Idiotens guide till riksdagsvalet 2014

Nu nalkas ljuva valtid, och då det finns gott om idioter som ämnar göra anspråk på makten, vad passar då bättre än just en idioternas lathund till det svenska riksdagsvalet?

Typ ingenting (med eventuellt flera undantag)!

Till skillnad från en traditionell valbarometer som matchar dina svar med vart partis eget partiprogram så har jag istället utgått från den simple mannens fördomar och oppositionens smutskastningskampanjer.

Passade ändå, tycker jag ju själv, särskilt i en tid då våra kandiderande riksdagsmän och kvinnor tycks gör större sak av att peka på andras fel än att framhäva sig själva. Lite som att säga ”okej, jag erkänner, jag har absolut ingenting att komma med, men den där jäveln är inte så mycket bättre hen heller!”. Den klart förtroendeingivande skvallerbyttabingbång-strategin alltså.

Så, här har ni dem, den kompletta serien av Idiotens guide till riksdagsvalet 2014:

"Stäng gränserna!"

”Stäng gränserna!” – Partiet för dig som vill resa stängsel kring gränserna, slå på strömmen och göra tvål av alla människor vars rötter inte kan spåras raka vägen till Bockstensmannen.

"Öppna gränserna!"

”Öppna gränserna!” – Partiet för dig som tycker att den svenska välfärden borde vara lite mer av en all you can eat-buffé, med gratis inträde, utan vakter i dörren.

"Stöld är inte stöld!"

”Stöld är inte stöld!” – Partiet för dig som inte vill betala.

"Privatisera allt!"

”Privatisera rubbet!” – Partiet för dig som kan betala.

"All makt åt staten, vår befriare!"

”All makt åt staten, vår befriare!” – Partiet för dig som tycker att någon annan ska betala.

"Sjunde gången gillt!"

”Sjunde gången gillt!” – Partiet för den obotlige optimisten…

"..."

”…” – Partiet för dig som vet vad Centerpartiet är för något.

"Jesus var fett king!"

”Det var bättre förr, jätteförr!” – Partiet för dig som värnar om gamla, goda, hederliga, kristna värderingar.

"Utbildning, who needz it?"

”Utbildning, who needz it?” – Partiet för dig som tycker att okunnighet är salighet.

"Gubbslem!"

”Kön är blott en social konstruktion, ditt gubbslem!” – Partiet för dig som har en alternativ frisyr och hatar män snäppet mer än du hatar livet självt.

Håll till godo!

Själv överväger jag att lägga min röst på Annie Lööf och hennes käcka centerpartister. Gillar ju ändå att leva i kittlande ovisshet.

Brist på romantik i romantisk metropol

Kom i går kväll hem från Prag, ni vet vistelsen jag vann under ett personalmöte på vilket jag inte ens närvarade. Mitt andra besök i staden, men var den här gången bättre förberedd och hann se betydligt mer.

Är vanligen var- och sparsam med superlativen, men Prag är verkligen en underbar stad. Kanske till och med snäppet för underbar. Nästan så att alla vackra byggnader som står vägg i vägg ger något av en slags tårta-på-tårta-effekt. Det blir överrumplande, men det är förstås också ett ganska angenämt problem. Turistträngseln är i så fall en mer verklig plump i protokollet, men det är ju inte som om jag själv är inföding, så det det är bara att bita ihop hoppas att man är lika mycket i vägen för personen bakom som personen framför står i vägen för dig.

Vi hann i stort sett se allting som vi ville hinna med. Karlsbron, Vaclavplatsen, Pragborgen, gamla judiska kyrkogården och alla andra ”måsten” som är svåra att missa om man så ens gav sig fan på det. Det enda som försakades av anledningar som brist på tid och lokalkännedom var den nya judiska kyrkogården, allt Kafka-relaterat och Det dansande huset i Novi Mesto. Samt Tjeckiska kubistmuseet som bara skulle ligga runt knuten, men det var inte så mycket vårt fel som att de hade stängt två år innan vi hann fram.

Bra dagar alltså. Det enda jag skulle göra annorlunda om jag hade makten redigera resan i efterhand vore väl att byta ut mitt resesällskap. Det låter kanske hemskt och hårt, men skälet till att jag väntade så länge med att ta mig till Prag en andra gång var just för att jag under nästa besök ville dela upplevelsen med någon jag tycker om. Alltså mer än som vän, för det finns tillfällen då en vän helt enkelt inte är nog. Prag är en stad för älskare, och mången var stunden då jag önskade att det var en käresta jag hade vid min sida.

