Besk medicin

Freeedooom!

Ljuva freedom. För några få sekunder i alla fall, sen satte sig skrattet som en stor, slö gjutjärnsyxa i halsen och jag fick med hängande huvud betala tillbaka den seger jag tagit ut i förskott.

Viruset satt som Dax-vax i maskineriet. Vi snackar röda burken, den absolut värsta sorten. Helt jävla omöjligt att bli av med. Det är bara att formatera hela frisyren.

Okej, det var en dålig liknelse, men formatera var precis vad jag fick göra. Formatera och börja om. Göra om och göra rätt. Och skrika fitta och välta möbler. Och bränna mig själv med cigaretter, bara för att känna något. Och utveckla en ätstörning. Och driva runt i Hägersten om nätterna och knivmörda tidningsbud. Och gråta ut på Heta Linjen. Och ligga med HIV-läkaren.

Annars har jag tagit det hela ganska bra.

Men nu, nu, är det över. Det är jag säker på. Om inte två fatala misslyckanden kan ge en man självförtroendet att ta ut ännu en förskottsseger så vet jag inte vad som skulle göra susen.

Freeedooom!

Dag 153, besk medicin

Freeedooom!

Ljuva fredom. För några få sekunder i alla fall, sen satte sig skrattet som en stor, slö gjurjärnsyxa i halsen och jag fick med hängande huvud betala tillbaka den seger jag tagit ut i förskott.

Viruset satt som Dax-vax i maskineriet. Vi snackar röda burken liksom, den absolut värsta sorten. Helt jävla omöjligt att bli av med. Det är bara att formatera hela frisyren.

Okej, det var en dålig liknelse, men formatera var precis vad jag fick göra. Formatera och börja om. Göra om och göra rätt. Och skrika fitta och välta möbler. Och bränna mig själv med cigaretter, bara för att känna något. Och utveckla en ätstörning. Och driva runt i Hägersten om nätterna och knivmörda tidningsbud. Och gråta ut på Heta Linjen. Och ligga med HIV-läkaren.

Annars har jag tagit det hela ganska bra.

Men nu, nu, är det över. Det är jag säker på. Om inte två fatala misslyckanden kan ge en man självförtroendet att ta ut ännu en förskottsseger så vet jag inte vad som skulle göra susen.

Freeedooom!


Förlorat: 4000:- Vunnet: 1550:-

Känn dig rånad McDonald

Om Ronald McDonald läser det här så – hahaa! Jag har gjort egna El Macos.

Vill du också göra egna El Macos, så gör det. Det är inte alls så klurigt som man kanske tror. El Maco är trots allt vanlig mexikansk husmanskost.

Dag 152, rånad mcdonald

Om Ronald McDonald läser det här så – hahaa! Jag har gjort egna El Macos!

Vill du också göra egna El Macos, så gör det. Det är inte alls så klurigt som man kanske tror. El Maco är trots allt vanlig mexikansk husmanskost.


Förlorat: 3975:- Vunnet: 1550:-

Nästan som Tenga

Stalin hade fel. Livet är inte rättvist. Inte alls.

Och hur vet jag då detta? Jo, därför att min gode vän Jonas ”J-Snax” Andersson fyllde trettio förra veckan, och som om inte det vore orättvist nog så tillbringade han sin trettioårsdag i samma badbalja som självaste konstapel Melin. Martin fucking Melin!

J-Snax hade visserligen berättat att kvällen skulle innehålla både äventyrsbad och en överraskning, men cynisk som man ändå är så förväntar man sig att det ska vara ganska basic trettioårsprylar, som att stoppa ”mandeln i gröten” på sin flickvän, eller åka go cart. Inte en rafflande semiorgie med 97 års dokusåpaelit!

Jag kan inte ens spela glad för Jonas skull.

Dag 151, nästan som tenga

Stalin hade fel. Livet är inte rättvist. Inte alls.

Och hur vet jag då detta? Jo, därför att min gode vän Jonas ”J-Snax” Andersson fyllde trettio förra veckan, och som om inte det vore orättvist nog så spenderade han sin trettioårsdag i samma badbalja som självaste konstapel Melin. Martin fucking Melin!

J-Snax hade visserligen berättat att kvällen skulle innehålla både äventyrsbad och en överraskning, men cynisk som man ändå är så förväntar man sig att det ska vara ganska basic trettioårsprylar, som att stoppa ”mandeln i gröten” på sin flickvän, eller åka go cart. Inte en rafflande semiorgie med 97 års dokusåpaelit!

Jag kan inte ens spela glad för Jonas skull.


Förlorat: 3950:- Vunnet: 1550:-

Den amerikanska drömmen

Det har blivit en hel del dokumentärer i veckan, och när jag säger en hel del dokumentärer så menar jag en hel säsong av MTVs skandalomsusade dokusåpa, Jersey Shore. Det var Conan O’Brien som tipsade mig, om än oavsiktligt. Och som med de flesta dokusåpor såg jag ett avsnitt, hatade allt och alla, svor att aldrig se ett till, påbörjade ledig vecka, laddade hem rubb och stubb.

Det är något speciellt med människor som vill vara med i Tv. Alltså inte människor som har ett skäl till att vara med i Tv, utan människor som vill knulla i jacuzzis på Tv. Främst därför att spriten är gratis. Billiga människor fascinerar helt enkelt. Det hänger väl ihop med att man gillar att fynda.

Jersey Shore är lite som Big Brother, fast med öppet hus. Unikt är det dock eftersom det uteslutande består av så kallade Guidos, amerikaner med italienska rötter. Tänk er Tony Montana, i mjukisbyxor, och mindre sedelbuntar. Killar som är väldigt sugna på respekt liksom. Den närmsta svenska släktingen skulle väl vara kickern. Mycket attityd, mycket träningsoverall, mycket liten hjärna.

