Med smak för bak

Jag gillar finurlig humor. Den där typen som kanske inte nödvändigtvis sätter gomseglet i svaj, utan mer stanna upp, tänka till och kanske le lite fånigt. Men faktum kvarstår, få saker är lika underhållande som direkta ärekränkningar och smädelser som svider likt nässelbuljong.

Det finns män som uppskattar kvinnor utav monstruösa proportioner. Kanske lockas de av utmaningen, lite som Göran Kropp. Att ta sig runt, och över, eller in. Men själv får jag enbart prestationsångest då jag ställs mot en böna med klädstorleken: partytält. Vad gör man med denna enorma kroppshydda? Man måste typ smeka henne med en degspade. Det är som med silikonspäckade Slitzfrallor. Hur ska man utnyttja all denna fläskinformation på effektivast sätt?

Mitt ytliga öga straffar dock bara mig själv. Det är jag som inte hålls varm om vintern eller har någon som kan generera lite skugga då sommarsolen bryner mitt skrov. Tar jag av mig tröjan ser jag ut som en gräddtårta med en jordgubbe på. Ironiskt nog, då denna bränna enbart frestar till sig det fetare könet.

Men som sagt, det finns de som faktiskt gillar en fruntimmer utav den bastantare modellen. Någon att grabba tag i när det blåser kallt. En maffig jävla köttfåtölj att krypa in och ta skydd under. Vissa är till och med så ensamma att de är villiga att ta det hela ett steg längre. Från kroppshydda till kroppshangar.

Min vän Peo Hassel är en sådan man. Helt utan skupler göder han sina kvinnor till Anna Skippers förtvivlan. Vi snackar bröst stora som skinkstekar stjärthalvor som klotgrillar. Man ska dessutom helst kunna bläddra mellan valkarna liksom i en kortlek. Då blir det schvung i jeansen.
Hon får dock gärna vara aktiv på fritiden. Kanske pyssla med diskus, stöta kula, eller varför inte lite kåt släggkastning?

All vikt som går att mäta på en vanlig hushållsvåg är ointressant, men det som verkligen får det att sjunga till i Peos Hasselnötter är om damen fraktar så pass bred last att man kan daska till henne i stjärten när man går till jobbet och den fortfarande dallrar när man kommer hem. Skvalpfett som det kallas i lektermer.

Nu tänkte jag avsluta lite abrupt med en tokig bild.

fat_splits.jpg

Hundra procent H&M

Till min fasa insåg jag att mitt besök på torsdagens kravallfestival skedde, från topp till tå, ekiperad i H&M-stass (med undantag för ett par boxarpjuck från Bobby Burns).

Jävligt punk.

Bomullströja, 149 SEK
Bålen värmdes av en gråvit indietröja, designad för den breda massan. Finstickad bomullskavlitet med ribbning längst ned samt vid halsrigning och ärmslut. Perfekt för uteserveringar när sommarsolen börjat dala och de ensamstående mammorna har druckit sig lagom sårbara, men hopplöst mycket Jimmy Jansson när man är omringad av 10.000 solkiga Fat Wreck Chords-tröjor.

Jeans, 498 SEK
Spirorna packade jag in i vad H&M kallar för en jeansmodell i Fit Bragg, en 5-ficksmodell med normal passform och raka ben. Normal passform för ett sprättägg då eller, för ett par jävla Obelixbyxor är vad det är. Smala jäkla stuprör för benen och en stor fet kittel för höfter och kronjuveler. Inte konstigt att man får komplex för sina kalkonlår när skräddarna tråcklar brallor med passform för en huvudfoting!

Skärp, 69,50 SEK
Denna höftsäck kan man dock snöra till med ett vitt canvasbälte från samma koncern. Har dragit ned drastiskt på treradiga nitbälten sedan jag började åka på vuxenbuiljett.