Tydligare blev väl aldrig denna önskan än när hotellpersonalen råkade ge vår rumsnyckel till en annan gäst och direkt budade upp en flaska champagne som ursäkt, och vi sekunderna senare upptäckte att de under vår utflykt till Kutná Hora redan hade ställt upp en flaska champagne, för att jag fyllde år. Två flaskor skumpa alltså, till ljudet av pragsorl från öppet fönster på femstjärnigt hotell mitt i Gamla stan, och med en sol på klar himmel som stod riktad likt en 2000W scenstrålkastare rakt in i rummet. Klart man ville hångla liksom.

Men en flaska fick vi i oss i alla fall, och efter det avslutades födelsedagen med en tur upp på Petřínkullen via bergbana där vi även åt middag på restaurang Nebozizek med utsikt över ett centralt Prag i skymning.

Kan rekommendera Prag varmt nog, och skiter du i tjusiga omgivningar så åk för priserna. Blev själv mycket positivt överraskad över hur billigt allting var. Visste faktiskt inte vad jag skulle förvänta mig då även besöket under våren 2008 var en bjudresa där jag inte la ut för mer än en öl ur egen ficka.

Tror inte ens jag gjorde av med två tusen på dessa två dagar, och då är alltså allting inräknat, inklusive flyg. Snålade heller inte med vad jag ville äta eller dricka (även om jag visserligen undvek turistfällor där ölen var dubbelt så dyr som de lokala syltorna). En stor stark kostar sällan mer än tretton kronor, och ett mål mat går i centrum på mellan trettio spänn och en hundring. Servicen lämnar visserligen en hel del att önska, men eftersom allting ändå är så löjligt billigt har man råd att dricksa även den vresigaste kypare och därmed känna sig lite larger than life.

Kikar redan nu på rum och resor för nästa vår/sommar, för ett tredje besök blir det garanterat.

Födelsedagsbarn i motljus mot ett Prag i fullt liv. Med bjud-champagne (andra flaskan).

Födelsedagsbarn i motljus mot ett Prag i fullt liv. Med bjud-champagne (andra flaskan).

Medioker mat till magisk utsikt på restaurang Nebozizek.

Medioker mat till magisk utsikt på restaurang Nebozizek.

Utsikt mot torget i Gamla stan och det Astrologiska klocktornet .

Utsikt mot torget i Gamla stan och det Astrologiska klocktornet .

Utsikt från annat fönster.

Utsikt från annat fönster.

Vackert slitage på Prags centralstation.

Vackert slitage på Prags centralstation.

En av tusen biljoner statyer i Prag. Vet inte vad den heter, men kallar den för "Va saru saru?".

En av tusen biljoner statyer i Prag. Vet inte vad den heter, men jag kallar den för ”Va saru saru?”.

Utsikt från ett bestiget Prag.

Utsikt från ett bestiget Prag.

Pragborgen.

Pragborgen.

Pragborgen, igen.

Pragborgen, igen.

Pragborgen, återigen.

Pragborgen, återigen.

S:ta Barbarakyrkan, utifrån.

S:ta Barbarakyrkan, utifrån.

S:ta Barbarakyrkan, inifrån.

S:ta Barbarakyrkan, inifrån.

Stort jävla fönster.

Stort jävla fönster.

Första måltiden gick på ungefär 40:- med dricks. Det blev någon slags gris med något slags tillbehör.

Första måltiden gick på ungefär 40:- med dricks. Det blev någon slags gris med något slags tillbehör.

Ännu ett maffigt tjeckiskt bygge.

Ännu ett maffigt tjeckiskt bygge.

Enligt sägnen inreddes Skelettkyrkan i Kutna Hora av en blind munk som efter att ha pysslat med de 40 000 liken fick synen åter. I själva verket är det dock bildsnidaren František Rint som ska ha cred då  han 1870 anställdes av ätten Schwarzenberg att inreda det gotiska kapellet.

Enligt sägnen inreddes Skelettkyrkan i Kutná Hora av en blind munk som efter att ha pysslat med de 40 000 liken fick synen åter. I själva verket är det dock bildsnidaren František Rint som ska ha cred då han 1870 anställdes av ätten Schwarzenberg att inreda det gotiska kapellet.

Dödskalle i gott sällskap i Benhuset i Sedlec.

Dödskalle i gott sällskap.

