Svält.S03E25

I går var första gången sedan startskottet på fastan som jag fick frågan om jag hade gått ned i vikt. Det var en kollega som undrade, och det tog alltså bara trettio dygn.

På tiden, tycker jag nog, även om skälet till viktnedgången var ett motvilligt erkännande. Det är ju tillräckligt hög kufvarning som det är bara att vara nattportier, en nattportier som dessutom aldrig är med på möten, personalfester eller obligatoriska utbildningar.

Sådde väl i och med detta ett frö som ytterligare lär odla myten om mig som någon sorts makaber enstöring/Dracula-figur, sittandes naken och ensam på huk någonstans i ett nedsläckt rivningsobjekt, som med ett väsande endast rör sig i ett försök att smita undan de passerande bilarnas ljuskäglor som jagar mig efter väggar och golv.

I och för sig inte så himla långt från sanningen, även om jag nästan alltid bär pyjamasbyxor. Gillar att bada också, om än i ett körsbärsblomsterdoftande berg av skum snarare än jungfrublod.

Svält.S03E24

Som jag nämnde i fredags har den främsta inspirationskällan till min svält varit dokusåpapionjären (och mirakeldieten) Expedition Robinson.

Betvivlar inte att det är en prövning att leva som skeppsbruten på en paradisö, men jag har ändå alltid varit skeptisk till deltagarnas ständiga gnäll om hunger. Jag menar, hur jävla svårt är det egentligen att dricka sig mätt? Tycker nästan det är svårt att låta bli.

Kan komma hem helt jävla vrålhungrig efter en timmeslång promenad där jag inte gjort annat än fantisera om hur jag bestiger ett berg av kokt lax vid hemkomst, men ett stort glas vatten senare och lusten är puts väck. Händer givetvis att jag tvingar i mig ett kokt laxberg ändå, förstås, för kokta laxberg är ju fortfarande gott.

Men visst, det är naturligtvis stor skillnad på att släcka ett par timmars hunger och att tämja en tre veckors kurrande mage, och det var just därför jag ville prova. För att sätta de jävlarna på plats.

Helt rättvis blir dock inte jämförelsen. Dels så lever jag på endast vätska medan Robinson-Jerker fick både ris och fisk och någon banan off camera innan tävlingarna. Kan däremot tänka mig att en meny bestående av fisk, ris och banan är svår att hetsa upp sig över när den serveras för sjunde dagen i rad, och där har jag ett klart övertag som kan stilla månget sug med Pepsi Max och mitt välsorterade bibliotek av buljonger.

Men på det hela taget känns det ändå som om för- och nackdelar väger någorlunda jämnt och att jämförelsen därför ändå är valid.

Och slutsatsen? Förmodligen ingen värd att yttra, men jag är i skrivande stund inne på min sista dag av trettio, och jag har då inte gnällt en enda jävla gång.

Svält.S03E23

Fyra veckors fasta, baby! Det är nästan en månad det. Eller exakt en månad, om månaden är februari. Utan skottår.

Och för er som undrar huruvida den som fastat i tjugoåtta dagar fortfarande behöver besöka toaletten i samtliga ärenden så är svaret – ja, det behöver man. Men betydligt mer sällan, förstås. Kanske var annan eller tredje dag. Har inte fört protokoll, men noterat att det händer.

Tjugoåtta dagar senare.

Ångrar lite att jag aldrig tog några före-bilder. Skälet till att några före-bilder aldrig togs var i sig dessutom grundat i ångest, så med facit i hand borde jag tagit dem i alla fall och på så sätt haft ångesten överstökad. Några före-bilder är dock inte nödvändiga för att slå fast att två veckors ytterligare fasta hade varit totalt jävla luffarcrazy.

Lite hull finns det dock kvar att grabba tag i när stormen river, men det fläsket ska under våren fördrivas medelst den värdelösa vägen. Det vill säga med sund kost och träning, som ju säkert gör susen, men det gör det inte mindre värdelöst.

Som ett tiggarbrev på posten

Skamlösa bettlarmejl av denna karaktär börjar bli allt vanligare i min inkorg, och får jag – som ju driver en pytteliten blogg med typ tvåhundrafemtio läsare – dessa skamliga förslag så lär de matas ut i spam-lika mängder till alla som någon gång lagt upp en bild på dagens lunch.


Det här är därför mitt nya standardsvar:



De enklaste femhundra pix jag någonsin kommer tjäna. Minus kostnaden för falskpass och biljett till Agadir då, förstås.

Tio år i Sagovärlden

Ser man på, sagovarld.se firar i år tio år. För exakt en månad sedan för att vara exakt. Registrerade domänen den tjugoåttonde januari, 2005.

Att arkivet här inte sträcker sig längre tillbaka än 2008 beror på att det var först då jag skaffade WordPress. Kodade innan dess bloggen och alla separata inlägg för hand. Hade dock inte skillz nog att knacka ihop en gästbok, så den länkades från tredje part. En sån där gräsligt enkel en där det enda som gick att modifiera var typsnitt och bakgrundsfärg, och även där fanns endast ett tiotal alternativ att välja mellan. Tjänsten är sedan länge nedlagd, och kommentarerna därmed förlorade för gott.

