Ragga med Hitler

Ibland får jag till det. Sällan sexuellt eller i karriären. Eller i köket eller när jag försöker bli snygg på bild. Men då och då i skrift.

Detta är inte nödvändigtvis ett av dessa tillfällen.

Kvinnan i fråga antydde alltså i sin presentation att förhoppningarna om att hitta kärleken på nätet var naiv.

Mottagaren antydde alltså själv att drömmen om att hitta kärleken på nätet var naiv.

Spelar dock högt då påståendet att jag jobbar med krabba är av renaste lögn.

Bra stolpe

Har alltid varit svag för en bra stolpe.

En stolpe som nästan har allt.

En stolpe som nästan har allt.

Daladagar och nätter

Här kommer några bilder från förra veckans första halva då jag unnade mig en paus från kvav kollektivtrafik och tog tåget (med obligatorisk ersättningsbuss) till föräldrarnas sommarstuga i Dalarna.

Ljuset i slutet av de inställda tågens tunnel.

Efter signalfel och två timmars väntan på ersättningsbuss var detta ljuset i slutet av de inställda tågens tunnel.

Slackers Inn™

Slackers Inn™

Dalskogens fåfänga reflektion i det av skymningen spegelblanka vattnet.

Dalskogens fåfänga reflektion i det av skymningen spegelblanka vattnet.

Besöker föräldrarnas stuga i Dalarna. I kväll ska vi - likt Gustav Vasa och många dalmän innan honom - åka på fet jävla tacokryssning.

I onsdags var vi – likt Gustav Vasa och många dalmän innan honom – på fet jävla tacokryssning.

Päron.

Päron.

Banan.

Banan.

Cirka 45% solnedgång, 45% Runn och 10% mög.

Cirka 45% solnedgång, 45% Runn och 10% mög.

Foton av den tid som flytt

Spatserade i går nedför minnenas allé. Bokstavligt talat. Bor ju blott en kvarts promenad från den gata där jag delvis växte upp, så i ett desperat försök att fånga dagen knöt jag på mig vandringskängorna och gav mig av på en timmes sightseeing i de gamla barndomskvarteren.

Passade givetvis också på att lägga lite feta Instagram-filter på nostalgin. Vi lever ju trots allt inte på medeltiden.

Hägersten, Sveriges San Francisco. Här kan man rulla det mesta som har en form.

Hägersten, Sveriges San Francisco. Här kan man rulla det mesta som har en form.

Här, på Hjortsbergsvägen i Hägersten, växte jag upp. Halvvägs. Garaget till vänster har pappa spikat ihop, och någonstans i betongfundamentet ligger Mossman ingjuten (ett öde för vilket jag och min oaktsamhet bär skulden då jag fortsatte leka i högen med singel, fast jag inte fick). I dag avlas det dock inga snickarsöner på denna eller intilliggande adresser, det är en sak som är säker.

Här, på Hjortsbergsvägen i Hägersten, växte jag upp. Halvvägs. Garaget till vänster har pappa spikat ihop, och någonstans i betongfundamentet ligger Mossman ingjuten (ett öde för vilket jag och min oaktsamhet bär skulden då jag fortsatte leka i högen med singel, fast jag inte fick). I dag avlas det dock inga snickarsöner på denna eller intilliggande adresser, det är en sak som är säker.

Ovanför dessa trappor spoilade Melker - den lilla fittan - The Empire Strikes Back när han under en lekstund avslöjade att den "svarta gubben med rött lasersvärd" var farsa till "gubben med blått lasersvärd". Tog dock ytterligare sex-sju år innan jag faktiskt såg filmerna, men älskade likväl mina actionfigurer och kryssade flitigt i Stor o Liten-katalogen var födelsedag och jul (och gjorde George rik och fet).

Ovanför dessa trappor spoilade Melker – den lilla fittan – The Empire Strikes Back när han under en lekstund avslöjade att den ”svarta gubben med rött lasersvärd” var farsa till ”gubben med blått lasersvärd”. Tog dock ytterligare sex-sju år innan jag faktiskt såg filmerna, men älskade likväl mina actionfigurer och kryssade flitigt i Stor o Liten-katalogen var födelsedag och jul (och gjorde George rik och fet).

Och nedför dessa trappor promenerade jag och pappa mången morgon på väg till 88:ans dagis, sjungandes Varmkorv Boogie. Namnet 88:an kommer för övrigt från adressen där förskolan låg - Selmedalsvägen 88 - och alltså inte från hälsningsfrasen.