Skelettpyssel i Kutná Hora.

Mer skelettpyssel i Kutná Hora.

Tjeckerna dricker mest öl i världen med 166 liter per man och år. Jag ligger på andraplats.

Tjeckerna dricker mest öl i världen med 166 liter per man och år. Därefter kommer Tyskland. Sen jag.

En dag för kärlek (och klasshat)

Vad är det absolut första du tänker om jag nämner RFSL och Prideparaden? Japp, just precis – klasshat.

Klasshat är nämligen det nya ”bögiga”, det är i alla fall en möjlig tolkning av RFSL Malmös beslut att posta denna smakfulla bild på sin Facebook-sida:

Gör de rika till kattmat alltså. Bra idé.

Höginkomsttagare – eller ”rika” – öser visserligen ned mer pengar i välfärdsfickan än de själva plockar ut, det vill säga; vi har cirka 40% av landets alla knösar att tacka för det gemensamma konto som bekostar bland annat skola, sjukvård och allehanda bidrag (där vi övriga 60% gör ett större uttag än antal kronor vi sätter in). Men, å andra sidan; kattmat.

Att katter sedan är notoriska soffliggare och gratisätare som aldrig bidragit till någonting av nationalekonomiskt värde är en petitess i sammanhanget. De miljarder som spills i samband med de feta kapitalistsvinens skurna halsar är dessutom en kostnad som enkelt kan ersättas med intäkterna från till exempel regnbågsflaggor och annonser i QX Magazine. Får man förmoda. Helt jävla efterblivet vore ju plakatet annars.

Sen kan man ju – om man bortser från de ekonomiska aspekterna – fråga sig varför RFSL Malmö över huvud taget känner sig nödgade att exkludera världens alla stekare. Upphör man att vara HBTQ när en viss skattesats har uppnåtts, eller? Och var går i så fall gränsen mellan förmögen och queer? När man drar in 15 000 SEK före skatt? Eller 25 000 SEK? Eller 55 000 SEK?

Elton John till exempel, gör han sig bättre på skiva eller i konserv? Och Jonas Gardell, är han tillräckligt pank eller bör han benas, tärnas och läggas i gelé? Eva och Efva, okej eller pastej? Och vad gör vi med Anja Pärson, Kajsa Bergqvist och Babsan? Fattig- eller slakthuset nästa?

Så många frågor, så få förväntade rimliga svar.

Supervalår > Superskogsbrand

Heh. Ja, det var kul. Går jag ut på balkongen kan jag höra skrattet från Salaborna ända hit. Otroligt fyndigt.

Fast ska man nu tvunget göra politik av denna katastrof så borde väl inlägget snarare formulerats på följande vis: ”Vad gynnar egentligen invånaren i Norberg mest? Ett glas vatten och en Treo i Fagersta, eller hundra liter vatten på plats?”. För det är ju så läget ser ut. Varje spenderad krona i Sverige är en förskingrad Afrikansk förmögenhet.

Men bäst hade kanske varit att låta bli att ta billiga poänger på andras misär. Blir ofta fräschare så.

Men mindre likes, förstås.

En liten film om sånt som redan varit och det som ännu inte är

Alternativ rubrik: En liten film om att det inte alls var ”jättelängesen” jag uppdaterade bloggen. Så det så.

Och vad gäller filmens sista uppmaning så var det precis vad jag gjorde.

Nästa tisdag är det dags.

Ragga med Hitler

Ibland får jag till det. Sällan sexuellt eller i karriären. Eller i köket eller när jag försöker bli snygg på bild. Men då och då i skrift.

Detta är inte nödvändigtvis ett av dessa tillfällen.

Kvinnan i fråga antydde alltså i sin presentation att förhoppningarna om att hitta kärleken på nätet var naiv.

Mottagaren antydde alltså själv att drömmen om att hitta kärleken på nätet var naiv.

Spelar dock högt då påståendet att jag jobbar med krabba är av renaste lögn.

Bra stolpe

Har alltid varit svag för en bra stolpe.

En stolpe som nästan har allt.

En stolpe som nästan har allt.

Daladagar och nätter

Här kommer några bilder från förra veckans första halva då jag unnade mig en paus från kvav kollektivtrafik och tog tåget (med obligatorisk ersättningsbuss) till föräldrarnas sommarstuga i Dalarna.

Ljuset i slutet av de inställda tågens tunnel.

Efter signalfel och två timmars väntan på ersättningsbuss var detta ljuset i slutet av de inställda tågens tunnel.

