Min telefon > din telefon

Då var den på väg, min iPhone 4. Leveranstid, 4-6 veckor. Det är ganska länge. Skickas den via hörsägen måntro? Eller monteras telefonerna individuellt vid beställning? Kanske av komponenter stora som bakplåtar som man sedan krymper ned med en jättestor Willywonkamaskin? Både ergonomiskt och ekonomiskt vansinne förstås, men förmodligen. Kanske både och. Lång väntetid är det i alla fall, speciellt i ett samhälle där man är van vid att få det mesta nu, på en gång.

Men även om förr är bättre än senare så är senare bättre än inte alls, vilket var läget när jag först bläddrade i börsen. Jag har helt enkelt inte råd att vara hipp, och jag har definitivt inte råd att glida runt med två telefoner som värsta skattefifflaren. Det var därför jag la ut min Nokia på Blocket. Pengar på banken, tänkte jag, tills skambuden haglade och bucklade till hoppet med besked. Men så ringer Hussein. Han är sämst i världen på svenska, men ställer å andra sidan bara en enda fråga. Är den bra? Jag sa att den var bra. Då blev det affär.

Pengarna sitter redan på kontot. Förmodligen bidragspengar. Blir man inte blåst av en kille som heter Hussein så handlar det om bidragspengar. Stora säckar med bidragspengar, som han slår sin fru med. Så kallade näsblodspengar. Men jag bryr mig inte, för min iPhone 4 är på väg.

Stick it to the man!

Nu är det höst. Bra mycket höst. Löven må sitta kvar på buskar och träd, men mig lurar de inte. Kölden avslöjade sig. Mösskölden.

Vanligtvis bär jag inte mössa, men jag är sugen på att testa. Testa någonting nytt. Någonting mysigt. Någonting lite mera Jacques Coustau. Har bläddrat i alla respektabla kataloger, men ingenting. Ingenting snazy. Bara bamseluvor och äggvärmare med spons.

Illustrerad Vetenskap tipsar dock om att Jaquesmäcken finns att köpa på www.cousteau.org. Det kan man inte, men man får den ”gratis”, om man donerar hundra euro, eller mer. Donerar man tusen euro får man ett par långfärdsskridskor. Kanske. Jag vet inte, jag läste inte så noga.

Men tusen spänn alltså. Det får man mycket garn för. Skulle kunna sticka hundra mössor själv för de pengarna. Eller jag skulle ju inte kunna det, men någon som kan skulle kunna göra det. Finns det någon dejtingsajt som specialiserat sig på tjejer som är bra på att sticka? Typ, Stickkontakt? Hade ju varit kalas.

Jesus från Neandertal

Jag gillar populärvetenskapliga tidsskrifter. Lättsmält, underhållande och hyggligt allmänbildande. Förutsatt att man minns vad man läser då, vilket jag aldrig gör. En sak har jag dock lagt på minnet, och det är att man hittat spår av neandertalar-dna i den moderna människans genpol. Våra förfäder tog sig med andra ord ett neandertalarnyp då och då, ett arv som resulterat i att vi nu bär mellan en och fyra procent neandertalargener i våra cellkärnor.

Det betyder att Jesus, om han nu existerade, var minst en halv procent neandertalare. Guds egna bastarder liksom. Det är fan bra skit.

Ingen vanlig dag

Jag fyller år idag. Så typiskt mig, på något vis. Så jävla förutsägbar. Varje år, samma visa. Tjugonio år av övning. Med dem i bagaget ska jag fira så det står härliga till. Ensam, förvisso, men härliga kommer det att stå till.

Tänkte börja med en lagom lång tupplur. Åtta timmar borde räcka. Det är viktigt att vara ordentligt utvilad när man ska göra saker så det står härliga till. Sen kanske jag slinker ned i badet en timme. En skvätt I love bubbles, och lite badsalt. Kanske två tre tända ljus, och en öl.

Har två stora bitar entrecôte i kylen också. Det är viktigt att äta ordentligt när man ska göra saker så det står härliga till. En fräsch sallad som tillbehör, och en film på det. Har sparat några stortitlar för just ett sådant här ögonblick. Och ett paket Ben & Jerrys, utifall att.

