Nitton frågor och en uppmaning

Alla som känner igen den här listan borde sätta sig i skamvrån och tänka över vad de vill göra med sina liv.

1. Värsta känslan?
Att bli snittad. Gör asont!
2. Bästa känslan?
Att lägga in sill.
3. Din första tanke när du vaknar?
Sill!!!!!111
4. Vilken ringsignal har du på din mobiltelefon?
Någon funky fresh. Vet inte hur man byter.
5. Har du någonsin varit kär?
Nej, det gör så ont när knoppar brista.
6. Vad har du på väggarna i ditt sovrum?
En hylla, och i den hyllan står en liten man och bajsar på sig.
7. Vad har du under sängen?
Ett hakkors och tre andra skapligt farliga extremhögersymboler.
8. Ser på?
Risig mjukporr och power metal-videos.
9. Lyssnar på?
Vit makt, reagge och Lugna Favoriter.
10. Skriv nått smart!
345 + 978 = 10856.
11. Om du fick träffa vem du ville död eller levande, vem?
Någon levande, så att jag kunde döda honom.
12. Vad stod det i ditt senaste mottagna SMS?
Your password to ShemaleFoSho.com is fläsksvärd.
13. Vad vill du bli när du blir stor?
Som Christer Pettersson.
14. Hur skulle dina vänner beskriva dig?
Snål, ringer aldrig. Minst tarmar i kretsen.
15. Vilket är ditt lyckligaste ögonblick?
När jag seglade på de sju haven.
16. Vad skulle du vilja vara världsmästare i?
Löjlig fråga. Tänker inte svara på den.
17. Vilken kroppsdel klarar du dig utan?
Huvudet. Snoppen tog över dess uppgift redan i mellanstadiet.
18. Vilken superhjältekraft vill du ha?
Kapsylöppnarblick.
19. Vad är du beroende av?
Luft. Blir skitgrinig på morgonen om jag inte får luft.
20. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
Någonting att dricka, Martin Melin och ett glatt humör.

Jumper får vad den förtjänar

När jag knallar in i en biosalong vill jag göra det med så absolut lite kött på benen som bara möjligt. Man ska helst kunna se knotorna. Jag vill känna samma vilsna enfaldighet som Carolina Gynning känner utanför porten till valfritt universitet. Undviker därför allt vad trailers heter, men besöker gärna IMDB för att snappa upp två-tre affischnamn, en regissör och en titel. Men inte mycket mer. Less is more, helt enkelt.

Skälet till detta är naturligtvis att jag vill bli överraskad, gärna positivt, men precis som resultatet kan vara underhållande och belönande kan det sluta katastrofalt och förödande. Kvällens biobesök lutar mer åt det sistnämnda.

Att Samuel L. Jackson var ett av filmens dragplåster borde ha varit varningsklocka av absolut magnitud. Han gjorde visserligen halvsköna Black Snake Moan förra året, men det ursäktar inte missfall som Snakes on a Plane, Freedomland och nu senast Jumper. ”Varför gör du så här mot mig, Samuel?”, ville jag skrika rakt ut i biomörkret. Året är inte -93, du är inte Wesley Snipes, och det här är inte Demolition Man.

Hayden Christensen är inte heller mycket bättre han. Tyvärr. Jag gillade ju hans Anakin Skywalker, synd bara att hans Anakin Skywalker tydligen är hans naturliga tillstånd. Jag som trodde Keanu Reeves hade ett spartanskt karaktärsregister, men i jämförelse med unge herr Vader framstår ju Reeves rena rama kameleonten.

Tack och lov är Rachel Bilson alltid är lika bedårande oavsett manus och regi, vilket också är filmens enda behållning. Ingen människa på denna jord är dock vacker nog att rädda Jumper från det gamla PM-betyget ”total tandlossning”.

Faster – Harder – Scooter!

För mycket information & en mysig bild

I går fulbloggade jag ett Youtube-klipp med Paul Simons lysande You can call me Al-video, något jag givetvis borde ha en lika lång kram för som ett likvärdigt kok stryk. Kram eftersom det är en riktig må bra-låt med fantastisk trumpetdans, men också en stilett i stjärten då jag själv djupt och innerligt avskyr Youtube-bloggar.

I dag tänkte jag dock varken må bra eller bjuda på show. Ligger just nu i sängen och pratar kyskhet med gårdagens dambesök. Hon har någon form av identitetskris i underlivet och tycker att allt efter lättklätt myshångel är alldeles fantastiskt pinsamt. Missförstå mig rätt, jag fullkomligt älskar när kjoltygen tjuter som Lille Skutt så fort man försöker ta förhållandet från mellanstadienivå till ett lite mer vuxet plan, men jag blir ändå en smula osäker på min egen tillräcklighet när någon joddlar ”Gud så pinsamt!” när tar till mina trix istället för ”Ta mig i samtliga konkaver big daddy!”. Något som naturligtvis är helt galet med tanke på att mitt tilltalsnamn är Mattias, vilket ändå betyder Guds gåva (till kvinnorna, Mattias egen anm.).

