Ett års själsligt lugn

Jag har bestämt mig för att ta ett politiskt friår. Med det menas att jag dels slutar skriva om skiten, men framförallt att jag slutar läsa nyheter, forumtrådar och allehanda delade artiklar i sociala medier.

Till grund för detta beslut ligger känslan av att engagemanget tagit betydligt mer än vad det gett och att det lilla jag fått ofta varit någonting jag inte ens ville ha. Mest olika former av huvudvärk och en kraftigt reducerat tro på mänskligheten. Mådde mycket bättre under de år så jag ”skötte mig själv och sket i andra”. Sweet ignorant bliss liksom.

Använder dock termen ”friår” ganska vårdslöst, och pausen kan i själva verket sträcka sig över allt från ett par dagar till en hel livstid. I bästa fall det senare, men vet också att det är svårt att ens kliva ur sängen utan att snubbla över någonting som får blodet att koka, och som ungkarl och utan en kvinna att ta ut sin frustration på är det då lätt hänt att man istället sätter sig ned och författar 2 000 ord om hur Kawa Zolfagary sitter i TV3 och bölar om att någon hotat honom till livet när han själv tycker att kravet på att Per Gudmundson skjuts är ”rimligt”. Till exempel.

Och som vredesventil är skrift faktiskt ett utmärkt instrument, men även en rekommenderad metod för den som vill finna sig själv, om man nu får lov att vara så pretentiös för en stund.

Med alla tankarna på papper kan du enkelt rada upp dina argument i någon slags ekvation där du sedan stryker alla motsägelser tills det som återstår är hållbart nog att stödja dig mot i en eventuell debatt. Eller tills ingenting alls består och du helt enkelt bara måste erkänna att du hade fel. Ett bra sätt att sortera bort rena känslor från mer praktiska lösningar. Ett slags filter som hindrar hjärtat från att bloda ned sånt som bara hjärnan anbelangar.

Nyttjar själv tekniken varje gång jag hittar något nytt att uppröras över och har med den också flera gånger kommit på magkänslan med att vara ute på en rejäl cykeltur. Att jag föredrar detta system är även ett av skälen till att jag undviker att kasta mig in i diskussioner rörande frågor som för mig är tidigare obekanta. Har för detta flera gånger anklagats för att vara konflikträdd, en anklagelse som nog i viss mån också stämmer, men ser å andra sidan inte konflikträdsla som en egenskap lägre värderad än konfliktbufflighet.

Men nog om det.

Hoppas att jag med detta friår utöver inre frid ska kunna frigöra mer tid åt skapande istället för tyckande. Som att rita. Både movie post-its och serier av alla dess slag, men även viga mer tid åt kreativ skrift som PopDics och den obligatoriska ”generationsromanen”. Eventuellt plockar jag även fram den musikal som legat på soffan sedan sena tonåren, och/eller ger mig på en tredje Varg-platta. Plus mycket annat.

Men troligare är förstås att jag ser om sex säsonger Lost.

Hur det än går ser jag i alla fall fram emot att inte längre behöva bevittna hur vänner och ovänner stoltserar med sitt hat och sin okunskap. Hatar när folk stoltserar med hat och okunskap. Jävla mallgrodor.

Etiketter:

Brev till bararmad kvinna

Skickade i natt ett mejl till en tjej på Happy Pancake vars profilbild och fotoalbum dominerades av henne själv i allehanda ärmlösa blusar och jeansjackor.

Ang. Är det okej om jag tar dig med storm?

I bästa fall blir jag inte blockad.

Röda Korset nackar kvinna för lång och trogen tjänst

När man trodde att åsiktsförtrycket i detta land redan nått den absoluta klangbotten så går Röda Korset ut trumfar alla tidigare rekord genom att avskeda en sjuttioettårig änka som i nio år jobbat ideellt i såväl den egna butiken som på Falu lasarett.

Varför? Jo, därför att hon hade mage att diskutera ungdomsarbetslöshet och migrationspolitik med en ung man som förra veckan klev in på Kupan i Falun och sökte – samt fick – hjälp.