3-pack boxershorts, 98 SEK
Under hela härligheten dolde sig ett par vita boxerkalsonger med fodrad front. Skönaste fillisarna jag ägt! 95 procent bomull och 5 procent elastan. Sitter lika klockrent som en läderkeps i en herrbastu! Att släppa väder i dessa efter en kastrull het indisk curry kan dock få ödesdigra konsekvenser.

4-pack strumpor, 69,50 SEK
I skorna vilade två tunnt stickade strumpor av en mörkgrå kulör. Fina fisken när sommarsolen sveddar pedalerna, men tyvärr så sliter man ut ett par på två tre vansinnespromenader. Har därför bunkrat upp duktigt med dessa, precis som med kalsonger i oskuldens färg.

hm.png

Shoppa loss redan nu inför nästa års sammandrabbning i Frihamnen. Bara 1344 SEK!

Västkustrapporten

Då var man tillbaka på östkusten igen. Borta bra men hemma bästis. Här finns det rena kalsonger och fläskigt snabbt internet. Internet fanns det förvisso även i Göteborg, men eftersom alla i Göteborg sitter och laddar hem fruktansvärda mängder dubbelkaggad dödsmetal hela dagarna så går det segare än att gnissla sönder tänderna mot en gjutjärnshärdad plankstek på valfri långtradarsylta efter E4:an.

Men nu var jag juh inte i Göteborg för att surfa pattar och shanghaiad hitmusik, utan för att lyssna på svårt distad kravallpunk. Och oj, så distat det var. Något så in i bomben!

Först ut på mitt skräddarsydda spelschema var ett sömnigt No Fun At All. En gubbfet Ingmar vinglade runt på scenen och sjöng falskt i takt till det svajande musikarrangemanget. Känslan av halvengagerad lokalspelning började sätta sig i kläderna, men tack och lov klev snart Comeback Kid på och räddade dagen. Ett manglande ös från kanadas argaste gosskvintett, och sångaren stormade fram och tillbaka på scenen som ett skenande lokomotiv. Pang på i mäktiga fyrtiofem minuter. Riktigt bra.

Tiger Army levererade sin svängiga melankoliska ståbaspunk precis som förväntat, något jag stampade takten till från förfriskningstältet där vi laddade för den annalkande Bad Religion-bataljen. Vi hann även skanka upp en aptit för förödelse med lite Lagwagon och Flogging Molly innan det bar av, två band som även de har en känsla för klockren leverans.

Stämningen framför scenen när Greg och grabbarna kliver ombord är hård och förbaskad. Det knuffadas och puffadas och både klockor och jeans smulas sönder likt en baltisk kvinnas drömmar om ett bättre liv i väst. Synd på så sköna benvärmare, men H&M har nog fler.
Bad Religion är ett sånt band som skulle kunna lira mobilsignalscovers och ändå bjuda på show. Tack och lov spelar de bara gamla godingar av eget märke, men bättre har de varit. Man kände ingen direkt glädje över att vara i Sverige, och jag förstår dem. Jag längtade också till Kaliforniasolen när jag slog upp ögonen imorse och möttes av en smocka i form av växlande molnighet och skurar.

Men men, jag fick i alla fall höra American Jesus innan Millencolin tog över stafettpinnen och jag återvände till förfriskningstältet för att samla kraft till NoFX. Då kommer plötsligt en rockböna dansandes över borden och ifrågasätter mitt och Oskars partyengagemang. Vi gör henne sällskap av rädsla för att tämplas som partylavemang, och det visar sig att hon är från Nya Zeeland och dejtar trummisen i Flogging Molly. Hon sjunger högst av alla och tycker att det är en ”fucking disgrace” av svenska folket att inte stämmer upp i nationell allsång då Örebroarna river av ösdänga efter ösdänga. Sen greppar hon tar i dreadsen på en förvånad punkarsugga och väser att hon kommer att ”fucking kill him” om han välter bordet vi står på.

