Supervalår > Superskogsbrand

Heh. Ja, det var kul. Går jag ut på balkongen kan jag höra skrattet från Salaborna ända hit. Otroligt fyndigt.

Fast ska man nu tvunget göra politik av denna katastrof så borde väl inlägget snarare formulerats på följande vis: ”Vad gynnar egentligen invånaren i Norberg mest? Ett glas vatten och en Treo i Fagersta, eller hundra liter vatten på plats?”. För det är ju så läget ser ut. Varje spenderad krona i Sverige är en förskingrad Afrikansk förmögenhet.

Men bäst hade kanske varit att låta bli att ta billiga poänger på andras misär. Blir ofta fräschare så.

Men mindre likes, förstås.

En liten film om sånt som redan varit och det som ännu inte är

Alternativ rubrik: En liten film om att det inte alls var ”jättelängesen” jag uppdaterade bloggen. Så det så.

Och vad gäller filmens sista uppmaning så var det precis vad jag gjorde.

Nästa tisdag är det dags.

Ragga med Hitler

Ibland får jag till det. Sällan sexuellt eller i karriären. Eller i köket eller när jag försöker bli snygg på bild. Men då och då i skrift.

Detta är inte nödvändigtvis ett av dessa tillfällen.

Kvinnan i fråga antydde alltså i sin presentation att förhoppningarna om att hitta kärleken på nätet var naiv.

Mottagaren antydde alltså själv att drömmen om att hitta kärleken på nätet var naiv.

Spelar dock högt då påståendet att jag jobbar med krabba är av renaste lögn.

Bra stolpe

Har alltid varit svag för en bra stolpe.

En stolpe som nästan har allt.

En stolpe som nästan har allt.

Daladagar och nätter

Här kommer några bilder från förra veckans första halva då jag unnade mig en paus från kvav kollektivtrafik och tog tåget (med obligatorisk ersättningsbuss) till föräldrarnas sommarstuga i Dalarna.

Ljuset i slutet av de inställda tågens tunnel.

Efter signalfel och två timmars väntan på ersättningsbuss var detta ljuset i slutet av de inställda tågens tunnel.

Slackers Inn™

Slackers Inn™

Dalskogens fåfänga reflektion i det av skymningen spegelblanka vattnet.

Dalskogens fåfänga reflektion i det av skymningen spegelblanka vattnet.

Besöker föräldrarnas stuga i Dalarna. I kväll ska vi - likt Gustav Vasa och många dalmän innan honom - åka på fet jävla tacokryssning.

I onsdags var vi – likt Gustav Vasa och många dalmän innan honom – på fet jävla tacokryssning.

Päron.

Päron.

Banan.

Banan.

Cirka 45% solnedgång, 45% Runn och 10% mög.

Cirka 45% solnedgång, 45% Runn och 10% mög.

Foton av den tid som flytt

Spatserade i går nedför minnenas allé. Bokstavligt talat. Bor ju blott en kvarts promenad från den gata där jag delvis växte upp, så i ett desperat försök att fånga dagen knöt jag på mig vandringskängorna och gav mig av på en timmes sightseeing i de gamla barndomskvarteren.

Passade givetvis också på att lägga lite feta Instagram-filter på nostalgin. Vi lever ju trots allt inte på medeltiden.

Hägersten, Sveriges San Francisco. Här kan man rulla det mesta som har en form.

Hägersten, Sveriges San Francisco. Här kan man rulla det mesta som har en form.

Här, på Hjortsbergsvägen i Hägersten, växte jag upp. Halvvägs. Garaget till vänster har pappa spikat ihop, och någonstans i betongfundamentet ligger Mossman ingjuten (ett öde för vilket jag och min oaktsamhet bär skulden då jag fortsatte leka i högen med singel, fast jag inte fick). I dag avlas det dock inga snickarsöner på denna eller intilliggande adresser, det är en sak som är säker.

Här, på Hjortsbergsvägen i Hägersten, växte jag upp. Halvvägs. Garaget till vänster har pappa spikat ihop, och någonstans i betongfundamentet ligger Mossman ingjuten (ett öde för vilket jag och min oaktsamhet bär skulden då jag fortsatte leka i högen med singel, fast jag inte fick). I dag avlas det dock inga snickarsöner på denna eller intilliggande adresser, det är en sak som är säker.

Ovanför dessa trappor spoilade Melker - den lilla fittan - The Empire Strikes Back när han under en lekstund avslöjade att den "svarta gubben med rött lasersvärd" var farsa till "gubben med blått lasersvärd". Tog dock ytterligare sex-sju år innan jag faktiskt såg filmerna, men älskade likväl mina actionfigurer och kryssade flitigt i Stor o Liten-katalogen var födelsedag och jul (och gjorde George rik och fet).

Ovanför dessa trappor spoilade Melker – den lilla fittan – The Empire Strikes Back när han under en lekstund avslöjade att den ”svarta gubben med rött lasersvärd” var farsa till ”gubben med blått lasersvärd”. Tog dock ytterligare sex-sju år innan jag faktiskt såg filmerna, men älskade likväl mina actionfigurer och kryssade flitigt i Stor o Liten-katalogen var födelsedag och jul (och gjorde George rik och fet).

Och nedför dessa trappor promenerade jag och pappa mången morgon på väg till 88:ans dagis, sjungandes Varmkorv Boogie. Namnet 88:an kommer för övrigt från adressen där förskolan låg - Selmedalsvägen 88 - och alltså inte från hälsningsfrasen.