Vem som inledde samtalet är oklart, men kvinnan – som med sina nio års erfarenhet av biståndsfrågor naturligtvis är väl medveten om att en krona på plats är värd tio gånger mer än en krona i Sverige – bekänner sig till tron att hjälp främst bör ges i problemområden och att ungdomsarbetslösheten är stor nog i Sverige utan att vi fyller på med än fler frustrerade ungdomar som bränner bilar och stenar brandmän i brist på praktikplats och ungdomsgård.

På ett ungefär.

Mannen – som tidigare är dömd för bland annat olaga hot, ofredande, misshandel, grov stöld samt hot- och våld mot tjänsteman – blir så kränkt av kvinnans svar att han plockar fram sin mobiltelefon och filmar samtalet. Filmen postar han sedan på Röda Korsets Facebooksida med kravet ”AVGÅ!!!” i versaler och beskrivningen av kvinnan som ”ond”, ”skamlös” och ”hjärtlöst äcklig”.

Dawan Khalil = Daban Ibrahim

På Röda Korsets vanliga websajt kan man samtidigt läsa att en månads matranson för en person i Syrien kostar 77 SEK. Att ta hand om en syrier hemma i Sverige kostar 1 900 SEK, per dygn. På en månad blir det 57 000 SEK, pengar som alltså hade kunnat mätta 740 syrier på plats.

Men ”skit i det du så lever du längre” menar Röda Korsets pressekreterare Karin Tengby och får medhåll av Eva von Oelreich (ordförande) och Ulrika Årehed Kågström (generalsekreterare) som sparkar den volontärarbetande pensionären så hårt att kängan flyger av och nästan träffar en vägghängd plakett i putsad Skultuna-mässing och gravyren ”Sveriges tre fetaste svin”. Som förklaring till avskedet ges sedan ett sammelsurium av floskler som att kvinnan inte förstått Röda Korsets grundprinciper och att den som inte står för alla människors lika värde inte hör hemma i organisationen.

Då ingenting av det kvinnan sagt strider mot Röda Korsets grundprinciper eller förkastar idén om alla människors lika värde får man förmoda att Röda Korset jobbar efter principen ”men det hade kunnat vara så”. Bra princip, i och för sig, speciellt om man är i ett skriande behov av göra sig av med gratis arbetskraft.

Kvinnans filmdebut recenseras även i Dalarnas Tidning, Metro och Aftonbladet och beskrivs där som skakande, kränkande och direkt rasistisk. Röda Korset är dessutom så jävla stolta med sitt tilltag att de till följd av det inträffade – och för att hålla den redan förnedrade kvinnans fjättrad ytterligare några minuter i skampålens grepp – i dag går ut och manifesterar mot främlingsfientlighet.

Wow. Alltså, bara… wow.

Så, kort summering: Kriminell man söker hjälp av engagerad eldsjäl- kriminell man får hjälp av engagerad eldsjäl – kriminell man som fått hjälp inleder politisk diskussion med engagerad eldsjäl men håller inte med och försöker som tack för hjälpen få eldsjälen avskedad – Röda Korsets ledning viker sig direkt och kastar eldsjäl åt den politiska korrekturens vargar så fort de börjar flåsa dem i nacken, avsätter sedan en heldag för att stoltsera med beslutet.

Sensmoralen torde vara solklar.

Till Röda Korset ledning sänder jag i dag därför ett förakt motsvarande tio tigrars styrka, och till den drabbade kvinnan skickar jag (inspirerad av flera användare i Flashbacktråden om händelsen) ett blomsterarrangemang med choklad för en summa som hade kunnat föda en större familj i ett krigsdrabbat land till mitten av maj.

Vetskapen om att inte en enda ynka krona av detta bidrag faller i fickan på tre ärke-pultroner som Karin Tengby, Eva von Oelreich (ordförande) eller Ulrika Årehed Kågström (generalsekreterare) gör dock oket av sex människors liv på mitt samvete nästan busenkelt att bära.

