drugs/booze. I had to. Let’s stay alive together.

Greg hittades på ett hotellrum i New Jersey efter ett missat uppträdande och tros har överdoserat på receptbelagda mediciner.

Synd och skam rent ut sagt. Greg verkade vara en riktig lattjolajbankille, och en väsentlig del av glöden har definitivt svalnat på Comedy Central-grillen.

I-landsmeny

Det gör ont. Så ont att jag nästan gråter. Ni tjejer tjatar om att föda barn, men då har ni aldrig varit med om när en kille är lite öm i halsen. Så gick den i och för sig inte, men jag har ont i halsen, så stäm mig.

Envis som jag är vill jag naturligtvis besegra bacillerna mano a mano, fair and square. Inga tjuvnyp från Apoteket. Människa mot natur. Eller blåbärste mot natur, för jag tänker dricka tio famnar te, minst. Med mjölk, men jag hade ingen mjölk, så jag gick till affären för att handla mjölk. Men tror ni inte att svinen på ICA passar på att REA ut hängmörad entrecôte med kort bäst före-datum när jag kommer dit för att handla mjölk? Johohodå! 74,90:- för 376 g. Klart jag slog till. Vad fan skulle jag göra då? Det blev som det blev, och det står jag för.

La däremot tillbaka hälften av de andra varorna efter en dubbelkoll på datumstämpeln. Allt jag vände på gick ut inom loppet av tre dagar. Från hamburgerbröd till mjölk, och öarna av mögel som jag hittade bland saltgurkan i lördags verkade man bara ha rört ut i lagen igen. Ädelgurka, kan man sälja det som då. Bara att höja priset. Jag får så jävla bra idéer ibland. Jag borde börja konsultera. På ICA. ICA-konsult. Undrar om korthåriga ICA-kassörskan ligger med ICA-konsulter?

Nytt jobb och ligga, det vore någonting det.

London’s calling

Vaknade upp till ett missat samtal. Ett missat samtal från ett okänt nummer. Okänt därför att jag ombetts ta bort det. Borttaget, men inte bortglömt.

Vi skildes knappast åt som bästa vänner. Jag vill minnas en önskan om att jag borde emigrera till ett varmare klimat. Kanske ringde hon fel, eller så ville hon bara försäkra sig om att jag verkligen gett mig av.

Vi är alla guld värda

Om det är något vi behöver mindre än Jimmie Åkesson och hans nitton skinnskallar i riksdagen är det ännu en blogg om Jimmie Åkesson och hans nitton skinnskallar i riksdagen. Jag har själv lagt mina strån på stacken, det har jag, men det är lätt att dras ned i virvelströmmen när hela landet spinner kring en och samma fråga. Det vill säga Jimmie Åkesson, och hans nitton skinnskallar i riksdagen.

Många av mina vänner reagerade väldigt starkt på valresultatet. Förra veckan fick man scrolla i flera minuter för att passera alla ”Börje har gått med i gruppen Hoppas Sverigedemokraterna dör i diabetes” och ”Anita tycker att alla på hennes kompislista som röstat på Sverigedemokraterna kan ta bort henne från sin”. Musarmen blev alldeles öm. Empatin likaså.

När jag var sexton deltog jag i ett fackeltåg mot nazismen. Det hjälpte inte. Jag är ganska säker på att ett medlemskap i en ny Facebook-grupp inte heller kommer göra mycket åt saken. Inte ens om man går med i varenda Facebook-grupp i hela världen. Att klicka på Like-knappen kommer knappast ruska om Jimmies värld så pass att Mein Kampf faller ur bokhyllan. Inte ens sydstatsflaggan från Blue Fox lär hamna på sniskan. Inte ens jag bryr mig, och jag är ändå för ett mångkulturellt samhälle. Ett sekulärt och välmående sådant, givetvis, men om mina grannar heter Daniel eller Darin spelar inte så stor roll så länge de håller käft och inte ställer cykeln i trapphuset.

Jag är också ganska säker på att lösningen på problemet inte är att skandera ”jag är minsann inte rasist, jag vill öka invandringen!”. Det låter ärligt talat som en politik lika god som Sverigedemokraternas. Fokus borde snarare ligga på att inventera vår människosyn. Se över hur vi som land och individer behandlar andra människor, och sedan väga det mot hur vi själv skulle vilja bli behandlade. Den gyllene regeln liksom. Vi är alla guld värda.

Nästa punkt på att-göra-listan borde rimligtvis vara att göra resten av världen till en drägligare plats att bo på, inte att göra Sverige obeboligt. Skaffa ett fadderbarn. Skaffa tre fadderbarn. Skänk pengar till vattenprojekt, plantera ett träd, avsluta Tradera-kontot och släng kläderna i en UFF-container. Tycka till är bra, men att göra saker är briljant, även om det bara är ett tafatt försök.

En syn för göteborgare

Det står en man i helskägg och gör varma mackor i frukostmatsalen. Kalaskula har han också. Det måste varit så här tjejerna i Ace of Base kände sig när de träffade Jesus.

Jag är inte rabiat, jag handlar på postorder

Jag har beställt böcker för sjuhundra kronor. Värsta Tore Kullgren-fasonerna. Bokmalen flyger i skymningen, liksom. Det blev en låda blandade biografier och faktaböcker, av kiosklitterär kvalité, naturligtvis. Man är väl ingen tönt.

En av dessa böcker är Jag är inte rabiat. Jag äter pizza : En bok om Sverigedemokraterna. Jag tummade ett ex inne på Coop Konsum i somras, men vågade inte slå till, eftersom jag bar vit skjorta och hängslen. Man är ju mån om sitt rykte inne på Coop Konsum. Speciellt om Coop Konsum ligger på knivsöder.

Köpet rättfärdigar jag med en vilja att förstå. Fungerar inte det så säger jag upp mig och flytta till Flemingsberg.

Ge oss frisyren tillbaka!

Undrar om Sverigedemokraternas tjugo riksdagsmandat får den där Fredrik Ljungberg-effekten för det rakade huvudet? Det hade nämligen varit kalas.

Löjliga apor

www.SILLYGOOFMONKEYS.com

Ingen eld utan syre

Det finns ingen dålig publicititet. Ett talesätt lika gammalt som talet självt, ändå är den överväldigande majoriteten av Sveriges tänkande befolkning chockade över Sverigedemokraternas stövelmarsch in i den svenska riksdagen. Varför? För att två-tre procent inte ser längre än vad högerarmen sträcker sig? Jag är glad att det inte är fler.

Vi har satt oss själva i den här situationen. Det är nu utfrysningen borde ha börjat, allt innan har bara varit syre till facklan. Varmt och gott för Jimbo & C.O. Hade ”medieeliten” bara lagt locket på hade vi kanske kvävt problemet i sin linda, men de har skött sig precis som förväntat.

SD, the Carolina Gynning of politics. Klart folk röstar på skandaldrottningen.