Och nedför dessa trappor promenerade jag och pappa mången morgon på väg till 88:ans dagis, sjungandes Varmkorv Boogie. Namnet 88:an kommer för övrigt från adressen där förskolan låg – Selmedalsvägen 88 – och alltså inte från hälsningsfrasen.

Huruvida det beror på sentimentala skäl eller postnumrets faktiska förträfflighet ska låtsas vara osagt, men om jag en dag upptäckte att jag kunde skita stålar och var rejält risig i kistan så är det förmodligen här jag skulle köpa hus. Väldigt fint område, men ändå inte in your face fancy.

Bra grejer.

Förnuft och känsla

Har experimenterat med lite med nya profilbilder till Happy Pancake. Svårt att snygga sig eller le förföriskt utan att det ser tillgjort ut, så funderar nu på att ladda upp detta porträtt som istället förmedlar att jag är en modern och jämställd kille som inte är rädd för att visa känslor.

Smärta är en av de känslor som gör sig absolut tydligast på bild.

När tryggheten slår tillbaka

Det där man bara tror händer andra hände då i dag slutligen mig.

Efter en timmeslång promenad under molnfri himlen på vad som kan ha varit sommaren varmaste dag möttes jag utav en ytterdörr som var snäppet mer låst än vanligt. Nyckeln gled in, lät sig vridas ett halvt varv, men sen tog det tvärstopp.

Blev så paff. Det var ju inte som om jag gjort någonting som skiljde sig från de andra +2000 gångerna jag lämnat lägenheten. Stängde om mig, låste som vanligt och stoppade nyckeln i fickan. Karatesparkade inte igen dörren. Svetsade inte ihop gångjärnen. Tömde inte ett K-pistmagasin i kolven. Inte den minsta märklighet.

Vet inte hur länge jag stod där och ruckade på både handtag och nyckel, men av blåsan på pekfingret att döma måste det varit en stund. Och till ingen nytta. Det var som att försöka låsa upp ett väldigt låst lås. Inte den mest kreativa liknelsen kanske, men ändå en helt korrekt beskrivning.

Googlade ”låssmed hägersten” och började sedan ringa runt, tacksam för att jag inte slentriansurfat upp batteriet under promenaden, vilket ju annars modus operandi under promenad, och dessutom gjort på under två timmar om man har en iPhone 4 eller 5.

De två första svarade inte. Hos den tredje och fjärde möttes jag av telefonsvarare. De var båda på semester. Femte och sjätte likaså, får man förmoda, för inte heller där fick jag något svar.

Började då känna lätt panik eftersom jag hade lämnat ett långkok på spisen som vid det här laget började bli redo att lyftas av. Ångrade också bittert att jag för första gången denna sommaren inte lämnat balkongdörren på glänt, för då hade jag i värsta fall kunnat knacka på hos idiotgrannen en trappa upp och därifrån klättrat ned. Alternativt fallit mot min död. Hur som helst hade problemet varit löst.

Men nu var samtliga dörrar in till lägenheten låsta, och skulle jag börja krossa rutor och pröjsa glasmästare kunde jag ju lika gärna fortsätta på låssmeds-spåret. Så jag googlade ”låsjour”, punkt. Ringde sedan första bästa nummer, och fick svar direkt.

Denne man befann sig i Aspudden och var egentligen på väg hem, men han erbjöd sig att svänga förbi och bjöd då dessutom på utryckningskostnaden eftersom han ändå var i krokarna. En sann hederssmed. Prislappen slutade då på en ”ynka” trettonhundring, och tydligen kan en liknande operation landa på så mycket som 2 400 SEK, så antar att man får vara glad för det lilla hutlösa.

Sällan har det dock varit lika ljuvligt att åter kliva in i hallen. En enkel sak att glömma bort när det nästan alltid är gratis.

"Sesam, sluta fitta dig!"

”Sesam, sluta fitta dig!”

Gött fläsk på Svinet

Gästade i går Svinet tillsammans med herr Jonas Elfving. Hungrig som ett än större svin glömde jag fotografera maten (och sällskapet), men här kommer två bilder på utsikt och bärs.

fgh

Grillad gris avnjutes bäst till innergårdskonst som saknar all hyfs och bordsskick.

gfh

Två så kallade ”tjejöl”. Lagom blaskigt för en fjolla som mig.

Whiskeydomsord

”Hitch: making rules about drinking can be the sign of an alcoholic,’ as Martin Amis once teasingly said to me. (Adorno would have savored that, as well.) Of course, watching the clock for the start-time is probably a bad sign, but here are some simple pieces of advice for the young. Don’t drink on an empty stomach: the main point of the refreshment is the enhancement of food. Don’t drink if you have the blues: it’s a junk cure. Drink when you are in a good mood. Cheap booze is a false economy.
It’s not true that you shouldn’t drink alone: these can be the happiest glasses you ever drain. Hangovers are another bad sign, and you should not expect to be believed if you take refuge in saying you can’t properly remember last night. (If you really don’t remember, that’s an even worse sign.) Avoid all narcotics: these make you more boring rather than less and are not designed — as are the grape and the grain — to enliven company. Be careful about up-grading too far to single malt Scotch: when you are voyaging in rough countries it won’t be easily available.
Never even think about driving a car if you have taken a drop. It’s much worse to see a woman drunk than a man: I don’t know quite why this is true but it just is. Don’t ever be responsible for it.”

Christopher Hitchens