Mer än så kräver jag inte. Mer än så önskar jag mig inte. Eller jo, lite regn och rusk kanske. Bäcksvart himmel och ett riktigt jävla Road to Perdition-regn som smattrar mot rutor och fönsterbläck. Då skulle jag trivas. Det är film- och badkarsväder det. Men SMHI lovar molnfri himmel och sexton grader celsius. Skabbhalsar.

Slit inte ut det

Det är en man vid namn Lance Baldo inbokad på hotellet ikväll. Det kan vara det hårdaste namnet sedan Zap Rowsdower. Lika bra att uppgradera honom till en svit så han inte betalar minibaren med en hoppspark och sväljer mitt huvud till frukost.

Två flugor i en smäll

Alltså, par som joggar tillsammans i sportiga solglasögon från Tv-shop, vill man inte bara se dem råka riktigt illa ut?

Guldfeber på Skywalker Ranch

Metro skrev i tisdags om hur George Lucas filmbolag, Lucasfilm, stämt spelföretaget Jedi Mind för olovligt bruk av jediriddarnas namn. Lucasfilm menar att det rör sig om ett varumärkesintrång som skapar förvirring och skadar filmbolagets rykte.

Jedi Mind har lanserat en produkt som heter Master Mind, ett headset som läser av hjärnans aktiviteter och kan användas för att styra spel som World of Warcraft och Call of Duty med blotta tanken. Lucasfilm har gjort fyra, svindyra skitfilmer, och lite Clone Wars.

George kanske borde se över strängarna på sin egen lyra innan han börjar stämma folk till höger och vänster för att ha pissat på kulturskatter.

Släpp Ausonius fri!

Varför ringer Simba, Scar och Mustafa och lägger skambud på min blocketannons? Pekka skickade ett mejl och sa att han var beredd att betala sjuhundra kronor ”snappt”. Jag vill inte ha dina snappa pengar. Jag vill ha de pengarna som jag har begärt, annars hade jag skrivit sjuhundra kronor, hastighet irrelevant.

Jag lovar att Lasermannen hade satt ut två bumlinglampor i Gulan.

Nytt jobb, nya möjligheter

Jag har sökt ett nytt jobb. De hörde av sig i går. Jag svarade inte. Okända nummer som ringer mitt i en film göre sig icke besvär. Att det var en möjlig ny chef som hade telefonerat såg jag först när jag kollade mejlen vid halv fem. Provade då att ringa upp. Inget svar. Kan vara ett tecken på ett jobb med schyssta möjligheter till flex.

Hellre oxfilé ensam

Definitionen av en dejt torde vara ett möte mellan två människor med drivfjädern att lära känna varandra och på så vis avgöra om det finns chans att få ligga lite. En sån var det tänkt att jag skulle gå på i går, men i samma sekund som mitt sällskap påpekade att jag inte gjorde mina bilder rättvisa strök hon stickan mot plånet över en fnösketorr träbro. Dessutom bar hon Herr Gårman-blå byxor. Det hade aldrig fungerat, oavsett öppningsreplik.

Jag funderade på att säga det till henne. En öppen och rak kommunikation liksom. Bespara oss båda en kväll av hisskonversation på autopilot. Hoppa över det där med jobb, uppväxt och väder. Men det gjorde jag inte. Jag gjorde istället det enda, sanna svenska. Jag höll käft och härdade ut. Tänkte att hon säkert hade en egen utrymningsplan. En sjuk mormor, eller en paj i ugnen. Hon hade statuerat redan dagen innan att det inte fick bli för sent. Inte för sent är nio, prick. 21:00. Ungefär två timmar alltså. För en ynkrygg är det prutat och klart.

Men två timmar gick. Inte fort, men de gick. Hon satt däremot kvar. Jag trodde att hon var på väg att gå när hon frågade vad klockan var. Hon hade ett Tv-program att passa. Yes, tänkte jag. Då visade det sig vara Dexter, 22:30. Du ska nog få se på Dexter, tänkte jag, men sa sedan att jag hade tänkt promenera hem, och att det började bli dags att röra på sig. Det är ändå en timme och tjugo minuter gång.

En timme och tjugo ljuvliga minuter, för mig själv, trodde jag. Tills hon slog följe. Hon bodde nämligen i Årsta. Hon kunde ta tvärbanan från Liljeholmen, tyckte hon. Hon kunde ta tunnelbanan från Slussen, tyckte jag, men det sa jag inte, såklart. Jag höll käft och härdade ut.

Kan man bygga en relation på det tro?