Slackers Inn™

Slackers Inn™

Dalskogens fåfänga reflektion i det av skymningen spegelblanka vattnet.

Dalskogens fåfänga reflektion i det av skymningen spegelblanka vattnet.

Besöker föräldrarnas stuga i Dalarna. I kväll ska vi - likt Gustav Vasa och många dalmän innan honom - åka på fet jävla tacokryssning.

I onsdags var vi – likt Gustav Vasa och många dalmän innan honom – på fet jävla tacokryssning.

Päron.

Päron.

Banan.

Banan.

Cirka 45% solnedgång, 45% Runn och 10% mög.

Cirka 45% solnedgång, 45% Runn och 10% mög.

Foton av den tid som flytt

Spatserade i går nedför minnenas allé. Bokstavligt talat. Bor ju blott en kvarts promenad från den gata där jag delvis växte upp, så i ett desperat försök att fånga dagen knöt jag på mig vandringskängorna och gav mig av på en timmes sightseeing i de gamla barndomskvarteren.

Passade givetvis också på att lägga lite feta Instagram-filter på nostalgin. Vi lever ju trots allt inte på medeltiden.

Hägersten, Sveriges San Francisco. Här kan man rulla det mesta som har en form.

Hägersten, Sveriges San Francisco. Här kan man rulla det mesta som har en form.

Här, på Hjortsbergsvägen i Hägersten, växte jag upp. Halvvägs. Garaget till vänster har pappa spikat ihop, och någonstans i betongfundamentet ligger Mossman ingjuten (ett öde för vilket jag och min oaktsamhet bär skulden då jag fortsatte leka i högen med singel, fast jag inte fick). I dag avlas det dock inga snickarsöner på denna eller intilliggande adresser, det är en sak som är säker.

Här, på Hjortsbergsvägen i Hägersten, växte jag upp. Halvvägs. Garaget till vänster har pappa spikat ihop, och någonstans i betongfundamentet ligger Mossman ingjuten (ett öde för vilket jag och min oaktsamhet bär skulden då jag fortsatte leka i högen med singel, fast jag inte fick). I dag avlas det dock inga snickarsöner på denna eller intilliggande adresser, det är en sak som är säker.

Ovanför dessa trappor spoilade Melker - den lilla fittan - The Empire Strikes Back när han under en lekstund avslöjade att den "svarta gubben med rött lasersvärd" var farsa till "gubben med blått lasersvärd". Tog dock ytterligare sex-sju år innan jag faktiskt såg filmerna, men älskade likväl mina actionfigurer och kryssade flitigt i Stor o Liten-katalogen var födelsedag och jul (och gjorde George rik och fet).

Ovanför dessa trappor spoilade Melker – den lilla fittan – The Empire Strikes Back när han under en lekstund avslöjade att den ”svarta gubben med rött lasersvärd” var farsa till ”gubben med blått lasersvärd”. Tog dock ytterligare sex-sju år innan jag faktiskt såg filmerna, men älskade likväl mina actionfigurer och kryssade flitigt i Stor o Liten-katalogen var födelsedag och jul (och gjorde George rik och fet).

Och nedför dessa trappor promenerade jag och pappa mången morgon på väg till 88:ans dagis, sjungandes Varmkorv Boogie. Namnet 88:an kommer för övrigt från adressen där förskolan låg - Selmedalsvägen 88 - och alltså inte från hälsningsfrasen.

Och nedför dessa trappor promenerade jag och pappa mången morgon på väg till 88:ans dagis, sjungandes Varmkorv Boogie. Namnet 88:an kommer för övrigt från adressen där förskolan låg – Selmedalsvägen 88 – och alltså inte från hälsningsfrasen.

Huruvida det beror på sentimentala skäl eller postnumrets faktiska förträfflighet ska låtsas vara osagt, men om jag en dag upptäckte att jag kunde skita stålar och var rejält risig i kistan så är det förmodligen här jag skulle köpa hus. Väldigt fint område, men ändå inte in your face fancy.

Bra grejer.

Förnuft och känsla

Har experimenterat med lite med nya profilbilder till Happy Pancake. Svårt att snygga sig eller le förföriskt utan att det ser tillgjort ut, så funderar nu på att ladda upp detta porträtt som istället förmedlar att jag är en modern och jämställd kille som inte är rädd för att visa känslor.

Smärta är en av de känslor som gör sig absolut tydligast på bild.