Så vad går då Jersey Shore ut på? Supa, slåss och lyfta skrot, kort och gott. Och skrävla, såklart. Gärna något i stil med att man kallas Pauly D eller The Situation, och prata högt om att man utan svårigheter listar förlovade supermodeller men framför kameran bara bocka av en mullig fempoängare. Och är man tjej måste man slänga sig med alias som Sweetheart eller Jvoww och hävda att man är en iskall manslukerska, men böla nyllet rödmosigt så fort man inte får Pauly D’s odelade uppmärksamhet.

Och visst, vi kan skratta åt det här i Sverige idag, men förmodligen var det just detta deras utmärglade förfäder drömde om för hundra år sedan när de packade ned tryggheten på andra sidan Atlanten och gav sig ut på öppet hav. Halva släkten strök kanske med i skörbjugg, och ytterligare en fjärdedel av svält. En fjärdedel kanske matades till hajarna i stötar om fem olika myterier, men de där sista två arma stackarna som flöt iland på den amerikanska östkusten hittade styrkan att klamra sig fast vid den där kofferten just tack vare vetskapen om att deras barnbarns barnbarns barnbarn en dag skulle rocka feta guldkedjor på brun-utan-sol-bröst och skalla grillsen ur whigga-käftar med sina vattentäta Beverly Hills-frisyrer.

Ja, förmodligen.

Dag 150, den amerikanska drömmen

Det har blivit en hel del dokumentärer i veckan, och när jag säger en hel del dokumentärer så menar jag en hel säsong av MTVs skandalomsusade dokusåpa, Jersey Shore. Det var Conan O’Brien som tipsade mig, om än oavsiktligt. Och som med de flesta dokusåpor såg jag ett avsnitt, hatade allt och alla, svor att aldrig se ett till, påbörjade ledig vecka, laddade hem rubb och stubb.

Det är något speciellt med människor som vill vara med i Tv. Alltså inte människor som har ett skäl till att vara med i Tv, utan människor som vill knulla i jacuzzis på Tv. Främst därför att spriten är gratis. Billiga människor fascinerar helt enkelt. Det hänger väl ihop med att man gillar att fynda.

Jersey Shore är lite som Big Brother, fast med öppet hus. Unikt är det dock eftersom det uteslutande består av så kallade Guidos, amerikaner med italienska rötter. Tänk er Tony Montana, i mjukisbyxor, och mindre sedelbuntar. Killar som är väldigt sugna på respekt liksom. Den närmsta svenska släktingen skulle väl vara kickern. Mycket attityd, mycket träningsoverall, mycket liten hjärna.

Så vad går då Jersey Shore ut på? Supa, slåss och lyfta skrot, kort och gott. Och skrävla, såklart. Gärna något i stil med att man kallas Pauly D eller The Situation, och prata högt om att man utan svårigheter listar förlovade supermodeller men framför kameran bara bocka av en mullig fempoängare. Och är man tjej måste man slänga sig med alias som Sweetheart eller Jvoww och hävda att man är en iskall manslukerska, men böla nyllet rödmosigt så fort man inte får Pauly D’s odelade uppmärksamhet.

Och visst, vi kan skratta åt det här i Sverige idag, men förmodligen var det just detta deras utmärglade förfäder drömde om för hundra år sedan när de packade ned tryggheten på andra sidan Atlanten och gav sig ut på öppet hav. Halva släkten strök kanske med i skörbjugg, och ytterligare en fjärdedel av svält. En fjärdedel kanske matades till hajarna i stötar om fem olika myterier, men de där sista två arma stackarna som flöt iland på den amerikanska östkusten hittade styrkan att klamra sig fast vid den där kofferten just tack vare vetskapen om att deras barnbarns barnbarns barnbarn en dag skulle rocka feta guldkedjor på brun-utan-sol-bröst och skalla grillsen ur whigga-käftar med sina vattentäta Beverly Hills-frisyrer.

Ja, förmodligen.


Förlorat: 3925:- Vunnet: 1500:-

Ett underbart liv

Nu har jag laddat hem hela bloggen och handtvättat varenda liten fil med tre olika virusprogram, raderat det infekterade originalet, och sedan laddat upp allting igen. Nu ska allting fungera, men får ni fortfarande arga lappar från Norton som klagar på trojanska hästar och skadlig kod så kan jag inte ge er något annat råd än att öppna alla brandväggar och bara låta det ske.

Men som sagt, förhoppningsvis har jag eliminerat cyberbuset. Rättvisan har segrat! Kanske. Säger era virusklienter annorlunda får ni dock gärna dela med er av detta bland kommentarerna så jag vet när det är dags att stöta datorn över balkongräcket. Trettio meter är rekordet.

Jag har också fått problem med lite skönt spam. Man vill bara mörda. Hårt och länge.

Dag 149, ett underbart liv

Nu har jag laddat hem hela bloggen och handtvättat varenda liten fil med tre olika virusprogram, raderat det infekterade originalet, och sedan laddat upp allting igen. Nu ska allting fungera, men får ni fortfarande arga lappar från Norton som klagar på trojanska hästar och skadlig kod så kan jag inte ge er något annat råd än att öppna alla brandväggar och bara låta det ske.

Men som sagt, förhoppningsvis har jag eliminerat cyberbuset. Rättvisan har segrat! Kanske. Säger era virusklienter annorlunda får ni dock gärna dela med er av detta bland kommentarerna så jag vet när det är dags att stöta datorn över balkongräcket. Trettio meter är rekordet.

Jag har också fått problem med lite skönt spam. Man vill bara mörda. Hårt och länge.


Förlorat: 3900:- Vunnet: 1500:-