Det är vår. Det är 2008. Det är råttans år, en tid för kärlek, slängkyssar och böldpest. Det är en tid förförändring.
Inga bullriga förändringar av Big Bang-proportioner. Ingenting som kommer skaka om era världar så att era liv rasslar ihop likt ett korthus byggt på Lasse Kronérs mullrande mage. Mer en lite mysig förändring, likt åsynen av årets första tussilago.

Råttan anses vara en ledare, en pionjärer och en erövrare. Jag ser detta som ett tecken på att det är dags att erövra mina drömmars kvinna.
Nu är juh jag dessvärre född i tuppens år. Som tupp förväntas jag vara metodisk, effektiv, stolt, uppriktig, självsäker, ärlig, sällskapsmänniska, vänlig, trevlig och självständig. Alla tio punkter är finfina punkter om man vill erövra en kvinna. Dessto tråkigare då att inte en enda av dem stämmer in på mig, men det vet juh inte hon. Jag behöver bara säga att jag är fördd i tuppens år så är saken biff, eller kyckling.

Mina drömmars kvinna är blond.
Jonte hävdar att jag alltid har haft en fallenhet för dumma blondiner, ett påstående som känns allt annat än rättvist med tanke på att jag inte haft en guldlock i mitt stall sedan Elina, och det var ändå sju år sedan.
Nej, mörka mystiska skönheter har alltid varit min melodi, även om deras attityder oftast har varit lite väl mörkt och mystigt. Nästan så att man skulle kunna tro att mitt kärleksliv regisserats utav David Lynch. Men det ska bli ändring på det. Råttan kräver förändring!

Men vem är då denna blondin?
Hon heter Maja, tror jag. Eller kanske Bella. Jag bara gissar. Jag vet egentligen ingenting mer om henne än att hon kliver på min buss en hållplats efter mig, och kliver av fyra hållplatser innan.
Tänk er Jessica Alba i secondhandkavaj. Likheten är i och för sig inte slående, men de är lika hypnotiserande vackra. Hon brukar sitta bredvid en grabb i välvaxad högstadiefrisyr. Han ser ut att vara i tjugoårsåldern, och jag får en känsla av att de är gamla klasskamrater så jag antar att även hon har påbörjat sitt tredje decenium.
De verkar i alla fall inte vara tillsammans, vilket känns skönt. Jag menar, han ser juh trevlig ut så det skulle vara tråkigt att behöva förnedra honom och stjäla hans kvinna. Men jag tror faktiskt att hon är obunden. Hennes uppenbarelse skvallrar om att hon är sån där tjej som väntar på den rätta. En gammeldags romantiker som hellre är ensam än tillsammans med en slumpmässig slusk. Detta baserar jag i och för sig enbart på hennes secondhandkavaj och mina privata önskemål, men eftersom det här är min blogg så är så fallet tills motsatsen har bevisats!

Hon brukar sitta i den främre delen av bussen, bland de fossila fynden. Imorgon tänkte jag själv plantera mig i fören och hoppas att hon slår sig ned på luktvänligt avstånd. Återkommer med doftrapport.

Vem är hon, denna Alba-kopia? Kanske hatar hon utvandrare? Folk som flyttar utomlands och stjäl utlänningars kvinnor och jobb. Kanske pluggar hon thailändsk massage på distans och skulpterar obscen tidelagserotik i brons och ställer ut på stora torg? Kanske är hon barnboksagnostiker som tycker att Långa Farbrorn ska skaffa vänner i sin egen ålder? Kanske älskar hon mig i smyg. Ingen vet, men man kan juh anta.