Lågkonjunktur i oturen

Jag har varit och tittat på lägenhet. En sån där fin bostadsrätt med två rum och kök. Den ligger lite avsides i och för sig, sisådär åtta mil från stan. Ja, i Uppsala närmare bestämt.

Jag har länge dragit mig för att återvända. Tanken var juh att fly från Flogstavrål och studentnationer, men utan tydligt mål så känns det som om jag springer i cirklar här i Stockholm och strösslar pengar omkring mig, och det är bara slöseri med tid, liv och stålar. Då är det bättre att slå sig till ro och försöka komma underfund med vad man verkligen vill.

Ett tag funderade jag på att byta miljö helt. De gotländska kvinnostämmorna lockade i några dagar. Så även Prag, men vad fan skulle jag göra där? Ett tag funderade jag på att spendera hela sommaren på landet, men sen kom jag på att jag måste jobba. Då funderade jag istället på att inte slå mig till ro alls utan säga upp mig och dra till Thailand för semesterpengarna, men av rädsla för att bli teabagad av en ladyboy så började jag kolla på lägenheter igen. Och där är vi nu.

Men jag gillar Uppsala. Det är en stad full av minnen. De ligger utspridda över så gott som varje kvarter. Kärlek, vänskap och svårmod. Finfina minnen som aprilmornar i slottsbacken, donkenfrukost i stadsparken, testunder med Linn och Vargfestival på fotbollsplan. Men det är just det som känns så vemodigt. Det känns som om det inte finns någonting kvar att upptäcka. Ingenting kan överträffa det jag redan har varit med om. Uppsala peakade år tvåtusen. Vill man bo i en stad som alltid måste leva upp till sitt förflutna?

Jag vet faktiskt inte. Jag är fortfarande kluven, men jag gillade lägenheten, och jag gillar att äga. Tyvärr ringde banken nyss och gav mig långfingret. För att få låna en stor portfölj med $$$ måste man ha minst sju tusen kvar när hyran är betald, och det är jag inte ens är i närheten av. Dessutom behövs det en handpenning av storleken ”Fantomens lilla skattkammare”, något det blir jättesvårt att skramla ihop så länge jag pendlar från en hyresrätt. Också regnar det.

Vilken underbar jävla dag.

Hemnet erbjuder mig en etta i Knutby. Ett hallelujah moment?

  • http://www.upinmytree.wordpress.com Andie

    Tyvärr har ju Uppsala sina bra och dåliga sidor. Men om du återvänder så kanske du ser stan i ett annorlunda ljus. Hoppas i alla fall att du får ordning på ditt boende.

  • http://www.blendas.nu bon

    Känner och sjunger med… Men det är väl lite som Jacob Hellmans debut skiva. Skulle den vara lika speciell om uppföljaren kom!? Skulle den sälja idag? Så aftonbladet skrev: Är det inte uppföljarens frånvaro som gör debuten till den speciella skiva som den är!? Det var där vi maskrosbarn upptäckte björne brygg, att man kan få grädde på varmchoklad för en femma om man beställer det på ett cafe, att det kan va skönt att röka på och att sova att det går att sova på skålans toaletter.. Men framför allt broderskap. Men va fan, vi lever inte för att bli yngre. Och sen när blev våra drömmar från de små rummen någonsin som vi trodde…

    Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner
    Så har du ändå aldrig älskat mig