Vill även du skicka en uppmuntran till kvinnan så hör av dig till mig för kontaktuppgifter. Och byt hjälporganisation, såklart. Förslagsvis till SOS Barnbyar.

När Röda Korset ger dig citroner, skölj ned med choklad.

”När Röda Korset ger dig citroner, skölj ned med choklad”

Böter för broöppning

Minns ni fallet från förra året där två män tjuvtankade för 288 SEK och sedan körde ihjäl sig när de försökte smita från polisen? Den konstapel som beordrade öppningen av den bro från vilken de störtade har nu dömts för tjänstefel.

Straffet blev femtio dagsböter och motiverades av tingsrätten på följande vis:

”Med beaktande av de relativt lindriga brott personerna i bilen var misstänkta för, den aktuella trafiksituationen och med hänsyn till riskerna med användandet av ett fast hinder, särskilt i en situation då föraren kunde misstänkas vara påverkad och hans omdömesförmåga nedsatt, anser tingsrätten att det inte varit synnerligen angeläget att omedelbart låta stoppa fordonet.”

Det ansågs alltså inte angeläget att stoppa ett fordon som rattades av en förare som misstänktes vara påverkad och lida av nedsatt omdömesförmåga, och som med facit i hand drog fram på vägarna med fara för såväl sitt eget som andras liv?

Låter rimligt.

Stor bit mat

Mötte i går upp Jonas Elfving på Moldau i Hornstull och dryftade framtida stordåd över schnitzlar stora som vikingasköldar.

Blev ganska full också. Fast inte på schnitzel, utan på Stiegl, en öl så tysk att man kan belägra Polen efter blott en halv back.

Egentligen bryggs Stiegl i Österrike, men den som bryr sig har uppenbarligen inte druckit tillräckligt många Stiegl.

SCHNITZEL!!!

Låt aldrig fakta förstöra ett bra självförakt

Fredrik Virtanen lät via sitt Twitterkonto i går än en gång bekräfta myten om den svenska kvällstidningsjournalistens monumentala okunskap (som om det nu skulle behövas):

Hade Fredrik bara varit en smula mer intresserad av historia än han är av retweets och favorit-markeringar så hade han – likt historikern Peter Englund – varit medveten om att hälften av rösterna som bar Hitlers namn i valet som ledde till Nazitysklands etablering lades på lådan av cirka 425 000 schnitzelbankande Fraus och Fräuleins:

”Emancipera kvinnorna från kvinnoemancipationen!” Så löd en av nazisternas paroller, och den sammanfattade mycket av deras attityder till det ej stålhjälmsbärande könet. Hitler själv, som privat gärna uppträdde som ett handkyssande salongslejon, var mycket klar i frågan: ”Ett fruntimmer som blandar sig i politiska saker är en styggelse”. Som vi alla vet förespråkade de tyska nazisterna en extrem renodling av könsrollerna, där samhället, slagfältet och världen gavs till mannen som hans exklusiva domän, medan kvinnan förväntades hålla sig stilla i köket, kyrkan och hemmet och föda blonda, renrasiga barn.
Som var fallet med rätt mycket i nazisternas politik var en del av detta allmängods i Weimartidens Tyskland – den ekonomiska krisen hade bland annat lockat rätt många att anklaga förvärvsarbetande kvinnor för att stjäla arbete och försörjning från arbetslösa män. Och som också var fallet med så mycket i nazisterna ideologi så byggde det på halvsmälta vetenskapligheter, i det här fallet på en förvriden bild av hur familjen fungerat i det förmoderna bonde-Tyskland, detta drömda idealrike.
Det intressanta är att detta uttalat anti-feministiska program faktiskt väckte ett betydande gensvar bland de tyska kvinnorna. Åtminstone av röstsiffrorna att döma. I de sista valen innan Hitlers maktövertagande röstade lika många kvinnor som män på NSDAP. Det parti som hade det mest uttalat feministiska programmet, kommunisterna, var däremot det som hade den klart lägsta andelen kvinnliga väljare.”

Så politiskt korrekt alltså, men så i realiteten fel det nästan bara kan bli.