George Schwindt, pojkvännen, är tydligen måttligt road över att hon far fram i publikvimlet som en nätt liten stridsvagn, en irritation som dessutom verkade delas av ordningsvakterna i tältet. Vi var dock dessto gladare, och efter ett bildbevis och en kindpuss (jag är kär) dansade hon ut ur våra liv, lagom till NoFX time.

Tillsammans med Flogging Molly-flammor så var det här kvällens absoluta höjdpunkt. Tio år har hunnit passera sedan jag såg Fat Mike senast, och det var under ett minst sagt dimmigt Hultsfred 98. Jag hade dessutom ätit svinstarka nudlar dagen till ära och spenderade halva konserten på ett närbeläget dass, något som knappast kvalar in under kategorin ”minnen för livet”.

Den knubbige frontmannen är däremot något man minns med glädje. Jag tror att jag älskar Fat Mike. Han kan vara en av världens absolut skönaste tjockisar. Trind, extremvänster, rik och förbaskat rolig. När han kommenterar svensk tro tar han den enade hären av pekande långfingrar med ro, och han hymlar inte med att han tycker att rusmedel är något man bör inmundiga med ett stort varmt animeleende. Han gör precis som han vill, och han säger precis vad han tycker, och han gör det på ett sätt som förnärmar med acceptans.

Höjdpunkterna utöver det fenomenala mellansnacket var utan tvekan Linoleum (lätt topp fem, världens bästa låtar) och Fuck The Bridge, en känga i skrevet på gratislyssnarna som njöt av den tonsatta förströelsen från Göta Älvbron. Jag antar att Aftonbladets Mattias Kling stod där och surade vid med tanke på hans svaga tvåplussare i dagens tidning, något som han kommenterat med ”stundtals direkt pinsamt trams och flams”. Trams och flams är NoFX, och har man inte vett nog att uppskatta lite skoj så bör man hålla sig till att recensera skivor.

Dagens enda riktiga minus var mitt klädval. Eftersom jag panikpackade i sista minuten så hann jag bara knöla ned en utstyrsel i väskan, och det var en sådan som krävde sitt solsken. Planerna på en proper look i snajdig halvkostym nedgraderades alltså till ett plagg för flottiga sommardiscotek. Och det är aldrig okej när man ska svänga sina lurviga i ett publikhav av tuppkammar och nitade jeansjackor.

oggegirlme.JPG

Slagsmåls-Oskar, trummisen i Flogging Mollys flickvän och den däringa Mat the Cat. Planen vatt klä sig för svinskiva i slips och väst, men då morgonskurarna duggade tätt så valde jag istället att se ut som en jävla idiot.

Tisdagsgarvet!

Det blir svårt att toppa Jeppas YouTube-länkande idag då han hedrar den framlidne hjärnkittlaren George Carlin, en gubbtjuv som sannerligen kunde konsten att slänga käft. Allt material som bjuds är vansinnigt roligt, och jag ler mig själv till krampanfall under Georgegubbens utfall mot miljöaktivister och vår aldrig sinande prylmani.

Men det klipp jag tänkte forsla er vidare till har ingenting med Carlin att göra. No box, jag tänkte istället uppmärksamma ett gäng yngre förmågor, nämligen en skara pojkspolingar som i detta nu håller på med din första fullängdare, grabbarna bakom Derrick.

Många av er har säkert redan ögonen på dessa pajsare, men för alla som missat vad New York-kvintetten har att erbjuda så presenteras här chansen att garva sig själv lite extra harmynt.

Väl bekommen.

21.jpg

Manövrera dig själv till skratt med min finfina bildlänk ^

En Alfons Åberg av sin tid

Hur många indier kan du räkna upp sådär bara på rak arm? Dr Bombay räknas inte. Ej heller Mohinder Suresh. så hur många blev det kvar?
Kan du nämna fler än Gandhi så erkänner jag mig besegrad.

