Elefanten i rummet

Och nationalekonomen Tino Sanandaji levererar – som förväntat – den hittills nyktraste analysen av Sverigedemokraternas succéval:

”Det förs just nu fram många krystade teorier till varför SD gick framåt och hur man kan stoppa främlingsfientligheten från att öka ytterligare. Den officiella bilden är att endast ett liten isolerad minoritet svenskar är skeptiska till invandringspolitiken. Då är det närmast obegripligt varför skandaldrabbade, djupt impopulära SD fördubblas val efter val.
I själva verket visar SOM-mätningen att cirka 60 procent av de väljare som faktiskt tar ställning vill se en reducerad flyktinginvandring. Men de etablerade partierna har bildat en järnkartell där alla i stället lovar ännu snabbare flyktinginvandring.
Mot den bakgrunden behöver man inte vara Sherlock Holmes för att lista ut varför SD ökar. Väljare som inte uppskattar Sverigedemokraternas illa dolda förakt mot invandrare men som är oroade över migrationspolitiken håller sig för näsan och röstar på SD i brist på alternativ.
Om borgerligheten vill stoppa Sveridemokraternas framfart är ett första steg att sluta ljuga för sig själva och andra om opinionsläget i dessa frågor.”

Hela krönikan läser du HÄR, och Tinos blogg finner du HÄR.

I en circle jerk är det lätt att ha koll

Så har den då så sakteliga – likt ett eksem eller en envis svampinfektion – börjat blomma ut på Facebook; statusuppdateringen som uppmanar dig som röstat ”fel” att lägga kamratlicensen på skrivbordet och lämna kontoret. För såna som dig vill vi minsann inte ha här. Du är ingenting mer än lorten värd.

Hur kan någon så starkt värna en sorts främlingar och med samma hjärta så djupt avsky en annan? Att anse sig stå för allas lika värde och samtidigt fördriva den som inte delar dessa värderingar är ju en paradox stor nog att rubba universums lagar.

Vi är alla olika, visst, och att fredligt samexistera är ett måste, men du som påstår dig älska denna olikhet gör det knappast av omtanke. Du är inte öppen och fräsch. Du är en lögnare. För ingen gillar olika. I själva verket anser vi oss alla vara lite bättre än de som inte är som vi.

Sverigedemokraten må i dina ögon vara all världens ignorans förpackad i en behändig idiot, men Sverigedemokraten anser sig å andra sidan vara upplyst nog att se en lösning som gått 87% av oss förbi, precis som hen som röstade rosa tycker sig ha koll på saker som 97% av befolkningen inte förstår sig på.

Moderaten vet att denne är lite bättre än socialdemokraten, miljöpartisten att denne är bättre än centerpartisten, och vänsterpartisten att denne är godare än kristdemokraten. Alla har de sett sanningen, och den som inte hänger med är ett identitetslöst får som bara bräker med skocken.

Juden ser sig själv som förmer de folk Gud inte valde, pingstvännen känner sig överordnad scientologen, och muslimen vet att han står högre i kurs än en simpel kafir. Jag som icke troende tycker såklart att jag har kapsylen något tajtare åtskruvad än det pysande jon som fått för sig att den bräckliga människan gjutits efter ett allsmäktigt väsen, och någon som läst Proust och Kafka känner förmodligen detsamma inför mig som föredrar Stephen King och Dean R. Koontz.

Sushi-konnässören trumfar dig som köper Big Mac att ta med, och statsvetaren som köpt samlarutgåvan av Kurosawa-boxen tycker sig troligen klättra några högre i hierarkin än bilmekanikern som tipsar om Paul Blart: Mall Cop när någon ber om hjälp inför fredagsmyset.

Piprökaren är överordnad Gula Blend. IPA:n tillhör ett högre kast än en stor stark. Absolutisten > brukaren, och kollektivtrafikanten är mer medveten än rövhålet som rattar en Hummer. Borgaren slår bonden och kungen tar alla.

Är du en av de som likt Maria omöjligen kan tänka dig att umgås med någon som inte röstat som du, var då också konsekvent och säg upp bekantskapen med varenda jävel som i söndags inte la en identisk sedel i alla tre kuvert. Avaktivera sedan dig själv från samtliga communityn så att alla andra som röstat annorlunda slipper vistas bland folk som inte röstat som de.

Denna självgodhet.