Inser nu att det här är på tok för mycket information som ingen har bett om, och avslutar därför med en mysig bild för alla barn.

3150970_47.gif

Kalla mig Al

I dag ska jag göra något så simpelt som att luta mig tillbaka och låta Paul Simon göra jobbet (som i sin tur lutar sig tillbaka och låter Chevy Chase göra jobbet).

Må bra-låt. Må bättre-video.

You’ll be in my heart, motherfucker

Walt Disneys arv har nu letat sig från DVD-hyllan till CD-stället. Lyssnar non stop på soundtracken till Aladdin, Lilla Sjöjungfrun, Tarzan och Lejonkungen. Svårt att inte uppskatta dessa karaktärers blåögt naiva tro på att det goda till slut alltid segrar. Det är en uppiggande kontrast till min nuvarande tilltro på tillvaron.

Ler också mitt allra största Pernilla Wahlgren-smajl när jag hör Phil Collins You’ll be in my heart. Minns att jag tyckte att det var en riktigt halt och lökig ballad när jag hörde den för första gången, men efter några Rix FM-repetetioner växte den sig allt starkare. Inte blev den heller sämre av att min bror hävdade att sången i filmen framförs av en hulkande Tarzan som med gråten i halsen svingar sig i lianerna efter en bortrövad apa.

Odjuret finns i betraktarens öga

Har i dag inhandlat femton färska Disney-DVD:er för lika många hundralappar. Insåg dock just att jag glömde Skönheten & Odjuret, den kanske sagolikaste sagan av dem alla. Den som predikar att skönhet kommer inifrån.

Det är ett väldigt vackert budskap, tycker jag, och ett budskap som alla bildsköna brallisar borde ta lärdom utav så att jag inte behöver dejta några obehagliga näsapor.

3142729_19.jpg

”Du har blivit varnad!”

Fick i går min första varning som bloggare för Gamereactor. Jag vet inte hur pass vanligt det är, men det som fick Petter & Co att hytta med näven i mitt fall var språkbruket, något som känns både hårt och orättvist. Inte för att det inte stämmer, utanför att jag hänvisades till regler och förordningar som jag inte kan hitta någonstans sidan.

Att det blivit många hårda ord är jag väl medveten om, inte minst i och med rapporteringarna från Leif-Bodil Skogsmus vilda liv och leverne, men ska jag verkligen hållas ansvarig för hans burdusa framfart? Jag återger ju bara vad jag ser och hör.

Min första tanke var att flytta verksamheten till en annan sida eftersom jag är en gammal dum hund som inte riktigt vill lära mig att sitta. Jag får skrivkramp och känner mig otroligt obekväm när censuren kikar mig över axeln hela tiden, men det verkar också vara samma Bamse-attityd på alla stora bloggförvanskare. Aftonbladet har till exempel följande krav:

Du får inte förtala, smäda, trakassera, diskriminera, förfölja eller hota andra eller på något annat sätt kränka andras rättigheter. Du får heller inte publicera, posta, överföra, distribuera eller sprida information eller material som innebär hets mot folkgrupp, förtal, barnpornografibrott, olaga våldsskildring, brott mot tystnadsplikt eller uppmaningar till brott eller som på annat sätt strider mot lag eller är olämplig, stötande, vulgär, obscen eller oanständig.”

Detta ska tydligen gälla yttrandefriheten i alla sammanhang, vilket i stort sett betyder att jag enligt svensk lag inte får blogga över huvud taget, något som naturligtvis känns väldigt snopet. Extra snopet känns det också när man inser att Aftonbladet avlönar Alex Schulman som skriver Sveriges mest överflödiga blogg efter Magnus Uggla (som tack och lov har slutat).

Nu kanske inte Schulmans blogg är hets mot folkgrupp, men det är fan i mig hets mot god smak.

3139512_43.jpg

Leffe Skogsmus köper sursockrade bilar

Innan vi börjar vill jag bara klargöra att jag aldrig någonsin skulle få för mig att blogga om Ahlgrens sursockrade bilar. Det har redan spenderats, tuggats och rapporterats till leda, och för varje blogg om dessa emaljmakulerande skumgummifordon drivs läsarskaran ett steg närmare total sursockerintolerans. Med all rätt. Därför lovar och svär jag härmed att skona er från denna Petterpropaganda.

Leffe däremot saknar helt god smak och sociala spärrar.

När Leif-Bodil Skogsmus vaknade var han på ett strålande humör. Solen sken och fåglarna kvittrade. Perfekt väder för att undanröja bevis tänkte Leffe och greppade röjsågen med den ena handen och femdollarsfnasket med den andra.