Men vi

Fast kött gillar vi ju, där får jag ändå ge gamle Virtan rätt.

Skilda meningar knäcker svenska brandmän

Jag försöker verkligen ha något slags hopp om Sverigedemokraterna. Trots ständiga skandalrubriker och regeringsmotståndarnas glåpord finns där ändå ett partiprogram som inte är helt jävla verklighetsfrånvänt och Jimmie Åkesson känns stundtals både folkligare och mänskligare än många av sina träiga oppositionsrivaler.

Men så fort man börjar ana att det kanske trots allt vilar ett seriöst parti under den yta som både samhällsdebattörer och maktens konkurrenter tapetserat med varningstrianglar så är det något spån som får komma till tals och fasaden åter rämnar.

Tilläggas bör att jag inte är särskilt förtjust i svenska politiker över huvud taget, men i just Sverigedemokraterna skuta tycks det ändå krylla av idioter så till den milda grad att de måste klättra på varandra för att få plats i båten. Sen kan man förstås diskutera huruvida detta beror på om så faktisk är fallet eller om det kanske snarare beror på att Sverigedemokraternas fån bara får extra mycket publicitet, men det är ett ämne för ett helt annat inlägg.

Det jag i dag finner mer intressant är Brandmannens öppna brev till Jimmie Åkesson som i går publicerades i Aftonbladet och där en brandman på Räddningstjänsten Syd i Malmö uttrycker sig på följande vis angående partiledarens planerade studiebesök:

”Centrumstationen är en av landets mest larmbelastade stationer. Karaktären på larmen skiljer sig väsentligt åt, ibland handlar det om att hjälpa någon som fastnat i en hiss, ibland handlar det om betydligt värre saker. Lika väl som ett larm kan sluta lyckligt med glädjetårar så hanterar vi även död, lidande och skräck i vårt yrke. Som du säkert förstår så kan det vara mycket psykiskt betungande för oss. Men, det är yrket vi har valt och ett arbete vi är stolta över att utföra.
För oss är tryggheten på våra arbetsplatser en nyckel till att vara redo för även de värsta larmen. Ditt besök hos oss kompromissar med den tryggheten. Vi har kollegor som får ont i magen av vetskapen om att du ska kolla. Vi har kollegor som funderar på att inte gå till jobbet den dagen du är här. Den otryggheten finns hos dem, dels på grund av den politik ni för. Men också för det hart och dem hot som följer er valturné. Nu senast när vårdpersonal mordhotades för sitt motstånd mot sitt besök hos dem.
Mycket av oron som ditt besök skapar beror på att den politik du och ditt parti för är så tvärt emot vår värdegrund. Vi får inte, skall inte och vill inte skilja på folk och folk. Och just det gagnar även dig i slutändan, Jimmie Åkesson – för när du står där och nöden är som störst kommer vi att riskera våra liv för att hjälpa även dig trots att vi är många som anser att din politik söndrar vårt land. Just för att vi aldrig skiljer på folk och folk.”

Tycker inte nödvändigtvis att du som politiker ska ha backstagepass på alla statliga inrättningar och kunna komma och gå som du själv behagar, men det är inte så mycket oviljan att ha Åkesson på besök som jag reagerar på utan på vilket sätt det formuleras.

Magont? Kompromissad trygghet? Planer på arbetsvägran? På grund av att en människa som inte hyser exakt samma politiska värderingar som du kikar förbi och skakar hand och ler ansträngt och är nervöst övertrevlig i några minuter? Och dessa panikångestens affischnamn är alltså människor vi sätter vår tilltro till under krissituationer och anförtror med vår säkerhet och våra liv? Herregud.

Har Sverigedemokrater anledning att frukta för sina liv? Sista stycket insinuerar att så inte är fallet, men det står å andra sidan i kontrast till stycke ett och stycke två. Nästa gång det smäller i brevlådan hemma hos Anders Dahlberg och det inte slutar lika lyckligt som sist, finns då risken att Anders får stå med sina barn i famnen och genom fönstret bevittna hur brandmännen ligger i fosterställning ute på gården med svår magknip samtidigt som lågorna flåsar honom i nacken? Om någon nu över huvud taget dykt upp. Kanske väljer man att inte ens rycka ut på grund av den otrygghet som associeras med Dahlbergs Disqus-profil.