Kanske beror detta till stor del på att jag inte alls gillar Indien. Man dyrkar oxfilé på helt fel sätt och istället för att prisa en gud (som bara det är för mycket) så diggar man hel legion av heliga väsen, varav de flesta dessutom är tydliga svampillusioner.
Men den här bloggen skulle inte handla om varesig hjärnspöken eller opium, utan om Asiens egen Bamse, Mahatma Gandhi.

Gandhi var ett såkallat sharp skin. En arbetarklassrebell som tröttnat på det brittiska patriarkatet och satte sig upp mot överheten genom att bete sig som en liten flicka. Han surade och vägrade äta, och fick på så sätt sin vilja igenom. Dock inte utan påföljd. Den 30 januari 1948 fick herr Ghandi ett piller i kistan och avled inte långt därefter, troligtvis på grund av att han var allergisk mot skarp amunition.
Gärningsmannen, en hindunationalist vid namn Nathuram Godse, dömdes till döden och hängdes ett år senare. Fast inte på grund av mordet på mahatman som man skulle kunna tro, utan därför att han hade burit hand på en man med glasögon.

På Gandhis Lunarstormkrypin (på den tiden Stajl Plejs) kunde man läsa att han gillade att hänga med polare, samla salt och hungerstrejka. Han tyckte även om att lista olika saker, bland annat sina favoritfilmer där toppen pryddes ev ”Ett tåg anländer till järnvägsstationen”, en dokumentär som jag själv tycker är helt klart vinklad till järnvägsstationens fördel.

Men trots sin ganska imponerande kompislista och en skrytig mängd gästboksinlägg så tror jag inte att Ghandi var speciellt spännande att umgås med. Jag gissar nu vilt, men jag kan ändå tänka mig hur det lät på fikarasten när arbetskamraterna undrade var han skulle hitta på i helgen.
- Vet inte. Ligga hemma typ. Kanske låta bli att äta.

Som sagt, inte skitspännande direkt, men ändå imponerande i sin enkelhet. För man måste komma ihåg att det här var en mahatman som enbart med sitt intresse för fasta lyckades locka fler anhängare än Hitler gjorde med sina gevär och kanoner. Och allvarligt, vad är coolast? En mäktig arisk krigshär beväpnade till tänderna med åskpåkar och granater, eller en skara anorektiska asiater som på sin höjd skulle kunna tänka sig att böghöga sina motståndare till underkastelse?

Varför Gandhi ogillade våld behöver man dock bara ta sig en titt på honom för att förstå. Jag menar, en spenslig liten glasögonorm som till och med ett toffeldjur skulle kunna underkuva. Tro fan att man blir pacifist om man är så klen att man blåser bort bara någon visslar Wind of Change.

Utseende: 6
Lukt: 5
Pacifism: 10
Hållbarhet: 2

Mitt betyg: 6

Plus: Tidlös frisyr, hade pli på sin kvinna, spelade elgitarr
Minus: Skev kroppsuppfattning, sjöng med när han lyssnade på freestyle, stod alltid på fel sida i rulltrappan

whistghandi.gif

Juni månad i årets Ghandikalender.

PS. Gandhi var egentligen ett överklasskräk, och jag har inte en aning om hur jäkla många anhängare han egentligen hade. Gillar du inte lögner och bedrägerier så får du söka din fakta i ett annat forum.

Västkustkravallen!

Då var biljetten äntligen inhandlad. Jag drog ut på det farligt länge, men nu är den min. Göttmoseborg, here I come!

West Coast Riot är det bästa som hänt världen sedan Europakonventionen. Nu kanske inte resten av världen är beredd att hålla med, men det är fan det bästa som har hänt Sverige sedan fotbollsbronset 94 i alla fall. Eller chips-och-dipp-underhållning för hela familjen så som Fångarna på Fortet och Det kommer mera.

Bad Religion, NoFX, Millencolin, Flogging Molly, No Fun At All, The Used, Randy, Comeback Kid, och Tiger Army på samma spelschema liksom. Det är ett bättre bandutbud än Hultsfred någonsin har haft, utspritt på tre dagar!
All heil Kulturbolaget, jag tillber marken där ni spyr!

