Albarapporten, dag ett

Det är vår. Det är 2008. Råttans år. En tid för kärlek. Tid för slängkyssar och böldpest. Rid för förändring.

Men inga jävla bullriga förändringar. Det orkar jag inte med. Ingenting som skakar om min värld så att knäna viker sig likt ett korthus byggt på Lasse Kronérs mullrande mage. Mer lite mysig förändring, likt åsynen av årets första tussilago.

Råttan anses vara en ledare. En pionjärer och en erövrare. Jag har därför valt att se detta som ett tecken på att det är dags att erövra mina drömmars kvinna.

Nu är jag förvisso inte råtta utan född i tuppens år, och som tupp förväntas jag – enligt någon antik kinesisk myt – vara metodisk, effektiv, stolt, uppriktig, självsäker, ärlig, sällskapsmänniska, vänlig, trevlig och självständig. Och alla tio punkter är finfina egenskaper om man vill erövra en kvinna. Desto tråkigare då att inte en enda av dem stämmer in på mig. Men det vet ju i och för sig inte hon. Jag behöver bara säga att jag är född i tuppens år så är saken biff (eller kyckling).

Så vem är hon då? Mina drömmars kvinna. Det vet jag inte riktigt, men jag vet att hon är blond. Jonte hävdar att jag alltid har haft en fallenhet för dumma blondiner, ett påstående som dock känns allt annat än rättvist med tanke på att jag inte haft en enda guldlock i mitt stall sedan Elina, och det är nu sju år sedan.

Nej, mörka mystiska skönheter har alltid varit min melodi, även om deras attityd oftast varit väl mörkt och mystiskt. Nästan så att man skulle kunna tro att mitt kärleksliv regisserats utav David Lynch. Men det ska bli ändring på det. Råttan kräver förändring!

Hon heter Maja, tror jag. Eller kanske Bella. Jag bara gissar. Jag vet egentligen ingenting om henne men än att hon kliver på min buss en hållplats efter mig, och kliver av fyra hållplatser innan.

Tänk er Jessica Alba i secondhandkavaj. Likheten är i och för sig inte slående, men de är lika hypnotiserande vackra. Hon brukar sitta bredvid en grabb i hårt Dax-vaxad högstadiefrisyr. Han ser ut att vara i tjugoårsåldern, och jag får av någon anledning känslan av att de är gamla klasskamrater, så förmodligen är hon lika gammal med en möjlig diff på cirka tolv månader.

De verkar i alla fall inte vara tillsammans, vilket känns skönt. Han ser ju trevlig ut, så det skulle vara tråkigt att behöva förnedra honom för att säkerställa min roll som 804:ans alfahane. Men jag tror faktiskt att hon är obunden. Hennes uppenbarelse skvallrar om att hon är sån där tjej som väntar på den rätta. En gammeldags romantiker som hellre dör ensam än lever tryggt och trist tillsammans med en slumpmässig slusk. Detta baserar jag i och för sig enbart på hennes secondhandkavaj och mina privata önskemål, men eftersom det här är min blogg så är fallet sådant tills motsatsen har bevisats.

Hon brukar sitta i den främre delen av bussen, bland platserna reserverade för fossila fynd. I morgon tänkte jag själv plantera mig i fören och hoppas att hon slår sig ned på luktvänligt avstånd.

Återkommer med doftrapport.

  • Pia

    Jaså, jaså…där ser man! Vad trefligt att ha något att titta på på vägen till jobbet :)
    Jag håller tummarna för dig att hon sätter sig i närheten, kanske precis framför så du kan lukta på hennes hår :P Allra helst på sätet bredvid dig! Väntar med spänning på att få höra hur det går… Good luck! :)