Så överdådig att den skymmer ens egna fel och brister.

Svindlande.

I min bekantskapskrets finns individer från alla möjliga ideologiska läger. Den sträcker sig från den ena extremen till den andra. Från kommunisten som stolt stödde Feministiskt Initiativ till nazisten som var något mer återhållsam med sin tro på Svenskarnas Parti som nationens enda hopp. Politiskt har jag ingenting som fäster mig vid dessa människor, men allt är heller inte politik.

Ett gemensamt intresse för film, mat, musik eller grafisk design är ett lim gott nog åt mig, och förmågan att umgås trots att det ibland skaver är väl om något det som förseglar en vänskap. En vän är någon som säger ifrån när du gör någonting galet. En vän är någon som frågar vad du menar när du säger något dumt. En vän som vänder dig ryggen och inte vill förstå är inte en vän. Det är en jävla idiot.

Men visst, kanske är jag för tolerant. Kanske har jag för många dörrar på gavel. Kanske gör sig tolerans bäst i lagom mängd. Kanske är riktigt tolerans när man främst tolererar folk som tycker exakt likadant.

Jag vet faktiskt inte längre. Kanske är jag heller inte rätt man att utreda saken. Man blir ju trots allt lätt lite förvirrad när man umgås med människor som inte ser ut eller pratar precis som en själv. I en circle jerk är det betydligt lättare att ha koll.

Bjud på middag, få en börda

Var i går bortbjuden till makarna Wildenstam för att tillsammans med Ronja slåss om de smulor som ligger kvar efter att Philip tagit för sig.

Till god sed när man bjuds bort hör ju också att man tar med sig någon form av gåva, som för att understryka att man faktiskt uppskattar att folk vill ha med en att göra.

För att toppa tidigare bärkasse gjorde jag denna gång två presenter. Två tavlor, eftersom folk älskar att få saker som de måste plocka fram och hänga upp varje gång man kommer på besök.

Här är de.

Var, som ni ser, fortfarande i något av ett book mode sedan idioternas guide, så arbetade efter hur jag föreställer mig att deras memoarer skulle kunna se ut.

Intervjun i sin helhet

Som utlovat, här är Vice-intervjun i sin oredigerade råhet (om man nu kan definiera något som finkalibrerats i timmar för ”rått”):


• What was the inspiration behind these guides to the Swedish election?
- Pretty much the low quality of the election itself. People just spewing their prejudice over everyone and everything, both the different parties and the people who intend to vote for them. And that doesn’t only goes for other voters. I have seen posters where both the Moderate Party and the Green Party have used the opposition to make their own points. Not an outright smear campaign, but sticky enough for me to feel icky.

Finger pointing is such an unattractive trait. I react to that in the same way I react to an online dating profile where the person describes herself in terms of what she’s not like and what she doesn’t want. It’s just too much negativity, and that’s what I will associate them with. Bad energy.

Highlight your own good features instead of focusing on what others do wrong. Whining just seems so insecure and is an unworthy trait of someone who claims the power. So that’s what the idiots guide to the election is, a play on prejudice.

• Are you confused when it comes to what the different Swedish political parties stand for?
- Very confused indeed. It’s such a cliché to accuse all politicians of being liars, but some clichés are clichés for a reason. I think most of them would say or do almost anything to get/stay in power, and that goes for all parties. But even the greatest man sooner or later writes a check that he’s not able to cash, so critical thinking should always be applied whether you’re talking to a politician or your best friend. To stick with the clichés; if it sounds too good to be true, it probably is.

• Considering your art, are you against all political parties that are currently in the Swedish parliament?
- I don’t really have the nerves for hating, but I certainly despise all of the parties for far more reasons than I feel any kind of admiration. But hey, I can’t say it sucks to live here, so obviously they manage to do some things right.

• What party are you voting for in the election?
- I have never concealed that I’m a blank voter, nor is it something I’m particularly proud of. I just can’t seem to find a party that suits me, but it’s also a reaction to all those people who seems to have the same naïve faith in their favorite party that they had in their own father as a child. That he’s the biggest, the best and the strongest man there is. That he’s incapable of doing wrong and that he can handle almost anything. An endearing trait of a child, but a pathetic one of a adult human being.

No party is perfect, and there is no political policy that acts like a miracle cream that can be applied to all areas. A mixture of all blocks would probably be preferred, but I don’t see such a collaboration happen any time soon. The political climate in present day Sweden is way too immature.