Som Oscar säger så är detta en sjukt bra ekonomisk investering. Vanligtvis får man betala runt 3-400 SEK för en konsert med Bad Religion enbart. Nu betalar man 590 SEK (plus serviceavgift) och får tjugo band på köpet!

Men man får nog räkna med minst ett terrordåd i alla fall, eller lite duggregn, eller att langoskartellen har tvingat upp taxan på skållat knölbröd åtminstonde. Allt annat vore bara för bra för att vara sant.

metaltown_2421435.jpg

Tre goda vänner, en kasse jäst humlefestis och en fet bassist i senapsgul skjorta är allt som behövs för att göra junieftermiddag perfekt då solen bränner som den hetaste kebab.

Ursinnigt urverk

Vi ger det vi heter, det är Expresservice motto. Inte lysande, men det klär dem betydligt bättre än om till exempel Pungkuk EDM Wire Manufacturing Co Ltd valt en liknande slogan.

Jag har absolut ingenting ont att säga om Expresservice. De gör säkert ett kanonjobb, men jag kan inte låta bli att undra varför man väljer en skitförbannad väckarklocka som logotyp? Den verkar mer hämndlysten än effektiv, och han har en ytterst nonchanlant inställning till pakethantering.

Kanske är jag bara trött, men marscherande urverk med dålig attityd är ingenting som jag associerar med vare sig god eller snabb service.

es.png

Jag hoppas innerligt att detta paket inte är adresserat till mig.

Plundring idag, fest imorgon

Handsome Johnsson & he Ugly Bastards är tillbaka med ännu uppsättning toner. Lite aggressivare än förut, men fortfarande Handsome.

Sången heter Today We Plunder, Tomorrow We Feast, och till skillnad från mitt förflutna länkande så handlar det den här gången inte om brustna hjärtan, men kanske faller den någon i smaken trots allt.

kubrickheader2.png

En bild kan förvirra mer än tusen ord.

Vers I.
Gather round and fill your empty glas man.
And I will tell a tale about the man you stand before.
This wooden leg could easy kick your ass man.
But I’m saving every splinter for the fat ass of the law.

They tried to lock me up, said I’m a bad man.
Because I rather live at war instead of dying in peace.
You can reach out, but I will never shake your hand man.
I’m afraid it would come right off, so secure the docks to your lepper colony.

Ref.
Today we plunder, and tomorrow we feast.
We have gone berserk from coast to coast, through all the seven seas.
So misfits and scoundrels, delinquents and thiefes.
Todyay we will plunder, but tomorrow we will feast.

Vers II.
I know according to your books, I am a mad man.
Because I speak my mind instead of quoting others believes.
But every law is written by a scared man.
You can lock us up but you can never cure the disease.

Stick.
One hundred men on death row, one hundred served last meals.
You can swallow like a good boy, or you can spit it out like we.

Ref.
Today we plunder, and tomorrow we feast.

Från videospel till videofilm

Fem filmer att se fram emot och hoppas på nästa år.

Castlevania
Manusförfattaren bakom samtliga Resident Evil-filmer är tillbaka med ännu en Tv-speladaption. Paul W.S. Anderson kommer denna gång att ta sig ann den gamle Vlad Tepes (Dracula) in på djupet och gå tillbaka till den rumänske prinsens ursprung, fast med nya fräscha tag dårå. Filmen kommer också att, liksom spelen, sträcka sig över flera tidsperioder, även om fokus kommer att ligga på 1400-talets Transylvanien.
Varken Dracula eller Belmont är castade i dagsläget, men Sylvain White (som verkligen inte har något CV att skryta med) har på någon vänster lyckats lägga rabarber på detta mångmiljonprojekt. Lite oroande kan tyckas, men jag vill ändå hoppas på det bästa, för denna 20 år gamla spelserie har verkligen all potential i världen att bli något alldeles sjukt coolt.