Och nedför dessa trappor promenerade jag och pappa mången morgon på väg till 88:ans dagis, sjungandes Varmkorv Boogie. Namnet 88:an kommer för övrigt från adressen där förskolan låg – Selmedalsvägen 88 – och alltså inte från hälsningsfrasen.

Huruvida det beror på sentimentala skäl eller postnumrets faktiska förträfflighet ska låtsas vara osagt, men om jag en dag upptäckte att jag kunde skita stålar och var rejält risig i kistan så är det förmodligen här jag skulle köpa hus. Väldigt fint område, men ändå inte in your face fancy.

Bra grejer.

Förnuft och känsla

Har experimenterat med lite med nya profilbilder till Happy Pancake. Svårt att snygga sig eller le förföriskt utan att det ser tillgjort ut, så funderar nu på att ladda upp detta porträtt som istället förmedlar att jag är en modern och jämställd kille som inte är rädd för att visa känslor.

Smärta är en av de känslor som gör sig absolut tydligast på bild.

När tryggheten slår tillbaka

Det där man bara tror händer andra hände då i dag slutligen mig.

Efter en timmeslång promenad under molnfri himlen på vad som kan ha varit sommaren varmaste dag möttes jag utav en ytterdörr som var snäppet mer låst än vanligt. Nyckeln gled in, lät sig vridas ett halvt varv, men sen tog det tvärstopp.

Blev så paff. Det var ju inte som om jag gjort någonting som skiljde sig från de andra +2000 gångerna jag lämnat lägenheten. Stängde om mig, låste som vanligt och stoppade nyckeln i fickan. Karatesparkade inte igen dörren. Svetsade inte ihop gångjärnen. Tömde inte ett K-pistmagasin i kolven. Inte den minsta märklighet.

Vet inte hur länge jag stod där och ruckade på både handtag och nyckel, men av blåsan på pekfingret att döma måste det varit en stund. Och till ingen nytta. Det var som att försöka låsa upp ett väldigt låst lås. Inte den mest kreativa liknelsen kanske, men ändå en helt korrekt beskrivning.

Googlade ”låssmed hägersten” och började sedan ringa runt, tacksam för att jag inte slentriansurfat upp batteriet under promenaden, vilket ju annars modus operandi under promenad, och dessutom gjort på under två timmar om man har en iPhone 4 eller 5.

De två första svarade inte. Hos den tredje och fjärde möttes jag av telefonsvarare. De var båda på semester. Femte och sjätte likaså, får man förmoda, för inte heller där fick jag något svar.

Började då känna lätt panik eftersom jag hade lämnat ett långkok på spisen som vid det här laget började bli redo att lyftas av. Ångrade också bittert att jag för första gången denna sommaren inte lämnat balkongdörren på glänt, för då hade jag i värsta fall kunnat knacka på hos idiotgrannen en trappa upp och därifrån klättrat ned. Alternativt fallit mot min död. Hur som helst hade problemet varit löst.

Men nu var samtliga dörrar in till lägenheten låsta, och skulle jag börja krossa rutor och pröjsa glasmästare kunde jag ju lika gärna fortsätta på låssmeds-spåret. Så jag googlade ”låsjour”, punkt. Ringde sedan första bästa nummer, och fick svar direkt.

Denne man befann sig i Aspudden och var egentligen på väg hem, men han erbjöd sig att svänga förbi och bjöd då dessutom på utryckningskostnaden eftersom han ändå var i krokarna. En sann hederssmed. Prislappen slutade då på en ”ynka” trettonhundring, och tydligen kan en liknande operation landa på så mycket som 2 400 SEK, så antar att man får vara glad för det lilla hutlösa.

Sällan har det dock varit lika ljuvligt att åter kliva in i hallen. En enkel sak att glömma bort när det nästan alltid är gratis.

"Sesam, sluta fitta dig!"

”Sesam, sluta fitta dig!”

Gött fläsk på Svinet

Gästade i går Svinet tillsammans med herr Jonas Elfving. Hungrig som ett än större svin glömde jag fotografera maten (och sällskapet), men här kommer två bilder på utsikt och bärs.

fgh

Grillad gris avnjutes bäst till innergårdskonst som saknar all hyfs och bordsskick.

gfh

Två så kallade ”tjejöl”. Lagom blaskigt för en fjolla som mig.