With that said – and it may sound like a contradiction – I think people in Sweden talk way too much about politics. I miss the ”days of yore” where money and who you voted for was your own damn business, not something you wore on your sleeve like it was some kind of evidence of your own superior excellence. I will, however, probably vote for an actual party this year, but who I’m voting for is me to know and no one else (except anyone who happens to be around when I’m just drunk enough).


Hoppas att det redde ut alla eventuella otydligheter. Nu ska jag möta upp Jonas Elfving på Le Rouge supa mig ”just drunk enough”.

Trevlig helg (och val)!

Ett snack med Vice

Rasmus Foltmar på Vice ställde lite frågor angående min lathund till riksdagsvalet (ett inlägg som till dags dato haft lite fler än 5000 besökare, såg jag precis). Kan dock ha överskattat det internationella intresset något då jag lämnade svar långa som Tolstoj-kapitel, varför konversationen har trimmats ned något av ”utrymmesskäl”.

Intervjun i sin helhet tänkte jag posta här på bloggen senare i kväll, men den officiella historien kan du läsa redan nu; HÄR.

Editors' picks yo.

Editors’ picks yo.

Felfria feminister

Förra helgen delades ett blogginlägg med rubriken Hej alla som röstade på Fi men glömde läsa partiprogrammet flitigt i sociala medier. Det är en påstådd sammanfattning av Feministiskt Initiativs partiprogram, pedagogiskt uppdelat i 55 punkter med sidhänvisning till valmanifestet.

Flera av dem har jag hör nämnas förut, och alla punkter är inte bat shit crazy. FI må för mig vara en ekonomisk fars byggd på önskedrömmar. Ett parti vars politik – om realiserad – skulle förvandla Sverige till Mad Max Beyond Thunderdome inom ett halvår. Men även i öknen finns det spår av grönska, och jag har för ovanstående saks skull inga problem med vare sig månggifte eller veganalternativ i skolmatsalen.

Vad jag däremot har problem med är förslag likt dessa:

• Minderåriga ska få göra (fysiskt) könsbyte (s. 22, 30)
• Lagen om valfrihet ska avskaffas så att politiker får bestämma mer över människors vardag (s. 7)
• Informationsplikten för HIV ska avskaffas (s. 25, 31)
• Sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatoriskt i förskolan (s. 27)
• Inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria, men bara om man jobbar med kultur (s. 45)
• Alla som uppehåller sig i Sverige, oavsett medborgarskap, ska ha rösträtt (s. 57)
• Utvisning ska avskaffas, även för mycket allvarliga brott (s. 64)
• Alla vapen (inklusive bland annat pistoler) ska avskaffas globalt (s. 67)
• Försvaret ska avskaffas (s. 67)
• Konflikter ska istället lösas av bland annat HBTQ-organisationer (s. 68)
• Män ska omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster (s. 79)

Lagen om samtycke har ju varit en fråga som FI lyft vid ett flertal tillfällen, men att smussla med att du bär på en sexuellt överförbar sjukdom som kräver livstids medicinering är tydligen ingen stor grej. Heller inte att genomgå ett irreversibelt kirurgiskt ingrepp innan du anses mogen nog att dricka din första öl. Nemas problemas. Vi minns väl alla de många kloka beslut man tog i lågstadiet liksom. Jag visste precis vem jag var och tycker fortfarande att killarna i Mora Träsk är coolast i världen.

Fängelsestraff ska avskaffas, men ingen ska utvisas, inte ens för mycket allvarliga brott. Lite vård löser allt. Eller ja, inte allt. Krig och terrorism ska istället bekämpas med goda samtal av HBTQ-organisationer. Lär gå galant, något vi ju ser bevis på redan i dag i och med dialogpolisernas pli på den organiserade brottsligheten.

Men raljans åsido, stämmer då verkligen allt detta? Nja, ”journalisten” Tom Jerry Boman – som själv röstar rosa – klassar inlägget som pajkastning och har via Nyheter24 sjösatt en motattack där han hävdar att blogginlägget är fullt av lösryckta påståenden som tagits ur sin kontext. Han kallar det en ”förenkling av sanningen” och går i artikeln själv igenom varje punkt för att slå hål på de påstådda myterna.