Har däremot alla gamla inlägg arkiverade. Har till och med inlägg sparade från ett liv innan det. Osäker på var de kommer ifrån, men troligtvis min Helgon-, Skunk- eller Lunardagbok.

Inte helt smärtfri läsning, ska erkännas. Mycket engelska och svenska blandat huller om buller, någonting jag måste tyckt var tufft. Även mycket ju med H, alltså ”juh”, en ovana jag snappade upp från en gammal kärlek och därför klamrade mig fast vid som om det gällde livet. Ibland blir det också snudd på pretentiöst, och ibland tar jag i så jag spricker. Det händer visserligen fortfarande, men då desto oftare.

Kanske lägger jag ändå ut dem även här tids nog, som någon slags jubileumsbonus. Eventuellt ett projekt för kommande jobbvecka. Görs ju på ett par nätter. Handlar knappt trehundra poster.

Till dess bjuder jag er det första inlägget jag hittade, från tjugoåttonde oktober, 2004. Publicerar det precis som det var skrivit, med undantag för viss korrektur.

Det hade tydligen inte brunnit, och så hade jag beställt TV-spel. Rafflande läsning, så håll i hatten.


[då].
Det brann inte i natt heller. Måste erkänna att jag är lite lättad.

Mina Tv-spel har förresten inte dykt upp än. ”På fredag!, skrev pojkspolingen som skötte webbsupporten, och det var alltså i onsdags förra veckan. Jag tror jag ska skicka en till förfrågan med vanlig post, skrivet på en handgranat.

[nu].
Mitt kök var så smutsigt att till och med bakterierna hade svårt att hålla sig vid liv. Som tur var hittade jag en massa kemikalier i städskåpet som jag sprayade i varje skrymsle och vrå. Nu är det skinande rent och jag tänkte koppla av med ett parti Fia med knuff vid köksbordet med mina nya vänner Tingeling, två ninjor och Apollo Creed. De dök upp efter bara några minuters inandning i köksstöket.

Classic Sagovarld.se

Classic Sagovarld.se

Svält.S03E22

Har efter Philips anti-svält-kampanj och rådfrågad läkare beslutat att inte längre jaga världsrekord i välfärdssvält.

Inte för att jag betvivlar att jag skulle klarat det, det vet jag att jag hade. Så här enkelt har det nämligen aldrig varit förut. Viljan har varit av Göran Kroppska proportioner (passande jämförelse på multipla plan). Har heller aldrig betvivlat att kroppen tar stryk, och även om jag tror att farorna är överdrivna så är det bättre att ta det löjligt säkra framför det coolt osäkra, ändå.

Men jag avbryter inte på direkten. Kommer fortfarande hålla ut till dag trettioett, vilket ju var ursprungsmålet och en fixidé jag haft sedan Martin Melin knallade omkring på Tenga och sörplade kokosnötter.

Det innebär att mitt första mål mat är planerat för den fjärde mars. Dock lär det inte bli någon pulled pork till westernrulle som jag tidigare hävdat. Lär istället börja försiktigt. Typ mycket grönsaker. Ångkokta haricots verts, bland annat, som ju är syndigt gott med lite vitlökssmör och salt. Vilken film det blir återstår att se.

Först en dryg vecka senare kommer jag unna mig någonting ”riktigt” att äta. Eventuellt pulled pork. Eller ribs. Har ju fortfarande frysen full.

Hur många kilo som kroppen girigt mumsat i sig vet jag faktiskt inte, eftersom jag, som tidigare nämnt, inte äger något våg. Istället hade jag som främsta mått för lyckad svält att får plats i alla mina kläder, vilket jag till min glädje nu upptäckt att jag gör.

Till och med de gamla kostymbyxorna i storlek 48 som impulshandlades för några år sedan under en bra dag då jag kände mig extra slank, en känsla som snabbt skulle visa sig vara obefogad. De satt tidigare som ett ålaskinn, men kan nu bäras utan rädsla för att knapparna ska fara iväg med en pistolkulas hastighet.

Projektet kan alltså härmed stämplas som total succé.

Total.

Total.

Ha. Haha! HahahaHAHA!!!

"Tänkte att du kunde få en gåva till ett värde av 30:- för besväret!"

”Tänkte att du kunde få en gåva till ett värde av 30:- för besväret!”

Svält.S03E21

#throwbackthursday, 17/01/14

”De första sex dagarna av svält har gått över förväntan. Visst har jag suktat efter både det ena och det andra, men det är få sug som inte gått att stilla med ett stort glas vatten, eller en Virgin Mary.
Älskar verkligen Virgin Mary. Som att dricka en varmkorv, typ, vilket i sig låter ganska vidrigt, så det är tur att det finns Virgin Mary, så man slipper. Dessutom skulle det förmodligen räknas som fusk. Att dricka varmkorv alltså. Min mixer har för övrigt gått sönder. Förmodligen när jag försökte mixa is till min Virgin Mary.”