Kanske borde vi dela upp stationerna i sektioner baserade på hur rösterna föll i senaste riksdagsvalet, för finns det brandmän som blir lite knäsvaga över det faktum att Sverigedemokraternas politik ”söndrar vårt land” finns det garanterat även socialdemokrater och vänsterpartister som börjar böla i närvaro av allianspartier och vice versa. Som man blir jag såklart också nyfiken på om det finns några F!-sympatisörer på den lokala brandstationen och vilken risk det kan tänkas innebära.

Inte den mest förtroendeingivande debattartikel jag läst. Dags att se över antagningskraven för svensk räddningsinsatsutbildning månne?

”Tycker såklart fortfarande att alla zigenare som utövar sin kultur borde utrotas, dvs cirka alla ziggisar. Kallar ej detta för rasism, bara rimlighet”

Jag besöker Flashback nästan dagligen. Näthatets mytomspunna högborg för vissa, för andra synonymt med den värsta sortens filmskurkaktigheter så som pedofili, antifeminism och ont brått dödsknark.

Men inte för mig. Visst förekommer det både näthat och pedofili samt antifeminism och ont brått dödsknark, men personligen brukar jag Flashback mer som en samlingsportal för olika nyheter. Inhemska som utländska, och dessutom serverade i kombination med allsköns analyser. Vissa bra, andra mindre bra, men de är många och oavsett kvalité ett frö för den egna tanken.

Jag förstår de som är skeptiska. Sajten är inte för alla, men med sina 46 000 000 inlägg utspridda över 135 kategorier så har den ändå något för just alla, om dessa alla någon gång skulle vilja prova lyckan.

Deltar dock sällan själv aktivt i åsiktsutbytet, och mitt dryga tioåriga konto har knappt hundra inlägg till sitt namn. Femtio av dessa är dessutom rena slentrianposter skrivna i begynnelsen, och enbart för att då ge mig tillgång till Flashbacks Shanri-La – porrdumparna (om de existerar än i dag vet jag däremot inte).

De mest aktiva avledningarna är förmodligen aktuella brott och kriminalfall och integration och invandring, och det var i den senare jag hamnade en dag för två eller tre år sedan.

Minns inte vilken tråd eller vilken händelse som diskuterades, men jag kommer väl ihåg den man som tycktes gå i polemik med allt och alla. En man som med råge levde upp till den stereotypa nidbilden av en typisk Flashbacknazist. Den där raljerande busen som generaliserade vilt och talade nedlåtande om ”negrer” som flockdjur med gripklor till fötter för att de skulle kunna klättra i träd och käka bananer utan att trilla ned.

En annan man som deltog i diskussionen beklagade sig över det hat som Flashbacknazisten uppenbarligen hyste, men bakom bekymret sken också omtanken igenom och han lovade Flashbacknazisten att dennes ilska bara var en fas av ungdomlig ignorans och själsliga konflikter, och att han inom tio år skulle ha vuxit ifrån allt det där och själv inse att allt som gått snett här i livet inte nödvändigtvis var invandrarnas fel.

Flashbacknazisten fnyste naturligtvis bara föraktfullt åt hippie-Nostradamus spådomar, och några inlägg senare nådde samtalet vägs ände och tråden seglade allt längre tillbaka i länkflödet för att snart försvinna helt.

I nio år låg sedan löftet i glömska men väckas det tionde åter till liv av en nyfiken läsare som av en slump hittat tråden och nu ville veta hur det egentligen hade gått. Flashbacknazisten hade visserligen inte varit aktiv på flera år, men andra användare som postat i tråden fick nu notiser om dess renässans och inom kort hade den efterlyste spårats, kontaktats och loggat in på nytt.

Det visade sig att Flashbacknazisten inte bara hade lagt forumdiskussionerna på hyllan, utan prydligt hopvikt i en hög på sidan om låg även idén om negern som skadedjur, precis som profetian hade förutspått.