Det går väl… sådär, kan jag tycka. Om något verkar Tom snarare hugga varje punk i sten, om än med 55 tillagda brasklappar där han förtydligar hur jävla bra han tycker att precis allting är.

Tydligen är ingenting galet i FI:s partiprogram. Ingenting alls. Vartenda ord är toppen.

Klart att just män ska omskolas för att ändra sina konsumtionsmönster. Vilka är det som köper flest stora bilar liksom? Apsis – män! Och klart att minderåriga ska få genomgå fysiskt könsbyte. Det drabbar ju bara dem, inte dig!! Och klart att alla ska ha rösträtt. Även turister. Du har rätt att bestämma över platsen du befinner dig på här och precis just nu!! GRÄNSER ÄR BARA STRECK PÅ ETT PAPPER!!!!!!11

FI:s partiprogram måste verkligen vara någon slags rekord i förträfflighet. Fråga valfri moderat eller socialdemokrat (eller annan röstberättigad individ) om de anser föredraget parti vara felfritt. Jag skulle tro att nästintill alla hittar minst en grej som de inte skriver under på, men att de helt enkelt ställt alla för- och nackdelar mot varandra och därefter valt det alternativ som i slutändan passar en bäst.

Men inte Tom inte. Han ser inga dalar. Han ser istället knappt alla toppar för alla toppar. Han gillar allt. Gudrun är perfekt. Den felfria feministen.

Låter inte alls som hjärntvätt värdig en domedagssekt.

Inte det minsta.

"Svep! Svep! Svep!"

”Svep! Svep! Svep!”

Feministiskt åsiktsdirektiv

”På frågan om huruvida det är en bra idé att införa ”ett medieråd med makt att bötfälla publicister” svarar sju av åtta riksdagspartier nej. Sverige­demokraterna uppger att de inte har tagit ställning. Feministiskt initiativ däremot, tar ställning så det räcker och blir över.
För nej, partiet vill inte ha ett medieråd, man har högre ambitioner än så. Fi vill lära av ”den argentinska modellen” där ett ”observatorium” ska granska hur väl journalister efterlever exempelvis jämställdhetsmål. Vid grova överträdelser, som Fi kallar ”medialt våld”, ska kontrollorganet kunna tvinga publicister att betala skadestånd.
I  klarspråk: de som publicerar åsikter som Feministiskt initiativ inte gillar ska kunna straffas.”

Saxat ur: Medieråd: Feministiskt åsiktsdirektiv

Det var bra förr

Tänkte passa på att blåsa lite rök upp i röven på nostalgiföljetongen Retro som finns tillgänglig på SVT Play hela september månad ut.

I Retro rullar Jens von Reis runt i en förbaskat mysig mix av 80- och 90-talsfenomen som Strand-Tv, supermodeller och moralpanik kring hårdrock och videovåld, men tar sig även ann Trackslistan, Twin Peaks samt nystar lite i den röda tråden mellan Seinfeld och Suzanne Vegas låt Tom’s Diner. Bra grejer helt enkelt.

Min enda kritik skulle väl vara att vissa avsnitt med sina dryga 29 minuter känns aningen korta och att de gärna fått gotta sig ännu lite djupare ned i ämnen som obscena hårdrocksband och ungdomsfilmer, men det är ju egentligen en sån där sneaky nackdel som i själva verket bara understryker hur jävla förträffligt detta något egentligen är. Gammalt intervju-trick.

Någonting som däremot sticker mer kännbart i ögonen är att slusken Fredrik Virtanen får minst två minuters sammanlagd screen time, och Virtanen är ju en man vars medieprofil behöver gå på stadig diet, inte frossa ytterligare i den feta uppmärksamheten.

Men utöver Fredrik Fläskinen; utmärkt bakis-Tv (men duger även för dig som behöver en paus från ”supervalåret” och suktar efter något mer genuint och mindre efterblivet än en partiledardebatt).

Bra vinjett också.

Trevlig vinjett får man också.

Idiotens guide till riksdagsvalet 2014

Nu nalkas ljuva valtid, och då det finns gott om idioter som ämnar göra anspråk på makten, vad passar då bättre än just en idioternas lathund till det svenska riksdagsvalet?

Typ ingenting (med eventuellt flera undantag)!

Till skillnad från en traditionell valbarometer som matchar dina svar med vart partis eget partiprogram så har jag istället utgått från den simple mannens fördomar och oppositionens smutskastningskampanjer.