Warcraft
Jag har inte rört vid ett Blizzardfabrikat sedan Warcraft II, men ändå kan jag inte låta bli att mysa lite vid blotta tanken på detta trevliga initiativ. Lite om filmen är kännt, men under Blizzcon07 så avslöjades det att handlingen kommer att utspela sig ungefär ett år efter den i World of Warcraft, och fokusera på alliansens sida av historien.
Regissörstolen står fortfarande tom, men om du är en filmskapare av samma kaliber som Zak Snyder eller Christopher Nolan så är det bara att slå Legendary Pictures en pling, för det är precis vad de letar efter.

Halo
Författaren till zombie-epedemin 28 Days Later, Alex Garland, fick en miljon dollar för att skriva manus när en av de mest framgångsrika spelserierna någonsin ska bli spelfilm. Detta manus såldes sedan till Universal för det tiodubbla beloppet, något som säger ganska mycket om hur hett Halo verkligen är.
Vem som ska regissera är ännu oklart, men det har ryktats om att både Steven Spielberg och Michael Bay skulle kunna vara tänkbara för detta ärofyllda uppdrag. Det finns emellertid andra rykten som säger att projektet aldrig kommer att regisseras överhuvudtaget, utan är dött på grund av spänningar mellan Microsoft och filmbolaget, men producenten Peter Jackson lovar att det kommer att bli åka av, förr eller senare. Hurvida det verkligen blir nästa år återstår dock att se.

Prince of Persia: The Sands of Time
Hur man kan casta Jake Gyllenhall i rollen som galet flexibel prins från Persion frångår helt mitt förstånd. Visst känns det kul att ett så pass fenomenalt spel får den uppmärksamhet och budget som det förtjänar, men gyllene Jake? Missförstå mig inte, jag gillar grabben. Men han passar bättre som småfånigt ögongodis för kvinnor och akterseglare, inte som kandelabersvingande hjälte i pösiga mjukisbyxor. Jag är ledsen, men jag ser det bara inte.
Handlingen ska i alla fall gå hand i hand med den i spelet (även om den givetvis modifierats en aning för att passa på vita duken), och spelets skapare Jordan Mechner kommer även han att vara inblandad i produktionen.
Mannen som ska styra och ställa över projektet blir Mike Newell som regisserat med blandat resultat. Harry Potter and the Goblet of Fire är hans senaste storfilm, men varmast minns vi honom nog från Donnie Brasco.

Metal Gear Solid
Spelserien som både radiodramatiserats, getts ut i novellformat och som egen serietidning ska nu bli film. Det är än så länge väldigt lite kännt om handlingen, men Hideo Kojima kommer att vara inblandad, både som exekutiv producent och manusförfattare. Inga anledningar att spränga sig själv (eller Love) i luften med andra ord.
Regissör ser i nuläget ut att bli Kurt Wimmer, som kanske mest är känd för att ha skrivit och regisserat den mästerliga Equilibrium (bortglömda Cubic i Sverige). Reaktionerna kring detta har varit blandade, men med tanke på hur lite man har att döma honom på känns det lite tidigt att varesig kasta hattar eller ruttna tomater. Peter Jackson torde väl vara beviset på att i princip vad som helst är möjligt i Hollywood.

jake_gyllenhaal.jpg

Den här killen + ett par snabelskor = flipp eller flopp?

The Talisman
Också lite extra gött. En av mina absoluta favoritböcker ska äntligen bli Tv-serie! Filmatiseringarna av detta mästerverk har i och för sig utlovats med jämna mellanrum under tjugo års tid nu, men jag tänker ändå fortsätta hoppas att 2009 är året då det äntligen är dags att infria det gamla löftet.
Mick Garris som regisserat många andra av Stephen Kings historier (så som The Stand och The Shining) var en av dem som skulle tagit sig ann det härprojektet back in the days, men även då producenterna älskade manuset så vägrade Tv-bolaget att hosta upp pluringarna som behövdes. Men den som väntar på något gott behöver förhoppningsvis inte vänta så mycket längre än ännu ett år, och nu är även Hollywood-Midas själv inblandad i produktionen (nämligen Mr Steven Spielberg) så tror jag att vi kan våga vänta oss något alldeles fantastiskt.