Svält.S03E20

Har läst lite om The Minnesota Starvation Experiment som genomfördes på 50-talet i hopp om ökad förståelse för människokroppens hantering av näringsbrist (både fysiskt och psykiskt) och hur man bäst motverkar eventuella svältepidemier efter till exempel krig och naturkatastrofer.

Experimentet gick till så att trettiotvå tappra män i tjugofyra veckor sattes på en minst sagt generös ”svältkost” bestående av rotfrukter, bröd och pasta till ett värde av 1 560 kalorier, kombinerat med daglig motion så som långa promenader. Det fanns även en för- och efter-period, och studien varade allt som allt i lite över ett år.

I den 1 385 sidor långa rapporten, betitlad The Biology of Human Starvation, kom Dr Keys bland annat fram till att den som lever på makaroner och rovor under ett drygt kvartal riskerar att visa signifikanta ökningar i depression, hysteri, hypokondri och i sällsynta fall också en släng av självstympning (en man högg av sig tre fingrar med en yxa),

Försökskaninerna blev även introverta och tappade sexlusten, och försämrad förståelse/bedömningsförmåga upplevdes tillsammans med koncentrationssvårigheter (men testerna som följde visade aldrig några tecken på att så faktiskt var fallet).

Nu är ju min svält endast en bråkdel av tiden, och dessutom fri från rotsaker, så kanske är detta skälet till att jag själv ännu inte visar några utav dessa symptom. Har samtliga lemmar i behåll och är nästan inte alls hysterisk. Känner mig även full av energi och vaknar fullt utvilad långt innan klockan ringer.

Kraftigt reducerad sexlust kan jag däremot skriva under på, men som singel frigör det ju ändå bara typ tre timmar per dygn, så svårt att klaga.

Mer om The Minnesota Starvation Experiment kan du läsa HÄR.

Svält.S03E19

På allehanda träningsforum ser man gott om Starke Adolfs rasa över den diet som av kvällsbilagorna utsetts till månadens smak. Skepsisen tar sig oftast uttryck i argumentet som att det inte finns några mirakelkurer för den som vill bli smal. Det handlar endast om en enda sak – en kaloriförbrukning större än ditt kaloriintag.

Alltså: Sund kost och träning = garanterat fixad biff.

Har inga problem med detta, alls, för det stämmer ju. En normalviktig man med ett stillasittande arbete förbrukar ungefär 2000 kcal per dygn. Det är vad kroppen förbränner bara genom att hålla maskineriet igång. Hjärna, hjärta, lungor och så vidare. Äter du mindre än så behöver du inte ens kliva ur sängen på morgonen och du går ändå ned i vikt. Behöver inte ens vara råris och brysselkål. Du kan äta julost som vore det äpplen.

Märkligare är dock att så fort någon nämner fasta – alltså noll kost och noll träning – så hävs plötsligt fysikens alla lagar. Då handlar det plötsligt inte alls om kalorier in och ut, utan Starke Adolf menar att så fort fast föda uteblir så blåser kroppen i stora Gjallarhornet och alla organ går omedelbart ned i svältläge. Den vikt du förlorar sen är främst vatten och muskler.

Det – om något – vore sannerligen ett mirakel.

Det stämmer visserligen att kroppen förlorar vatten under fastan då glykogenförrådet – alltså kolhydrater som lagrats i lever och muskler – töms redan dag ett, och glykogenet binder vatten. Hos en normalviktig man handlar detta om ungefär ett kilo, ett kilo du också omedelbart går upp så fort fastan avslutas då dessa förråd (och tarmar) åter fylls.

Konstigare vore det däremot om dina övriga fem förlorade kilon också vore vatten. Tänk dig själv att du tappade kroppen på fem liter vätska. Fem mjölkpaket (obligatorisk viktliknelse). Då skulle du typ se ut som en frasig gammal mumie, alternativt Larry King. Stora tveksamheter på den typen av ”expertutlåtanden” alltså.

Att det skulle röra sig om biceps och triceps stämmer däremot alldeles säkert. Om du är 80-tals-Arnold och har femtio kilo extra kött att avvara. Jag däremot, som i stort sett bara har grundutbudet, lär inte bli mycket klenare.

Tester visar visserligen att både hjärta, lever och njurar minskar under en längre tids fasta (en studie från 1912 beskriver hur en man som levde på enbart vatten i trettioen dagar krympte hjärtat med 4,2 centimeter, en slags motsatt Grinch-effekt), men det är massa som snabbt återhämtar sig så fort man äter sina grönsaker som en duktig pojke. Mannen från nämnda studie mådde efter fem månader som en avelshingst.

Betvivlar inte att kroppen mår dåligt och slits av långa perioder utan näring, men varför i hela friden skulle kroppen kalasa på muskelmassa när den har lagrat fett som har som enda syfte att agera matlåda vid svältsituationer? Det är ju själva orsaken till att vi blir feta från första början. För att kroppen är en horder som inte slösar energi i onödan.

Att samma ”kloka” kropp skulle börja mala ned de redskap som krävs för att införskaffa föda – ergo överleva – istället för att mumsa på saftiga fettdepåer, som endast fyller ett enda syfte, verkar alltså inte särskilt troligt.

*mic drop*