Passade ändå, tycker jag ju själv, särskilt i en tid då våra kandiderande riksdagsmän och kvinnor tycks gör större sak av att peka på andras fel än att framhäva sig själva. Lite som att säga ”okej, jag erkänner, jag har absolut ingenting att komma med, men den där jäveln är inte så mycket bättre hen heller!”. Den klart förtroendeingivande skvallerbyttabingbång-strategin alltså.

Så, här har ni dem, den kompletta serien av Idiotens guide till riksdagsvalet 2014:

"Stäng gränserna!"

”Stäng gränserna!” – Partiet för dig som vill resa stängsel kring gränserna, slå på strömmen och göra tvål av alla människor vars rötter inte kan spåras raka vägen till Bockstensmannen.

"Öppna gränserna!"

”Öppna gränserna!” – Partiet för dig som tycker att den svenska välfärden borde vara lite mer av en all you can eat-buffé, med gratis inträde, utan vakter i dörren.

"Stöld är inte stöld!"

”Stöld är inte stöld!” – Partiet för dig som inte vill betala.

"Privatisera allt!"

”Privatisera rubbet!” – Partiet för dig som kan betala.

"All makt åt staten, vår befriare!"

”All makt åt staten, vår befriare!” – Partiet för dig som tycker att någon annan ska betala.

"Sjunde gången gillt!"

”Sjunde gången gillt!” – Partiet för den obotlige optimisten…

"..."

”…” – Partiet för dig som vet vad Centerpartiet är för något.

"Jesus var fett king!"

”Det var bättre förr, jätteförr!” – Partiet för dig som värnar om gamla, goda, hederliga, kristna värderingar.

"Utbildning, who needz it?"

”Utbildning, who needz it?” – Partiet för dig som tycker att okunnighet är salighet.

"Gubbslem!"

”Kön är blott en social konstruktion, ditt gubbslem!” – Partiet för dig som har en alternativ frisyr och hatar män snäppet mer än du hatar livet självt.

Håll till godo!

Själv överväger jag att lägga min röst på Annie Lööf och hennes käcka centerpartister. Gillar ju ändå att leva i kittlande ovisshet.

Brist på romantik i romantisk metropol

Kom i går kväll hem från Prag, ni vet vistelsen jag vann under ett personalmöte på vilket jag inte ens närvarade. Mitt andra besök i staden, men var den här gången bättre förberedd och hann se betydligt mer.

Är vanligen var- och sparsam med superlativen, men Prag är verkligen en underbar stad. Kanske till och med snäppet för underbar. Nästan så att alla vackra byggnader som står vägg i vägg ger något av en slags tårta-på-tårta-effekt. Det blir överrumplande, men det är förstås också ett ganska angenämt problem. Turistträngseln är i så fall en mer verklig plump i protokollet, men det är ju inte som om jag själv är inföding, så det det är bara att bita ihop hoppas att man är lika mycket i vägen för personen bakom som personen framför står i vägen för dig.

Vi hann i stort sett se allting som vi ville hinna med. Karlsbron, Vaclavplatsen, Pragborgen, gamla judiska kyrkogården och alla andra ”måsten” som är svåra att missa om man så ens gav sig fan på det. Det enda som försakades av anledningar som brist på tid och lokalkännedom var den nya judiska kyrkogården, allt Kafka-relaterat och Det dansande huset i Novi Mesto. Samt Tjeckiska kubistmuseet som bara skulle ligga runt knuten, men det var inte så mycket vårt fel som att de hade stängt två år innan vi hann fram.

Bra dagar alltså. Det enda jag skulle göra annorlunda om jag hade makten redigera resan i efterhand vore väl att byta ut mitt resesällskap. Det låter kanske hemskt och hårt, men skälet till att jag väntade så länge med att ta mig till Prag en andra gång var just för att jag under nästa besök ville dela upplevelsen med någon jag tycker om. Alltså mer än som vän, för det finns tillfällen då en vän helt enkelt inte är nog. Prag är en stad för älskare, och mången var stunden då jag önskade att det var en käresta jag hade vid min sida.