Efter ett jobb väl utfört konstaterar Leffe att man blir helt otroligt smutsig av att portionsförpacka och skotta ned luder. En dusch och en rakning på det här, tänkte Leif-Bodil, sen kan jag gå ned på stadens danslokal och shotta Fahrenheit och slåss som en polack.

Tio minuter senare är han klar. Redo att göra stan, klädd i skinntunika och läderslips. Nyduschad, nyrakad. Blodet sprutade. En underbar kväll att vara vid liv.

Eftersom Leffe har pantsatt sin hudfärgade flakmoped för en låda Moldaviska smuggelcigaretter tar han bussen in till city. Linjen stannar precis utanför Bältdjuret Bengts Bättre Begagnade Livsmedel, och eftersom Leffe har slut på röjsågsbatterier går han in. Precis vid kassan, där Bältdjuret Bengt förvarar sin Rivosto (på grund av den höga snattrisken) hittar Leffe någonting han aldrig sett förut. Bara läst om i blogg. Ahlgrens sursockrade bilar. Han plockar ned en påse och tittar på den.

- Det sägs att Gamereacor-Petter får tusen spänn varje gång dessa sega åkdon nämns i skrift, och en krona för var konsumerad kärra, säger Bältdjuret Bengt som driver Bältdjuret Bengts Bättre Begagnade Livsmedel.
- Jaså, säger Leffe, och åker hem.

Resten av kvällen spenderade han med att MSN-knulla sina vänner och bekanta.

Skitslut.

Etiketter: ,

Leffe Skogsmus vinner på stryktipset

Tidigare i dag fick ni följa med Leffe Skogsmus på hans andra äventyr, Leffe får diabetes. Ikväll tänkte jag bjuda på den första berättelsen i sagan om vår lilla favorithjälte. Den heter Känner ni Leffe? Honom hotar man inte.

Känner ni Leffe? Leffe bor i en liten röd stubbe med vitt staket, mitt en liten solig skogsglänta strax utanför Kramköping. Den har han tagit över med trubbigt våld. Stubbens förra ägare, gamle goe Farbror Mullvad, ligger begravd i sitt eget rödbetsland på baksidan. Kommissarie Combover som utredde försvinnandet tog Leffe på bar gärning när han försökte kränga gamle goe Farbror Mullvads utdragna guldtänder nere i hamnen. Leffe erkände direkt, och visade var han hade gömt både kropp och mordvapen, men utredningen lades ned i brist på ork.

Men Leffe är inte bara en skoningslös sadist, han frilansar även som vaktmästare på olika skolor runt om i kommunen, och pengarna han tjänar går oavkortat till baltiska postorderluder. Livslängden på ett sådant är dock inte mer än två veckor eftersom Leffe gillar kvävbollar och hårda tag, något vi alla kan relatera till.

Men nu små barn så ska Leffe Skogsmus tystas. Han golade nämligen på Kramköpings eget motorcykelgäng The Magnificent Hit Le Radolfos för lite snabba cash, så ikväll blir det grillfest och golbögs-piñata.

Hejdå, och Leffe hälsar att om han bara får tag på er så..!

Etiketter:

Leffe Skogsmus

Jag, precis som ni, spottar ogärna chansen till snabba cash i ansiktet. Barnböcker är en aldrig sinande guldgruva, och detta beror antagligen på att barn är idioter. Små fyllon som skriker, spyr och skiter ned sig. De förstår helt enkelt inte bättre än att uppskatta vad än de matas med.

Titlar som Olle får en hund, Olle får HIV och Olle blir skjuten av polisen praktiskt taget pissas ut på marknaden, och titlarna kan göras i hundratal. Det är egentligen bara fantasin och censuren som sätter gränsen, och har man inga gränser är det bara att öppna fickorna och se på när pengarna klingar in. Ka-ching!

Själv jobbar jag på en serie om Leffe Skogsmus som kilar runt i skogen och hittar på bus. Här är ett utdrag ur del två, Leffe får diabetes:

När Leffe vaknar är klockan inte mer än fem, men av någon underlig anledning så kan Leffe inte somna om. Då det ändå är långt in på eftermiddan glider han ändå i morgonrocken och sveper två Starkbock som han lagt på kylning kvällen innan. En stadig frukost är det viktigaste målet på dagen, tänker Leffe och spyr ned sig.

När Leffe skogsmus vaknar till liv (för andra gången denna dag) är klockan sju och Bingohallen har precis öppnat. Han tvättar av sig med citrusdoftande våtservetter och knatar ned mot staden med en skarpladdad revolver innanför byxlinningen. I kolven har han ristat en skåra för varje fnask han rånmördat, men fnask har ingen själ, så Leffe Skogsmus knäpper knäpper med fläckfritt samvete luder på löpande band.

I dag är det dock inte billiga våp som står på Leffes lista, utan ICA-handlare och punkarsvin. Leffe gillar nämligen inte att ICA och punken har blivit så kommersiell.

Forts. följer. Inte.

Etiketter: