Dag 4, systemet

Eftersom mina tio Super-Trissklöver har visat sig vara en något tveksam investering gick jag i lördags till Cosmopol för att halvera förlusterna med några idiotsäkra system.

Det var mitt första kasinobesök, och inte alls som jag hade förväntat mig. Inte en enda indianhövding, men lika många asiater som det fanns enarmade banditer och roulettebord.

Spelade bort tvåhundra snabba på svart 31 och slank sedan skamsen in till Fasching för att dansa bort sorgerna. Jävla asiater som kommer hit och tar våra svenska roulettevinster.


Förlorat: 100:- och min värdighet Vunnet: 0:-

En om dan

De senaste fyra dagarna (och de kommande trehundrasextioen) bloggar jag på EN OM DAN. Kom och kolla vettja!

Pengar är inte allt

Och Nidas sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.

Och Nidas såg att det var gott, och vi andra kan bara nicka samstämmande.

Ja, då var man farbror. Det låter märkligt, men kanske faller bitarna på plats så fort jag fått inspektera flickstycket. Har ännu inte haft möjlighet eller tid, men av presskittet att döma är jag övertygad om att Saga kommer bli en alldeles förträfflig härskare över fiskar, fåglar och kräldjur.

Dagens skrapade nitlott tillägnar jag därför Saga med familj. Och det känns rätt okej. Alla syskon kan inte vara vinnare.

Dag 3, pengar är inte allt

Och Nidas sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.

Och Nidas såg att det var gott, och vi andra kan bara nicka samstämmande.

Ja, då var man farbror. Det låter märkligt, men kanske faller bitarna på plats så fort jag fått inspektera flickstycket. Har ännu inte haft möjlighet eller tid, men av presskittet att döma är jag övertygad om att Saga kommer bli en alldeles förträfflig härskare över fiskar, fåglar och kräldjur.

Dagens förlust tillägnar jag därför Saga med familj. Och det känns rätt okej. Alla syskon kan inte vara vinnare.


Förlorat: 75:- Vunnet: 0:-

Dag 2, andra förlusten

Ja, det här går juh inte direkt lysande. Andra lotten och andra förlusten. Femtio kronor i sjön än så länge alltså, men jag är bombis på att det vänder imorgon. Då blir det tre Tv-apparater och offentlig dragning i morgonsoffa.

Jag är så säker att jag redan har börjat spendera vinstpengarna och beställde första säsongen av Flight of the Chonchords på DVD för att celebrera. Var dock tvungen att ändra mina medlemsuppgifter på MegaStore.se eftersom jag inte köpt något där sedan försommarflytten. Gatuadress, postnummer, postort och lustigt nog även kön.


Förlorat: 50:- Vunnet: 0:-

Dag 1, första försöket

Ja, efter tjugoåtta lottlösa år sitter jag nu här med byrålådan full. Spännande värre. Pengar i sjön eller fisk i frysen? Om trehundrasextiofem dagar vet vi. Men det känns bra. Lite vanskligt, men bra.

Annonserna för den nya limiterade upplagan av Super-Trissklövern som sitter tapetserad över hela stan uppmanar dock läsaren till att ”spela lagom”, men ingen ska tala om för mig hur jävla lagom jag ska spela, så jag köpte tio på en gång.

Lite snopet att skrapa hem en förlust på sin egen födelsedag, men jag dubblade den i alla fall.


Förlorat: 25:- Vunnet: 0:-

Bara en natt

Ikväll har jag spenderat en och en halv timme i badkaret med en kopp te, tända ljus och filmen Before Sunset på laptopen. Om någon betvivlat att jag fyller tjugoåtta till helgen, in your face dudebitches.

För er som missat denna film, låt den ligga. Inte för att det är en dålig rulle, snarare tvärtom. Det är faktiskt ett riktigt trevligt stycke tidsfördriv, men innan man ger sig i kast med uppföljaren så bör man naturligtvis sett föregångaren, nämligen en av nittiotalets stora romanser, Before Sunrise (eller Bara en Natt som den hette i Sverige).

Before Sunrise är inte mycket mer än nittio minuter dialog. Två ungdomar som precis har träffats hoppar av tåget i Wien och spenderar natten tillsammans bland teaterfolk, namnlösa gravar och hemlösa poeter och håller inte käften mer än några sekunder. På pappret låter det sådär lagom rafflande, men dialoger är definitivt det som Richard Linklater (regissören bakom mästerliga och underskattade subUrbia och rättvist underskattade School of Rock) gör bäst. Typ världsrekordbäst. Att det sen är Ethan Hawke och Juli Delpy som levererar dessa dialoger gör inte heller saken sämre.

Ethan är grym. Visst, han kan vid en första anblick framstå som ännu en hårfager pretty boy, men att stryka honom på den punkten vore lika orättvist som att avfärda Leonardo Di Caprio som den där killen som var ”CP eller nått” i Gilbert Grape. Han har gjort flera riktigt bra filmer, men utöver Training Day är det nog ingen som har slagit stort de senaste tio åren, och då var det förmodligen ändå Denzel som var det stora dragplåstret.

Men jag står fast vid min åsikt, för Ethan är grym. Eller väldigt likable i alla fall, och rollen som Jesse är helt klart min favorit-Hawke efter Troy i Reality Bites. Han kan verkligen leverera den mest filosofiska smörja på ett sätt som får det att låta så äkta, och även när han spelar den totala skitstöveln så hoppas man ändå att det är han som får gå hem med filmens skönhet. Mannen som bryter Jantelagen liksom.

Julie är inte fy skam hon heller. Inte för att jag sett henne i speciellt mycket, men hennes egna romcom 2 Days in Paris tillhör också en av mina absoluta favoritfilmer. Kanske till och med topp tio, men jag kanske tar mig rätten att dementera det vid en närmare eftertanke.

Mycket mer har jag nog inte att säga. Egentligen skrev jag den här bloggen mest för att marknadsföra min födelsedag. Det är nu på fredag. Lägg presenten på dörrmattan och ring på klockan. Allt som är så litet att det går ned i brevinkastet kan ni ta med er tillbaka.

Jag gillar inte ens att blogga om film. Det är Erik och Petters grej. Men jag gillar Linklater, och jag gillar Hawke och Delpy, och jag gillar verkligen den här filmen, så se den om du får chansen. Du kommer inte att ångra dig. Ja, såvida du inte är en långgrund bondläpp utan så mycket som en romantisk cell i hela kroppen förstås.

You know what’s the worst thing about somebody breaking up with you? It’s when you remember how little you thought about the people you broke up with and you realize that is how little they’re thinking of you. You know, you’d like to think you’re both in all this pain but they’re just like ”Hey, I’m glad you’re gone”.