Tydligare blev väl aldrig denna önskan än när hotellpersonalen råkade ge vår rumsnyckel till en annan gäst och direkt budade upp en flaska champagne som ursäkt, och vi sekunderna senare upptäckte att de under vår utflykt till Kutná Hora redan hade ställt upp en flaska champagne, för att jag fyllde år. Två flaskor skumpa alltså, till ljudet av pragsorl från öppet fönster på femstjärnigt hotell mitt i Gamla stan, och med en sol på klar himmel som stod riktad likt en 2000W scenstrålkastare rakt in i rummet. Klart man ville hångla liksom.

Men en flaska fick vi i oss i alla fall, och efter det avslutades födelsedagen med en tur upp på Petřínkullen via bergbana där vi även åt middag på restaurang Nebozizek med utsikt över ett centralt Prag i skymning.

Kan rekommendera Prag varmt nog, och skiter du i tjusiga omgivningar så åk för priserna. Blev själv mycket positivt överraskad över hur billigt allting var. Visste faktiskt inte vad jag skulle förvänta mig då även besöket under våren 2008 var en bjudresa där jag inte la ut för mer än en öl ur egen ficka.

Tror inte ens jag gjorde av med två tusen på dessa två dagar, och då är alltså allting inräknat, inklusive flyg. Snålade heller inte med vad jag ville äta eller dricka (även om jag visserligen undvek turistfällor där ölen var dubbelt så dyr som de lokala syltorna). En stor stark kostar sällan mer än tretton kronor, och ett mål mat går i centrum på mellan trettio spänn och en hundring. Servicen lämnar visserligen en hel del att önska, men eftersom allting ändå är så löjligt billigt har man råd att dricksa även den vresigaste kypare och därmed känna sig lite larger than life.

Kikar redan nu på rum och resor för nästa vår/sommar, för ett tredje besök blir det garanterat.

Födelsedagsbarn i motljus mot ett Prag i fullt liv. Med bjud-champagne (andra flaskan).

Födelsedagsbarn i motljus mot ett Prag i fullt liv. Med bjud-champagne (andra flaskan).

Medioker mat till magisk utsikt på restaurang Nebozizek.

Medioker mat till magisk utsikt på restaurang Nebozizek.

Utsikt mot torget i Gamla stan och det Astrologiska klocktornet .

Utsikt mot torget i Gamla stan och det Astrologiska klocktornet .

Utsikt från annat fönster.

Utsikt från annat fönster.

Vackert slitage på Prags centralstation.

Vackert slitage på Prags centralstation.

En av tusen biljoner statyer i Prag. Vet inte vad den heter, men kallar den för "Va saru saru?".

En av tusen biljoner statyer i Prag. Vet inte vad den heter, men jag kallar den för ”Va saru saru?”.

Utsikt från ett bestiget Prag.

Utsikt från ett bestiget Prag.

Pragborgen.

Pragborgen.

Pragborgen, igen.

Pragborgen, igen.

Pragborgen, återigen.

Pragborgen, återigen.

S:ta Barbarakyrkan, utifrån.

S:ta Barbarakyrkan, utifrån.

S:ta Barbarakyrkan, inifrån.

S:ta Barbarakyrkan, inifrån.

Stort jävla fönster.

Stort jävla fönster.

Första måltiden gick på ungefär 40:- med dricks. Det blev någon slags gris med något slags tillbehör.

Första måltiden gick på ungefär 40:- med dricks. Det blev någon slags gris med något slags tillbehör.

Ännu ett maffigt tjeckiskt bygge.

Ännu ett maffigt tjeckiskt bygge.

Enligt sägnen inreddes Skelettkyrkan i Kutna Hora av en blind munk som efter att ha pysslat med de 40 000 liken fick synen åter. I själva verket är det dock bildsnidaren František Rint som ska ha cred då  han 1870 anställdes av ätten Schwarzenberg att inreda det gotiska kapellet.

Enligt sägnen inreddes Skelettkyrkan i Kutná Hora av en blind munk som efter att ha pysslat med de 40 000 liken fick synen åter. I själva verket är det dock bildsnidaren František Rint som ska ha cred då han 1870 anställdes av ätten Schwarzenberg att inreda det gotiska kapellet.

Dödskalle i gott sällskap i Benhuset i Sedlec.

Dödskalle i gott sällskap.

Skelettpyssel i Kutná Hora.

Mer skelettpyssel i Kutná Hora.

Tjeckerna dricker mest öl i världen med 166 liter per man och år. Jag ligger på andraplats.

Tjeckerna dricker mest öl i världen med 166 liter per man och år. Därefter kommer Tyskland. Sen jag.