Whiskeydomsord

”Hitch: making rules about drinking can be the sign of an alcoholic,’ as Martin Amis once teasingly said to me. (Adorno would have savored that, as well.) Of course, watching the clock for the start-time is probably a bad sign, but here are some simple pieces of advice for the young. Don’t drink on an empty stomach: the main point of the refreshment is the enhancement of food. Don’t drink if you have the blues: it’s a junk cure. Drink when you are in a good mood. Cheap booze is a false economy.
It’s not true that you shouldn’t drink alone: these can be the happiest glasses you ever drain. Hangovers are another bad sign, and you should not expect to be believed if you take refuge in saying you can’t properly remember last night. (If you really don’t remember, that’s an even worse sign.) Avoid all narcotics: these make you more boring rather than less and are not designed — as are the grape and the grain — to enliven company. Be careful about up-grading too far to single malt Scotch: when you are voyaging in rough countries it won’t be easily available.
Never even think about driving a car if you have taken a drop. It’s much worse to see a woman drunk than a man: I don’t know quite why this is true but it just is. Don’t ever be responsible for it.”

Christopher Hitchens

Skriet från tågvagnen

Det är sannerligen inte varje dag man kommer hem från en heldag i Enköping med omnejd och möts av 115 nya Twitter-notiser, särskilt inte när man aktivt undvikit politiska diskussioner och heller inte ens blivit lite hatad i allmänhet.

Istället visade det sig vara följande tweet som fått oväntat mycket kärlek:

Blott småpotatis för den feta Twitter-eliten, såklart, men för en annan är det ju personligt rekord.

Lite förnedring och lite dejt

Är i skrivande stund nyligen hemkommen från kvällens dejt. En ganska spontan sådan, så hade inte direkt några högre förväntningar. Men det var trevligt. Väldigt trevligt till och med. Och hon var söt. Mycket sötare än förväntat. Fint leende och hakstjärt, sånt som jag ju gillar. Så, kort och gott; henne ser jag aldrig igen.

Starten lämnade dock en hel del att önska. Vi hade bestämt att vi skulle ses 20:00 på Retro på Sveavägen 120, men eftersom jag var osäker på hur jag enklast tog mig dit tog jag en tunnelbana med god marginal. Klev av tuben 19:40 och var framme 19:42. Tjugo minuter till godo alltså. Men det gjorde mig föga. Tänkte istället ”Utmärkt, då kan jag sitta lätt tillbakalutad och snygga mig med en tjeckisk lager när väl hon dyker upp”, så jag knallade in, glad i hågen, och ställde mig vid baren.

”Vad kan jag göra för dig då?”, frågade bartendern. ”Vad är det här för något?”, frågade jag och pekade på någonting exotiskt på tapp. ”En tjeckisk lager”, svarade han, och tryckte sedan ned mig i skorna genom att förklara att han inte hade för avsikt att servera mig eftersom jag redan var tillräckligt berusad. Jag, som inte druckit en droppe, undrade om han skojade med mig. Det gjorde han inte. När mitt sällskap dök upp och jag förklarade läget undrade hon om jag skojade med henne. Det gjorde jag inte.

Vi gick då till nästa Retro lite längre ned på Sveavägen och blev där serverade utan knussel, även om hon visserligen var tvungen att visa leg. Satt där sedan i två och en halv timme och dryftade musikaler, familj och halvt utvecklade ankfoster innan hon tackade för sig. Det var dock lagom till att uteserveringen stängde, och hon hade trots allt en timmes resväg hem till Upplands Väsby, samt skulle upp och jobba dagen efter. Med andra ord inte ett uppenbart ”skit ned dig”, vilket ju alltid är trevligt. Avskedskramen var också lagom lång och hård. Bra kram. Jag var nöjd.

Spelade sedan svår i fem minuter innan jag skickade det obligatoriska ”tack för en trevlig kväll”-SMS:et. Erbjöd även mina tjänster som livlina om hon behövde någon att prata med i telefon på väg hem från stationen. Hon tackade dock nej till erbjudandet, men underströk ändå att det varit en mycket trevlig kväll. Så, jag vet faktiskt inte. Det här kan nog gå precis hur som helst.

Men nog håller jag tummarna alltid, som en jävla tönt.

Retro, här får du en stor stark för 25:- fram till 20:00. Kränkningarna är dock gratis hela kvällen.

Retro Bar & Restaurang. Här får du en stor stark för 25:- fram till 20:00, men kränkningarna är gratis hela kvällen.