Som en liten bonus kan jag även nämna att filmåret 2010 ger oss:
- Bioshock
- Return to Castle Wolfenstein
- Broken Sword: The Shadow of the Templars

Demokrati schmemokrati

Rätten och möjligheten att få tycka vad man vill är ett intresse som många i detta land uppskattar och värnar om. En gång i tiden var ämnet en så pass het potatis att man skrev in den i grundlagen av bara farten, och även stiftarna av Europakonventionen kände att det var en skön punkt som platsade bland de andra mänskliga rättigheterna så som religionsfrihet och förbud mot att förslava en god vän.

Alla tycker dock inte att det där med rättigheter är riktigt lika coolt som du och jag, så nu på onsdag ska Sveriges riksdag rösta om hurvida vi vill behålla detta privilegium. Det behövs fyra riksdagsledarmöter för att sätta stopp för denna galenskap, men för tillfället så verkar samtliga hundrasjuttoiåtta fnissa förtjust när patripiskan kittlar deras feta nackar.

Oroande är bara förnamnet. Ska vi på allvar tro att det finns hundraåttiosju polikter utan minsta lilla skelett i garderoben? Inte ens en liten benknota i form av Tobleronekvitton eller pinsamma Googlingar? Amen sure balla bacon, det verkar lika troligt som att E-Type skulle byta frisyr!

Sverige är ett land där vi är måna om våra mörka hemligheter, och passar inte den galoschen så bör man kanske ta sitt pick och pack och söka lyckan någon annanstans. En skön diktatur kanske skulle skulle falla herrarna bättre i smaken? Burma är jäkligt hett i år, annars kan jag rekomendera Kina, eller varför inte neodiktaturen i väst?
Jag skulle bli allvarligt oroad om detta lagförslag gick igenom, men knappast förvånad. Kan Stor-Bush så kan väl Lill-Bush, och friheten har redan äventyrats på andra sätt runtom i landet.

Som i Enköping till exempel. Där har man redan påbörjat festen och totalförbjudit alla former av alkoholförtäring utanför lykta dörrar. Att vi blir av med patrasket från stadens bussterminal och parker kanske låter som en välsignelse i teorin, men detta innebär också att du inte får slänga i dig en baugette med fläsk och ättiksgurka en stressig morgon på väg till kontoret. Då får du span på dig direkt.

Uppsala län håller sakta men säkert på att förvandlas till en nazistat där feta grisar i hög hatt och guldmedaljong bestämmer över vad som gör livet värt att leva. Vad blir nästa steg? Ska man kanske förbjuda rullstolar på jobbet eftersom man kan plocka isär dem och sniffa i sig smörjmedlet? Eller varför inte svartlista alla feta människor från snabbköpen, eftersom de kanske köper allt i hela affären och inte lämnar något kvar till de som verkligen behöver? Ja, vart ska vi dra grnäsen för denna nolltolerans?

Förvägra mig mjöd, förvägra mig livets glöd liksom. Ska man inte få svalka strupen med ett uppfriskande glas Kristi mousserande blod på en skitromantisk picknick en varm sommardag utan att Gunvald ska komma dundrande i sin snutbulle så att parkbänkar och pensionärer haglar över hela stan? En femhunka i böter om du så bara luktar på en folka. Det är så en slipsknut ska dras. Precis sådär lagom hårt att man inte får något syre. I’m lovin’ it.

b000ehq71u01_sclzzzzzzz_.jpg

Jesus som var gjord av kex och vin kan skratta sig lycklig som inte bodde i Enköping. Då hade det blivit femhudnra spänn i böter varje gång han kilade över gatan för att tjacka cigg.