I dag var han såväl vidareutbildad som familjefar, och det gamla livet som arg skinnskalle var nu ett pinsamt minne blott. Stämningen i tråden var god och den före detta nazisten kunde bara skratta åt sin posthistorik och förundras över hur ett skede i livet kan stå i så skarp konstrat till ett annat. Det var som om hans nutida och dåtida jag var två helt olika människor, bara det att de råkade dela samma kropp.

Jag hittar inte längre tråden, men jag minns den väl för jag tyckte att den var fin. En riktigt må-bra-tråd. Den där typen av läsning som skänker hopp; hopp om att andra unga och alldeles för arga människor en dag (eller 3650) ska växa upp och ur sin oklädsamma vrede.

Jag nämner inga namn, men skärmdumpar så det står härliga till:

kloka2

113

269

aliciadickner01

aliciadickner02

aliciadickner03

baraenfluga01

blindbank

cismän

ericolo

godzilla01

godzilla02

godzilla03

godzilla04

godzilla05

godzilla06

godzilla07

halshugga

hysteriskkvinna4

jaylazkar

kafari

killerbarbie3

killerbarbie4

kloka3

manshat

samsonmach

sinoes01

sinoes02

sinoes03

sinoes04

sinoes05

sinoes06

sinoes07

slutavaraman

theblowout

trilskarn

utrotallamän1

atladottir01

atladottir02

schunnesson01

schunnesson02

ladyda

Kom ihåg - så länge du inte fötrycker (vad nu den exakta definitionen av förtryck skulle vara) så är det okej att häva ur sig precis vilken sexistisk eller rasistisk smörja som helst.

Och kom ihåg – så länge du inte förtrycker (vad nu den exakta definitionen av ”förtryck” skulle vara) så är det okej att häva ur sig precis vilken sexistisk eller rasistisk smörja som helst.

För fler grova generaliseringar och ogenerat mansförakt – se Twitter och etiketten #mänförtrycker. Är du av en mindre känslig natur än undertecknad är det en vanföreställningarnas guldåder där de mest dråpliga klimpar av demagogi, grov misandri, falsk diktomi och logiska felslut ligger tjocka som gåsägg så långt blicken tar dig. Bara att ta sats och likt farbror Joakim plumsa rakt ned i galenskapen.

Förädisk källa till evigt liv

Har i natt wikipediastuderat sällsamma dödsfall. Finns överraskande många fascinerande historier, och till favoriterna hör bland annat Kinas förste kejsare, Qin Shi Huang, som dog av kvicksilverförgiftning efter att ha mumsat i sig alldeles för mycket kvicksilver, och detta i tron om att det skulle ge honom evigt liv.

Andra människor som lämnat jordelivet på de mest spektakulära vis är den grekiske filosofen Chrysippus som sägs ha dött av skratt när att han såg en åsna äta fikon, och Braunaus gamle borgmästare, Hans Steininger, som bröt nacken efter att ha snubblat över sitt eget skägg.

Nämnas bör även matematikern Kurt Gödel som – förstås – svalt ihjäl när hans fru lades in på sjukhus och inte längre var kapabel att laga och ställa Kurts mat på bordet.

Fler sällsamma dödsfall finner den intresserade HÄR, och den som specifikt vill studera folk som – likt Chrysippus – haft dödligt roligt hittar en liknande lista HÄR.

Tveksamt nöje!

Skäggsnubblare.

Känd skäggsnubblare.

Beskriv dig med en förnedring

En av de bästa presentationstexterna på Happy Pancake just nu:

Det här är ju en tjej man vill veta mer om, typ direkt. Kanske bjuda ut på en fika, varpå fikan blir till lunch, och lunchen blir till en lång promenad längsmed Stockholms kajer, och promenaden leder till middag, och middagen till drinkar, och när man på morgonkvisten klätt på sig och lämnat en lapp på hennes sängbord så går man hem och loggar in på Happy Pancake hej vilt.

High Chaparall. Stick åt helvete.